Motion till riksdagen
1989/90:Fö301

av Gunhild Bolander och
Lennart Brunander (båda c)
Frivilligorganisationerna

Mot.
1989/90
FÖ301—313

Frivilligorganisationerna utgör en omistlig del av vårt totalförsvar. Om det
skall fungera bra måste även de frivilliga kunna genomföra utbildning och
repetitionsövningar på ett planerat sätt, exempelvis KFÖ. De frivilligas utbildning
och avtalsenliga tjänsteutövning försvåras ibland genom att arbetsgivaren
vägrar godkänna tjänstledighet för de aktiva i organisationerna.

Denna fråga har utretts av Frivilligförmånskommittén som i sitt betänkande
SOU 1985/86:134 bl.a. föreslog följande:”FFMK:s förslag till lagfäst
rätt till ledighet för frivillig försvarsverksamhet omfattar ali avtalsenlig
tjänstgöring inom totalförsvaret (repetitionsutbildning) samt grundutbildning,
befordringsutbildning och sådan kompletteringsutbildning som behövs
för att den enskilde skall uppnå eller behålla kompetens för sin krigsbefattning.
Rättigheten föreslås bli reglerad i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning
eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring
m.m. Lagen föreslås samtidigt kompletteras med bestämmelser som
ger all personal som går igenom frivillig försvarsutbildning skydd mot uppsägning
eller avskedande.”

Vid 1985/86 års riksmöte väcktes tre motioner som följde upp detta förslag.
Försvarsutskottet skrev positivt till den lagfästa rätten till tjänstledighet
enligt följande citat:

Utskottet vill inledningsvis peka på att försvarsministern i propositionen uttalar
förståelse för de argument FFMK framför rörande sitt förslag om en
lagfäst rätt till ledighet för deltagande i frivilligutbildning för uppgifter i totalförsvarets
krigsorganisation. Han anser i likhet med kommittén att en sådan
rätt skulle bidra till att förbättra rekryteringen av personal för frivilligverksamhet.
Representanter för överbefälhavaren och för de frivilliga försvarsorganisationerna
har inför utskottet framfört liknande synpunkter och
prioriterat tillkomsten av en sådan lagstiftning mycket högt. En sådan uppfattning
kommer också till uttryck i motionerna 528 (c), 529 (fp) och 531 (m)
som alla innehåller yrkanden att riksdagen nu skall fatta beslut i denna fråga.
Även utskottet har en positiv inställning till att en sådan rätt införs. Det kan
också konstateras att det finns en bred anslutning kring uppfattningen att
införandet av en sådan rättighet skulle vara till gagn för de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet och därmed för totalförsvaret.

Mot denna bakgrund finner utskottet angeläget att regeringen aktivt och
utan tidsutdräkt förbereder ett lagförslag i ämnet. Utskottet har anledning
räkna med att så sker utan att riksdagen nu gör ett särskilt uttalande. Syftet
med motionerna får därmed anses vara tillgodosett.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami Nr F6301-313

Detta är nu fem år sedan och fortfarande har inget förslag lagts av regeringen
i denna fråga.

De avtalsbindande frivilligorganisationerna, där många kvinnor är engagerade,
har aktualiserat frågan vid flera tillfällen, eftersom den berör dem
i högsta grad. Det handlar också om trovärdigheten till de kvinnor och de
organisationer som åtagit sig olika uppgifter inom totalförsvaret. Denna trovärdighetsfråga
avser den enskilda medlemmen i den bemärkelsen att hon
kan ifrågasätta betydelsen av sitt engagemang när det uppenbarligen inte är
viktigt att hon kan inställa sig till utbildning och övning. Trovärdighetsfrågan
avser också organisationen eftersom den från myndighetshåll bedöms som
kollektiv med uttalanden som exempelvis ”lottor kan man inte lita på”.

Enligt FFMK:s uppskattning omfattar frågan ca 7 000 frivilliga årligen.
Maximal tjänstgöringsskyldighet under en fyraårsperiod (avtalspersonal) är
17 dagar. Grundutbildningstiden för A-personal i försvarsmakten omfattar i
regel två veckor åt gången och den sammanlagda utbildningstiden under en
hel ”karriär” uppgår till ca 30 veckor. Det förtjänar påpekas att förhållandevis
få frivilliga genomgår hela utbildningssystemet och avslutar detta som
löjtnanter.

Beträffande A-personal i det civila försvaret har de en avsevärt kortare
utbildningstid. Konsekvenserna för arbetsmarknaden torde därför inte vara
särskilt stora.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagfäst rätt till tjänstledighet vid frivillig försvarsutbildning.

Stockholm den 12 januari 1990

Gunhild Bolander (c) Lennart Brunander (c)

Mot. 1989/90
FÖ301

2