Motion till riksdagen
1989/90:Fö311

av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (båda c)

De frivilliga försvarsorganisationerna

Vid 1985/86 års riksmöte framlades regeringens proposition om förmåner
inom frivilligförsvaret, 1985/86:134. I propositionen framhöll föredraganden
bl a följande:

Den frivilliga försvarsverksamhetens omfattning är ett mått på vårt folks försvarsvilja.
Frivilligorganisationerna och hemvärnet har i dag ca 750 000 medlemmar
som i hög grad bidrar till att stärka totalförsvaret och till att skapa
respekt för vår vilja och förmåga att hävda vår neutralitet.

Med hänsyn till det värde som frivilligarbetet har betraktar jag de frivilliga
insatserna som ett ytterst värdefullt komplement till övriga försvarsåtgärder.
Det är angeläget att statsmakterna stöder och uppmuntrar det frivilliga försvarsintresset.
Ett uttryck för detta är ändamålsenliga former för ekonomisk
ersättning och andra förmåner. Jag anser det därför värdefullt att en samlad
översyn av frivilligförmånerna nu har genomförts.

Riksdagen fastställde regeringens förslag och den 4 december 1986 fastställde
regeringen Förordningen om förmåner till hemvärnets personal FFS 1986:36,
Förordningen om förmåner till frivillig personal m fl, FFS 1986:37 samt Förordningen
om förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsutbildning,
FFS 1986:38. Samtliga förordningar trädde i kraft den 1 januari 1987.

Beslutet mottogs naturligtvis mycket positivt av såväl frivilligorganisationerna
som av berörda myndigheter. Att elever vid viss utbildning skulle erhålla
dagpenning motsvarande sin sjukpenning medförde att alla som ville
göra insatser för totalförsvaret kunde göra det oberoende av egna ekonomiska
förutsättningar. Det innebar också att kvinnor blev mera rättvist behandlade
än tidigare.

Den ekonomiska innebörden av frivilligförmånerna ligger dock avsevärt
över vad frivilligförmånskommittén (FFMK) beräknade. Det gäller både antalet
elever och storleken på den enskilda elevens dagpenning. Detta anmäldes
också av såväl organisationerna som av Överbefälhavaren och Arbetsmarknadsstyrelsen
i yttranden över FFMK:s betänkande och vid olika föredragningar
bl a för försvarsutskottet. Löneökningarna har dessutom varit
stora de senaste åren vilket också fått konsekvenser vad gäller dagpenningen.

Den av riksdagen beslutade reformen är alltså huvudorsaken till att de frivilliga
försvarsorganisationerna behöver avsevärt större anslag än tidigare.
Kostnadsökningarna har varit mycket svåra att beräkna.

Under de två senaste budgetåren har organisationerna därför nödgats redovisa
underskott. Detta har skett hos såväl organisationer med uppdrag för

försvarsmakten som hos dem som har uppdrag för civila delen av totalförsvaret.

Överbefälhavaren har till regeringen hemställt om ytterligare 24,2 miljoner
för att täcka försvarsmaktens behov av tillägg för de frivilliga försvarsorganisationerna
för 1989/90. Av detta har drygt 22 miljoner kronor beviljats.
Socialdepartementet har av samma skäl ökat sitt bidrag från fyra miljoner
till sju miljoner kronor.

De organisationer som får sitt bidrag från arbetsmarknadsdepartementet
har dock inte behandlats på samma sätt. För de två senaste åren 1987/88 och
1988/89 redovisas ett totalt underskott från organisationerna på sammanlagt
3 227 kkr. Dessa underskott belastar således innevarande budgetår vilket innebär
att organisationerna fått en väsentligt mindre ekonomisk ram att röra
sig inom. Arbetsmarknadsstyrelsen har hemställt hos regeringen att få överskrida
anslaget för statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer (B 7) med
3 200 kkr, en hemställan som avvisats av regeringen.

Det finns mycket starka rättviseskäl att organisationerna behandlas lika
på militär och civil sida inom totalförsvaret. Organisationerna har anmält att
om de ej erhåller ytterligare medel är de tvingade att inställa en stor del av
planerad utbildning under våren och sommaren 1990.

Detta är olyckligt dels ur psykologisk synpunkt eftersom det handlar om
trovärdighet för av riksdag och regering fattade beslut. Ur beredskapssynpunkt
kommer dessutom en nedskärning av verksamheten att innebära
ökade personalbrister i krigsorganisationen inom av riksdag och regering
prioriterade områden för totalförsvarets civila del nämligen inom funktionerna
jordbruk och transporter. Främst har det dessutom drabbat de kvinnliga
organisationerna, Svenska Blå Stjärnan och Sveriges Kvinnliga Bilkårers
Riksförbund, vilket medfört att kvinnors insatser för totalförsvaret ytterligare
begränsats.

De frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet är prioriterad i nu gällande
försvarsbeslut och skall bedrivas i minst samma omfattning som tidigare.
Om rekryteringen av frivilligpersonal måste minska innebär det omedelbara
svårigheter att få nödvändig uppfyllnad av utbildad personal till
krigsarbetsmarknaden. Rekryteringsbegränsningen drabbar särskilt kvinnornas
möjligheter att aktivt verka inom totalförsvaret.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen till Arbetsmarknadsstyrelsen för att täcka upp bidraget
för de frivilliga försvarsorganisationerna anslår 3,2 milj.kr.,

2. att riksdagen för att säkerställa frivilligorganisationernas fortsatta
verksamhet enligt nu gällande försvarsbeslut anslår ett med motsvarande
belopp förhöjt anslag i årets budgetproposition.

Stockholm den 19 januari 1990

Mot. 1989/90
FÖ311

Gunhild Bolander (c)

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

24