Motion till riksdagen
1989/90: B o403

av Carl Bildt m.fl. (m)
Valfrihet i boendet

Sammanfattning

Svensk bostadspolitik präglas av hård detaljreglering och styrning, stora subventioner
och brist på valfrihet i boendet. Äganderätten har urholkats alltmer.

Antalet bostäder per 1 000 invånare är 463 i Sverige. Det är fler än i något
annat jämförbart land. Trots detta kan inte hundratusentals människor i vårt
land förverkliga sina bostadsönskemål. Detta beror på att den socialistiska
mark- och bostadspolitik som har förts i Sverige har resulterat i så omfattande
trögrörlighet att bostadsmarknaden helt enkelt inte längre fungerar.

Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning måste svensk bostadspolitik
förändras i grunden. Utgångspunkter för våra förslag är valfrihet för de enskilda
människorna och respekt för den enskilda äganderätten.

Våra förslag innebär bl.a:

Moderata samlingspartiets grundläggande uppfattning är att med markägande
skall följa rätten att bestämma över egendomen, att bruka, bebygga
och sälja den m.m.

- Då markägares rätt inskränks skall utgångspunkten vara att han erhåller
full ekonomisk gottgörelse.

- Förköpslagen inskränker äganderätten på ett oacceptabelt sätt och skall
därför avskaffas.

Människornas möjlighet att välja hur de vill bo skall stärkas genom att
neutraliteten mellan olika upplåtelseformer återupprättas.

En särskild utredning bör tillsättas för att överväga hur realisationsvinstbeskattning
av bostäder kan utformas för att begränsas till korta innehav
eller helt avskaffas.

- Strandskyddsreglerna bör ändras så att det blir lättare att bygga, bl.a.
fritidshus, nära stränder på landsbygden.

- All den diskriminerande lagstiftning mot enskild bostadsrätt som socialdemokraterna
med stöd av kommunisterna genomdrivit skall avskaffas.

- Hyresgästernas egna värderingar måste få ökat genomslag vid hyressättningen
genom att lägesfaktorn ges ökad tyngd.

- Dagens omyndigförklaring av landets hyresgäster måste avskaffas. Hyresförhandlingslagen
skall ändras så att den enskilde hyresgästen får förhandlingsrätt
gentemot värden.

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Bo401-403

- Ett särskilt bosparsystem, öppet för alla, vilket premierar förvärv av
egen bostad, skall inrättas.

- För att avveckla dagens kostnadsdrivande lånekineseri bör gällande låneregler
ersättas med ett enhetslånesystem.

- För att underlätta god omvårdnad och ett bättre underhåll av fastighetsbeståndet
bör ett system med skattefri avsättning till fastighetsanknutna
reparationsfonder införas.

- Straffbeskattningen av landets villaägare måste upphävas.

Socialistisk bostadspolitik

Bostadsområdet är den samhällssektor i Sverige där socialistisk regleringsoch
planhushållningspolitik är som mest utvecklad. Det är också en sektor
som kännetecknas av köer, bristande valfrihet, krångel och byråkrati, snabb
kostnadsökning och ensidig favorisering av kommunala bostadsföretag samt
de rikskooperativa företagen HSB och Riksbyggen.

Äganderätten har urgröpts alltmer. Den enskilde hyresgästens inflytande
utövas av Hyresgästernas Riksförbund, trots att flertalet hyresgäster inte är
medlemmar av organisationen. Kommunerna, vilket i praktiken är detsamma
som en handfull lokala politiker, har ett avgörande inflytande över
all byggverksamhet.

Den socialistiska bostadspolitiken präglas av hård detaljreglering och styrning,
stora subventioner och brist på valfrihet i boendet. Denna utveckling
har förstärkts efter socialdemokraternas återkomst till regeringsmakten genom
en lång rad lagändringar och skattehöjningar. För de boende har 1980talet
varit ett förlorat decennium.

Bostadspolitiken i Sverige uppvisar i själva verket stora likheter med vad
som varit - och delvis ännu är - den normala ordningen i Östeuropa. Men
medan folken i flertalet östeuropeiska länder nu försöker göra sig av med
de regleringar och påbud som genomförts under den kommunistiska eran
fortsätter socialdemokraterna envetet att försvara regleringspolitiken i Sverige.

