Motion till riksdagen
1989/90:Fö305

av Helge Hagberg (s)
Försvarspolitikens inriktning

Den allmänna värnplikten är en hörnsten i den svenska försvarspolitiken.
Så skall det vara även i framtiden. Att utbildningsenheterna finns nära de
värnpliktigas hemorter är viktigt för både försvarsvilja och ur beredskapssynvinkel.
Riksdagens beslut 1989 om nedläggning av bl.a. de två länsregementena
i Örebro och Växjö var från dessa utgångspunkter olyckligt. Genomförandet
av denna nedläggning skall ske 1992. Det är också beklagligt
att dessa beslut skedde utan tillräckligt utförliga och alternativa beräkningar
angående eventuellt andra tänkbara besparingar. Regementenas egna beräkningar
visade sådana möjliga besparingar. Om dessa modeller också hade
prövats på hela arméorganisationen skulle troligtvis ännu bättre resultat och
effekter ha kunnat uppnås. Vi kommer troligtvis också i framtiden att ställas
inför liknande krav på åtgärder vad avser arméns organisation. Det är därför
nödvändigt att pröva andra alternativ till besparingar än en ren nedläggningslinje.
Vid dessa bedömningar måste den allmänna värnplikten särskilt
värnas framför andra i och för sig angelägna och berättigade önskemål.

Det faktum att allt fler efter mönstring av olika skäl frikallas från allmän
värnplikt måste också uppmärksammas. Alla skall kunna fullgöra den allmänna
värnplikten i någon funktion inom totalförsvarets ram. Även dessa
verksamheter förekommer i krig. En utveckling mot ökad frikallelse från militär-
eller civil värnpliktsutbildning riskerar att underminera hela värnpliktssystemet
på sikt.

En diskussion om att såväl män som kvinnor skall fullgöra militär- eller
civil värnpliktsutbildning vore därför välkommen. Nu genomgår ett antal
kvinnliga aspiranter militärutbildning. Både det civila och det militära samhället
har nytta av att både män och kvinnor ingår i totalförsvarets resurser.

För närvarande upplever vi en glädjande utveckling mot avspänning, nedrustning
och demokratisering i stora delar av världen. Utvecklingen är dock
inte utan risker. Situationen kan förändras till det sämre, trots våra intensiva
förhoppningar om fred, samförstånd och ökat utbyte mellan människor och
stater i öst och väst. Också i detta perspektiv framstår det som angeläget att
både män och kvinnor ges ökade kunskaper om våra möjligheter att värna
vår frihet och vårt oberoende som en del i Europa och övriga världen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtida organisation och den allmänna värnplikten.

Stockholm den 23 januari 1990

Helge Hagberg (s)

Mot. 1989/90
FÖ305

13