Motion till riksdagen
1989/90:Bo545

av Agne Hansson m.fl. (c)
Valfrihet i boendet

Inledning

Centerns syn

Från centerpartiets sida har vi i riksdagen lagt förslag som syftar till att öka
tillgången på bostäder, framför allt små lägenheter för ungdomar och andra
grupper. Bl.a. har vi krävt såväl konkreta förslag i syfte att stoppa kontoriseringen
av bostäder som att åtgärder vidtas som leder till att s.k. övernattningslägenheter
ställs till den reguljära bostadsmarknadens förfogande.

Det krävs enligt vår mening konkreta åtgärder som ökar både tillgången
på bostäder och ger bostadssökande bättre valmöjlighet mellan olika upplåtelseformer.
Valfrihet i boendet innebär också att det skall finnas möjligheter
att få en bra bostad till rimligt pris över hela landet.

En balanserad bostadsmarknad över hela landet förutsätter att den nuvarande
koncentrationsutvecklingen i samhället bryts med offensiva insatser
på en mängd områden. Detta är nödvändigt om en mer balanserad bostadsmarknad
skall kunna uppnås. Förändringar i lagstiftning, låneformer, bättre
konkurrens på byggmarknaden etc. kan inte lösa de grundläggande problemen
på bostadsmarknaden, eftersom dessa främst skall relateras till den
förda koncentrationspolitiken och koncentrationsutvecklingen i samhället.
Samtidigt vill vi dock understryka att smidiga och förnuftiga regler som medför
att byggande och bostadsmarknad kan fungera på ett smidigt sätt är till
fördel och underlättar väsentligt möjligheterna för den enskilde att få den
bostad han eller hon efterfrågar.

Centerförslag för en mer balanserad
bostadsmarknad

Åtgärdsprogram för ökad valfrihet i boendet

Det krävs enligt vår mening ett särskilt åtgärdsprogram för att öka valfriheten
i boendet över hela landet. Syftet med ett särskilt åtgärdsprogram är flerfaldigt.
Den akuta bostadsbrist som finns på många håll i landet måste åtgär

das med ett högt bostadsbyggande. Den accelererande kostnadsutvecklingen
för byggande och boende måste stävjas och förutsättningar förbättras
för byggande och alternativa boendeformer över hela landet.

- Särskild investeringsavgift

Riksdagen har beslutat om införande av en tidsbegränsad investeringsavgift
om 10 % på oprioriterade byggen, med en byggkostnad överstigande 5
milj.kr. i Stockholm-Uppsalaregionen t.o.m. 1990 års utgång. Riksdagen har
också i anslutning till vårt förslag hemställt att regeringen skall pröva på vilket
sätt intäkterna från avgiften skall kunna återföras till regionen för bl.a.
produktion av bostäder. Något sådant förslag från regeringens sida finns
ännu inte. Vi förutsätter att regeringen i kompletteringspropositionen redovisar
effekterna av den införda avgiften.

- Fler smålägenheter

Det krävs åtgärder som direkt syftar till att skapa fler mindre lägenheter bl.a.
i avsikt att förbättra ungdomars bostadssituation. Läget för ungdomar och
andra grupper som efterfrågar billiga smålägenheter är ansträngt, inte bara
i de överhettade regionerna. Många, inte bara ungdomar, prioriterar andra
värden än sitt boende eller har en ekonomisk situation som inte ger utrymme
för någon dyr bostad. Det skapar ett behov av små, billiga, lägenheter. Det
är samtidigt väsentligt att ungdomar genom egna initiativ kan lösa sin bostadsfråga.
Det är därför viktigt att samhällets regelsystem så långt möjligt
anpassas efter detta.

Det av regeringen införda ungdomsbostadsstödet, vilket under vissa villkor
kan lämnas till kommuner i avsikt att öka utbudet av bostäder för ungdomar,
är ingen lösning på detta problem. Stödet är byråkratiskt, krångligt och
ineffektivt utformat och medför inte något ökat byggande av bostäder för
ungdom

Vi anser att ett direkt stimulansbidrag skall införas om 30 000 kr per lägenhet
mindre än 70 m2 ly. Detta torde snabbt ge ett mer direkt tillskott av lägenheter
som är anpassade efter ungdomars behov och därmed lindra bostadssituationen
för dessa.

