Motion till riksdagen
1989/90: B o52

av Ivar Franzén m.fl. (c)

med anledning av förs. 1989/90:9 Riksdagens
revisorers förslag angående stödet till
experimentbyggandet

Revisorerna riktar en omfattande kritik mot BFR:s hantering av experimentbyggnadsverksamheten.
Den kan i vissa avseenden vara berättigad,
men skjuter i andra avseenden klart över målet.

Revisorerna kritiserar att experimentbyggandet har medverkat till att påskynda
introduktionen av t.ex. solvärmeanläggningar på marknaden.

Sverige ligger i dag absolut i den globala frontlinjen när det gäller kvalité
och prestanda för plana solfångare. Det är högst osannolikt att Sverige skulle
innehaft denna värdefulla och hedrande tätposition om BFR hanterat experimentbyggandet
efter den modell som revisorerna förordar.

Att enbart ta fram beslutsunderlag ger ingen fullständig och prövad kunskapsuppbyggnad.
Ett experimentbyggande med stöd till den anläggning
som skall fungera direkt i verkligheten, innebär ett omfattande utvecklingsarbete
i själva byggskedet. När en del av forskningsarbetet flyttas från högskolans
slutna ram till projektering och byggande blir det med ens en kostnad,
som helst omedelbart skall ge en rimlig avkastning. På motsvarande
satsning i traditionell forskning ställs inga avkastningskrav, och de deltagande
aktörerna riskerar inte någon kritik om förväntade resultat inte uppnås.

Revisorernas kritik och ställningstagande i denna del speglar ett grundläggande
problem i utvecklingen och förnyelsen av vårt energisystem. Speciellt
statens energiverk driver hårt att energiforskningspengarna i huvudsak skall
användas för grundforskning och mindre till utveckling och pilotanläggningar.
Energiteknikfonden är helt otillräcklig för att komplettera detta tillbakadragande
av FoU-resurserna till universitet och högskolor.

Resultatet blir att ny teknik ofta lämnas i ”kylan” i ett utvecklingsskede
då endast de stora aktörerna på energimarknaden har resurser att föra dem
vidare till en kommersiell marknad. Detta kan vara en medveten strategi för
att värna om de stora företagens monopolliknande ställning på energimarknaden
och överlåta till dem att bestämma när ny teknik skall introduceras i
det svenska energisystemet. Det ger kraftbolagen en optimal möjlighet att
se till att gjorda investeringar - i t.ex. kärnkraften - först utnyttjas fullt ut
och, när det sedan ändå blir aktuellt med nyinvesteringar, välja teknik som
passar in i företagens naturliga intresse att så långt som möjligt bevara ett
monopolliknande grepp om energimarknaden.

BFR:s hantering av experimentbyggnadsverksamheten har avvikit från

detta mönster, och forskningspengar har inte i första hand gått till de stora Mot. 1989/90

aktörerna på energimarknaden eller till högskolor och universitet, utan till Bo52

betydande del placerats ute i verkliga livet och i nära kontakt med den praktiska
produktutvecklingen. BFR:s verksamhet har vad gäller t.ex. solvärme
utgjort en smal spång, men ändock en förbindelse mellan forskning, utveckling
och en marknad vid sidan om de stora aktörerna på energimarknaden.

Nu vill revisorerna riva denna spång för att bokstavligt förstärka monopolet
på energimarknaden.

Vattenfall har satsat en hel del FoU-pengar på solvärme. Har revisorerna
studerat effekten av dessa pengar för teknikutvecklingen? De tycks dock ha
haft ringa betydelse för att placera svensk solvärmeteknik på den internationella
energimarknaden.

Centerns slutsats vid analys av experimentbyggandet är att det är viktigt
att det även fortsättningsvis får utgöra en spång mellan forskning och utveckling
till en fristående energimarknad.

Däremot instämmer vi i revisorernas förslag när det gäller utvärderingen
av mindre experimentbyggnadslån. Denna utvärdering bör schabloniseras.

Det ligger i sakens natur att en utvecklingskostnad inte kan bäras av den
första anläggningen. Om det inte ligger en utvecklingskostnad i experimentbyggandet
så minskar dess betydelse.

Utvecklingskostnader skulle mer naturligt täckas av bidrag, och centern
delar revisorernas uppfattning att lånen till väsentlig del bör ersättas med
bidrag. För större projekt bör det finnas en lånedel med villkorlig återbetalning,
dvs. nu gällande regler för experimentbyggnadslån. Motivet är att
detta möjliggör en bättre riskfördelning i projektet. Byggherren är ofta en
hyresvärd, som har små eller inga möjligheter att lasta över förluster på hyresgästerna.
En lämplig övre gräns för bidrag kan vara 3 milj.kr.

Centern har heller inget att erinra mot att experimentbyggandet får en vidare
tillämpning, men vi vill stryka under att energiteknik fortfarande är ett
viktigt område för experimentbyggande.

Birgitta Hambraeus skriver i sin reservation till revisorernas förslag:

Är resurs- och energihushållning oupplösligt förenade? Om man tvingar
byggforskningsrådet att vara restriktivt med stödet till experiment med energiinriktning,
gör man en konstlad uppdelning.

Vi delar denna uppfattning.

Centern har i en motion under allmänna motionstiden redovisat hur angeläget
det är att få fram enkla, praktiska och ekonomiskt rimliga lösningar för
ekologiskt/resurshushållande byggande och boende. Experimentbyggande i
full skala - baserat på väl genomarbetad systemlösning och projektering - är
sannolikt det bästa sättet att snabbt nå användbara resultat. BRF bör ges
ökade resurser - vilket centern föreslår i annan motion - för att stödja en
systematisk och konsekvent utveckling av ekologiskt byggande och boende.

4

Hemställan Mot. 1989/90

Med stöd av ovanstående hemställs Bo52

1. att riksdagen beslutar avslå revisorernas förslag 1989/90:9 såvitt
avser restriktivitet med energiteknikstöd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stöd för
solvärme- och lagringsanläggningar, som ingår i hus eller husgrupper,
även fortsättningsvis skall vara BFR:s ansvarsområde,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
i övrigt anförts om regler för omfattning resp. inriktning av stödet
till experimentbyggande.

Stockholm den 22 mars 1990

Ivar Franzén (c)

Agne Hansson (c) Birger Andersson (c)

Rune Thorén (c) Elving Andersson (c)

Stina Gustavsson (c)

5