Motion till riksdagen
1989/90:Fö203

av Olof Johansson m.fl. (c)
Säkerhets- och försvarspolitiken

1990-talet möter oss med en i avgörande avseenden förändrad säkerhetspolitisk
situation inte minst i Europa men även globalt. Den förändring av Europas
politiska verklighet som har inträffat under de senaste åren och främst
under år 1989 kan med fog beskrivas som den mest långtgående som någonsin
förekommit under fredstid.

Det sena 1980-talets avspänningsprocess samt frigörelsen och demokratiseringen
i de östeuropeiska staterna har skapat en helt ny politisk situation.
Efterkrigstidens mönster, så som vi vant oss vid det under de senaste fyra
årtiondena liksom det kalla kriget, har upphört för att ersättas av något nytt,
vars innebörd vi ännu inte riktigt kan bedöma. Så mycket är uppenbart att
demokratins och frihetens ideal har vunnit segrar, som tycks komma att bli
bestående. Det stalinistiska och kommunistiska samhällssystem som utvecklades
i Östeuropa med stöd av sovjetiska bajonetter kommer förhoppningsvis
att vara en parentes i historien.

Den avspänning mellan supermakterna som utvecklingen inneburit synes
nu bana väg för en verklig nedrustning såväl vad gäller konventionella styrkor
som kärnvapen. Sovjetunionens djupa ekonomiska och ekologiska kris
och de budgetmässiga påfrestningar som Reagans upprustningspolitik i USA
medfört har skapat ett genuint intresse hos supermakterna att stoppa kapprustningen
och vända den i nedrustning. Konferensen om nedrustning i Wien
(CDE) kommer förhoppningsvis att leda till en radikal nedskärning av de
stående styrkorna, i första hand i Centraleuropa, och skapa en militär balans.
I och med att Warszawapaktens stora kvantitativa överlägsenhet i fråga
om konventionella vapen kan förväntas upphöra banas också vägen för nya
nedrustningsinitiativ på kärnvapenområdet. Det finns gott hopp om att
START-förhandlingarna kommer att leda till substansiella nedskärningar av
de strategiska kärnvapnen. Några avgörande nedrustningsavtal inom det
marina området har inte träffats. Detta har särskild betydelse för den nordiska
säkerhetsbilden.

Det positiva inslaget i den säkerhetspolitiska omdaningen dominerar. Demokratins
frammarsch är i sig en fredsbevarande faktor. Till det kommer de
konkreta framstegen i stormaktsrelationerna och nedrustningsåtgärderna.

Den nya situationen innehåller samtidigt element av osäkerhet och kan
inrymma faror. Den mycket svåra ekonomiska och ekologiska situation som
nu blivit allt mer uppenbar i Sovjetunionen tenderar att leda till svåra natur

katastrofer med inrikespolitiska svårigheter som följd. Detta hotar hela landets
stabilitet. Ett växande missnöje med försämrade levnadsvillkor hos
stora folkgrupper försvårar en fortsatt reformpolitik och provocerar fram
politiska förändringar med svårförutsägbara konsekvenser. Till detta kommer
de etniska konflikter som råder i och mellan olika republiker i unionen.

Situationen i Sovjetunionen kompliceras också av att landet är ett imperium
med ett stort antal folk som kuvats av det gamla tsarväldet och dess
kommunistiska efterföljare. Det är naturligt att en stark självständighetslängtan
hos många av dessa folk tränger fram i den öppnare politiska situation
som nu råder med möjligheter till ökad självständig ekonomisk utveckling.
Etniska och religösa motsättningar, som t.ex. i Azerbajdzjan komplicerar
situationen ytterligare. Samtidigt är centralmakten uppenbarligen beredd
att med vapenmakt värna lag och ordning och ett sönderfall av sovjetväldet.
Också i Östeuropa i övrigt finns det exempel på etniska och nationella
motsättningar med djupa historiska rötter, som demokratiseringsprocessen
hittills inte lyckats överbrygga.

