Motion till riksdagen

av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (båda c)

Mot.

1989/90

Bo56-61

med anledning av prop. 1989/90:126 Ändring i
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m.

Den kommunala vetorätten, som innebär att en kommun har rätt att säga
nej till etablering av miljöstörande anläggningar i den egna kommunen, är
en av hörnstenarna i den kommunala självbestämmanderätten, och en förutsättning
för en reell demokrati.

Kommunerna har ett övergripande ansvar för människors hälsa och för
miljön i kommunen. Kommuninnevånarnas representanter i kommunfullmäktige
måste därför lia rätt att bestämma, vilka typer av anläggningar och
verksamheter som skall finnas i kommunen.

Regering vill nu (prop. 1989/90:126 Ändring i lagen om hushållning med
naturresurser m.m.) göra inskränkningar i den kommunala vetorätten, genom
att få möjlighet att bestämma om lokalisering av vissa typer av anläggningar
i strid med en kommuns uttalade vilja.

Ett exempel på lokaliseringar där regeringen skall kunna tvinga en kommun
att ta emot är anläggning för förvar av utbränt kärnbränsle.

En av de platser i vårt land där man vill undersöka berggrundens lämplighet
för slutförvaring av utbränt kärnbränsle är Kynnefjäll på gränsen mellan
norra Bohuslän och Dalsland. Dessa planer har väckt ett mycket starkt motstånd
i det berörda området. När planerna blev kända för 10 år sedan bildades
en aktionsgrupp med syfte att skydda Kynnefjäll mot sådana provborrningar.
Aktionsgruppen har växt till en lokal folkrörelse och man har nu hållit
vakt för att förhindra provborrningar i 10 år, dygnet runt. Hittills har man
varit framgångsrik i den kampen. De tre berörda kommunerna, Munkedal,
Tanum och Dals-Ed har samtliga förklarat att man ämnar utnyttja den kommunala
vetorätten för att förhindra att Kynnefjäll görs till en sopstation för
utbränt kärnbränsle. När nu regeringen vill göra inskränkningar i vetorätten
upplevs detta som ett mycket starkt hot i denna bygd.

Detta visar på det felaktiga att starta produktion av kärnkraft utan att ha
klart för sig var och hur det oerhört giftiga avfallet skall förvaras.

Utgångspunkten i samhällsplaneringen måste vara att minimera det miljöfarliga
avfallet. Produktion av varor och energi som resulterar i restprodukter
och avfall som inte kan destrueras eller återföras till naturens kretslopp
bör överhuvudtaget inte tillåtas.

Den kommunala självstyrelsen är starkt förankrad i vårt land. Genom en
stark kommunal självstyrelse underlättas medborgarnas möjligheter att på

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Bo56-61

verka sin miljö. Den föreslagna inskränkningen i den kommunala vetorätten Mot. 1989/90

rycker undan grunden för en stor del av den kommunala självstyrelsen och Bo56

därmed människornas möjligheter att själva kunna påverka sin livsmiljö.

Förslaget bör därför avvisas av riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1989/90:126 Ändring i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

Stockholm den 19 april 1990

Elving Andersson (c) Ingvar Karlsson

i Bengtsfors (c)

2