Motion till riksdagen
1989/90:Fö423

av Anders G Högmark och Karl-Gösta Svenson
(båda m)

Bevarande av Kronobergs regemente, lili Växjö

Inledning

Riksdagen behandlade under senhösten 1989 frågan om arméns framtida organisation.
Frågan avgjordes efter en lång debatt i kammaren i december
1989.

Moderata samlingspartiet motsatte sig konsekvent dels beslutsordningen,
vilken vi uppfattade ologisk, dels sakbeslutet att bl.a. lägga ner Kronobergs
regemente 111.

De argument som moderata samlingspartiet då anförde äger i dag lika stor
relevans.

Förutom den ologiska besluts- och utredningsordningen med påföljande
bräckliga och bristfälliga beslutsunderlag pekade vi på ett antal sakskäl emot
att lägga ner just I 11 - ett av landets erkänt mest effektiva utbildningsförband.

Vi pekade på ett antal starka sakskäl just för att bibehålla 111.

I ll:s läge

I ll-brigaden har den kortaste vägen till tänkta operationsmål i södra Sverige
(10-12 mil). Avsaknad av grundutbildning för brigadförband vid 111 i
Växjö leder till bl.a. följande osäkerheter och brister avseende:

- snabbt skydd av viktiga flygbaser och marina basområden.

- skydd av viktiga lednings- och underhållsenheter i området för operationer
i södra Sverige.

Folkförankring

Avsaknad av brigadutbildning i G-, H- och K-län kommer att medföra svårigheter
att rekrytera territorialförbanden då dessa omsättes via brigaden.
Detta kan innebära att exempelvis Öland inte försvaras av ölänningar osv.
Utan att på något sätt driva denna tankegång om lokalrekrytering för långt
är det tveklöst så att såväl god lokalkännedom i skilda avseenden som stark
känslomässig koppling till hemtrakten skapar en överlägsen mental försvarskraft
nog så viktig för ett litet land som i ett verkligt läge till det yttersta
måste mobilisera alla sina krafter. En blick utöver vårt lands gränser borde

ha lärt oss vad denna lokala förankring och mobilisering i ett litet land kan
betyda för att försvara sig mot numerärt överlägsna angripare.

En krigsorganisation med mindre än 21 brigader kommer att innebära att
en mindre del av årsklassen grundutbildas till arméns fältförband. Övriga ur
årsklassen måste direktutbildas till territorialförsvaret eller personalreserven
om hela årsklassen skall ges utbildning.

En fortsatt grundutbildning vid 111 säkerställer att territorialförsvarsorganisationen
i sydöstra Sverige i huvudsak blir lokalrekryterad.

Frivilligverksamheten är en livsnerv i det öppna demokratiska samhällets
försvarsmakt. Den är ett uttryck för folkviljan att värna landets frihet och
fred.

Inom Fo 16/18 med stöd från 111 lade exempelvis 160 yrkesofficerare ner
nära 14 000 instruktionstimmar inom frivilligförsvaret senaste året.

En nedläggning av I 11 skulle radikalt förändra denna situation. Frivilligverksamhetens
villkor skulle påtagligt försämras och verksamheten kraftigt
minska. Den verksamhet som under hela efterkrigstiden byggts upp och med
levande intresse utvecklats skulle på ett par år genom I ll:s nedläggning raseras.
Ett anmärkningsvärt slöseri med resurser inom en försvarsorganistion
vars stora problem är just bristen på resurser.

Utbildningsbetingelser

111 har sällsynt goda utbildningsbetingelser för dagens och morgondagens
behov.

Dessutom ger 111 :s kapacitet stor handlingsfrihet inför framtiden vad gäller
såväl dimensionering som utformning av arméns organisation.

Att ersätta denna kapacitet på andra håll kommer att kräva omfattande
nyinvesteringar vilka med stor sannolikhet har underskattats i omfattning.

I en organisation med akut medelsbrist under de kommande 3-5 åren
framstår det som obegripligt hur man kan avhända sig en komplett fungerande
utbildningsanläggning som 111 utgör för att sedan tvingas att på andra
orter nyinvestera stora summor.