I Västeuropa är utvecklingstendensen i visst avseende den motsatta mot
Östeuropa - integration i stället för desintegration. EG:s primära syfte är
primärt ekonomiskt och inte säkerhetspolitiskt. Samtidigt kan man inte
bortse ifrån att en långtgående integration av en grupp stater också skapar
och förstärker gemensamma säkerhetsintressen. EG:s länderkrets har sedan
länge ett betydande utrikespolitiskt samarbete - EPS. USA tenderar att
kräva ett större säkerhets- och försvarspolitiskt ansvarstagande från den
europeiska delen av NATO, som i stor utsträckning sammmanfaller med
EG. Detta kan komma att förstärkas i takt med att EG börjar framstå som
en med USA jämbördig ekonomisk makt.

Vilka former det säkerhetspolitiska samarbetet i Västeuropa kommer att
få är svårt att idag förutse. Inom EG finns en pågående debatt mellan dem
som önskar se organisationen utvecklas till en verklig politisk union, och
dem som vill betona medlemsländernas suveränitet och därmed hålla säkerhetspolitiken
utanför.

Händelseutvecklingen i Östeuropa har samtidigt skapat nya förutsättningar
för ett alleuropeiskt samarbete. Det torde i första rummet komma att
gälla områden som ekonomi, kultur och vetenskap, medan de stora skillnaderna
i ekonomiska och andra förutsättningar pekar mot en ganska långsam
process. Förhoppningar finns dock om en bredare gemenskap inom ett
”europeiskt hus” eller rentav en ”europeisk konfederation”. För Sverige
borde det vara naturligt att vara pådrivande i strävandena att bredda den
västeuropeiska integrationsprocessen till en alleuropeisk.

Det synes i varje fall uppenbart att den bipolära maktstrukturen med USA
och Sovjetunionen som vardera polen har upphört. I stället avtecknar sig ett
mönster med fyra maktcentra - USA, Västeuropa, Japan och Sovjetunionen,
där ekonomisk och militär styrka i olika grad utgör maktbasen. Hur
relationerna mellan dessa fyra kommer att utveckla sig är svårt att förutse
med någon bestämdhet. Det finns dock anledning att hoppas på en utveckling
där militära hot kommer att spela en mindre roll i storpolitiken än vi
hittills varit vana vid.

Dessvärre sker den i allt väsentligt gynnsamma storpolitiska utvecklingen

Mot. 1989/90

FÖ203

10

mot en bakgrund av växande ekonomiska klyftor i världen och en allt djupare
misär för en allt större del av världens befolkning. Vid sekelskiftet beräknas
90 % av världens befolkning bo i u-länder. Vi upplever en global katastrofsituation
i i- och u-länder som är både ekonomisk och ekologisk. I
stora delar av världen, också i våra närområden, pågår en jordförstörelse
som omintetgör människornas grundläggande överlevnadsmöjligheter. Det
är ofrånkomligt att fattigdomen, de sociala orättvisorna och det förtryck som
oftast är dess följeslagare leder till ständiga konflikter. Så länge de djupa
ekonomiska orättvisorna i världen består kan vi inte hoppas på en fredlig
värld.

Trots allt det lovande i den senaste tidens internationella utveckling är behovet
fortfarande stort av en aktiv svensk säkerhetspolitik för att främja en
fredlig utveckling i vårt närområde och lämna vårt bidrag till världsfreden.
Vår neutrala, från stormaktsintressen oberoende, ställning är därvid vår
kanske största tillgång. Den skänker oss ett förtroende internationellt och
ger oss möjlighet att hjälpa till att överbrygga konflikter av både nytt och
gammalt slag.

De säkerhetspolitiska instrumenten är flera. Sveriges alltid mycket aktiva
deltagande i nedrustningsförhandlingarna, i konferensen om säkerhet och
samarbete i Europa (ESK) och i FN:s fredsarbete är viktiga inslag. Genom
en aktiv u-landspolitik kan vi medverka till att minska de globala ekonomiska
orättvisorna och den misär som är grogrund för så svåra motsättningar.
Vår handelspolitik kan också bidra på detta område. Breda handelspolitiska
kontakter är också ägnade att främja trovärdigheten i vår neutralitetspolitik.
Genom ett brett utbyte med Östeuropa, med inslag av såväl stödinsatser
som ekonomiskt, tekniskt, vetenskapligt, miljömässigt och kulturellt
samarbete kan vi främja demokratiseringssträvandena och därmed freden
och stabiliteten. Det internationella miljösamarbetet får en växande säkerhetspolitisk
betydelse, i takt med att de ekologiska problemen blir alltmer
framträdande i varje hotbild.