- Bättre valmöjligheter på landsbygden

Bostadsbyggandet i småorterna har nästan uteslutande skett i form av friliggande
småhus. Endast i utpräglade bruksorter och litet större samhällen har
hyresfastigheter byggts. Denna bebyggelsestruktur gör det i allmänhet
omöjligt för unga människor att bosätta sig i småorter direkt när de flyttar
hemifrån. Likaså ”tvingas” äldre och splittrade hushåll ofta att söka sig till
större tätorter för att få bostad. Småorterna blir segregerade, med i första
hand familjer med två vuxna och ”ungdomshushåll”. Ungdomar över gymnasieålder,
ensamstående kvinnor och äldre har svårigheter att finna bostäder.
På så sätt påskyndas helt i onödan utflyttningen från småorterna, och
personliga kontaktnät och släktband försvagas.

Det är nu nödvändigt att stimulera till byggande av smålägenheter i byar
och småorter, både i form av hyreslägenheter och bostadsrätter. Detta är av

Mot. 1989/90

Bo545

13

görande för ungdomars möjligheter att kunna bo kvar på landsbygden eller
i dess tätorter. Detta gäller även många ensamstående och äldre. Det är svårt
att få en lämplig bostad på hemorten, eftersom få hyresalternativ finns.

Enligt vår mening bör ett särskilt stimulansbidrag om totalt 80 000 kr införas
för att få till stånd ett lägenhetsbyggande på landsbygden och i dess
småorter och kyrkbyar, dvs. orter med invånarantal som understiger 300.
Målsättningen är att 1 000 lägenheter skall kunna byggas inom det närmaste
året. Bidraget är avsett att stimulera kommunerna att i större omfattning än
för närvarande verka för att byggande utanför centralorterna sker.

Rätten till stimulansbidrag om 80 000 kr till smålägenheter bör således begränsas
till bostadsbyggande på landsbygden och mindre orter. Den närmare
geografiska avgränsningen måste ske lokalt och avgöras av länsbostadsnämderna
i samband med att projektet i övrigt kostnadsprövas.

Hyran för en nyproducerad lägenhet på 60 m2 kan initialt sänkas med ca
225 kr i månaden jämfört med dagens hyresnivå i nyproduktionen.

Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
att utarbeta närmare föreskrifter för stimulansbidraget.

Kommunala bostadsföretag måste ta sitt ansvar men även nya ägar- och
brukarformer bör prövas. En tänkbar modell är att invånarna i mindre orter
kooperativt äger hus som hyrs ut till ungdomar och äldre. Det är väsentligt
att det även på landsbygden finns olika upplåtelseformer att tillgå. Detta bör
ges regeringen till känna.

- Underlätta ombyggnadsverksamheten

Möjligheterna att långsiktigt skapa fler bostäder förutsätter också bra villkor
för ombyggnadsverksamhet. Riksdagens beslut att lånevillkoren inte får stimulera
till sammanslagningar av lägenheter är därför av stor betydelse. De
radikalt försämrade ekonomiska förutsättningarna vid ombyggnad som riksdagen
på regeringens förslag beslutat om hösten 1988 bör rivas upp. Nya
riktlinjer för ombyggnadsverksamheten utarbetas. En ökad ombyggnadsverksamhet
torde bli nödvändig när konjunkturen viker och nyproduktionen
av bostäder går ner.

- Kampanj för vindslägenheter

Kampanjen för att bygga vindslägenheter i befintliga hus har heller inte gett
avsett resultat. Det starka trycket på storstädernas, främst Stockholms, bostadsmarknad
har i stället inneburit att lyxsaneringar genomförts med sikte
på ekonomiskt starka grupper. Vi anser att t.ex. bättre möjligheter till dispenser
från det tekniska regelsystemet (t.ex. hisskravet) skulle kunna medföra
ett tillskott av ungdomslägenheter i form av vindsvåningar. Lägenheter
som nu inte får användas för bostadsändamål på grund av normer och krav
måste kunna tas i anspråk. Detta förhållande gäller främst de centrala delarna
av storstäderna.

