Motion till riksdagen
1989/90: B o526
av Siw Persson m.fl. (fp)
Hälsorisker i inomhusmiljön
Svensken uppehåller sig i genomsnitt ca 65 % av sin livstid i sin bostad. Ca
85 % av tiden tillbringar vi inomhus, 5 % på resa och 10 % utomhus. Därför
finns det starka skäl att ägna inomhusmiljön större uppmärksamhet. Livskvaliteten
inomhus måste förbättras. Människor skall inte behöva känna
obehag eller bli sjuka av sina bostäder.
Under det senaste decenniet har intresset för de byggnadshygieniska frågorna
ökat efter att länge ha legat i dvala. Orsaken är de hälsoproblem som
uppkommit av det s.k. sjuka-hus-problemet. Den snabba utvecklingen på
byggnads- och inredningsmaterialsidan liksom felaktigt genomförda energihushållningsåtgärder
anses ofta vara orsaken till de uppkomna problemen.
Dessa problem är inte specifikt svenska. Enligt WHO:s uppskattningar är
närmare 30 % av alla nybyggda eller ombyggda hus sjuka.
1. Hälsoproblem i sjuka hus
Den hygieniska standarden i våra byggnader har under 1900-talet höjts i betydande
grad. Sådana hälsoproblem som tidigare orsakades av drag, fukt,
kyla och bristfälliga sanitära förhållanden har i dag försvunnit. Men nya hälso-
och miljöproblem har följt med förändrad teknik. Våra utökade kunskaper
om hälsorisker och en allmän uppmärksamhet på sjukdomssymptom
som har samband med inomhusmiljön har vidgat kretsen av hälsoproblem.
En fysisk miljöfaktor kan ensam orsaka hälso- eller komfortproblem. Ofta
samverkar dock olika fysiska faktorer. Vi måste också komma ihåg att psykiska
och sociala faktorer kan sätta ner allmäntillståndet och motståndskraften
och därmed medverka till att hälso- och komfortproblem, som hänger
samman med fysiska faktorer, utlöses eller förstärks.
Hälsoproblem som kan tänkas vara orsakade av samverkan mellan fysiska
faktorer är de symptom som uppstår i överfrekvens i sjuka hus. Irritationer
i ögonen är en typ av symptom som förekommer. Vi vet att ögats slemhinna
kan reagera på gasformiga ämnen, t.ex. formaldehyd, men även på mekaniskt
retande partiklar, värmestrålning och olämpliga ljusförhållanden, t.ex.
på grund av kontrastbländning.
Men det kan också vara så att ögonirritationen kan bero på effekten av ett
stort antal luftföroreningar, som var för sig förekommer i så låga halter att de
ensamma inte orsakar problem, men som tillsammans kan ge hälsoeffekter.
Kemiska ämnen som kan orsaka problem i inomhusmiljön finns bl.a. i
luftföroreningar i form av partiklar, vätskedroppar (aerosoler) och gaser, i
dricksvatten i form av partiklar och lösta ämnen och i byggprodukter.
Till gruppen biologiska faktorer räknas mikroorganismer såsom bakterier,
virus, svampar och alger men också vissa högre djur, främst kvalster. De biologiska
faktorer som man vet kan ge hälso- och komfortproblem i byggnader
är:
- mögelsvampar, som som kan ge upphov till infektioner (mykoser), förgiftningar,
allergier, hyperreaktivitet samt obehaglig lukt,
- svampar av släktet Aspergillus, som kan orsaka olika sjukdomar, svåra
förgiftningar och allergier,
- legionellabakterier, som kan orsaka lunginflammation,
- alger, en grupp sporbildande växter, som vanligen växer i vatten och som
kan orsaka olika typer av allergiska reaktioner,
- dammkvalster, olika mikroskopiska leddjur, som lever i husdamm och
som kan orsaka allergiska besvär.
Till de fysikaliska miljöfaktorerna räknas bl.a. termiskt klimat, belysning,
vibrationer, joniserande strålning, elektromagnetiska fält och lätta luftjoner.
Hit räknas också ljud/buller som behandlas i särskild kommittémotion från
folkpartiet.
Det som kan upplevas som problem på grund av det termiska inomhusklimatet
är - förutom allmänt obehag - torrhet i näsa och mun och sänkt fysisk
och mental prestationsförmåga och detta kan uppkomma både vid kyla och
hög värme.
