Motion till riksdagen
1989/90:Fi721

av Lars Leijonborg (fp)

Det s.k. lönekostnadspålägget för pensionärer

Det förekommer då och då att människor som gått i pension vill fortsätta att
arbeta. Med den brist på arbetskraft som nu råder är det viktigt att det finns
goda möjligheter för dem att göra det. Den ändring av skattereglerna för
pensionärer som nu görs är ett välkommet steg i den riktningen.

En faktor som underlättar för pensionärerna att hitta arbete är att arbetsgivarna
inte behöver betala sociala avgifter. För den som redan har pension
behövs t.ex. ingen avgift till pensionskassa. Det blir helt enkelt billigare för
arbetsgivaren att anställa en person som gått i pension.

Detta gäller emellertid inte statliga myndigheter. De har att följa en kunglig
kungörelse från 1969 som heter Om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg
(KK 1969:54) och en anvisning från Riksrevisionsverket som
heter Föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av KK 1969:54 (RRV
86:1107).

I dessa bestämmelser finns ett begrepp som heter lönekostnadspålägg,
vanligen förkortat LKP. LKP är ett belopp som motsvarar de sociala avgifterna
på andra delar av arbetsmarknaden.

LKP beräknas även för personer som gått i ålderspension och belastar således
myndighetens anslag. För den statliga arbetsgivaren är det alltså inte
billigare att anlita ålderspensionärer. Myndighetens kostnad för att ta in pensionärer
blir högre än en privat arbetsgivares. Detta minskar de statliga myndigheternas
benägenhet att anlita äldre personal.

Det finns ett stort antal äldre f.d. statligt anställda som är intresserade av
att fortsätta sin yrkesverksamhet efter det att de gått i pension. De enskilda
myndigheterna skulle ofta kunna ha stor glädje av dessa personers tjänster.
Möjligheterna att besätta lediga tjänster med pensionärer eller att ta in pensionärer
vid arbetstoppar skulle öka om dessa anställningar inte belastades
med LKP.

Systemet med LKP infördes som en förenklingsåtgärd. Det borde nu undersökas
om dagens administration, med tillgång till datateknik, skulle klara
att separatredovisa pensionärer, och att dessa tjänster därmed inte skulle behöva
belastas med LKP.

En sådan förändring skulle vara positiv både för myndigheterna och för
pensionärerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att ändra de bestämmelser som gör att
myndigheter belastas med s.k. lönekostnadspåslag även för anställda
som är pensionärer.

Stockholm den 25 januari 1990

Mot. 1989/90
Fi721

Lars Leijonborg (fp)