Den stora trögrörligheten på bostadsmarknaden medför att hundratusentals
människor i vårt land inte kan förverkliga sina bostadsönskemål, trots
att vi i Sverige har flest bostäder i förhållande till folkmängden i hela världen.
Det får återverkningar på bland annat arbetsmarknaden genom att försvåra
flyttning till en ny ort med ett bättre jobb. Såväl människors välfärd
som Sveriges ekonomi blir lidande. Detta är det yttersta beviset för socialdemokraternas
totala misslyckande inom bostadspolitiken.

Det moderata alternativet

Ägande och ansvar

Utgångspunkten för moderat mark- och bostadspolitik är att människorna
skall kunna välja den bostad de önskar.

Bostadsmarknaden skall styras av människornas efterfrågan, inte av detaljreglering,
politiker och byråkrater.

Om de boendes önskemål får styra utvecklingen kommer detta att få till

Mot. 1989/90

Bo403

4

följd att såväl den inre sorn den yttre boendemiljön förbättras. Bostadspolitiken
skall på olika sätt gynna personligt ägande av bostad. Det ger trygghet
och frihet för de boende. Det är också från såväl personlig som nationell synpunkt
ekonomiskt fördelaktigt. Den bostadspolitik som förts i Sverige under
många år har emellertid motverkat såväl valfrihet som enskilt ägande av bostad.

En av den västerländska civilisationens grundpelare är den enskilda äganderätten.
Den är en omistlig del i en demokrati. Det är bl.a. därför som
äganderätten garanteras i den europeiska konventionen om mänskliga frioch
rättigheter.

Ägandet stärker människors oberoende och utgör en trygghetsfaktor, men
samtidigt lägger den ett ansvar på ägaren.

Enskilt ägande leder till decentralisering av en rad beslut, vilka är nödvändiga
element i och förutsättningar för marknadsekonomi. Välfärd och enskilt
ägande går hand i hand. I ett samhälle som domineras av kollektivt
ägande ersätts den enskilde individens ansvarstagande av de mer eller
mindre anonyma kollektivens beslut.

Socialdemokraterna har genom olika lagar lyckats genomdriva en gradvis
urholkning av äganderättens innehåll i vårt Iand. Exempel på lagstiftning
med sådan innebörd är PBL, expropriationslagstiftningen och förköpslagen.

Moderata samlingspartiets grundläggande uppfattning är att med markägande
skall följa rätten att bestämma över egendomen, att bruka, bebygga
och sälja den m.m. Statens eller kommunernas inskränkningar i enskilda
markägares rätt får endast ske på följande grunder:

- för att skydda andra människor till liv, hälsa och säkerhet

- för att skydda miljön och naturen

för att kunna genomföra för landet eller kommunen ytterst angelägna

uppgifter.

Då markägares rätt inskränks skall utgångspunkten vara att han erhåller
full ekonomisk gottgörelse.

Förköp, expropriation och markvillkor

Förköpslagen infördes i slutet av 1960-talet. Den har sedan dess byggts ut
alltmer och omfattar nu ett stort antal förköpsgrunder. Det kommunala
planmonopolet, expropriationslagen och överlägsna ekonomiska och personella
resurser ger kommunerna en mycket stark ställning gentemot de enskilda
fastighetsägarna. Kommunerna har härigenom möjlighet att genomföra
sina planer utan att behöva ta till förköpsmöjligheterna. Förköpslagen
bör därför avskaffas.

Expropriation skall kunna tillgripas endast om kommunen har ett nödvändigt
och påvisbart behov av aktuell fastighet inom snar framtid. Kommunen
skall därvid betala det fulla marknadsvärdet för fastigheten samt ersätta ägaren
för de kostnader som uppkommer genom expropriationen.

Markvillkoret, som innebär att statliga bostadslån inte utgår om inte kommunen
upplåtit marken eller själv äger den, leder till att enskilt byggande
ytterligare stryps. Markvillkoret är ett inslag i de socialdemokratiska strä

Mot. 1989/90

Bo403

5

vandena att skapa en total kommunal planhushållning på bostadsområdet.
Exploatering och byggande i privat regi försvåras. Byggkostnaderna ökar.
Markvillkoret bör därför avskaffas.