Vårt totalförsvar förblir naturligtvis en ryggrad i vår säkerhetspolitik. Ett
starkt svenskt totalförsvar, och ett samhälle som är väl rustat att stå emot
kriser och påfrestningar av olika slag ger trovärdighet åt vår neutralitetspolitik.
Även om risken för krig nu förefaller mindre än på mycket länge, är
samtidigt det oförutsedda i det senaste årets utveckling en påminnelse om
svårigheterna att göra säkra framtidsbedömningar. Vi skall givetvis ta till
vara de möjligheter att delta i en internationell nedrustningsprocess som utvecklingen
kan ge oss. Samtidigt måste dock vår försvarspolitik vara utformad
så att vi också kan möta en situation där den nuvarande gynnsamma
utvecklingen förbyts i sin motsats.

Under den starka upprustning i vår omgivning som präglade 1970-talet
och den tidigare delen av 1980-talet genomförde Sverige en reell nedrustning
i synnerhet mätt i kvantitativa termer. Även om vissa styrkereduktioner sker
i vårt närområde kan vårt totalförsvar behöva förstärkningar för att svara
mot de uppställda målen. Det gäller såväl den militära som den civila sidan.
Försvarets framtid är för närvarande föremål för övervägande i 1988 års försvarskommitté.
Vi vill framhålla vikten av att 1991 år försvarsbeslut möjliggör
nödvändiga kompletteringar av vår militära och civila motståndskraft.

Mot. 1989/90

FÖ203

11

Framför allt bör skapas handlingsfrihet så att vi kan ta till vara de möjligheter
en fortsatt nedrustningsprocess i vår närhet ger men också med ansvar
kunna möta en mer hotfull utveckling.

Det är viktigt att vår säkerhetspolitik bygger på en helhetssyn på de säkerhetspolitiska
instrument som står till vårt förfogande. Vår biståndspolitik,
handelspolitk, internationell miljöpolitik, nedrustningspolitik och försvarspolitik
och en allmän aktiv utrikespolitik måste fungera i ett harmoniskt samspel
med varandra.

Av hävd genomförs i Sverige regelbundet säkerhetspolitiska analyser av
de parlamentariska försvarskommittéer som föregår försvarsbesluten. I sina
förslag har kommittéerna dock endast att behandla ett, låt vara mycket viktigt,
säkerhetspolitiskt instrument, nämligen totalförsvaret. Enligt vår uppfattning
vore det angeläget att 1988 års försvarskommitté fick en uppföljning
i en säkerhetspolitisk utredning, som kunde väga ihop samtliga säkerhetspolitiska
instrument. Det arbete som försvarskommittén redan utfört borde
kunna vara en utgångspunkt för detta utredningsarbete.

Vi anser att en sådan övergripande säkerhetspolitisk utredning är särskilt
angelägen nu med hänsyn till de stora förändringar i den politiska situationen
som vi för närvarande upplever.

I särskilda motioner till årets riksdag redovisar vi centerns syn på bl.a. biståndspolitik,
handelspolitik, miljöpolitik, samarbete med Östeuropa,
mänskliga rättigheter och nedrustning. I det fortsatta kommer vi därför endast
att uppehålla oss vid frågor som gäller totalförsvaret.

Det sårbara samhället

Inriktningen och omfattningen av de civila delarna av försvaret är föremål
för överväganden i 1988-års försvarskommitté (FK 88) Av kommitténs direktiv
framgår att kommittén har att närmare analysera sårbarheten i det
svenska samhället och i anslutning till denna analys presentera förslag avseende
den framtida beredskapsplaneringen efter år 1991.

