Motion till riksdagen
1989/90: B o546

av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp)
Norra Djurgården m.m.

Byggnadsstyrelsen har nu skickat ut en översiktsplan för Norra Djurgårdens
institutionsområde i Stockholm. I denna har natur- och kulturvärdena, landskapsbild
och dominerande landskapsformer analyserats. Trots detta saknas
den viktiga framtidsbilden, som kan ge svar på frågor som:

- Vilken utveckling tror vi oss kunna förutse?

- Vad kräver den av området, som vi redan nu kan ta med i planeringen?

- Hur kan vi påverka utvecklingen så att den leder i önskvärd riktning?

- Har olika myndigheters och kommuners planer sammanvägts i översiktsplanen?

Föreliggande plan är en förhandlingsplan - men den saknar perspektiv.
Myndigheterna är skyldiga att skapa en plan för hela området; nu planeras
för små delar var för sig, vilket naturligtvis är olyckligt och kan komma att
ge olösliga konflikter.

Områdets internationella prägel förstärks alltmer; det är av riksintresse
att göra det bästa möjliga av det och inte låta lokal planering genom brist på
översikt förstöra det.

Universitet, akademier och museer

På Norra Djurgården på bägge sidor om Roslagsvägen ligger vetenskapsstaden
i naturskön omgivning. Ännu finns här ängar, små bergsklackar och
Brunnsviken med sin fria vattenyta. Avsikten med områdets bebyggelse var
redan från början att det från denna ända ner till Brunnsvikens strand skulle
vara obrutet landskap. Detta känns ännu viktigare i dag när Stockholms universitet
tränger på bortom Naturhistoriska riksmuseet och fler institutioner,
t.ex. Tekniska högskolan ställer sig i kön.

Med denna förtätning blir området allt mer internationellt. Det ger Sverige
en möjlighet att utifrån de bästa förutsättningar skapa något unikt, vackert
och ändamålsenligt.

Men då krävs en genomtänkt och allsidig plan.

Trafik

Landsvägen mot Roslagen slingrade sig fram här när området började bebyggas.
Bara slingan under järnvägsviadukten vid Skogshögskolan påminner
om den gamla vägen och den slingan är naturligtvis en nagel i ögat på vägver

ket, eftersom passagen är trång. Hela sträckan inom Stockholms stads område
planeras att breddas, varvid grönområdena naggas i kanten. Ett förslag
som är värt att beaktas är att den breddade vägen också sänks ner i en tunnel.
Förslaget bör utredas med vunna skönhetsvärden och utvecklingsmöjligheter
högt värderade på plussidan.

Bredare vägar planeras inte bara på denna östra sida av Brunnsviken. Solnas
”utveckling" - liksom naturligtvis kranskommunerna norrut - kräver
ökad biltrafik trots att utvecklingen borde styras i motsatt riktning. I ett försök
att räkna samman ytan av planerad bebyggelse runt Brunnsviken har
dessa siffror kommit fram: 1 miljon kvadratmeter lokalyta, motsvarande
10 000-15 000 lägenheter, därtill ca 25 000 lägenheter. Som en följd av detta
krävs mer trafik och betydligt mer mark förvandlad till hårdyta. Denna tvättas
om och om igen av regn och smältvatten, som försurat och berikat med
allsköns tungmetaller rinner ut i Brunnsviken. Sjön har tidigare renats till
stora kostnader och är nu ett skyddat vatten.

Dessa förhållanden har inte berörts - varken i Solnas eller Stockholms bebyggelseplaner.
- En beräkning av vad Brunnsviken tål och hur man skall
anpassa exploateringen efter toleransgränserna bör göras innan ny bebyggelse
tillåts.

Vårt behov av gröna lungor

I närheten av storstaden är behovet stort av grönområden. I Stockholmsområdet
har det varit rik tillgång på parker och öppna platser, men området
”förtätas”, ytorna ”hårdgörs”. Trädens luftrenande förmåga försvinner med
träden; samtidigt ökar luftens föroreningar.

Stadens invånare får allt längre väg till strövområden. Här, på norra Djurgården,
kunde ett universitetscampus skapas, inte bara till gagn för studenterna
från all världens hörn utan också för alla andra, som söker sig ut för
att finna glädje och vederkvickelse, skönhet och omväxling. Här finns redan
en botanisk trädgård - Bergianska trädgården - som nu är sorgligt eftersatt.

Sveriges huvudstad , dessutom en universitetsstad, kan inte visa upp en
representativ botanisk trädgård, detta i en tid när växtkännedom blir allt viktigare
och människornas lust att odla på egen hand okar. Universitetsområdet
kan utan avgränsning övergå i en botanisk trädgård, där människor inte
bara kan studera de olika arterna eller titta in i växthusen; en högklassig botanisk
trädgård skall kunna ge sina besökare så mycket mera - idéer till den
egna trädgården, visa olika odlingsmetoder m.m. Rusta upp Bergianska
trädgården - lägg den breddade Roslagsvägen i tunnel och skapa ett omväxlande
och spännande grönområde utan gränser ner mot Brunnsviken. Området
blir då så värdefullt att även kommande generationer kommer att uppskatta
och vårda det.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om planeringen av institutionsområdet på Norra Djurgården,

Mot. 1989/90

Bo546

19

2. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelsen efter utredning
redovisar den ökande arealen ”hårdytor” och därmed ökande
förorening av ytvattnet som rinner till Brunnsviken jämte motåtgärder
mot föroreningen,

3. att riksdagen hos regeringen begär att berörda myndigheter utreder
kostnader och tidsplan för att sänka ner Roslagsvägen mellan Albano
och Ålkistan eller delar därav,

4. att regeringen rekommenderar Stockholms län och stad att i anslutning
till motionens intentioner rusta upp Bergianska trädgården.

Stockholm den 24 januari 1990

Anna Horn af Rantzien (mp)

Krister Skånberg (mp) Per Gahrton (mp)

Kaj Nilsson (mp)

Mot. 1989/90

Bo546

20