KM

Motion till riksdagen
1989/90:Fi701

av Birgitta Hambraeus och Stina Eliasson,

båda (c) 1989/90

En kapitalbudget Fi701-703

EG-harmoniseringen motiverar ett nytt synsätt på samhällets investeringsansvar.
EGs fyra friheter har ett bestämt syfte som inte är tillräckligt känt.

Över 500 personer arbetar i grupper inom de olika regeringsdepartementen,
tjänstemän och representanter för näringslivet, för att Sverige skall
komma med i EGs enhetssträvanden.Det är viktigt att vi gör klart för oss
vad detta innebär och att vi kompletterar harmoniseringssträvandena med
egna åtgärder i Sverige, för att hela Sverige ska leva med en frisk, välvårdad
natur och med rätt till arbete och trygghet överallt.

Frihet är ett underbart ord och ”de fyra friheterna” som EG står för tolkas
gärna som frihet för människor att röra sig, arbeta och satsa efter egen vilja.
Man glömmer emellerid något viktigt. EG betonar själv kraftfullt att det är
fråga om frihet för dessa ”resurser” varav alltså människan är en, att röra sig
dit de är mest lönsamma. EG har klart redovisat vartåt man strävar. Detta
bör bli mer känt i Sverige.

Citat ur introduktionen till EG-kommissionens vitbok 1985 om Fullbordandet
av den inre marknaden:

8. The case for the completion of the internal märket has been argued elsewhere
and, as the communiqués at successive European Councils havé
indicated, it has been accepted by the Heads of State and Governments
of the Member States. But it is worth recalling that the objective of completing
the internal märket has three aspects:

- First, the welding together of the ten, soon to be twelve, individual markets
of the Member States into one single märket of 320 million people;

- Second, ensuring that this single märket is also an expanding märket not
static but grewing;

- Third, to this end, ensuring that the märket is flexible so that resources,
both of people and materials, and of capital and investment, flow into the
areas of greatest economic advantage.

I vår översättning:

8. Motivet för att fullborda den inre marknaden har redovisats i annat sammanhang.
Enligt kommunikéer från upprepade möten med ministerrådet
har detta accepterats av statsöverhuvuden och regeringar i medlemsstaterna.
Men det är värt att upprepa att fullbordandet av den inre marknaden
har tre syften:

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Fi701-703

- För det första - att sammansmälta de tio, som snart kommer att bli tolv,
olika marknaderna i medlemsstaterna till en gemensam marknad med 320
miljoner människor;

- För det andra - att säkerställa att denna gemensamma marknad också
expanderar, alltså inte är statisk utan i tillväxt;

- För det tredje - för att uppnå detta, att säkerställa att marknaden är flexibel,
så att resurser, både avseende människor och material, kapital och
investeringar, strömmar till de områden som har den största ekonomiska
fördelen.

Orsaken till att vi tillsammans med EG ska arbeta för en fri rörlighet av människor,
varor, tjänster och kapital är alltså att dessa resurser ska ”strömma
till områden med störst ekonomisk fördel”, så att tillväxten ökar. Investeringarna
skall komma till stånd där de ger störst ekonomisk utdelning. Arbetskraften
ska vara rörlig och flytta dit där dessa investeringar sker. Det är
alltså fråga om en kraftfull koncentrationspolitik.

EG-kommissionen är starkt influerad av storföretagen, som tar fram
mycket av underlaget för kommissionens förslag. En sammanslutning av
dessa, ”The Roundtable of European Industrialists” har i broschyren ”Need
for Renewing Transport Infrastructure in Europé, Proposals for Improving
the Decision-making Process” klart redovisat hur man arbetar för att inte
demokratiska beslut och folkliga opinionsyttringar skall hindra förverkligandet
av det transportsystem som storföretagen vill ha. På s. 221.ex. listas politiska
partier och gröna rörelser bland hindren i Sverige för beslutsfattandet.
Broschyren kan kostnadsfritt beställas från European Roundtable Secretariat,
15, Rue Guimard, 1040 BRYSSEL, Belgien.