En god beredskap är avgörande för vårt lands försvarsförmåga och för vår
förmåga att klara såväl fredliga som militära kristillstånd. Det är därför
angeläget att FK 88 får tillfälle att ägna stort intresse åt frågor som rör sårbarheten
i det svenska samhället och de beredskapsinsatser som kan krävas
i olika situationer.

Det förändrade säkerhetspolitiska läget i vår omvärld ställer nya och annorlunda
krav på vår beredskapsplanering än vad som tidigare varit fallet.
Kraven på en effektiv beredskapsplanering är därför höga. Samtidigt som
riskerna för en militär konflikt mellan stormakterna kan bedömas vara lägre
nu än tidigare kvarstår dock risker för kriser och regionala konflikter i vår
omvärld.

Den politiska stabilitet som har varit utmärkande för blockpolitiken har
förändrats till en mer instabil och komplex situation. Konflikter som bottnar
i etniska och/eller religiösa motsättningar mellan folkgrupper har ökat. Den
djupa ekonomiska kris som flera av länderna i Östeuropa och Sovjetunionen
befinner sig i inger oro. Miljöproblemen i dessa länder, som bl.a. medför
en försämrad produktionsförmåga inom basnäringarna jord- och skogsbruk,

Mot. 1989/90

FÖ203

12

kommer att fördjupa den ekonomiska krisen. Den politiska och ekonomiska
utvecklingen i Europa kan leda till en situation där de icke-militära hoten i
framtiden får en annan säkerhetspolitisk dignitet än de har i dag.

Även om krigsriskerna minskat har överbefälhavaren varnat för de ökade
krisrisker som situationen i vårt närområde medför. Centerpartiet delar
ÖB:s uppfattning härvidlag. Vi måste därför höja vårt lands beredskap för
att möta såväl militära kriser som icke-militära sådana.

Medan riskerna för olika fredliga- och militära kriser ökar kommer det
svenska samhällets sårbarhet också att öka. Befolkningskoncentrationen till
ett fåtal storstadsområden och andra stora städer ställer krav på en hög beredskap
för att garantera människorna en nödvändig försörjning av livsviktiga
varor och tjänster. Utvecklingen inom näringslivet går mot en allt högre
specialisering. Produktionen är beroende av en kontinuerlig tillförsel av insatsvaror
som ofta måste importeras till landet. Till detta kommer det generellt
ökade beroendet i samhället av modern informationsteknik och ADBteknik.

För att begränsa sårbarheten i samhället krävs insatser inom olika områden.
Huvudinriktningen ska vara att ta hänsyn till sårbarhetssynpunkter när
det gäller olika planeringsprocesser så att säkerheten i samhället kan öka.
Teknikformer som i sig leder till ett sårbart samhälle måste ifrågasättas och
om möjligt ersättas med mindre sårbara. För centerpartiet är kärnteknikens
sårbarhet avgörande för vårt ställningstagande att kärnkraften ska avvecklas.
Enligt centerpartiets uppfattning är det nödvändigt att i möjligaste mån
lägga om energisystemen så att inhemska förnybara energikällor utgör basen.
Vid planeringen av omställningen från ett kärnkraftsberoende till andra
energikällor är det nödvändigt att ge säkerhetsbedömningarna en framskjuten
plats.

I befolkningstäta områden måste säkerheten byggas ut. Det gäller främst
insatser för att garantera vatten- och elförsörjningen men även åtgärder som
leder till en säker varutillgång. Ett gott befolkningsskydd i storstadsområdena
kräver särskilda insatser. Bristerna när det gäller tillgången på skyddsrum
är stora. Särskilda insatser för att skydda befolkningen i landet mot exempevis
angrepp med B-stridsmedel är angelägna.

Vårt lands stora utlandsberoende kräver särskild uppmärksamhet. Idag
utgår planeringen från att en i princip oförändrad industriproduktion kan
upprätthållas i kristider. Detta förutsätter att importen av insatsvaror kan
hållas på en hög nivå. I ett längre krisläge är det tveksamt om utrikeshandeln
kan upprätthållas i den utsträckning som industrin fordrar. En minskande
andel svenskt tonnage spelar därvid en viktig roll.

