Motion till riksdagen
1989/90:Fi33

av Gunnar Björk m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:96 om skärpt
investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten

Bakgrund

Utvecklingen av den svenska samhällsekonomin är utomordentligt bekymmersam.
Pris- och kostnadsstegringstakten är bland annat alltför hög.
Mycket tyder på att ekonomin närmar sig en svårartad kostnadskris. Den
socialdemokratiska regeringen bär ansvaret för detta. Regeringens ekonomiska
politik har misslyckats.

En av de viktigaste orsakerna till detta misslyckande är att regeringens politik
medfört regionala obalanser. I storstads- och universitetsregionerna,
främst Stockholmsregionen, har en stark överhettning tillåtits uppkomma.
Brist på bostäder och arbetskraft har där lett till kraftig löneglidning och
kraftigt stegrade priser på bostadsmarknaden. Denna överhettning har således
medfört inflation, vilken spritt sig till hela folkhushållet. I de icke överhettade
regionerna har ledig arbetskapacitet liksom tillgång på bostäder funnits,
men de möjligheter till dämpad inflation som detta inneburit har inte
utnyttjats.

Centern föreslog redan i början av 1988 (partimotionerna 1987/88:A462
och 1987/88:Bo235) att en investeringsavgift skulle införas riktad mot överhettningen
i Stockholmsregionen. Förslaget var följande. Avgiften skulle
uppgå till 25 % av byggkostnaden och belasta nyproduktion av lokalytor för
kontor och industrier i de expansiva kommunerna i Stockholms län. Avgiften
skulle tas ut av byggherren och den skulle inte vara avdragsgill. Mindre
tillbyggnader skulle undantas från avgiften. Avgiften skulle tas ut under
längre tid för att stimulera till att byggandet styrdes över från kontor och
industrier till bostäder. Förslaget innebar vidare att investeringsavgiftens intäkter
skulle kunna återföras till Stockholmsregionen för investeringar i bl.a.
nyproduktion av bostäder, miljöförbättringar och infrastruktur. I motionerna
poängterades storstadsbefolkningens berättigade krav på bostad till
rimlig kostnad.

Om en riksdagsmajoritet i detta läge bifallit centerns förslag skulle de inflationsdrivande
överhettningsproblemen blivit betydligt mindre än vad de
blev. Denna riksdagsmajoritet kunde emellertid inte skapas; också regeringspartiet
avslog centerns förslag.

Centern har emellertid fortlöpande återkommit med krav på införande av
investeringsavgiften. Detta gjorde vi också i samband med regeringens kom

pletteringsproposition 1989. Vi föreslog då, liksom tidigare, en 25 %-ig av- Mot. 1989/90
gift. Avgiften skulle uttas i ett område som benämndes ”Stockholm-Uppsa- Fi33
la-korridoren". Regeringens ursprungliga åtstramningspaket innehöll inga
åtgärder riktade mot överhettningen i storstadsområdena.

I det åtstramningspaket som centern och regeringen sedermera enades om
ingick bl.a. att centern fick igenom kravet på införande av investeringsavgiften,
dock med vissa modifikationer. Avgiften utgår enligt riksdagsbeslutet
under tiden 27 maj 1989-31 december 1990.

Avgiften fick i övrigt följande utformning. Avgiften uppgår till 10 % av
den totala byggkostnaden. Avgiften tas ut på oprioriterade byggnadsarbeten.
Till detta räknas bl.a. butiks-, kontors-, bank-, hotell- och restauranglokaler,
sport- och idrottshallar, förvaltningsbyggnader samt samlings- och nöjeslokaler.
Avgiften utgår inte om byggkostnaden understiger 5 miljoner kr.

Avgiften tas ut i Stockholms län med undantag av Norrtälje och Södertälje,
samt i Uppsala och Håbo kommuner i Uppsala län. Enligt riksdagsbeslutet
skulle det vidare "övervägas om inte intäkterna från avgiften senare kan
återföras till regionen för bl.a. produktion av bostäder” (betänkande
1989/90:FiU30). Apropå denna återföring till regionen sades vidare att ”det
bör ankomma på regeringen att närmare överväga denna fråga och till riksdagen
återkomma med förslag”.

Den nu framlagda propositionen konstaterar att den nuvarande investeringsavgiften
inte lett till åsyftat resultat. Enligt vår mening är det något tidigt
att utvärdera avgiftens effektivitet efersom den endast varit i verkan under
drygt 8 månader. Vi anser det emellertid klarlagt att vårt förslag om ett
högre avgiftsuttag uppgående till 25 % hade lett till betydligt högre effektivitet
än den avgift på 10 % som varit för handen.

Regeringen har nyligen redovisat ett förslag till ”krispaket" för den ekonomiska
politiken. Merparten av de ingående förslagen har dock ännu inte
förelagts riksdagen. Endast ett par propositioner har lämnats. En av dem,
proposition 1989/90:95 om allmänt lönestopp, har röstats ner av riksdagen.

Regeringen har därefter valt att avgå. Bland de övriga propositioner som
lämnats till riksdagen finns den som i denna motion besvaras.

Propositionens förslag

I propositionen föreslås en skärpning av investeringsavgiften. Skärpningen
består i följande:

- avgiften höjs från 10 % till 30 %

- avgiftens tillämpning förlängs till att omfatta även byggnadsarbeten som
påbörjas under år 1991

- avgiftens geografiska tillämplighet utvidgas till att omfatta också en rad
kommuner i Göteborgsregionen.

