Motion till riksdagen
1989/90:Fö505

av Stina Eliasson m.fl. (c, m, fp, vpk, mp)

Kopparbergs län till Nedre Norrlands
militärområde/civilområde

Enligt riksdagsbeslut försommaren 1989 skall dagens sex militärområden/civilområden
(milo/civo) minskas till fem. Det sker genom sammanläggning
av dagens östra milo/civo och Bergslagens milo/civo till ett nytt mellersta milo/civo.
I höstas beslutade riksdagen om lokalisering av militärområdesstab
och ledningarna för milots materiel- och verkstadsförvaltningar till Strängnäs.
I årets budgetproposition föreslår regeringen att civilbefälhavarkansliet
för det nya området förläggs till Örebro. Den nya organisationen skall enligt
riksdagens beslut träda i kraft den 1 juli 1991.

Vi har ingen invändning mot grunderna i riksdagens beslut. Det finns sannolikt
både ekonomiska och beredskapsmässiga fördelar med en ny organisation.
Däremot anser vi att gränsdragningen mellan områdena blivit olycklig
i ett avseende, nämligen ifråga om Kopparbergs län.

Det finns enligt vår mening starka skäl att detta län bör föras till Nedre
Norrlands milo/civo i stället för till mellersta milo/civo.

Ett avgörande skäl är enligt vår mening vad länet självt anser. Såväl länsstyrelse
som försvarsområdesbefälhavare - alltså de två myndigheter i länet
som främst har att samverka med militärbefälhavare och civilbefälhavare har
båda mycket klart uttalat sig för att Kopparbergs län bör föras till Nedre
Norrlands milo/civo. Rimligen måste de ansvariga i Kopparberg anses förstå
vad som är fördelaktigast för den militära och civila beredskapen i området.

Skulle man besluta enligt vårt förslag skulle Nedre Norrlands milo/civo
omfatta fyra län (Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs)
medan mellersta milo/civo omfattar åtta län. Det är en rimligare fördelning
än att Nedre Norrlands milo/civo endast omfattar tre län och det mellersta
milo/civo omfattar hela nio län. Det senare området blir därmed så stort att
det torde bli svårt att hantera alla uppkommande frågor.

I fredstid är utbildningsuppgiften en mycket stor del av civilbefälhavarkansliernas
verksamhet. Vart fjärde år övas länsstyrelsernas krigsorganisation
i omfattande övningar som kräver betydande förberedelser.

Med vårt förslag skulle man få en jämn övningsverksamhet, med årlig övning
av en länsstyrelse i Nedre Norrlands eivo och motsvarande övningar för
två länsstyrelser i mellersta civot. Det andra alternativet medger inte denna
kontinuerliga utbildningsverksamhet. I Nedre Norrland blir man vart fjärde
år utan övning av någon länsstyrelse och i mellersta området måste man vart
fjärde år genomföra tre ledningsövningar, vilket skulle ställa mycket stora

krav på kansliets kapacitet, med stor risk för att andra arbetsuppgifter måste
eftersättas under detta år.

Kanske ännu viktigare är att strukturen i Kopparbergs län, ett skogslän
med stort inslag av basindustrier, gör att länet har mycket stora likheter med
de tre län som redan ingår i Nedre Norrlands milo/civo. Kunskapen om problemen
i ett län av denna art är alltså stor vid milostab och civokansli i Östersund.
Att tillföra Kopparbergs län till detta område kan alltså göras utan väsentlig
förstärkning av dessa ledningsorgan. Där finns ju redan den kompetens,
som behövs för att hantera frågor i län av detta slag.

