Motion till riksdagen
1989/90:Bo557

av Knut Billing m.fl. (m)

Plan- och bygglagstiftningen m.m.

PBL

Moderata samlingspartiets grundläggande kritik mot hela PBL kvarstår i
sina huvuddrag. Den gäller de obligatoriska översiktsplanerna, planinstitutet
områdesbestämmelser, de tidsbegränsade genomförandetiderna, den allt
för starka styrning av verksamheter som lagen ger utrymme åt och ersättningsreglerna
vid radighetsinskränkningar.

Lagstiftningen har inte heller hållit vad som utlovades. Förenklingarna är
få, och åtskilligt har blivit krångligare. Handläggningstiderna för även enkla
plan- eller lovärenden har t.o.m. ökat. Osäkerheten ute i kommunerna om
hur PBL skall tillämpas gör att likartade ärenden behandlas helt olika i olika
kommuner.

Även om riksdagen har genomfört viss översyn av PBL har dessa förändringar
varit för få och för begränsade.

Översiktsplaner

En översiktlig planering av vilka möjliga och alternativa användningar markområden
kan få är till nytta i den kommunala planeringen. Däremot bör inte
översiktsplanerna vara obligatoriska och redovisa endast ett alternativ.

Områdesbestämmelser

Enligt PBL kan områdesbestämmelser antas för att säkerställa översiktsplanens
syfte eller skydda riksintresse enligt naturresurslagen. Med områdesbestämmelser
kan således bygglov vägras eller inskränkningar i markinnehavarens
rätt att nyttja sin mark göras. Med dessa bestämmelser kan kommunen
styra byggnation och markutnyttjande utan att detaljplanering genomförs.
Genom områdesbestämmelser kan kommunen införa bygglovplikt för byggen
även inom områden som i övrigt är befriade från dessa bestämmelser.
Detta är oacceptabelt.

Områdesbestämmelser fyller ingen funktion, och dessutom är det felaktigt
att med dess hjälp reglera byggnation och markanvändning. Därför bör
planinstitutet områdesbestämmelser utmönstras ur bygglagstiftningen.

Bygglov utanför detaljplan

Enligt vår mening är det endast inom detaljplanens ram som bygglov och
annan lovgivning skall krävas. Av detta följer att utanför detaljplanelagt område
skall markinnehavaren ha rätt att fritt uppföra byggnad, utföra om- och
tillbyggnad samt uppföra komplementbyggnad. Kommunen skall endast
kunna påverka byggnadens utformning och placering. Sådant godkännande
skall ej kallas bygglov.

Byggrätt utan tidsgräns

Inom detaljplan begränsas byggrätten i tiden till längst 15 år. Har inte markinnehavaren
inom denna tidsram utnyttjat sin rättighet förfaller den. En rad
händelser och skiftande förutsättningar kan leda till att det för markägaren
inte är möjligt att inom fastställd tid - genomförandetid - fullfölja planerad
byggnation. Denna inskränkning i nyttjanderätten begränsar äganderätten.
Vi anser att en i detaljplan fastställd byggrätt skall gälla utan tidsgräns.

Dispens

Den förändring i PBL som riksdagen beslöt om hösten 1989 beträffande
mindre avvikelse var otillräcklig. I den gamla bygglagstiftningen tillämpades
dispenser i stor utsträckning, vilket kunde leda till tämligen omfattande avvikelser
från den ursprungliga planen. I PBL är dispensmöjligheten borttagen.
Det utrymme som mindre avvikelse medger är ofta otillräckligt för att på ett
smidigt sätt kunna ta hänsyn till de förändrade förutsättningar som kan uppstå
inom ett planområde.

Vi anser att möjlighet till dispens från plan i vissa fall bör införas. Särskilda
villkor måste då uppfyllas. Dispensen måste överensstämma med planens
syfte och dessutom måste sakägarna godkänna avvikelsen.

Sakägarbegreppet

Den vidgning av sakägarkretsen som infördes i den nya PBL har försvagat
de direkt berördas - ägarnas - ställning. Det är viktigt att klarlägga rollfördelningen
i en planprocess. Med ägandet följer ett ansvarstagande, t.ex.
ekonomiskt och miljömässigt, liksom i vissa fall i förhållande till hyresgästerna.
De åtaganden, restriktioner och begränsningar i nyttjandet som planbestämmelserna
kan medföra berör nästan uteslutande ägaren. Det är därför
rimligt att sakägarkretsen begränsas till de direkt berörda fastighetsägarna.