Valfrihet i boendet

Det finns stor variation då det gäller vilka bostäder människor efterfrågar.
Äldre personer kan finna att en modern lägenhet i en större tätort erbjuder
en tillfredsställande komfort och ett bra utbud av service. Barnfamiljer kan
anse att en villa eller ett radhus i en förort ger den bästa uppväxtmiljön för
barnen. Andra personer kan tycka att de längre avstånden och den lägre servicenivån
ett boende i glesbygd medför kompenseras av bl.a. närheten till
naturen. Det väsentliga är att människor ges reell möjlighet att välja den
boendeform de själva föredrar.

Moderat bostadspolitik har fyra mål:

- 1. Bostads- och skattepolitiken skall ge förutsättningar för människor att
själva välja bostad och upplåtelseform.

- 2. Ägande av bostad skall underlättas.

- 3. Reglering och byråkrati skall avskaffas.

- 4. Straffbeskattningen av boendet skall avskaffas.

Om moderata tankegångar blev vägledande för bostadspolitiken under
1990-talet skulle stora och för medborgarna positiva förändringar inträffa.
Steg för steg skulle politiken läggas om i syfte att dels möjliggöra för medborgarna
att fritt välja det slags bostad och upplåtelseform som vederbörande
önskar, dels begränsa den offentliga styrningen av bostadsmarknaden och de
höga indirekta bostadskostnaderna. Samtidigt skulle en allmän skattesänkning
genomföras som skulle möjliggöra för de enskilda att betala den verkliga
kostnaden för boendet. Minskad reglering och byråkrati skulle förbilliga
bostadsproduktionen. Ökad konkurrens inom byggnadsområdet skulle resultera
i lägre priser. Medborgarnas efterfrågan skulle i ökad utsträckning
styra utformningen av såväl bostäder som bostadsområden. Marknaden
skulle anpassa sig till bostadskonsumenternas efterfrågan. Detta skulle leda
till en bättre boendemiljö och ett mer varierat bostadsbestånd.

Direkt och indirekt ägande
Spritt bostadsägande

Äganderätten har på flera sätt stor betydelse för medborgaren. Bostaden i
form av till exempel småhus eller bostadsrätt är för många människor den
viktigaste och mest värdefulla ägodelen. Ett spritt bostadsägande för det
goda med sig att drift och underhåll blir både billigare och bättre. Den som
äger något tar också som regel god hand om egendomen.

Trots att önskan om en egen ägd bostad är djupt rotad i det svenska samhället
är exempelvis andelen småhus påtagligt lägre i Sverige än i de flesta
andra länder i västvärlden.

Mot. 1989/90

Bo403

6

Ägda småhus

Socialdemokraternas dokumenterade motvilja mot äganderätt är den
främsta orsaken till att småhusandelen är så låg. Avdragsbegränsning, fastighetsskatt
och nu senast ny fastighetstaxering har drivit upp kostnaderna till
en för många medborgare alltför hög nivå. Låne- och skatteregler har dessutom
utformats så att de direkt diskriminerar enskilt ägande. Detta har resulterat
i att i det närmaste alla nybyggda småhus i grupp i dag upplåts med
hyres- eller bostadsrätt. Orsaken är att boendekostnaden i ett normalstort
eget ägt småhus blir mer än 1 500 kronor högre i månaden jämfört med det
som är upplåtet med hyres- eller bostadsrätt.

Detta är naturligtvis en högst medveten socialistisk politik, vars yttersta
syfte är att avskaffa den enskilda äganderätten genom att göra den ekonomiskt
ouppnåelig.

Även försäljningen av befintliga egnahem har minskat betydligt, trots att
efterfrågan är fortsatt hög. Den främsta orsaken till detta är den nuvarande
”flyttskatten”, dvs realisationsvinstbeskattningen. Den är en av de viktigaste
orsakerna till den bristande rörligheten på den svenska bostadsmarknaden.
Det blir för varje år allt svårare för människorna att få tag på den bostad de
vill ha, trots att antalet bostäder aldrig varit större.

Vid en internationell jämförelse kan man konstatera att i Österrike finns
ingen reavinstskatt efter fem års innehav. I Finland, Danmark och Västtyskland
går gränsen vid två år, och i Norge vid ett år. Belgien, Frankrike, Nederländerna
och Storbritannien har över huvud taget ingen reavinstbeskattning
av bostäder.

