Motion till riksdagen
1989/90:Fi727
av Anne Wibble m.fl. (fp)
Betalningar till och från staten
Vid betalningar till och från staten är myndigheterna i princip skyldiga att
använda postgirot eller riksbanken. Under senare år har det dock blivit möjligt
att vid skatteuppbörd (inkomstskatt, förmögenhetsskatt, arbetsgivaravgift)
betala via bank och bankgiro, varjämte riksförsäkringsverket kan betala
ut barnbidrag, sjukpenning och pensioner genom insättningar direkt på
bankkonto.
Emellertid kvarstår ännu att moms, punktskatter, studiemedelsavgifter
och inbetalningar av räntor och amorteringar på bostadslån samt ett stort
antal andra betalningar till staten måste ske via postgiro. Även återbetalning
av överskjutande skatt sker fortfarande via postgiro, även om utbetalningsavierna
kan inlösas på bank.
RRV:s utredning
Vid föregående riksmöten har alltid motioner om ändrade utbetalningsrutiner
avslagits med motiveringen att Riksrevisionsverket (RRV) arbetade
med frågan, och att resultatet av RRV:s arbete borde avvaktas innan någon
ändring av nuvarande rutiner beslutades av riksdagen. Hösten 1988 lämnade
RRV en PM i ärendet till staten, varför detta skäl till avslag rimligen ej
längre kan utnyttjas. RRV föreslog vissa tekniska åtgärder, avsedda att förbättra
statens kassahållning. Vidare diskuterades hur postgirot bör ersättas
för sin förmedling av statliga betalningar. Slutligen belyste man hur bankerna
och bankgirot skulle kunna medverka i utbetalningarna och inbetalningarna.
Enligt RRV:s rapport fungerar dagens system inte bra. De bekväma och
automatiska betalningssystem som är knutna till konton i banker utnyttjas
inte. Detta innebär onödigt krångel för betalningsmottagarna. De tidsfördröjningar
som är inbyggda i systemet medför stora ränteintäkter (s.k. floatintäkter)
för postverket. På samma sätt skapas ränteförluster för betalningsmottagarna
genom att inbetalningar via posten måste göras minst en dag i
förväg för att anlända inom föreskriven tid.
Inte heller från statens synpunkt fungerar det nuvarande systemet tillfredsställande.
Enligt RRV skulle statsverkets korta upplåning kunna minskas
väsentligt om betalningar till statliga mottagare finge gå direkt till riksbanken
utan någon omväg över postgirot.
Enligt vår uppfattning bör statens betalningsrutiner organiseras på ett sätt
som garanterar att statens kassahållning är effektiv samtidigt som betalningsmottagarens
behov tillgodoses i största möjliga utsträckning. Betalning via
bank/bankgiro bör därför medges utan sidoblickar på postgirots intresse av
float-intäkter. Postverket kommer därigenom att förlora intäkter som nu används
för att upprätthålla god service i hela landet. Vi anser emellertid att
postverkets möjligheter att bedriva sin viktiga rikstäckande verksamhet får
tryggas på annat sätt än via vaktslåendet om ett omodernt betalningssystem.
I 1990 års finansplan aviseras återigen en översyn av det statliga betalningssystemet.
En sådan översyn borde ha skett för länge sedan. Vi anser att
utredningsdirektiven bör ha innebörden att de statliga betalningsmonopolen
ska avskaffas fullständigt. Vi vill understryka vikten av en snabb handläggning
av denna fråga.
Den statliga löneutbetalningen
Ett avtal med PKbanken binder f.n. staten till att utbetala alla statliga löner
över denna bank. Då detta avtal utlöper, bör ett anbudsförfarande tillämpas
till vilket även andra, rikstäckande storbanker bör inbjudas deltaga. Pris och
kvalitet på erhållna anbud bör - utan preferens för PKbanken - avgöra vilken
bank som bör anförtros betalningsuppdraget i fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
ännu i kraft varande betalningsmonopolen för postgirot vid statliga inoch
utbetalningar bör avskaffas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett anbudsförfarande
bör tillämpas när nuvarande avtal med PKbanken om
statlig löneutbetalning löper ut.
Stockholm den 24 januari 1990
Anne Wibble (fp)
Lars De Geer (fp) Ingela Mårtensson (fp)
Lars Leijonborg (fp)
Mot. 1989/90
Fi727
9