De önskemål och synpunkter som hyresgäster eller närboende vill framföra
får fångas upp av fastighetsägaren eller på annat sätt genom kommunens
försorg, t.ex. vid informationsträffar, samråd e.d.

Vi föreslår att en översyn av PBL görs beträffande sakägarbegreppet i enlighet
med vad som här anförts.

Detaljhandel

Kommunen kan i detaljplan på ett konkurrensbegränsande sätt reglera
markanvändningen genom att exempelvis styra detaljhandelns lokalisering,

Mot. 1989/90

Bo557

11

liksom dess varusortiment. Dessa regleringar gör att konsumenternas fria
val, och butikägarnas bedömningar om vad som kan säljas, ersätts med kommunpolitiska
beslut. Politiker träder in i konsumenternas ställe.

När politisk styrning får påverka marknadsinriktade branscher visar detta
inte bara på politisk klåfingrighet, det utgör också ett hot mot den fria marknaden.
Konsumenternas service försämras i sådana lägen.

Vi anser att kommunen i detaljplan inte skall kunna styra detaljhandelns
lokalisering och varusortiment. Självfallet skall dock bygglov krävas på sedvanligt
sätt.

Ersättningsregler

I de fall en kommun inskränker en fastighetsägares nyttjande av sin egendom,
s.k. rådighetsinskränkning, skall målsättningen enligt vår uppfattning
vara att ge full ekonomisk ersättning för den uppkomna skadan.

PBL:s regler om att en fastighetsägare skall få tåla en ekonomisk skada
upp till 10% av berörd del av fastighetens värde innan ersättning utgår strider
enligt vår uppfattning mot äganderättens grundregler.

PBL:s regler om ersättning vid rådighetsinskränkningar måste ändras så
att full ersättning utgår.

Jordbrukets ekonomibyggnader

Strukturförändringarna inom jordbruket innebär bl.a. att vissa ekonomibyggnader
inte behöver utnyttjas hela året eller till avsett ändamål. Samtidigt
är behovet av tillfälliga lagerlokaler stort inom handel och industri. Kan
dessa byggnader komma till ökad användning är det till fördel för båda parter.

För en tillfällig annan användning än de ursprungliga krävs enligt PBL
inget bygglov. Däremot krävs bygglov för ”väsentligen ändrad användning”.
För jordbrukets ekonomibyggnader är det oklart vad som i dessa hänseenden
gäller, exempelvis för byggnad som säsongsmässigt används för annat
ändamål.

Vi anser det rimligt att anse även återkommande säsongsmässig användning
av ekonomibyggnad som tillfällig. En ändring i PBL med denna innebörd
bör ske.

Strandskydd

Vårt land är rikt på sjöar, stränder och vattendrag. Sammanlagt är strandsträckan
mycket lång. För att visa vad det rör sig om kan nämnas att en ungefärlig
beräkning av den sammanlagda kust- och strandsträckan i Blekinge län
är 3 900 kilometer lång, eller 3 900 000 meter, motsvarande sträckan Blekinge—Kanarieöarna.
Varje Blekingehushåll kan disponera ca 60 meter
strand i det egna länet. Om varje familj i Blekinge byggde ett permanenteller
fritidshus med strandläge, och tomtgränsen mot vattnet var 40 meter,
skulle det ändå finnas kvar 1 300 kilometer för allmänhetens rekreationsbehov
m.m. De flesta andra län har också långa strandsträckor, varför siffrorna
för Blekinges del inte är unika.

Mot. 1989/90

Bo557

12

Endast inom begränsade områden uppstår konflikt mellan strandskydd
och exploateringsönskemål. Sådan konflikt föreligger endast i de delar av
vårt land som är särskilt attraktiva för fritids- eller permanentbebyggelse.
För den helt övervägande delen av stränderna finns endast ett lågt eller inget
tryck i fråga om bebyggelse.

Trots detta stadgas i naturvårdslagens strandskyddsbestämmelser att generellt
strandskydd gäller i Sverige intill 100 meter från strand. Där få bebyggelse
inte ske.