De som drabbas direkt av effekterna av den orättvisa flyttskatten är bland
andra de många barnfamiljer som skulle vilja komma in på småhusmarknaden
eller som behöver ett större hus. Men även de tiotusentals ungdomar
som idag saknar egen bostad drabbas, eftersom de mindre lägenheter de i
första hand efterfrågar är upptagna av småhusköande barnfamiljer.

Enligt vår uppfattning måste dessa orättvisor elimineras. Vi föreslår därför
att nuvarande statliga låneregelsystem avskaffas och ersätts med lika regler
för samtliga upplåtelseformer. Från och med 1991 skall realisationsvinster
beskattas efter full indexuppräkning av anskaffningsvärdet. Uppskovsmöjligheterna
skall vidgas så att de får tillämpas för såväl egna småhus som
bostadsrätter. Hela systemet för beskattning av realisationsvinster vid försäljning
av bostäder bör bli föremål för en särskild utredning. Därvid bör
övervägas hur beskattningen skall utformas för att endast omfatta tidsmässigt
korta innehav eller om den helt kan slopas.

Fritidshus

Att bo i fritidshus har blivit ett allt viktigare fritids- och semesteraltemativ.

En politik som underlättar fritidshusboende ger hela Sverige en mängd
fördelar. Bl.a. skapas ett större underlag för service i olika avseenden. Detta
skulle även gynna de permanent bofasta. Utvecklingen på landsbygden
skulle främjas genom en sådan utveckling.

Det är viktigt att kommunerna på alla sätt underlättar för medborgarna

Mot. 1989/90

Bo403

7

att bygga fritidshus. Detta kan ske genom att fler områden avsätts för fritidshusboende.

Lika viktigt är att hindrande regler i plan- och bygglagen (PBL) tas bort.
Planinstitutets områdesbestämmelser kan användas för att förhindra bebyggelse
i icke detaljplanelagda områden, och därför bör dessa bestämmelser
utmönstras ur PBL. Rätten att bygga utanför detaljplan skall gälla generellt.
Det är endast i fråga om placering och utförande som byggnadsnämnden
skall kunna uppställa krav.

En politik med denna inriktning är av stort värde för turismen och för alla
medborgare som i dag eller i framtiden vill bo i eget eller hyrt fritidshus.

Fritidshusboende skulle vidare kunna stimuleras om de nu gällande, onödigt
restriktiva, strandskyddsbestämmelserna förändrades. I naturvårdslagen
stadgas att generellt strandskydd gäller i Sverige intill 100 meter från
strand. Där får bebyggelse inte ske.

Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning är det fel att ha en generell
bestämmelse för hela landet, som inte tar hänsyn till faktiska förhållanden.
Redan av detta skäl bör strandskyddslagen revideras. I Sverige finns sammantaget
så mycket strandmark att ett frisläppande på intet sätt utgör något
hot mot allmänhetens möjligheter att fritt kunna nå stränderna.

Att helt upphäva strandskyddsbestämmelserna låter sig dock inte göras,
eftersom vissa strandavsnitt behöver skyddas från exploatering. Kommunen
skall då i detaljplan kunna undanta sådan strand från bebyggelse.

Vi är övertygade om att på detta sätt ändrade regler skulle resultera i en
positiv utveckling för många i dag stagnerande glesbygdssamhällen och bidra
till ett bevarande av det öppna landskapet och en levande landsbygd.

Ägarlägenheter

Ytterligare en väg att tillgodose människors önskan om en egen ägd bostad
vore att införa ett ägarlägenhetssystem. Många av dem som önskar en egen
ägd bostad föredrar att bo i flerbostadshus. Ägarlägenheter finns sedan
länge över hela världen men inte i Sverige. Den statliga ägarlägenhetsutredningen
har visat att det inte finns några principiella hinder för ett införande
även i Sverige. För att på detta sätt ytterligare bredda valfriheten föreslår vi
att ett system med ägarlägenheter omedelbart införs.