I vissa avseenden finns försörjningsviktiga resurser i Kopparbergs län utöver
vad länet självt oundgängligen behöver i en krigssituation, samtidigt
som nuvarande Nedre Norrlands milo/civo har brist på sådana resurser. En
överföring av Kopparbergs län till Nedre Norrlands milo/civo skulle därmed
öka självförsörjningen i området. Detta är av stor betydelse, genom att central
myndighet då inte behöver ingripa lika mycket för att göra resursöverföringar
över civila områdesgränsen. Ju mer av beslut om omfördelningar som
kan göras inom ett milo/civo, desto mindre måste man begära beslut från
den centrala ledningen i frågor av denna art. Ju fler beslut som måste fattas
centralt, desto svårare blir ledningen i komplicerade lägen. Det är önskvärt
att så många beslut som möjligt ska kunna fattas inom respektive milo/civo
utan att behöva begära hjälp från central nivå.

På militär sida är nackdelarna med att föra Kopparbergs län till mellersta
milo starka redan i fredstid. Det hänger samman med att Dalregementet (I
13) sedan flera år utbildar en Norrlandsbrigad. De specialtruppslagsförband,
som ingår i denna brigad, kommer att utbildas och övas i Nedre och Övre
Norrlands milon. Riksdagen har ställt sig positiv till ÖB:s förslag om att undan
för undan öka överensstämmelsen mellan freds- och krigsorganisation.
I ÖB:s utvecklingsplan för organisationen ligger att låta nuvarande utbildningsledning
från milostaberna ersättas av att fördelningschefer verkar redan
i fred, genom att vara samlokaliserade med milostaben och leda utbildningen
av fördelningens förband.

Detta stämmer inte alls om Kopparbergs län förs till mellersta milot. Fördelningschefen
i Strängnäs skulle därmed få utbildningsansvaret för infanteridelen
av Dalabrigaden medan övriga delar av brigaden utbildas av andra
fördelningschefer. Det strider mot hela grundtanken i det nya ledningssystemet.
I staben i Strängnäs finns ju heller inte kunskap om Norrlandsbrigadernas
speciella betingelser, materiel och utbildningsförhållanden.

Milostaben och den kommande fördelningschefen i Östersund däremot är
mycket väl förtrogna med utbildning och mobiliseringsförberedelser för
Norrlandsbrigader. Det vi här tar upp belystes inte fullt ut i utredningsarbetet
inför milosammanslagningen, eftersom ÖB:s förslag om att överlämna
redan det fredstida utbildningsansvaret till fördelningscheferna kom först
genom Försvarsmaktsutredning 88.

Som ett skäl för att Kopparbergs län ska föras till mellersta milo/civo har
tidigare anförts att det skulle nödvändiggöra en omläggning av sambandsnät
för luftförsvaret. Men senare har även försvarsstaben förklarat att de angivna
beloppen är vilseledande. Man skulle inte dra om ledningar för att

Mot. 1989/90

FÖ505

11

Mot. 1989/90

FÖ505

En bibehållen sektorsgräns för flygets stridsledning och alarmeringsuppgifter
kan rimligen inte tillmätas någon avgörande betydelse. I annat fall borde
åtgärder vidtagas för ändring av sektorsgränsen mellan sektor Syd och sektor
Mitt, vilket dock icke aktualiserats, vare sig nu eller tidigare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att Kopparbergs län skall tillföras Nedre
Norrlands militärområde/civilområde.

Stockholm den 24 januari 1990

Stina Eliasson (c)

Göran Engström (c) Margareta Gard (m)

Hans Lindblad (fp) Martin Olsson (c)

Ragnhild Pohanka (mp) Jan Jennehag (vpk)

Ingrid Hemmingsson (m)

Kopparbergs län förs till Nedre Norrlands milo utan göra förändringar i anslutning
till att sambandssystemen ändå byts ut.

Luftförsvarets sektorsgränser bör inte vara styrande för miloindelningen,
eftersom sektorsgränser bör dras som raka streck och inte följa en landskapsgräns
från många århundraden tillbaka. Civilbefälhavaren Eric Kronmark
har givit uttryck för samma mening, när han i utredningen om milo/civoindelning
reserverade sig mot ÖB:s resonemang rörande Kopparbergs län och
skrev:

12