Enligt moderata samlingspartiets uppfattning är det fel att ha en generell
bestämmelse för hela landet, som inte tar hänsyn till faktiska förhållanden.
Redan av detta skäl bör strandskyddslagen revideras.

En förändring av strandskyddslagen, så att den inte skall gälla generellt,
kommer att leda till att exploateringstrycket på mark inom attraktiva områden
avsevärt skulle minska.

Att helt upphäva strandskyddslagen låter sig dock inte göras, eftersom
vissa strandavsnitt behöver skyddas från exploatering. Kommunen skall därför
i detaljplan kunna reglera strandskyddet.

Inom icke detaljplanelagt område skall bygglov icke kunna vägras även
om det gäller strandnära lägen.

Vi är övertygade om att på detta sätt ändrade regler skulle resultera i en
positiv utveckling för många i dag stagnerade glesbygdssamhällen och bidra
till ett bevarande av det öppna landskapet och en levande landsbygd.

Ett annat resultat av dessa förslag kan bli att strandområden som i dag är
svårtillgängliga eller omöjliga för allmänheten att utnyttja kommer att
kunna användas för rekreation och fritidsaktiviteter.

Fritidshus

För många är fritidshusboende ett attraktivt fritids- och semesteralternativ.
Detta boende ger möjligheter till reaktion och vederkvickelse. Fritidshus är
dessutom utgångspunkten för en stor del av friluftslivet. Fritidshusboende
bidrar vidare till att bevara en levande landsbygd.

I vårt vidstäckta land räcker marken till för att tillgodose efterfrågan på
fritidshus, och en sådan bebyggelse kan släppas fram problemfritt i mycket
stora delar av landet. Vi har i Sverige utomordentligt god tillgång på stränder.
Det är därför - även om vissa restriktioner gäller - fullt möjligt att tillgodose
medborgarnas önskemål om strandnära fritidshus. Endast en liten del
av den strandnära marken skulle ändå behöva ianspråktagas.

Återhållsamhet bör dock iakttagas med att tillåta ytterligare fritidshusbebyggelsse
i vissa känsliga områden, liksom i områden som redan i dag är hårt
exploaterade. Värdet av orörd natur bör även hävdas när det gäller områden
med särpräglad karaktär.

1 vissa attraktiva områden, framför allt på västkusten, har efterfrågan på
fritidshus lett till att priserna på husen stigit kraftigt. Många permanentbostäder
omvandlas till fritidshus. Den höga prisnivån gör att den bofasta befolkningen
har svårt att prismässigt konkurrera med andra köpare. Det är
från boendemiljösynpunkt en tråkig utveckling när en stor del av husen i ett
samhälle står obebodda stor del av året.

Mot. 1989/90

Bo557

13

Denna utveckling har socialdemokraterna ett stort ansvar för. Genom lagstiftning
och regleringar har möjligheterna att bygga nya fritidshus kringskurits.
Strandskyddslagen och PBL hindrar byggnation.

På detta sätt begränsas tillgången på tillgängliga hus. Det är bara befintliga
hus som står till förfogande för dem som vill skaffa sig ett fritidshus. När
efterfrågan vida överstiger tillgången stiger givetvis priserna.

Vi anser att de förändringar och lättnader i PBL och i strandskyddslagen,
som vi ovan föreslagit, på ett radikalt sätt skulle öppna möjligheterna för
nybyggnad av fritidshus i stora delar av vårt land. Den döda hand som legat
över stora områden skulle försvinna. Ökar tillgången på billiga tomter i
strandnära lägen i glesbygd kommer också prisnivån på befintliga hus i attraktiva
kustområden att sjunka.

En annan möjlighet som bör tas till vara är att låta den bofasta befolkningen
få statliga bostadslån vid köp av permanentbostäder. Då skulle dessa
människor på ett helt annat sätt kunna konkurrera med andra köpare. Dessutom
bör kommunerna i större utsträckning ta fram nya detaljplaner för
småhusbebyggelse.

Många fastighetsägare hyr under sommarmånaderna ut hus till semesterfirare.
Gränsen för skattepliktig inkomst från denna verksamhet är för lågt
satt, varför vi föreslår att den skall höjas till ett halvt basbelopp, dvs. för
närvarande 14 850 kronor.

