Motion till riksdagen
1989/90: Fi50

av Gunnar Björk m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:125 Förslag om
tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret
1989/90

Denna motion behandlar tilläggsbudgeten såvitt avser finansdepartementets
huvudtitel.

Under titel F. Övriga ändamål anslag 10, föreslår regeringen att statliga
myndigheter befrias från skyldigheten att själva betala arbetsmiljöavgift för
innevarande budgetår. Avgiften föreslås i stället tillföras arbetslivsfonden direkt
från inkomsttitel. Verksamhet som är beroende av statsbidrag och där
statsmakterna entydigt har tagit ansvar för lönekostnadsutvecklingen föreslås
kompenseras för arbetsmiljöavgiften. Regeringen föreslår således att
280 milj.kr. anvisas för budgetåret 1989/90 för detta ändamål.

Motivet för att statlig verksamhet på detta sätt befrias från att belastas
med arbetsmiljöavgiften under innevarande budgetår är, enligt propositionen,
att avgiften inte kunnat förutses vid budgetering av verksamheten för
budgetåret.

Aven vid ett beslut om att statlig verksamhet i enlighet med regeringens
förslag skulle befrias från avgiften, kvarstår att statliga arbetsgivare skall ha
rätt att söka medel ur fonden. Detta genom beslut i riksdagen om arbetslivsfondens
tillämpning.

Statlig verksamhet skall således favoriseras framför verksamhet med annan
huvudman dels genom att större hänsyn skall tas till förutsägbarheten i
budgeteringen, dels genom att ges rättigheter utan motsvarande skyldighet.
Såvitt avser möjligheten att vid budgetering förutse avgiften befinner sig alla
arbetsgivarekategorier - statliga, kommunala och privata - i samma situation.
Förutom det rehabiliterande och arbetsmiljöförbättrande syftet med
arbetsmiljöavgiften var ju dessutom avsikten att avgiften skulle innebära en
tillfällig åtstramning. Denna åtstramning skulle gälla alla arbetsgivare - även
de statliga.

Ett gynnande av den statliga verksamheten på detta sätt innebär också att
statlig verksamhet befrias från spar- och rationaliseringskrav som föranleds
av arbetsmiljöavgiften och andra arbetsgivare tvingas beakta. Detta är också
samhällsekonomiskt ineffektivt eftersom resursfördelningen blir inoptimal
och konkurrensen snedvrids.

Regeringens förslag i denna del bör mot bakgrund av vad som ovan anförts
avslås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:125 såvitt avser
sjunde huvudtiteln anslag F 10 Kompensation för arbetsmiljöavgift.

Stockholm den 4 april 1990
Gunnar Björk (c)

Görel Thurdin (c)

Rolf Kenneryd (c)
Gunilla André (c)
Per-Ola Eriksson (c)

Mot. 1989/90
Fi50

Ivar Franzén (c)

Martin Olsson (c)

Håkan Hansson (c)
Larz Johansson (c)

gotab 96418, Slockholm 1990

4