Motion till riksdagen
1989/90:Fö410

av Lars Werner m.fl. (vpk)
JAS-projektet

Varje samhälle har behov av att finna områden dit kvalificerade resurser kan
riktas. Inom de flesta utvecklade industriländer har krigsmaterielindustrin
funktionen att kunna motivera stora insatser av kapital, forskning och tekniskt
kunnande. I de fall marknadskrafterna inte kan mobilisera dessa insatser
måste det bli en uppgift för hela samhället. För många nationer, där Sverige
inte är något undantag, har krigsmaterielindustrin blivit den sektor som
hittills har haft politisk acceptans för massiva satsningar.

Denna industri koncentrerar kompetens och blir ledande på flera strategiskt
viktiga områden inom samhällsekonomin. Detta mönster är inte en
gång för alla givet. Det kan och måste brytas. Civila projekt av motsvarande
kvalifikationsgrad måste bli de som får samhällets resurser för att möta framtidens
utmaningar. Utmaningarna saknas inte. Mot den bakgrunden är JASprojektet
onödigt.

Svenska folket anser att vi för närvarande bör ha ett militärt försvar. Vilken
organisation, vapen och system som behövs för att möta tänkta militära
hot är däremot något som varit en fråga för militära experter, och med vapenindustrin
lierade krafter, att definiera. Vapensystem med förmåga att
möta varje tänkbart hot har därmed blivit den normala utgångspunkten i diskussionen
om svenskt militärt försvar. JAS-projektet representerar det mest
avancerade som står att uppbringa. Givetvis måste vi fråga oss om det inte
finns godtagbara alternativ - system med mindre kapacitet och till lägre kostnad.
I ett perspektiv där Sverige aktivt arbetar för nedrustning och avspänning
är ett fullföljande av JAS-projektet något som direkt strider mot detta
syfte.

Projektet har haft tekniska svårigheter, förmodligen inte olösliga, liksom
i många andra fall är det en fråga om ökade insatser av tid och pengar. Ingen
kan i dag, liksom tidigare, ange vad slutkostnaden blir. Därmed får paradoxalt
nog det s.k. ”Concorde-argumentet” för varje dag ökad giltighet dvs.
på grund av att det redan har satsats så mycket resurser i projektet så
blir det enbart av den anledningen omöjligt att avbryta det. Ett snabbt beslut
om avveckling är därför nödvändigt. Samhället har redan slösat nog, vi behöver
rikta våra resurser mot eftersatta områden.

Vpk har kritiserat JAS-projektet alltsedan det började diskuteras: det behövs
inte i det svenska försvaret, samhället behöver resurserna till annat. En
fortsättning av projektet är en återvändsgränd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avveckla JAS-projektet.

Stockholm den 23 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Jan Jennehag (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1989/90
FÖ410

8