Pay-off tiden på dessa investeringar har uppgivits ligga på 10-15 år. Att i
ett akut ekonomiskt krisläge över huvud taget räkna med pay-off tider över
fem år framstår som uppseendeväckande och blottar bara detta fundementala
brister i kalkyl- och beräkningsförutsättningarna för armén och försvaret.

Det finns enligt vår mening all anledning att ingående granska dessa kalkylmetoder
och pay-off tider. Andra och mer rimliga krav på kortare payoff
tider kommer troligtvis att mycket klart tala för att bl.a. I 11 även framgent
har sin givna roll som bl.a. brigadutbildare.

Personal

Ett besvärande vakansläge har under många år skapat betydande problem
för armén, vilken tvingats finna mer eller mindre kortsiktiga lösningar på
dessa. Denna situation har inneburit effektivitetsförluster, höga kostnader
och personalproblem.

Några undantag från denna bild har dock funnits. Även i detta avseende

Mot. 1989/90

FÖ423

16

har 111 intagit något av en särställning. Vakanserna har varit obefintliga,
många kompetenta har sökt lediga tjänster o.s.v. Ill har kommit att framstå
som arméns rekryteringsmotor till gagn för många andra utbildningsförband
vilka dragits med rekryteringsproblem.

Just läget i Växjö med dess goda och allsidiga arbetsmarknad har aktivt
bidragit till denna gynnsamma situation. Detta i kombination med att I 11
under lång tid haft förmånen att ha en sällsynt kompetent, entusiasmerande
och framsynt regementsledning har inneburit att I 11 blivit något av stilbildare
för hur ett modernt utbildningsförband skall se ut.

En nedläggning av bl.a. Ill skulle innebära en stor flykt av duktiga officerare
från armén. Att i en resursknapp organisation så äventyra försörjningen
av utbildad och högmotiverad kompetent personal framstår inte som någon
god och klok politik.

Värnpliktiga

Riksdagens förhastade beslut reser en rad allvarliga frågor kring hela värnpliktssystemet,
för de värnpliktiga och deras sociala situation och för kostnaderna
av dessa förändringar. Hur kommer kostnaderna för vpl-resor att påverkas?
Hur hanterar vi den långa och växande kö av värnpliktiga som väntar
på att få rycka in? Likaså inställer sig en rad frågor kring sårbarhet, känslighet
och säkerhet vid mobilisering. Även dessa frågor är bristfälligt belysta
i propositionen.

Kärnfrågan blir till slut: Går det att på ett meningsfullt sätt motivera och
bibehålla det allmänna värnpliktssystemet med det beslut riksdagen tog i december.

Avslutning

Dessa argument, som anfördes vid riksdagens behandling i december, äger i
dag samma giltighet och tyngd. Ja, man skulle med hänvisning till utvecklingen
inom Sovjetunionens nuvarande gränser de senaste veckorna, kunna
göra gällande att just de säkerhetspolitiska motiven för ett starkt heltäckande
försvar, vunnit i styrka. En påtagligt växande instabilitet råder nu i områdena
kring Östersjön, vilket självfallet motiverar en kontinuerlig värdering
av den säkerhetspolitiska situationen.

Inför kommande försvarspolitiska beslut bör dessa ovan relaterade argument
väga tungt i en seriös allsidig prövning av det svenska försvarets uppgifter
och struktur.

Syd- och sydostsveriges strategiska betydelse har snarare ökat än minskat,
vilket utifrån vår uppfattning om behovet av 21 brigader innebär att Kronobergs
regemente bör finnas kvar och fylla sin viktiga roll i ett starkt allsidigt
och på den allmänna värnpliktens principer byggt försvar i frihetens och därmed
fredens tjänst.

Beslutet om I 11 :s nedläggning bör därför omprövas av Sveriges riksdag.

Mot. 1989/90

FÖ423

17

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att Kronobergs regemente skall vara kvar
som brigadproducerande förband.

Stockholm den 25 januari 1990

Anders G Högmark (m) Karl-Gösta Svenson (m)

Mot. 1989/90

FÖ423

18