Beredskapslagringen av insatsvaror till industrin, drivmedel och viktiga
förnödenheter för befolkningen är nödvändig för att hålla en rimlig framförhållning
för avspärrningssituationer.

Flera viktiga system för s.k. nätverksfunktioner som el- och vattenförsörjning,
transporter och telekommunikationer är känsliga för störningar. Genom
begränsade sabotageinsatser på strategiska punkter kan stora delar av
ett eller flera av dessa system slås ut. Skadeverkningarna av sabotageverksamhet
kan begränsas med hjälp av reservaggregat/system. När det gäller
insatser för att säkra tillgången på drickbart vatten fordras dock nya meto

Mot. 1989/90

FÖ203

13

der. Hit hör exemeplvis nya tekniker för att upptäcka sjukdomsframkallande
föroreningar och gifter. Vattenförsörjningen till de befolkningstäta områdena
är särskilt sårbar.

Vården och omsorgen av människorna måste fungera även i tider av kris
eller krig. Antalet äldre i vårt samhälle ökar. Samtidigt har samhällsstrukturen
medfört att en allt större del av ansvaret för vård och omsorgsinsatser
åvilar samhället. Beredskapsplaneringen av hälso- och sjukvården och omsorgen
om de handikappade är idag otillräcklig. Det är en angelägen uppgift
för sjukvårdshuvudmännen att tillsammans med företrädare för civilförsvaret
utarbeta planer som tillgodoser medborgarnas behov av vård i orostider.

Målet för vår livsmedelsberedskap är att den ska ”trygga vårt lands livsmedelsförsörjning
såväl i fredstid som under avspärrning och krig”. Tillgången
på baslivsmedel måste vara så god att befolkningens försörjning är tillgodosedd.
En förutsättning för vårt lands oberoende är därför en hög självförsörjningsgrad
när det gäller livsmedel och andra viktiga varor. För detta krävs,
förutom en beredskapslagring av vissa insatsvaror m.m., en markreserv.
Den begränsade tillgången på insatsvaror kommer i en avspärrningssituation
att leda till en lägre produktivitet i jordbruket. Det är därför nödvändigt att
tillgången på odlingsbar mark dimensioneras efter de krav som en långvarig
försörjningskris ställer. Den svenska livsmedels- och tekoindustrin måste
därutöver planeras så att dessa sektorer snabbt kan ställas om för en produktion
av basvaror.

Den viktigaste faktorn när det gäller att stärka det svenska totalförsvarets
förmåga att skydda samhället och minska sårbarheten är människornas kunskap
om försvarets syfte och mål. För att skapa en god beredskap krävs därtill
erfarenheter av försvarets verksamheter och information om olika
skyddsåtgärder. Civilförsvarets verksamheter på arbetsplatser och i bostadsområden
är viktiga för att öka människors beredskap i krissituationer.

Frivilligorganisationernas verksamheter är betydelsefulla. Förutom att de
bereder många människor möjligheter att utifrån sina förutsättningar och intressen
delta i försvaret är de viktiga som opinionsbildare bland allmänheten.

Den nuvarande civilförsvarsorganisationen är planerad utifrån antagandet
att kris- och krigsperiodernas längd kan förutses. En krisperiod antas inte
överstiga ett år. En neutralitetsperiod förmodas vara kort och ett krigsläge
förväntas vara kortvarigt. Enligt vår uppfattning finns det nu flera faktorer
som talar för att krislägen av såväl militär som icke-militär natur kan förmodas
sträcka sig över betydligt längre tidsperioder än ett år. Även om risken
för krig idag bedöms vara ringa är det därför nödvändigt att skapa en beredskap
också för neutralitetsperioder. Däremot delar vi uppfattningen att en
krigsperiod kan förväntas vara kortvarig. Mot bakgrund av den osäkerhet
som nu råder i vårt närområde anser centerpartiet att det är än mer nödvändigt
än tidigare att ompröva de antaganden som idag är grunden för totalförsvares
planering.