De nya bestämmelserna föreslås gälla under perioden 9 februari 1990-31
december 1991. De ytterligare kommuner som berörs är Kungsbacka kommun
i Hallands län, Göteborgs, Härryda. Kungälvs, Mölndals, Partille och
Stenungsunds kommuner i Göteborgs- och Bohus län samt Ale och Lerums
kommuner i Älvsborgs län.

Propositionen föreslår också att benämningen "investeringsavgift” byts ut

mot ”investeringsskatt”. Vidare sägs att det nu inte är lämpligt att återföra Mot. 1989/90

några medel till regionen för bostadsbyggande, utan att ett ställningstagande Fi33

i ämnet bör anstå.

Centerns överväganden och förslag

Med hänvisning till vad som ovan sagts beträffande vår bedömning av den
hittillsvarande avgiftens effektivitet och behovet av en åtstramning i ekonomin
anser vi det befogat med en höjning av avgiftsuttaget. Det är nödvändigt
för att dämpa den inflationsdrivande överhettningen.

Enligt vår uppfattning skall de influtna medlen från avgiften, med beaktande
av konjunkturen, återgå till berörd region för att kunna användas till
investeringar i bostadsbyggande, kollektivtrafik och miljöåtgärder. Det är
nödvändigt att så sker för att kompensera för avgiftsuttaget och för de kostnader
som överhettningen i sig medför inom regionen. Genom att en tidsutdräkt
med nödvändighet blir fallet mellan den tid då avgiften betalas in och
den tid då medel återförs till regionen, åstadkommes en inflationsdämpande
åtstramning. När medlen sedermera används för bostadsbyggande innebär
också detta en dämpad inflation genom att utbudet av bostäder ökar vilket
på sikt verkar för sänkta priser. Investeringsavgiften med centerns konstruktion
och tillämpning har således en dubbelt inflationsdämpande effekt. Investeringsavgiften
ger fler människor i berörd region möjlighet till en bostad
till rimlig kostnad. Tidpunkten för återförande av avgiftsintäkterna måste
anpassas till den ekonomiska konjunkturen.

Med hänsyn till att vissa tecken tyder på en något dämpad byggkonjunktur
i de områden där propositionen föreslår att avgiften skall tas ut, anser vi att
vårt tidigare förslag om en avgiftsnivå om 25 % är lämplig. Eftersom avgiften
inte är avdragsgill och byggföretagens skattesatser sänks under innevarande
år, innebär vårt förslag i praktiken en viss uppmjukning gentemot effekten
av vårt förslag under tidigare tidsskeden.

Överhettning och överhettningstendenser förekommer i flera regioner i
landet men situationen är fortfarande mest tydlig i Stockholm-Uppsala-regionen.
Som tidigare nämnts tyder också vissa tecken på en något dämpad
byggkonjunktur i såväl Stockholm som Göteborg. Vi anser mot denna bakgrund
inte att det i nuläget är lämpligt att utvidga investeringsavgiften också
till att gälla Göteborgsregionen. Propositionen avslås i denna del. Höjningen
av nivån på avgiften bör också föranleda en ny prövning av områdets geografiska
utsträckning inom Stockholm-Uppsala-regionen.

Investeringsavgiften ingick såsom nämnts i det åtstramningspaket som regeringen
och centern överenskom om under våren 1989. Meningen med
samtliga åtgärder i detta paket var och är att de skall vara konjunkturanpassade.
Redan från början bestämdes en bortre tidsgräns för flertalet åtgärder,
så också för investeringsavgiften. Med beaktande av konjunkturen bör åtgärderna
emellertid kunna upphävas tidigare. Utvecklingen i de kommuner i
Stockholm-Uppsala-regionen där avgiften uttas bör därför följas noggrant.

Investeringsavgiften gäller som nämnts till utgången av innevarande år.

Mot bakgrund av konjunkturläget anser vi inte att det för närvarande är aktuellt
med en förlängning av avgiftens tillämpning. Propositionen avslås i
denna del.

Vi anser inte att benämningen ”investeringsavgift” bör bytas mot "investe- Mot. 1989/90
ringsskatt”. Benämningen ”avgift” är adekvat eftersom intäkterna enligt Fi33

vårt förslag skall återföras till den betalande regionen via byggsektorn. Eftersom
intäkterna således kan sägas återföras till de avgiftsskyldiga är benämningen
”avgift” enligt vårt förmenande den mest riktiga.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:96 i denna del,
beslutar att investeringsavgiften skall uppgå till 25 % i enlighet med
vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen avslår proposition 1989/90:96 såvitt avser utvidgning
av investeringsavgiftens tillämpning till Göteborgsregionen,

3. att riksdagen beslutar att intäkterna från investeringsavgiften
med beaktande av konjunkturen skall återgå till berörd region,

4. att riksdagen avslår proposition 1989/90:96 såvitt avser förslaget
att ändra benämning på investeringsavgiften.

Stockholm den 21 februari 1990

Gunnar Björk (c)
Görel Thurdin (c)
Gunilla André (c)
Håkan Hansson (c)
Larz Johansson (c)

Ivar Franzén (c)
Martin Olsson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Per-Ola Eriksson (c)

15