Motion till riksdagen
1989/90: Fil 9

av Ulf Melin och Ingvar Eriksson (båda m)

med anledning av prop. 1989/90:65 om statliga lån 1989/90

till Göteborgs och Malmö kommuner Fil9-23

I propositionen föreslår regeringen att staten skall ge ett lån på 900 milj. kr.
till Göteborgs kommun samt 600 miljoner kronor till Malmö kommun. Under
de tre första åren föreslår regeringen ”sorn grädde på moset” att det medges
räntefrihet på lånet. Denna räntebefrielse ger, i nuvarande ränteläge,
Göteborg och Malmö kommuner ett tillskott på ca 187,5 milj. kr. årligen.
En subvention som alla andra kommuner och dess invånare får vara med och
betala.

Enligt vår uppfattning är det framlagda förslaget förvånande. Vi kan inte
finna något i propositionen som sakligt pekar på att nämnda kommuner i
något avseende har en ekonomisk ställning som motiverar särskilt stöd från
staten.

Alla de skäl man tar upp i propositionen såsom investeringar i gator, kommunikationer,
kultur, fritid, social struktur och näringslivets behov, är inte
specifika för Göteborgs och Malmö kommuner. Exakt samma problem brottas
de flesta kommuner i vårt land med.

Att dessa två kommuner hamnat i ett ekonomiskt prekärt läge beror på
dåligt socialdemokratiskt styre. Att skattekraften har minskat, framför allt i
Malmö, beror på att socialdemokraterna där kraftigt har höjt den kommunala
utdebiteringen. Självfallet får detta till följd att många människor hellre
flyttar till kommuner som har lägre kommunalskatt och ändå sköter sin ekonomi
bättre.

Detta förslag om förmånliga lån är utmanande, speciellt med tanke på den
skatteuppgörelse som träffats mellan regeringen och folkpartiet, eftersom finansieringen
av skatteuppgörelsen leder till ökade kostnader för invånarna
i kommuner med landsbygd. Det är djupt olyckligt att lägga upp politiken på
sådant sätt att stora motsättningar skapas mellan kommuner av olika storlek.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår propositionen.

Stockholm den 29 januari 1990

Ulf Melin (m) Ingvar Eriksson (m)

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr FH9-23