En ökad uthyrning, som vårt förslag skulle medföra, skulle dels utgöra ett
välkommet ekonomiskt tillskott för den bofasta befolkningen på landsbygden,
dels öka valmöjligheterna för dem som föredrar stugsemester.

Direktverkande el

I budgetpropositionen bil. 13 föreslår bostadsministern att ytterligare
skärpta regler skall införas för installation av direktverkande el. Ett generellt
krav på bygglov i alla byggnader utom fritidshus skall införas. Även jordbrukets
ekonomibyggnader omfattas av bygglovskravet. Bygglov skall också
krävas vid installation i befintliga byggnader. I praktiken innebär detta att
direktverkande el kommer att förbjudas.

Mot dessa förslag kan flera invändningar resas. All ny bebyggelse fyller
högt ställda krav på isolering och energisparande. Det ligger också i varje
husägares intresse att hålla energiåtgången på en låg nivå. Vad regeringen
här är ute efter är inte i första hand att få ner energianvändningen, utan att
lagstifta bort direktverkande elvärme.

För många byggnader är just direktverkande el det bästa, renaste och billigaste
uppvärmningsalternativet. Andra alternativ kan i åtskilliga fall bli eldning
med fossila bränslen, vilket ur många synvinklar-inte minst miljömässiga
- är klart sämre.

Anmärkningsvärt är att det är direktverkande el som skall förbjudas, men
inte vattenburen eller luftburen. Var finns logiken? Var går gränsen för krav
på bygglov? Om en husägare skaffar sig ett el-element för att under några
kalla vinterdagar hålla inomhustemperaturen på en behaglig nivå, skall han
då begära bygglov? Eller skall kommunen anställa särskilda el-poliser - ElLisor-
som skall gå runt i villaområdena och kontrollera om något element
olovligt används? Dessa frågor visar det absurda i regeringens förslag.

Mot. 1989/90

Bo557

i

i

Regeringens förslag speglar också på ett skrämmande sätt inställningen att
det är politiker som skall bestämma hur medborgarna ordnar sitt boende.
Styrning och planering in i minsta detalj befrämjar inte ansvarstagande. Ytterst
blir det fråga om inskränkning i den personliga äganderätten.

Vi föreslår därför att regeringens förslag om bygglov för direktverkande el
skall avslås av riksdagen. Utgångspunkten skall vara att det är upp till envar
husägare att själv bestämma uppvärmningsformen i sin byggnad.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
översiktsplanerna blir frivilliga,

2. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
planinstitutet områdesbestämmelse avskaffas,

3. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
bygglov endast skall krävas inom detaljplan i enlighet med vad som i
motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
en i detaljplan fastställd byggrätt skall gälla utan tidsgräns,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av planoch
bygglagen (1987:10) på sådant sätt att möjlighet till dispens införs

i enlighet med vad som i motionen anförts,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av planoch
bygglagen (1987:10) beträffande sakägarbegreppet i enlighet med
vad som i motionen anförts,

7. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
markanvändning beträffande detaljhandelsstruktur m.m. inte kan
regleras genom detaljplaner,

8. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen (1987:10) så att
full ersättning till markägaren utgår vid intrång eller rådighetsinskränkning,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av planoch
bygglagen (1987:10) vad gäller återkommande säsongsmässig användning
av ekonomibyggnader i enlighet med vad som i motionen
anförts,

[att riksdagen beslutar ändra strandskyddsreglerna i enlighet med
vad som i motionen föreslagits,1]

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet för den bofasta befolkningen i attraktiva
kustområden att erhålla statliga bostadslån vid köp av permanentbostäder,

[att riksdagen beslutar ändra gränsen för skattepliktig inkomst
från uthyrning av fritidshus till ett halvt basbelopp,2]

Mot. 1989/90

Bo557

15

11. att riksdagen avslår regeringens förslag att bygglov skall krävas Mot. 1989/90
för installation av direktverkande el. Bo557

Stockholm den 25 januari 1990

Knut Billing (m)

Bertil Danielsson (m)

Margareta Gard (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Jan Sandberg (m)
Erik Holmkvist (m)

1 1989/90:Jo875

2 1989/90:Sk445