- Personliga investeringskonton

Det är emellertid viktigt att åtgärder vidtas som långsiktigt förbättrar bostadssituationen
så att tillgång och efterfrågan på bostäder kan jämnas ut

Mot. 1989/90

Bo545

14

över tiden. Det är enligt vår mening väsentligt att ungdomar genom egna
initiativ och insatser ges en ekonomisk möjlighet att skaffa sig en bostad.
Reella möjligheter kan skapas genom införande av ett långsiktigt sparande i
kombination med bra lånemöjligheter som syftar till att ge unga bostadssökande
möjlighet att förvärva bostadsrätter eller egna hem.

Åtgärdsprogrammet omfattar därför även förslag om införande av personliga
investeringskonton för att bl.a. stimulera till bosparande. Förslaget innebär
att insättningar på kontot är avdragsberättigade vid taxeringen. Det
är nödvändigt att inför den kommande reformeringen av skattesystemet
möjligheterna till ett lönsamt, långsiktigt och frivilligt sparande bibehålls.

Många yrkesarbetande ungdomar kommer även efter skatteomläggningen
att betala betydande summor i skatt och bör därför ha möjligheter att utnyttja
ett avdragsgillt skattesparande för t.ex. boende. Ett skattefritt belopp
på max ett halvt basbelopp sätts in på ett konto i bank. I dagsläget ger detta
möjlighet till ett skattefritt sparande på fem år på upp till ca 70 000 kr - medel
som kan utnyttjas för att skaffa bostad.

- Kooperativ hyresrätt

Det krävs även mer långtgående förändringar i hyres- och bostadsrättslagstiftningen
i syfte att underlätta för ungdomar och andra att få en egen bostad.
Enligt vår mening är kooperativa lösningar (t.ex. kooperativ hyresrätt)
en väg för ungdomar att erhålla en bostad till rimlig kostnad. Detta skulle
enligt vår mening kunna förbättra möjligheterna för ungdomar och yngre
familjer att till rimliga insatser få en bostad. Vi har i annan motion krävt att
kooperativa hyresrättens form införs permanent.

- En rättvis bostadsbeskattning

En mer balanserad bostadsmarknad ställer också krav på att den planerade
skatteomläggningen och den framtida utformningen av bostadsfinansieringssystemet,
bostadsbeskattningen och reavinstbeskattningen inte utformas på
ett sådant sätt att byggandet stagnerar och bostadsmarknaden upphör att
fungera. Vi återkommer med våra förslag i dessa hänseenden i annat sammanhang.

Övernattningslägenheter

Enligt riksdagsbeslut skall frivilliga överenskommelser stimuleras mellan
kommunerna och fastighetsägarna i syfte att få ut fler s.k. ”övernattningslägenheter"
på bostadsmarknaden. Detta är bra, men måste enligt vår mening
kompletteras med ytterligare åtgärder för att rörligheten på bostadsmarknaden
skall öka.

Målsättningen är därmed att ett större antal lägenheter skall bli tillgängliga
på den öppna marknaden. Det finns för närvarande ett stort antal lägenheter
där ingen enskild person är mantalsskriven. Dessa lägenheter är t.ex.
uthyrda till företag på annan ort.

Vi har från centerpartiets sida tidigare i motioner påtalat problemen med
att uthyrda lägenheter står tomma stora delar av året. Ett inte obetydligt an

Mot. 1989/90

Bo545

15

tal lägenheter i främst Stockholm tas i anspråk för annat än bostäder. Av
ekonomiska skäl skaffar företag egna övernattningslägenheter. Om dessa lägenheter
skall komma ut på den öppna marknaden måste åtgärder vidtas
som underlättar för innehavarna att få tillgång till tillfälliga övernattningsmöjligheter
för ett rimligt pris.

En väg för att i möjligaste mån skapa förutsättningar för att dessa lägenheter
skall stå till förfogande på den öppna marknaden är att kommunerna i
samarbete med hotellnäringen i stället bygger särskilda ”övernattningshotell”
med rum som skulle kunna stå till företagens förfogande för ett pris väsentligt
under hotellpris. Detta bör ges regeringen till känna.

