Motion till riksdagen
1989/90:Fi702

av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt
(båda s)

Kontroll av obligationshandeln

Köp och försäljning av aktier registreras hos värdepapperscentralen (VPC).
I detta sammanhang måste namn, adress och personnummer uppges. När
staten däremot ger ut ett nytt premielån kan premieobligationer köpas utan
att man behöver lämna några personuppgifter. Och när staten sedan efter ett
antal år köper tillbaka dessa obligationer, sker också den transaktionen utan
att säljaren blir registrerad. Under mellantiden förekommer dessutom en
handel där man ständigt kan köpa och sälja utan att bli registrerad. Inte heller
vinster på mellanliggande dragningar blir föremål för någon registrering.

Endast en obetydlig del av obligationsinnehaven och vinsterna på premierna
torde tas upp i deklarationerna. Enligt riksbankens uppgifter uppgick
för några år sedan premielånen till ca 65 miljarder kronor. Endast ca
5% av detta enorma belopp deklarerades av ägarna.

Någon löpande skattekontroll av köp och försäljningar av obligationer
sker inte heller. Särskilda kontrollaktioner torde i dagens läge inte vara möjliga
på annat än namngivna personer.

Vid utgivning av premieobligationslån har under senare år ett system med
s.k. öppen lånevolym tillämpats. Detta innebär att lånets storlek bestäms
efter hur många obligationer som beställs. Systemet innebär att den som vill
köpa måste fylla i en förhandsanmälan med namn och personnummer, det
senare frivilligt enligt riksgäldskontoret. Direktiven, t.ex. när staten gav ut
det andra premielånet 1986, bröt visserligen delvis anonymiteten, men förändringen
var i själva verket mycket obetydlig. Mäklarna kunde begära att
köparna lämnade personuppgifter, men det finns ingenting som säger att de
måste lämna ut dessa uppgifter till myndigheterna.

En särskild form av obligationshandel, som tycks vara särskilt attraktiv, är
den s.k. terminshandeln. Denna har dragit till sig företag och personer med
stora inkomster och goda lånemöjligheter, vilka sett chansen att göra snabba
affärer och stora skattevinster. Terminsaffärer innebär att köparen tillsammans
med säljaren, som är en bank eller en fondkommissionär, kommer
överens om ett framtida pris på premieobligationerna. Om dagspriset t.ex.
är 265 kr., gör de en överenskommelse om att det om tre månader är 270
kr. Köparen får obligationerna först då och betalar samtidigt. Kursen har
emellertid i själva verket stigit till 290 kr. Köparen har alltså tjänat 20 kr.
utan att ha behövt ligga ute med några pengar för affären och utan att behöva
betala någon ränta.

Detta är ett sätt att tjäna grova, arbetsfria pengar på de lönsamma statspapperen.
Ett annat är att företag köper mycket stora poster till dagskursen
på börsen, t.ex. 265 kr. och sedan omedelbart säljer dem på termin till ett
pris av 270 kr. Har företaget köpt för ett par miljoner så blir vinsterna
40000-50 000 kr. bara på några timmar.

Dessa förhållanden på obligationsmarknaden talar entydigt för att någon
form av registrerings- och kontrollsystem för handeln med premieobligationer
måste införas. Såväl kapitalvinstkommittén som utredningen om säkerhetsåtgärder
i skattprocessen (USS) lade fram förslag till åtgärder som skulle
ge utrymme för både individuell och generell kontroll. Möjligheten att samordna
de båda kommittéernas förslag måste nu ingående prövas.

Finansutskottet har vid behandling av tidigare motioner i denna fråga uttryckt
förståelse för våra synpunkter. Utskottet förutsatte i betänkande FiU
1987/88:18 att riksgäldsfullmäktige skulle intensifiera sina ansträngningar att
vidta åtgärder som begränsar de problem som är förknippade med handeln
med premieobligationer.

Att åberopa kostnadsskäl som motivering för att inte vilja införa ett registreringsförfarande
är bara den obotfärdiges sista förhinder. För några år sedan
hävdade bankerna att uppgiftsskyldighet vad gällde behållningen på
bankkonton inte var realistisk. I själva verket visade det sig gå alldeles utmärkt
att administrera ett sådant uppgiftslämnande, som ju också är till stor
fördel för deklaranter och skattemyndigheter. Med dagens väl utvecklade
datateknik torde det heller inte vara någon större svårighet att till rimliga
kostnader upprätta ett effektivt registersystem för obligationshandeln.

VPC:s kontroll av köp och försäljning av aktier visar också att ett registreringsförfarande
för värdepapper kan fungera på ett rationellt sätt. Det råder
stor oklarhet huruvida riksgäldskontoret verkligen intensifierat sina ansträngningar
i syfte att sanera obligationsmarknaden. Däremot står det fullt
klart att ett omfattande skatteundandragande fortfarande sker genom obligationshandel.
Hittills genomförda saneringsåtgärder har således visat sig
vara klart otillräckliga.

Vid behandlingen av vår motion 1988/89:Fi702 vid fjolårets riksmöte skriver
finansutskottet (bet. 1988/89:FiU25) bl.a.:

”Motionärernas krav på skärpt kontroll av premieobligationer kommer
sannolikt att prövas i ett vidare sammanhang.” Utskottet hänvisar sedan till
den då fortfarande arbetande inkomstskattekommittén (RINK).

RINK skriver under avsnitt 6.5.2 - Spar- och premieobligationer (s. 128
del 1-SOU 1989:33) mycket kortfattat följande:

”En övergång till inkomstbeskattning av premieobligationer bör på sikt
kombineras med att kontrolluppgift lämnas också för dessa inkomster. Detta
förutsätter dock att premieobligationernas innehavare registreras på samma
sätt som för t.ex. sparobligationer, VPC-noterade aktier och bankkonton.
En sådan innehavarregistrering skulle även förebygga fusk avseende förmögenhetsskatt
samt förmögenhetsberoende avgifter och bidrag.”

Under avsnittet 17.6 - Avkastningen på obligationer och vinster i vinstsparande
(s. 54 del 2) - heter det bl.a.:

”På sikt torde s.k. innehavarregistrering komma till stånd även för premieobligationer.”

Mot. 1989/90

Fi702

6

Samtidigt som utredningen således förespråkar just ett sådant registreringsförfarande
som vi på ett mycket gediget faktaunderlag förordat svävar
man på målet beträffande tidpunkten för en sådan reform.

Det står helt klart att en omfattande spekulation och ett betydande skatteundandragande
fortfarande sker genom handel med obligationer. Därför
bör riksdagen genom ett klart och entydigt ställningstagande ge regeringen
i uppdrag att snarast införa ett kontrollsystem som leder till en nödvändig
sanering av denna marknad.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om effektiv kontroll av
obligationshandeln i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 16 januari 1990

Bengt Silfverstrand (s) Birthe Sörestedt (s)

Mot. 1989/90

Fi702

7