Försvarskommittén har redan påbörjat sitt arbete när det gäller planering
och dimensionering av totalförsvaret efter år 1991. Arbetet skall enligt kommitténs
direktiv avslutas senast den 1 december 1990 både när det gäller det
militära försvaret och civilförsvaret.

Mot. 1989/90

FÖ203

14

Centerpartiet presenterade i förra årets motion om det sårbara samhället
(1988/89:Fö503) utförligt partiets syn på inriktningen av det då aktualiserade
utredningsarbetet. Utskottets yttrande i anledning av motionens förslag innebar
att försvarskommittén förväntades pröva dessa. Inför det arbete som
nu återstår i kommittén bör de synpunkter på civilförsvarets organisation
som angivits i motionen särskilt beaktas.

Särskilt om civilförsvarets resurstilldelning budgetåret
1990/91

Överstyrelsen för civilförsvaret (ÖCB) har i civilförsvarets perspektivstudie
” Civil beredskap inför framtiden” redovisat de ekonomiska effekterna av en
beredskap som överensstämmer med de av riksdagen 1987 fastlagda målen
för verksamheten. För att kunna uppnå dessa mål redovisar ÖCB ett omedelbart
behov av en fördubbling av resurserna från ca 1,8 miljarder kr till ca
4 miljarder kr.

För budgetåret 1990/91 äskar ÖCB en ram om 2 249,1 milj kr. Regeringen
föreslår i proposition 1990/91:100 bil 6 att 2 037,3 milj kronor anslås till verksamheten.
Budgetförslaget i förhållande till ÖCB:s förslag innebär reduceringar
främst av anslagen till Befolkningsskydd och Räddningstjänst, Försörjning
med industrivaror samt Beredskap för civil luftfart. Neddragningen
medför bl.a. att utbyggnaden av skyddsrum och anskaffande av skyddsmaterial
inte kan ske i önskvärd omfattning. När det gäller beredskapslagring av
livsmedel och övriga industrivaror leder reduceringen till att de brister som
idag finns i beredskapslagringen i huvudsak kommer att kvarstå.

Som ovan anförts prioriterar centerpartiet insatser för att minska sårbarheten
i samhället och för att öka befolkningsskyddet. Mot den bakgrunden
föreslår vi i förhållande till regeringens förslag förhöjda anslag enligt följande:

- 93 milj kr till anslagsposten I 3 Skyddsrum m.m..

- 50 milj kr till anslagsposten K 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder,
fördelat på 28 milj kr för beredskapslagring av livsmedel och 22 milj
kr för beredskapslagring av industrivaror.

ÖCB har även begärt att planeringsramen för budgetåret 1990/91 ska tillgodoräknas
underskridandet av ramen för budgetåret 1989/90. En sådan
kompensation för ett underskridande tillämpas idag för det militära försvaret.
Enligt centerpartiet saknas skäl för skilda regler när det gäller reservationer
m.m. för det civila och militära försvaret. Verksamheterna är nära förknippade
med och beroende av varandra. Riksdagen bör därför uttala att
samma regler i detta avseende skall gälla i fortsättningen.

Det militära försvaret

Det militära försvarets huvuduppgifter är att verka så att en fiende avskräcks
från ett angrepp mot vårt land. Om landet ändå skulle angripas ska militärförsvaret
avvisa angriparen.

Vårt militärförsvar måste därför organiseras utifrån de kunskaper vi har
om eventuella angripares slagkraft. Det svenska försvaret skall vara defensivt.
Syftet med försvarsorganisationen är inte att i något fall verka offensivt

Mot. 1989/90

FÖ203

15

utanför vårt territorium. Försvarskraften är direkt beroende på vår och omvärldens
tilltro till dess försvarsförmåga.

Det militära försvaret brottas idag med stora svårigheter. Tilldelade resurser
räcker inte för att förverkliga de mål som riksdagen uppställt för försvaret.
Under de senaste 20 åren har antalet fartygs- och flygförband reducerats
till hälften och arméförbanden med 30 %. Om försvarsanslagen bibehålls på
nuvarande nivå krävs ytterligare reduceringar av de svenska försvarskrafterna.

