Motion till riksdagen

1989/90: Bo506

av Rune Backlund m.fl. (c)
Skyddet av Vättern

Mot.

1989/90

Bo506-512

Vättern, i storleksordning Sveriges näst största insjö, har mycket stor betydelse
för vattenförsörjningen i norra Götaland. Den stora vattenytan är uppdelad
på fyra län, Jönköping, Skaraborg, Östergötland och Örebro. Ett antal
kommuner och ett tjugotal tätorter tar idag sitt färskvatten från Vättern.
Minst 200.000 människor får idag vättervatten i sina kranar.

Vättern är i flera avseenden en unik insjö. För svenska förhållanden är det
en mycket djup sjö med få till- och frånflöden. Vattnet har därför en lång
omloppstid på ca 60 år. Vattnet är också förhållandevis näringsfattigt. Dessa
faktorer gör sjön extra känslig för föroreningar och miljögifter.

Vätterns föroreningskänslighet konstaterades tidigt. Sedan mitten av
1960-talet samarbetar länsstyrelserna och kommunerna runt sjön samt industrin
i Vätterns vattenvårdskommitté. Mätningar av föroreningar har genomförts
och program har upprättats vid två tillfällen. Under 1988 påbörjades
arbetet med ett nytt program.

Hoten mot Vätterns vatten kommer från flera olika källor:

- Kommunernas avlopps- och dagvattenssystem

- Industrins avloppsvatten

- Näringsläckage från kringliggande mark- och skogsområden

- Internationella luftföroreningar

- Olyckor med miljöfarliga transporter på vägarna runt sjön.

Trots utbyggnaden av olika reningsanläggningar tillförs Vättern årligen på
olika vägar stora mängder närsalter, tungmetaller och kemiska föroreningar.

Det opinionsbildningsarbete som vi från centerns sida har bedrivit tillsammans
med andra organisationer, bland vilka Rädda Vättern-kommittén särskilt
bör nämnas, har fått till följd att alltfler har fått klart för sig vilken betydelse
Vättern har för vattenförsörjningen på lång sikt. Man har också börjat
inse vad som håller på att hända med dessa vatten.

Debatten och de starka kraven från befolkningen runt sjön har också
tvingat myndigheter och regeringen att skärpa kraven på utsläppen från industrin.
Det kan i det här sammanhanget vara på sin plats att påminna om
regeringens agerande i samband med besluten om Aspa bruks utsläpp i Vättern.
Först efter en stark folklig opinion skärpte regeringen några dagar före
valet 1988 kraven på Aspa. Trots de skärpta kraven är det en bra bit kvar till
nollutsläpp.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Bo506-512

Som färskvattenreservoar är Vättern av nationellt intresse. Försurning
och andra miljöförändringar gör Vättern mera betydelsefull på längre sikt
för ett större område än det som idag utnyttjar sjön. Målsättningen måste
därför vara att dess vatten ska för framtiden alltid kunna placeras i högsta
klass när det gäller vattenkvalitet.

Om myndigheter och kommuner runt sjön långsiktigt ska kunna skydda
och hålla upp kvalitén på vattnet krävs det att man får resurser till sitt förfogande.
Det är viktigt att staten nu tar sitt ekonomiska delansvar för genomförandet
av de åtgärdsprogram som är under utarbetande dels av
vattenvårdskommittén, dels det förebyggande program som helt nyligen har
presenterats av arbetsgruppen bakom projektet ”EKO-region Vätterbygden”.
Båda programmen är av nationellt intresse.

Det krävs också att man lyfter skyddsfrågan till nationell nivå. Vättern bör
vara ett riksobjekt och dess vatten hanteras på ett sådant sätt. Riksdagen bör
därför uttala att Vättern är riksobjekt som färskvattenstäkt enligt naturresurslagen
och skall omgärdas med speciella skyddsbestämmelser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Vättern
bör vara ett riksobjekt som färskvattentäkt enligt naturresurslagen
och skall omgärdas med speciella skyddsbestämmelser,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statligt stöd till åtgärdsprogram för Vättern.1]

Stockholm den 17 januari 1990
Rune Backlund (c)

Bengt Kindbom (c)

Kersti Johansson (c)

Gunilla André (c)

Roland Larsson (c)
Hugo Andersson (c)
Anders Svärd (c)

Mot. 1989/90
Bo506

1 1989/90:Jo774

2