Motion till riksdagen
1989/90:Fi722

av Margit Gennser (m)

Precisering av anslagsyrkanden i
budgetpropositionen

En dessvärre alltför vanlig uppfattning är att budgetpropositionen utgör en
förhållandevis exakt precisering av inkomster och kostnader för det kommande
budgetåret.

Så är det emellertid inte alls. Felkällorna är många. En genomgång av de
allra väsentligaste bristerna härvidlag återfinns i motion 1989/1990:K234 av
Lars Tobisson m.fl. Här berörs bl.a. förhållandet mellan budgetproposition
och kompletteringsproposition samt den ofullständiga inkomstredovisningen
på grund av att nya skatteregler och skatteskalor etc under senare
tid först behandlats 6-9 månader efter det att budgetpropositionen antagits
i riksdagen.

Bristerna är dessvärre även utbredda på detaljnivå.

I bilaga 5 till budgetpropositionen 1990 s. 92-112 behandlas anslag hemmahörande
under C 3. Andra biståndsprogram med en omslutning av 2 117
milj. kr. I detaljerade texter beskrivs behoven av biståndshjälp i en rad utvecklingsländer.
Vid närmare kontroll visar det sig att anslagsyrkandena i de
allra flesta fall endast är ”indikativa” och att departementet ännu inte har en
egentlig uppfattning om hur pengarna kommer att fördelas och hur eventuella
behov ser ut. Äskandena gällande Chile tillhör denna grupp. Samma
gäller enligt muntligt besked även de flesta andra anslagen inom anslaget C3.

Givetvis kan man ha stor förståelse för en rad avvägningsproblem som utrikesdepartementet
ställs inför. Men en budget skall kunna följas upp. Riksdagen
skall kunna avgöra om de gjorda prioriteringarna har varit realistiska.
En minimiförutsättning måste vara att anslagsäskanden som ännu inte en
gång är preciserade i departementet inte ges sken av att vara det. Är ett anslagsyrkande
indikativt skall detta anges öppet. Detta ger nämligen en bättre
uppfattning om budgetbeloppens fasthet och realism.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på att öppet ange om ett anslagsyrkande verkligen
varit utsatt för en realistisk avvägning eller endast är indikativt.

Stockholm den 24 januari 1990

Margit Gennser (m)

Mot. 1989/90
Fi722

10