Motion till riksdagen
1989/90:Bo522

av Göthe Knutson och Kjell Ericsson

(m,c)

Strandskyddet enligt PBL

För närvarande råder ett generellt strandskydd intill strand, där ingen bebyggelse
får ske. Detta har i vissa fall hämmat utvecklingen på landsbygden.

För att åstadkomma en levande landsbygd så är det nödvändigt med vissa
lättnader i nuvarande strandskyddsbestämmelser. Vi föreslår därför att aktuell
lagstiftning revideras så att den tar mer hänsyn till lokala förhållanden.

Vi vänder oss främst mot generaliseringen i strandskyddslagen. Strandskyddet
omfattar ett område på minst 100 m från strand och utökas av myndighet
ända upp till 300 m - oavsett strandens karaktär. Samtidigt har lagen
fått en sådan utformning och syftning att dispensmöjligheterna är ytterst små
för enskilda personer att få bygglov på strandskyddat område.

Den bofasta befolkningen missgynnas

Det har t.ex. inträffat att lantbrukare, som begärt dispens från strandskyddet
för byggande av ett par stugor, fått nej av myndigheterna medan samma
myndigheter givit dispens i samma område åt markexploatör med betydligt
vidlyftigare byggplaner. Byggande av fritidsbyar har fått ja medan de som
haft för avsikt att bygga för åretruntboende fått nej.

Vi kan därför konstatera att stora exploatörer ofta har lätt att få dispens
medan ortsbefolkningen sällan eller aldrig ges möjlighet att bygga bostadshus
eller fritidsstugor i strandnära område.

Strandskyddet ”stelbent”

Strandskyddsbestämmelserna är i sin nuvarande utformning både” stelbenta”
och ibland nästan intill det löjliga. Det görs i princip ingen skillnad
mellan storstadsområden och glesbygd. Heller görs ingen skillnad mellan
havsstränder och små insjöar. Om ”stranden" i själva verket är ett högt berg
gäller strandskyddet lika väl som vid en eftertraktad badstrand. Inte ens
otillgänglig kärrmark är undantagen strandskyddet.

Vi föreslår därför en revidering av nuvarande strandskyddsbestämmelser
och dess tillämpning. Vi menar att kommunerna är de som har den största
kunskapen om hur olika områden ska planeras. Därför bör också kommunerna
i sina översikts- och detaljplaner få besluta om hur strandskyddet ska
var utformat i olika områden.

Vi är inte motståndare till att många av våra stränder är skyddade mot

exploatering och att hänsyn tas till det rörliga friluftslivet. Men det är orimligt
med nuvarande restriktiva lag i exempelvis värmländska glesbygder, där
det finns oändligt gott om strandnära områden för både bebyggelse och rörligt
friluftsliv.

90 mil stränder i Årjängs kommun

Enbart i Årjängs kommun i västra Värmland finns 90 mil stränder. Ändå är
det näst intill omöjligt, för exempelvis en lantbrukare i kommunen, att få
bygga en stuga eller två för sina barn, barnbarn eller till uthyrning närmare
än 150 m från stranden. Samma förhållande råder om någon vill bygga en
åretrunt-bostad inom strandskyddat område.

Vi har nämnt att strandskyddet utgör ett hinder i vår strävan att bibehålla
och utveckla en levande landsbygd. Funnes det möjlighet att få bygga villor
och radhus i strandnära områden skulle långt fler människor bosätta sig på
landsbygden eller i mindre samhällen med närhet till stranden.

Därför är det väsentligt att kommunerna får möjlighet att i sina planer få
tillåta bebyggelse på vissa strandnära områden.

Landsbygdsinkomster

Det skulle vidare bli möjligt för lantbrukare och andra som äger mark i
strandnära lämpliga områden att själva få bygga attraktiva uthyrningsstugor.
Detta skulle ge betydande sidoinkomster och skulle rent allmänt främja den
betydelsefulla turistnäringen i vårt land.

Det viktigaste med en revidering av strandskyddsbestämmelserna är att
kommunerna själva får svara för regleringarna av strandskyddet. En sådan
revidering skulle vara till gagn för alla och då inte minst de människor som
bor eller vill bo på landsbygd och i mindre samhällen utmed sjöar och vattendrag.

Låt strandnära områden i vårt land få leva!

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av nuvarande
strandskyddsbestämmelser så att kommunerna i sina översikts- och
detaljplaner får rätt att reglera strandskyddet.

Stockholm den 24 januari 1990

Göthe Knutson (m) Kjell Ericsson (c)

Mot. 1989/90
Bo522

gotab 99932, Slockholm 1990

16