Bostadsrätt

Bostadsrätt är en form av boende som efterfrågas av många. Andelen lägenheter
med bostadsrätt uppgår till 15% av det totala bostadsbeståndet. Genom
god omvårdnad, sparsamhet och egna arbetsinsatser blir både driftsoch
underhållskostnader lägre i bostadsrätt än i hyresrätt. Trots det motarbetas
många producenter på bostadsrättsmarknaden av såväl den nuvarande
regeringen som en rad kommuner i vårt land. Det är vanligt att de enda företag
som tilldelas mark för bostadsrättsbebyggelse är de rikskooperativa företagen
HSB och Riksbyggen. Genom att de många olika enskilda bostadsrättsproducenterna
utestängs försämras konkurrensen, kvalitetsutvecklingen
och kostnadspressen. Därmed påverkas konsumenternas valfrihet
och boendekostnader negativt.

Mot. 1989/90

Bo403

8

Lagstiftningen måste enligt vår uppfattning reformeras. Det innebär, förutom
att markvillkoret avskaffas, att all den mot enskild bostadsrätt diskriminerande
lagstiftning som socialdemokraterna med stöd av kommunisterna
under senare år har genomdrivit skall avvecklas. Det innebär följande ändringar:

Särbehandlingen av Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation
(SBC) genom bl.a. tillståndslagen måste upphöra. Nuvarande regler om rätt
för HSB och Riksbyggen att tillämpa hembudsskyldighet för nya bostadsrättsföreningar
avskaffas. Den s.k. ombildningslagen ändras så att bostadsrättsföreningar
kan bildas med endast tre lägenheter. Riksdagen bör snarast
avskaffa den införda regeln, ”lex Malmö”, om slopande av räntebidrag vid
överlåtelse av allmännyttiga bostadsföretag eller sådana företags fastigheter.

Hyresgäster i privatägda flerbostadshus kan genom s.k. intresseanmälan
erhålla företrädesrätt framför en annan köpare för förvärv och ombildning
till bostadsrätt. De ca 1 600 000 människor som bor i allmännyttan bör ha
samma rättigheter som de som bor i privatägda hus.

Hyresrätt

För många människor är hyresrätten den mest attraktiva boendeformen, eftersom
de varken kan eller vill binda det kapital som fordras för en ägd bostad.
Många, inte minst äldre, föredrar den höga servicenivå som hyresrätten
innebär. Hyresrätten kommer även i framtiden att spela en stor roll på
bostadsmarknaden.

Nästan hälften av alla bostäder i Sverige (43%) är hyreslägenheter. Valfriheten
för dem som önskar bo i hyresrätt är emellertid begränsad, beroende
på att den socialistiska regleringspolitiken satt marknaden ur spel. Den låga
rörligheten både inom och mellan de olika upplåtelseformerna drabbar
självfallet även dem som önskar bo med hyresrätt.

En fungerande hyresmarknad förutsätter att konsumenternas egna värderingar
får påverka hyressättningen. Fick konsumenternas efterfrågan avgöra,
skulle inte en ocentralt belägen lägenhet ofta ha samma eller högre
hyra som en liknande lägenhet i tätortens centrum. En förändring kräver att
nuvarande s.k. bruksvärdessystem reformeras, bl.a. så att lägesfaktorn ges
ökad tyngd vid hyressättningen och att hyreslagen ses över.

Den enskilde hyresgästen har ett begränsat inflytande över hyresnivån.
Lagstiftningen är så utformad att hyresgästen i praktiken är förhindrad att
själv eller genom ombud förhandla med fastighetsägaren om sin hyra m.m.

Gällande regelsystem ger normalt sett hyresgästförening tillhörande Hyresgästernas
Riksförbund monopol på att företräda den enskilde hyresgästen.

En omyndigförklaring som denna av ett lands hyresgäster torde vara unik
i västvärlden. Systemets orimlighet illustreras dessutom av att tre hyresgäster
av fyra inte vill vara medlemmar i dessa föreningar.

Moderata samlingspartiet har under många år kritiserat gällande ordning.
Enligt vår uppfattning skall hyresförhandlingslagen ändras så att det är den
enskilde hyresgästen som har förhandlingsrätt gentemot värden. Denna rätt
kan hyresgästen efter eget önskemål överlåta på annan, exempelvis hyres

Mot. 1989/90

Bo403

9

gästförening i det hus han eller hon bor i, annan större förening eller särskilt
ombud. Vidare skall systemet med uttaxering av förhandlingskostnader och
avgifter för fritids- och boendeinflytandeverksamhet via hyran från hyresgäster
avskaffas.

