Motion till riksdagen
1989/90: Fi30

av Bo Lundgren m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:96 om skärpt
investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten

I propositionen föreslås att den nyligen införda regionala investeringsavgiften
på oprioriterade byggnadsarbeten skärps. Avgiften höjs från 10 till 30 %
och utvidgas till att omfatta också Göteborgsområdet. Lagstiftningen förlängs
också och skall omfatta även byggnadsarbeten som påbörjas under
1991. Den tidigare beteckningen "investeringsavgift” byts ut mot ”investeringsskatt".

Den nu gällande investeringsskatten på 10 % i Stockholms län - utom Södertälje
och Norrtälje kommuner - och i Uppsala och Håbo kommuner infördes
våren 1989 genom en överenskommelse mellan socialdemokraterna
och centerpartiet.

Syftet med föreliggande förslag är samma som gällde våren 1989. Det avser
att dämpa aktiviteten på byggmarknaden och vidga utrymmet för produktion
av nya bostäder. Tanken är att genom ökade kostnader för så kallade
oprioriterade byggnadsarbeten styra över verksamheten till bostadsbyggnation.

Moderata samlingspartiet motsatte sig investeringsskatten våren 1989 eftersom
denna åtgärd inte skulle ge åsyftat resultat, men däremot ge upphov
till ytterligare snedvridningar till skada för Sveriges ekonomi. Det var för
övrigt motsvarande erfarenhet som gjorde att den investeringsavgift som utgick
under sommarhalvåret 1977 avvecklades i förtid.

Det är mycket märkligt att man på en helt genomreglerad byggmarknad
överhuvud taget kan överväga att införa ytterligare styrinstrument. Innan
byggnadstillstånd meddelas har varje större byggnadsprojekt underkastats
en grundlig och i tiden utdragen prövning. En avreglering av byggmarknaden
leder istället till ett effektivare utnyttjande av resurserna och verkar däremot
dämpande på kostnadsutvecklingen.

Den nu föreslagna investeringsskatten kommer att leda till kraftiga kostnadsökningar
i de fall den inte leder till att planerade projekt försenas kraftigt
eller helt skrinläggs. Även om kostnadsökningen drabbar nyproduktionen
skapas ett utrymme att i redan existerande bestånd höja hyrorna. Detta
kommer tillsammans med de stigande nybyggnadskostnaderna att driva upp
priserna på det existerande beståndet. Investeringsskatten på 30 procent kan
leda till en prisuppgång i närmast samma storlek.

Den regionala likabehandlingen av byggprojekt åsidosätts genom nu gällande
investeringsskatt och i ännu högre grad genom den föreslagna utvidg

ningen. Konkurrensen mellan företag i samma bransch snedvrids kraftigt ge- Mot. 1989/90

nom att företag inom de områden som drabbas av investeringsskatten får Fi30

höjda kostnader. Investeringsskatten drabbar exempelvis inte Astra i Södertälje,
däremot drabbar den Pharmacia i Uppsala.

I den mån investeringsskatten leder till åsyftat resultat - att projekt skjuts
upp eller skrinläggs - är det i sig till skada för landets ekonomi. Det finns
anledning förmoda att det leder till utflöde av kapital från Sverige.

I rapporten ”Fler bostäder, färre kontor?” utvärderar länsstyrelsen i
Stockholms län byggregleringen. En effekt av byggregleringen som redovisas
är minskat lokalbyggande men i vart fall inget dramatiskt ökat bostadsbyggande.
Den relativa fördyring av boendet som blir en följd av den föreslagna
skatteomläggningen kommer dessutom att skapa lägenhetsöverskott
och i sig medföra minskat intresse för bostadsbyggande.

Bland de negativa effekterna märks de höga hyror som blir en följd av
att byggregleringen leder till minskat utbud av nya lokaler. Detta kan enligt
länsstyrelsen vara ett hinder för näringslivets utveckling. En annan effekt
tycks enligt länsstyrelsen vara att regleringen bidrar till fortsatt koncentration
av byggbranschen eftersom de mindre byggföretagen har svårt att hantera
snabba förändringar.

I rapporten sägs beträffande den då kända men inte utvärderade investeringsavgiften
som beslöts våren 1989 följande:

Vi kan lägga till att den investeringsavgift på lokaler som har beslutats troligen
får samma effekt som regleringen. Den minskar intresset för lokalbyggande
- men gör det inte mer lönsamt att bygga bostäder.

I rapporten Stockholmskonjunkturen från januari 1990 har en utvärdering
av investeringsavgiftens effekter gjorts. Den visar att investeringsavgiften
inte haft några andra effekter än den kostnadsökning och därmed hyresökning
som är ofrånkomlig.

Vad beträffar förslaget om att utvidga det aktuella området också till Göteborg
bör noteras att man där aldrig tidigare haft så stort utbud av lediga
lokaler som i dag. Andelen lediga kontorslokaler beräknas stiga till 5,5 procent
i Göteborg fram till 1992. Propositionens förslag i denna del motiveras
inte. Detta är förståeligt mot bakgrund av att det egentligen inte ens finns
skäl att överväga åtgärder i den riktning som propositionen föreslår.

Den föreslagna investeringsskatten kommer att leda till ytterligare snedvridningar
i konkurrensförhållanden och till kostnadsökningar som kommer
att öka prisutvecklingen. Likabehandlingen av olika regioner bryts. Kapitalutflödet
från Sverige kan förväntas öka. Propositionen bör därför avslås och
den nu gällande lagen om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten upphävas.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:96,

6

2. att riksdagen beslutar upphäva lagen (1989/90:471) om investe- Mot. 1989/90
ringsavgift för vissa byggnadsarbeten. Fi30

Stockholm den 23 februari 1990

Bo Lundgren (m)

Hugo Hegeland (m)

Knut Wachtmeister (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Karl-Gösta Svenson (m)
Ewy Möller (m)

Margit Gennser (m)

7