Motion till riksdagen
1989/90:Fö507

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Det civila försvaret

Det civila försvaret upptar en relativt ringa del av statsbudgeten, vilket dels
förklaras av statsmakternas medvetet låga rangordning av sektorn, dels av
att en stor del av resursbehovet består av nyttigheter i samhället som ligger
utanför budgeten. Många av de brister som göms i begreppet ”det sårbara
samhället” kan inte åtgärdas utan stora förändringar i dess infrastruktur. Sådana
förändringar kan bara till en del komma till stånd genom ökad medelstilldelning
i statsbudgeten. Det civila försvaret behöver stärkas. En större
andel av statsbudgeten är alltså ett nödvändigt, men ingalunda tillräckligt
villkor.

I propositionen redovisas myndigheternas och regeringens förslag till anslag.
Beloppen är inte jämförbara, eftersom de avser skilda pris- och lönelägen.
Om en rättvisande jämförelse skall kunna göras måste myndigheternas
förslag räknas upp med 6,1 %.

ÖCB har begärt en ram om drygt 2119,8 milj. kr. som prisuppräknat med

6,1 % blir 2249,1 milj. kr. Regeringen föreslår 2037,3 milj. kr. Häri ligger
dock budgettekniska utökningar med 149,7 milj. kr. (tjänstebrevsrätten, vapenfristyrelsen
m. m.). Jämförbara värden är alltså 2249,1 milj. kr. (ÖCB)
och 1887,6 milj. kr. (regeringen).

Regeringens reduktion i förhållande till ÖCB:sförslag, 361,5 milj. kr., innebär
begränsningar inom bl. a. områdena befolkningsskydd och räddningstjänst,
försörjning med industrivaror samt beredskap för civil luftfart.

ÖCB har också begärt att planeringsramen 1990/91 skall tillgodoräknas
icke ianspråktagna medel inom ramen för budgetåret 1988/89 med 15,3 milj.
kr. En sådan kompensation för en inte fullt utnyttjad anslagsram tillämpas
för det militära försvaret. De rationella skäl som finns för en sådan ordning
är givetvis även giltiga för det civila försvaret. Regeringen har inte medgett
den begärda kompensationen för den outnyttjade delen av ramen 1988/89.
Däremot reducerar regeringen ramen med 200000 kr. för ett antaget överskridande
1989/90, detta tydligen helt oberoende av vad bokslutet kommer
att visa. En utomstående betraktare kan, i brist på djupare kunskaper om de
bakomliggande orsakerna, bara konstatera att metoden förvisso icke saknar
poänger. Att den missgynnar ansvarstagande, långsiktig planering och förnuftigt
agerande i allmänhet, är ställt utom allt tvivel.

Även den av regeringen reducerade ekonomiska ramens fördelning avviker
på flera punkter från den som föreslagits av ÖCB. Några skäl för detta

redovisas inte. Ur anslaget H 2. Civil ledning och samordning betalas bl. a.
ersättning till kommuner för den planläggning som de ålagts att genomföra.
Kommunernas ställning för civilförsvarets förmåga att lösa sina uppgifter är
central. Inom den kommunaltekniska försörjningen finns stora brister. Sårbarheten
inom el-, VA- och värmesystem får återverkningar inom en mängd
områden. Kommunerna har fått ett ökat planerings- och verksamhetsansvar
för civilförsvaret. Statens ersättningar till kommunerna urholkas däremot
inom snart sagt varje område. Vpk föreslår att anslaget H 2 ökas med 5 milj.
kr.

Under en följd av år har begreppet BIS, beredskapshänsyn i planering och
samhällsutveckling, diskuterats flitigt. Arbetet med detta har i stort sett endast
stannat vid själva diskussionen. Konkreta åtgärder har uteblivit på
grund av brist på styrmedel och pengar.

Samhällets utveckling mot ökad specialisering och integration, i kombination
med höga ekonomiska lönsamhets- och rationalitetskrav, gör det allt
svårare att i efterhand parera sårbarhet och uthållighetsbehov med särskilda
beredskapsåtgärder. Det blir därför allt mer nödvändigt att på tidiga stadier
av samhällsutvecklingen beakta beredskapsbehoven inom viktiga sektorer.
Livsmedels- och energipolitiken är två aktuella exempel på sådana områden
som står inför stora förändringar med konsekvenser för beredskapen. Här
har också åtgärder stor betydelse för olycks- och störningsrisker i fredssamhället.

I ÖCB:s perspektivstudie föreslås handlingsprogram med särskild betoning
på information och kunskapsspridning. I förslagen ingår också inrättande
av en s. k. BIS-fond, varifrån bidrag skulle kunna lämnas till särskilt
angelägna åtgärder. Vpk föreslår att regeringen får i uppdrag att inrätta en
sådan fond.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret
1990/91 förs upp med sammanlagt 361,5 milj. kr. utöver vad regeringen
föreslagit eller således 2 401948 000 kr. beräknat i genomförandeprisläget
1990/91,

2. att riksdagen till Civil ledning och samordning för budgetåret
1990/91 anslår 5 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således

87,1 milj. kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling.

Mot. 1989/90

FÖ507

15

Stockholm den 23 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Jan Jennehag (vpk)

Mot. 1989/90

Fö507

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

gotab 96013, Stockholm 1990