Hyresgäst kan klaga på hyresvillkor och dylikt hos hyresnämnd och bostadsdomstol.
Dessa organ är partssammansatta, vilket innebär att ärendena
avgörs av utöver domaren en representant för fastighetsägarna och en för
Hyresgästernas Riksförbund. Eftersom de bägge avtalsparterna naturligt
nog slår vakt om sin avtalsuppgörelse leder partssammansättningen till att
den enskilde har mycket små möjligheter att vinna gehör för sin ståndpunkt.

Enligt Moderata samlingspartiets uppfattning skall prövning inför domstol
vara reell och opartisk. Vi föreslår därför att hyresnämnd och bostadsdomstol
avskaffas och att ärendena överförs till allmän domstol.

Valfrihet förutsätter också att människorna kan välja mellan bostäder från
många olika fastighetsägare som alla konkurrerar på lika villkor. Så är det
inte i dag. Dagens skatte- och regelsystem gynnar ensidigt de kommunalägda
bostadsföretagen, dvs. de företag som av någon anledning också brukar kallas
allmännyttiga.

Enligt vår uppfattning skall låne- och finansieringsreglerna vara lika för
alla hyreshus, oavsett vem som äger dem. Vidare skall skattebestämmelserna
vara lika för alla bostadsföretag. Vi förordar att de kommunala bostadsföretagen,
som för närvarande schablonbeskattas, överförs till att bli
beskattade enligt konventionell metod.

För att vidga valfriheten på bostadsmarknaden bör nya upplåtelseformer
i flerfamiljshus prövas. Man kan exempelvis tänka sig ett system med ”hyrköp”
beträffande lägenheter.

Det borde vara möjligt att konstruera reglerna så att en viss del av hyran
får tillgodoräknas som kontantinsats vid en övergång till bostadsrätt. Denna
form av "hyr-köp” eller delat ägande torde ha stora förutsättningar till framgång
- inte minst bland unga människor. För att ett system med ”hyr-köp”
skall kunna bli verklighet fordras emellertid förändringar av det regelverk
som i dag detaljstyr bostadsmarknaden.

Bosparande

I Sverige behöver det enskilda sparandet allmänt sett öka. Ett sätt att öka
sparandet är att skapa nya och attraktiva former för målsparande till egen
bostad i form av ägt småhus eller bostadsrätt. Ökat enskilt bosparande medför
att lånebehovet till bostadssektorn minskar och att månadsutgifterna för
den boende blir lägre. Ägande medför också regelmässigt bättre hushållning
och därmed lägre kostnader för drift och underhåll av bostaden.

Det finns således flera skäl att införa ett särskilt, av staten premierat, bosparsystem
i stället för det som nyligen införts. Ett bosparande bör, enligt
vår mening, ge alla möjlighet att på goda villkor spara till en egen bostad.
Frågan om hur ett bosparande skall utformas behandlas i en särskild kommittémotion.

Mot. 1989/90

Bo403

10

Låneregler och bostadsfinansiering

Det nuvarande regelsystemet inom bostadssektorn är kostnadsdrivande,
samtidigt som det hindrar konsumenternas önskemål från att slå igenom på
bostadsmarknaden. Resultatet har blivit höga bostadskostnader som dessutom
ökar snabbt. Samtidigt fungerar bostadsmarknaden dåligt. Det beror
på att bostadsmarknaden är så reglerad att den inte längre är någon marknad
utan snarare ett administrativt system.

Regleringarna leder till allt fler regelbrott. I stället för en väl fungerande
bostadsmarknad har vi fått ett dåligt fungerande, socialistiskt och administrativt
system med påtagliga inslag av mygel och olagliga transaktioner.

Låneregler

Gällande låneregelsystem måste förändras i grunden.

Nuvarande regler är krångliga och kostnadsdrivande. De har resulterat i
en omfattande byråkrati. I stället för att låta konsumenternas önskemål om
utformning, standard och utrustning styra byggandet har producenterna
tvingats bygga de bostäder som får optimalt belåningsvärde.