Materialbetingade hälsobesvär i inomhusmiljön kan uppkomma vid hudkontakt,
men flertalet orsakas av gaser och partiklar som avges från byggmaterial
till inomhusluften och dricksvattnet. Organiska material som trä och
vissa plaster kan ge näring till mögelsvampar och andra organismer som avger
ämnen som orsakar hälsobesvär.
2. Byggmaterial och byggnadsprocess
Inom byggsektorn används en mycket stor mängd byggnadsmaterial och produkter
av olika kvalitet. I Svensk Byggtjänsts byggvaruregister finns det ca
45 000 varor förtecknade. Ser vi på antalet helt nya varor per år torde det
röra sig om 2 000—3 000. Varorna kan vara allt från nyckelfärdiga hus, väggelement,
fläktar, balkar och rör ned till målarfärg, träskyddsmedel och spik.
Från många håll vill man införa en obligatorisk kontroll av alla byggvaror
på samma sätt som för närvarande föreskrivs för läkemedel, livsmedel och
bekämpningsmedel. Nackdelen med obligatorisk byggvarukontroll är att
den kräver omfattande kontrollinsatser och ändå inte ger tillräckliga garantier
mot hälsorisker i inomhusmiljön genom den stora kunskapsbristen.
Med de kunskaper som vi trots allt har i dag kan vi begränsa de materialanknutna
hälsoriskerna genom att ägna dem större uppmärksamhet vid tillverkningen
samt genom att byggherrar, projektorer, arkitekter och byggare
under byggskedet är mer uppmärksamma samtidigt som fastighetsägarna
blir mer observanta på problemen.
Folkpartiet har i tidigare sammanhang framfört krav om stöd till bygg
Mot. 1989/90
Bo526
8
forskning och bättre förmedling av kunskaper till aktörerna på byggmarknaden.
Vi vill också peka på behovet av bättre produktinformation och betydelsen
av samordnade åtgärder under byggprocessen. Inte minst måste kraven
ökas på den som upplåter mark, så att den som bygger är medveten om
mark- och fuktighetsförhållanden.
Riksdagen beslutade under hösten 1989, till följd av bl.a. en folkpartimotion,
om utökade ramar till byggforskning. Vi konstaterar att regeringen,
med hänvisning till den kommande forskningspropositionen, inte lägger något
förslag om detta i budgetpropositionen. Vi konstaterar också att bostadsdepartementets
arbetsgrupp för frågor om sjuka hus lämnat en första delrapport
med förslag som åtminstone delvis sammanfaller med folkpartiets
ståndpunkter. I en senare rapport avser gruppen föreslå ändringar i lagstiftningen
och regeringen har aviserat en proposition under våren.
Eftersom vi väntar på olika förslag från regeringen ser vi nu ingen anledning
att upprepa alla tidigare ställda yrkanden om sjuka-hus-problemen.
Folkpartiets ståndpunkt i dessa frågor kvarstår och här vill vi komplettera
dem med ett förslag om förbättrade hälsoskyddsföreskrifter.
De allmänna föreskrifterna om hälsoskydd och god hygien i hälsoskyddsoch
byggreglerna kan tillämpas när hälsorisker orsakade av material ska
förebyggas eller undanröjas. Men eftersom det saknas utförligare kunskaper
har endast ett fåtal detaljregler kunnat ges. Specificerade gränsvärden och
restriktioner finns i huvudsak endast för formaldehyd, radioaktiva material,
asbest, material i vatteninstallationer och fuktiga träprodukter. Det är inte
heller klart hur samspelet mellan hälsoskydds-, bygg- och kemikaliekontrollreglerna
ska fungera i praktiken.
Beträffande hälsoskyddsföreskrifterna föreslår vi att socialstyrelsens förordning
om sanitär olägenhet bör kompletteras så att alla typer av mögel tas
upp. I dag räknas endast synligt eller luktande mögel som olägenhet, men
vissa mögelsorter (t.ex. Aspergillus) är luktfria. Det försvårar att hus döms
ut så att ersättnings- och saneringsfrågor snabbt kan klaras av. Det skapar
också problem för enskilda och rättsväsendet. Stora resurser satsas på tidsödande
processer och svaga grupper har svårt att hävda sin rätt. Klara riktlinjer
skulle dessutom underlätta hälsovårdsinspektörernas arbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av socialstyrelsens förordning om sanitär
olägenhet.
Stockholm den 25 januari 1990
Siw Persson (fp)
Erling Bager (fp) Leif Olsson (fp)
Mot. 1989/90
Bo526
Ingrid Hasselström Nyvall (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp)
9