Investeringar för största välfärd i hela Sverige

Självfallet måste riksdag och regering och kommuner se till att företagens
koncentrations-strävanden kompletteras, om vi också i fortsättningen vill ha
ett bebott land. Samhällets investeringar bör ha en vidare syftning än ”störst
ekonomisk fördel”. En väl utbyggd infrastruktur är visserligen grunden
också för en god ekonomi, men kan sällan motiveras direkt med ekonomiska
fördelar.

En effektiv regionalpolitik fordrar t.ex. ett väl utbyggt kommunikationsnät
över hela landet, både när det gäller järnvägar och telekommunikationer,
som inte kan motiveras av direkt ekonomiska fördelar.

De 40 miljarder som SJ anser behövs för att modernisera tågtrafiken, bör
samhället ställa till förfogande. Därutöver bör banverket och SJ satsa ytterligare
på bannätet och tågtrafik av miljö- och regionalpolitiska skäl.

Telenätet måste byggas ut snabbare än vad som är planerat och företagsekonomiskt
motiverat. Televerket bör få resurser till en forcerad utbyggnad
av ledningar som tillåter datatrafik från samtliga företag och permanentbostäder
i landet. Detta är inte mer revolutionerande än att alla hushåll fick
telefon på sin tid, utan att intäkterna bekostade investeringen.

Mot. 1989/90
Fi701

2

Finansiering

Sedan 60-talet har staten slopat kapitalbudgeten. Också långsiktsmotiverade
investeringar finansieras direkt. Underbalansering av budgeten kan alltså
betyda att man gjort viktiga framtidsinvesteringar lika väl som att man levt
över sina tillgångar.

Kapitalbudgeten bör återinföras i statsräkenskaperna

De motiv som fanns när den togs bort på 60-talet finns inte längre. Med hög
likviditet i företag och finansinstitut och med avskaffad valutareglering, blir
det viktigt att kunna finansiera långsiktigt och brett motiverade investeringar
inom landet, utan att detta skall ske via en ”underbalanserad driftsbudget”,
som ger ett intryck av ekonomisk kris i landet. Om vi lånar till konsumtion
bör det betraktas på ett annat sätt än när vi lånar till långsiktigt värdefulla
investeringar. Det är inte rimligt att en underbalansering som beror på att vi
konsumerar mer än vi producerar skall jämställas med en underbalansering
av budgeten därför att vi satsar på investeringar som vi alla har nytta av i
flera decennier och som skapar förutsättningar för hela landets utveckling.

Likviditeten är mycket hög hos storföretag och finansinstitutioner. De kan
inte förväntas ta ansvar för satsningar som inte ger ekonomiskt utbyte för
dem själva.

Det alternativ som håller på att växa fram är att företag går samman och
erbjuder sig finansiera projekt som rimligen borde komma in i en mer allmän
prioriteringsordning. Globen, Öresundsbron och motorlänkar vill företagen
satsa på, medan samhället borde prioritera t.ex. skolor och miljövänliga
kommunikationer över hela landet. ”Det ekonomiska krisläge” som nu stoppar
angelägna investeringar rör uppenbarligen inte lyxsatsningarna. Kanske
är det ett hjärnspöke, uppfunnet av speciella intressenter?

Samhället bör ta över initiativet till viktiga basinvesteringar som gynnar
oss alla.

Utöver statsobligationer bör staten locka in överskottslikviditeten genom
nya metoder, som kringgår det höga ränteläget.

Regeringen bör undersöka om införande av kapitalbudget i statsbudgeten
skulle innebära fördelar, med beaktande av de förändringar som den ökande
öppenheten i den internationella ekonomin medför.

Redan detta budgetår bör investeringar i infrastruktur betraktas på ett annat
sätt än driftsanslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen utreder och redovisar nyttan
av att återinföra kapitalbudget i den svenska statsbudgeten, i enlighet
med vad som anförts i motionen,

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Fi701-703.

2. att riksdagen i behandlingen av budgetpropositionen för budget- Mot. 1989/90

året 1990/91 särredovisar investeringar i infrastruktur, i enlighet med Fi701

vad som anförts i motionen.

Stockholm den 11 januari 1990

Birgitta Hambraeus (c) Stina Eliasson (c)

4