Åtgärder mot olovlig kontorisering

Kontorisering av lägenheter är olagligt om inte byggnadsnämnden givit
bygglov. 11.ex. Stockholms kommun är det nödvändigt att fullfölja en hård
kommunal linje i detta avseende. Det inbegriper ålägganden om att återställa
smygkontoriserade lägenheter till bostäder. En sådan linje förutsätter
att kommunen planerar och använder en annan lokalisering även om detta
skulle medföra att arbetsplatserna hamnar i en annan kommun.

Expansionen av den privata tjänstesektorn har lett till att behovet av kontorsyta
kraftigt ökat. Det finns dock ingen anledning att tillkommande kontorsyta
lokaliseras till de allra mest centrala delarna av storstäderna utan
eventuellt tillkommande yta bör förläggas till de delar där det är ont om arbetstillfällen.
Detta bör ges regeringen till känna.

PBL-lagstiftningen

- Allmänt

Den nya plan- och bygglagen trädde i kraft den 1/7 1987.Från centerpartiets
sida vill vi understryka vikten av att syftet och målsättningen med nya planoch
bygglagen var att få ett förenklat, mindre byråkratiskt och smidigare förfarande
vid lovgivning m.m. En central del i den nya lagstiftningen var strävandena
att minska restriktionerna för enskilda.

Det är väsentligt att såväl förändringar i lagstiftningen som tillämpningen
av lagen inte leder till en återgång till en byråkratisk och alltför rigid regeltolkning
av de lovgivande myndigheterna. Vi förutsätter att tillämpningsföreskrifterna
följer lagens intentioner om ett förenklat och mindre byråkratiskt
förfarande vid lovgivningen. Valfriheten i boendet får begränsas av ”byråkratiska”
skäl.

- Lovfria komplementbyggnader

Riksdagen beslöt 1979 att införa regler i byggnadsstadgan, vilket innebär att
i omedelbar närhet av bostadshus med högst 2 lägenheter får utan byggnadslov
uppföras högst 2 fristående uthus, som inte är avsedda som bostad, under
förutsättning att den sammanlagda byggnadsarean inte är större än 10 m2.
Bestämmelserna har sedermera med vissa ytterligare lättnader förts över till
8 kap. 4 § första stycket PBL. Begränsningen att byggnadsytan icke fick vara

Mot. 1989/90

Bo545

16

större än 10 m2 har hängt samman med att uthusen inte skulle få användas
som bostäder eller garage. Denna bestämmelse togs bort i samband med
överföringen till PBL-lagstiftningen.

Hösten 1989 beslutade riksdagen vidare att komplementbyggnader får
uppföras utanför detaljplan och samlad bebyggelse utan bygglov. Någon
storleksbestämmelse finns i detta fall.

Även om de ursprungliga motiven för de storleksbestämmelser som gäller
för lovfritt uppförande av komplementbyggnader har förlorat en del av sin
giltighet i samband med överförandet till PBL, kan det finnas anledning att
överväga att tillåta uppförande lovfritt av byggnader av något större yta än
10 m2 inom detaljeplanelagt område och inom samlad bebyggelse. Genom
tillämpningen har det visat sig att många önskar att få en rationellare användbarhet
med något större yta för förvaringsändamål, utan att för den
skull användningssättet behöver riskeras att ändras. Vi föreslår därför att
storleksordningen på komplementbyggnader till småhus som inte kräver
bygglov ökas från 10 m2 till maximalt 16 m2 inom detaljeplanelagt område
och inom samlad bebyggelse. Det bör ankomma på vederbörande utskott att
utarbeta ny lagtext i överensstämmelse med vad som anförts i motionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att åstadkomma en mer balanserad
bostadsmarknad samt hos regeringen begär förslag om ett
särskilt åtgärdsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att frigöras.k. övernattningslägenheter
för den ordinarie bostadsmarknaden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokaliseringen av tillkommande kontorsytor,

4. att riksdagen med ändring av plan- och bygglagen beslutar att
kompletteringsbyggnader med byggnadsyta om högst 16 m2 inom detaljplanelagt
område och inom samlad bebyggelse skall vara bygglovfria
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1990

Agne Hansson (c)

Rune Thorén (c) Ivar Franzén (c)

Elving Andersson (c) Stina Gustavsson (c)

Karin Starrin (c)

Mot. 1989/90

Bo545

17