Motion till riksdagen
1989/90:Bo417

av Kjell Dahlström (mp)

Bevarande av järn vägsfastigheter m.m.

Vid nedläggning av trafiken på en järnväg låter man ofta och länge rälerna
ligga kvar. Man kanske använder den som promenadväg eller elljusspår.
Ofta får banvallen växa igen med lövsly och snart kanske många har glömt
järnvägen. Liknande förändringar sker med gamla vägar, när nya vägar har
dragits en bit ifrån.

Banor och vägar är fastigheter av en speciell karaktär. De har ju, jämfört
med andra fastigheter, en säregen bandform och kan efter hand uppfattas
som störande för andra verksamheter. Men dessa gamla banvallar kan kanske
komma till nytta igen i en framtid, som järnväg eller för någon annan
form av linjedragning. Om vi tillåter att dessa ”fastigheter” styckas och införlivas
med jordbruksmark eller annan verksamhet förlorar vi även möjligheten
att på nytt använda dessa ”linjereservat”. En banvall kan användas som
ny järnväg, naturligtvis, till cykel- och promenadväg, motionsslinga, lednings-,
kabel- och rördragningar. En gammal banvall kan således vara användbar
på många sätt.

Lagstiftningen bör ändras så att fastigheter med en bandformad utsträckning
inte utan vidare bryts eller delas för annan användning än sådan som
kan tillgodogöra sig fastighetens speciella bandform.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen förslag till sådan lag att bandformade
fastigheter, exempelvis obrukad järnvägsmark, inte utan särskilda
skäl får sammanslås eller delas med andra fastigheter.

Stockholm den 25 januari 1990

Kjell Dahlström (mp)