Principen om ett folkförsvar som vilar på medverkan från varje svenska
medborgare måste hävdas. Det innebär att systemet med allmän värnplikt
skall bibehållas. De värnpliktiga har rätt att kräva en adekvat grundutbildning
av hög kvalité så att deras möjligheter att delta i försvarsverksamheten
tas tillvara.

Försvarets fredsorganisation skall utformas så att den snabbt kan ställas
om till en landövergripande krigsorganisation. Detta ställer krav på främst
arméns grundorganisation. En decentraliserad och spridd grundorganisation
möjliggör en snabb omställning. Det är därför viktigt att bevara alla landskapsregementen.

Erfarenheten visar att regementen som producerar en brigad är effektivast
ur utbildningssynpunkt. Riksdagen bör därför ompröva sitt beslut om reduceringar
av antalet regementen vilket innebär att av 13 i Örebro, lili Växjö
och 117 i Uddevalla skall vara kvar.

Frågan om arméns organisation bör avgöras i ett större sammanhang. FK
88 har i uppdrag att presentera förslag om krigsorganisationens framtida utformning.
Dessa beslut bör tas i ett sammanhang.

Med hänsyn till den osäkerhet som idag råder i Europa är det mer angeläget
än tidigare att försvarets organisation präglas av flexibilitet och att dess
möjligheter till snabba omställningar är stor. Försvarets anpassningsförmåga
kommer att vara avgörande för vår förmåga att möta olika hotbilder.

För att möjliggöra en ökad handlingsfrihet även när det gäller materiel
och utrustning inom försvaret har regeringen anvisat ett anslag om 425 milj
kronor. Syftet är att söka behålla erforderlig kompetens inom den svenska
försvarsindustrin.

Överbefälhavaren understryker i perspektivplan FörsvarsMakt 90 (FM
90) vikten av en inhemsk försvarsindustri för vårt oberoende. Centerpartiet
instämmer i denna bedömning. En kvalificerad svensk försvarsindustri bidrar
till att skapa respekt för vår neutralitetspolitik.

Regeringens resurstilldelning är dock otillräcklig och hotar vitala delar av
industrin. Strukturförändringar inom försvarsindustrin är oundvikliga i
framtiden. För att upprätthålla en handlingsfrihet inför försvarsbeslutet år
1991 är det därför nödvändigt att tillföra ytterligare medel. Vi avsätter för
detta ändamål 125 milj kr varav 50 milj kr bör avsättas till vardera armén och
marinen och 25 milj kr till flygvapnet.

De frivilliga försvarsorganisationerna utför viktiga uppgifter i det militära
försvaret. Det är därför en angelägen uppgift att garantera organisationerna
en medelstilldelning som möjliggör adekvata utbildningsåtgärder. ÖB har
föreslagit en medelstilldelning för ändamålet om 94,8 milj kr. En reducering
av detta äskande, som förordas i propositionen, medför att de frivilliga för

Mot. 1989/90

FÖ203

16

svarsorganisationerna tvingas avstå från utbildningsinsatser i en sådan omfattning
att deras möjligheter att fullfölja sina avtalsbundna åtaganden i försvaret
äventyras.

Mot den bakgrunden föreslår centerpartiet att riksdagen beslutar anslå 95
milj kr till anslaget F 14. Frivilliga försvarsorganisationer m.m., Utbildning
till och av fast anställd personal m.m.

Värn pliktsfrågor

Centerpartiet har tidigare motionerat om att de värnpliktigas ekonomiska,
sociala och andra villkor bör utredas. Regeringen uppdrog 1988 åt en utredare
att lämna förslag om vissa behovsprövade värnpliktsförmåner. Utredningsuppdraget
har sedermera vidgats och omfattar numer även en översyn
av värnpliktsförmånssystemet i sin helhet.

Det avgränsade uppdraget innebär dock att en genomlysning av de värnpliktigas
sociala situation inte kommer till stånd. Fortfarande kvarstår ett utredningsbehov
exempelvis avseende hälso- och sjukvården, kultur- och fritidsutbudet,
arbetsmiljön, trafiksäkerhetsfrågor, arbetsförmedling och medinflytandefrågor
för de värnpliktiga.

De värnpliktiga är en viktig resurs i försvaret. Det är därför av vitalt intresse
att de värnpliktigas situation utformas så att deras kunnande och förmåga
kan tas tillvara. För detta erfordras den bredare utredning av de värnpliktigas
hela situation som centerpartiet förordat.

Värnpliktspuckeln

Försvarets bristande resurser har inneburit att grundutbildning inte kunnat
erbjudas alla värnpliktiga. Under de senaste åren har därför antalet värnpliktiga
som väntar på att få fullgöra sin värnplikt ständigt ökat. Den s.k.
värnpliktspuckeln består nu av närmare 50 000 värnpliktiga. Detta antal
motsvarar en hel årskull unga män.

Det pågående försöket med en förkortad utbildning innebär att en grupp
värnpliktiga erhåller en kortare och därmed mindre omfattande grundutbildning.
Deras försvarsinsatser kommer därför att begränsas till vissa avgränsade
uppgifter.

En förlängning och utökning av försöket med fem-månaders-utbildningen
bör avvisas av flera skäl. Den kortare utbildningen ökar sårbarheten i det
svenska försvaret genom att en stor grupp värnpliktiga utbildas på en lägre
nivå till vissa territorialförsvarsuppgifter och medför även att flexibiliteten i
försvarsorganisationen beskärs, vilket minskar handlingsfriheten inför nytt
försvarspolitiskt beslut år 1991.

Pågående försöksverksamhet bör först utvärderas innan riksdagen beslutar
om förlängning och/eller utvidning av verksamheten.

Förslaget i propositionen, i den del det omfattar utvidgning/förlängning av
försök med förkortad grundutbildning från 7,5 mån till 5 mån bör därför avvisas
av riksdagen.

Det får ankomma på regeringen att presentera riksdagen de förslag till åtgärder
som kan anses erforderliga så att kvarståendesituationen kan förbättras
och den s.k. värnpliktspuckeln därmed reduceras till en acceptabel nivå.

Mot. 1989/90

FÖ203

17

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk säkerhetspolitisk
utredning tillsätts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för att minska sårbarheten i samhället,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kris-, neutralitets- och krigsperioders längd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om civilförsvarets organisation,

5. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisar 50 milj. kr. utöver
regeringens förslag till anslaget K 2. Beredskapslagring och industriella
åtgärder,

6. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisar 93 milj. kr. utöver
regeringens förslag till anslaget I 3. Befolkningsskydd och räddningstjänst
för att finansiera en utbyggnad av skyddsrum,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lika regler för det civila och militära försvaret avseende
kompensation för underskridande av planeringsramar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det militära försvaret,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöket med förkortad grundutbildning,

10. att riksdagen beslutar, med ändring av tidigare beslut rörande
arméns organisation, att 13 i Örebro, lili Växjö och 117 i Uddevalla
skall vara kvar,

11. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 50 milj. kr. utöver regeringens
förslag till anslaget B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel,

12. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 50 milj. kr. utöver regeringens
förslag till anslaget C 2. Marinen: Anskaffning av materiel,

13. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anvisar 25 milj. kr. utöver
regeringens förslag till anslaget D 2. Flygvapenförband: Anskaffning
av materiel,

14. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 7 milj. kr. utöver regeringens
förslag till anslaget F 14. Frivilliga försvarsorganisationer
m.m. Anslagsposten Utbildning,

15. att riksdagen avslår förslaget till Lag om ändring i lagen
(1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga.

Mot. 1989/90

FÖ203

18

Stockholm den 23 januari 1990
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-O la Eriksson (c)

Mot. 1989/90

Fö203

Görel Thurdin (c)

Karin Söder (c)

Gunilla André (c)

Börje Hörnlund (c)

Agne Hansson (c)

Larz Johansson (c)

19