Ett nytt låne- och bostadsfinansieringssystem bör i huvudsak utformas så
att räntebidragsberättigat bostadslån utgår som enhetslån per ml, neutralt
mellan alla byggherrar och upplåtelseformer. Beräkningen bör göras från en
lägenhet med given storlek, exempelvis 75 m2. För mindre lägenheter reduceras
lånet och för större ökas det upp till en viss största lägenhetsyta. Om
lägenheten är större eller kostar mer än vad som täcks av enhetslånet får
denna kostnad täckas med tilläggslån till marknadsränta.

Lånesystemet kommer att leda till att den byggande får stor frihet att anpassa
sitt bygge efter konsumenternas önskemål. Det skulle också resultera
i att styrningen av det svenska bostadsbyggandet i grunden skulle förändras.
I stort sett hela den hanering som i dag ligger på boverket, länsbostadsnämnder
och kommunala förmedlingsorgan i fråga om prövning av olika byggobjekts
kostnader mot en rad schabloner eller s.k. produktionskostnad m.m.
skulle kunna upphöra och ersättas av sedvanlig kreditriskprövning.

Härmed öppnas möjlighet att helt avskaffa boverkets befattning med
denna långivning. Den kan övertas av de vanliga kreditinstituten. Banker
och andra kreditinstitut gör den slutliga kreditprövningen vid bedömningen
av hur stort eventuellt topplån som kan beviljas. Statens medverkan inskränker
sig till att fastställa regler för enhetslånet och därmed sammanhängande
statlig borgen. Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, kan avskaffas.

Ett nytt låneregelsystem skulle innebära att i stort sett alla typer av offentlig
ekonomisk kontroll samt dagens lånekineseri försvinner. Endast en ren
kreditriskprövning behövde återstå. Nytänkande och produktutveckling
skulle stimuleras. Såväl de byggande som konsumenterna skulle gynnas.

Räntebidrag

De generella bostadssubventionerna i form av räntebidrag är mycket höga
i vårt land. År 1975 uppgick statens kostnader till 1,8 miljarder kronor. I

Mot. 1989/90

Bo403

11

budgetpropositionen beräknas kostnaderna till 17,7 miljarder kronor för
budgetåret 1990/91. Det slutliga beloppet är i stor utsträckning beroende av
ränteutvecklingen. Den socialdemokratiska högräntepolitiken, som förstärks
av skatteomläggningens inflationsdrivande effekter, leder därmed
med dagens system till ständigt stigande subventioner. Reducerade räntebidrag
får med den socialdemokratiska politiken med andra ord större ekonomiska
konsekvenser för de boende än reduktioner när politiken inriktas mot
att bekämpa inflation och höga räntor.

I en nybyggd hyreslägenhet uppgår subventionerna till två tredjedelar av
de totala drifts- och kapitalkostnaderna.

Trots detta upplever de flesta att den direkta boendekostnaden, d.v.s. den
kostnad som den boende själv betalar, är hög. En orsak härtill är det höga
skattetrycket, en annan att statliga regleringar och lånebyråkrati mycket
starkt har bidragit till höga byggkostnader i Sverige. Den jämförelsevis höga
räntenivån i vårt land medverkar också till höga boendekostnader.

En nödvändig förutsättning för minskade bostadssubventioner är således
sänkt skattetryck. Subventionerna kan minskas stegvis i takt med att skatterna
sänks. På det viset kan nuvarande system för bostadsfinansiering smidigt
förändras. En annan viktig utgångspunkt är vidare att grunden för människors
långsiktiga ekonomiska planering inte rycks undan över en natt.

I budgetpropositionen redovisar bostadsministern att riksdagen kommer
att föreläggas förslag nu i vår om grundläggande förändringar av nuvarande
räntebidragssystem. Vi kommer i det sammanhanget närmare att utveckla
vår syn på dessa frågor.

Reparation, om- och tillbyggnad

Vi motsatte oss det så kallade ROT-systemets införande 1983 och har sedan
dess kritiserat systemet. Nu har socialdemokraterna själva i praktiken satt
systemet ur spel genom kraftigt höjda räntenivåer. Ombyggnader kan nu av
ekonomiska skäl inte genomföras.

I stället för socialdemokraternas ryckiga politik, som medför fullständigt
oförutsebara kostnadsökningar för vissa fastigheter men inte för andra, behövs
en ny, långsiktig politik. Vad som krävs är ett system med fasta spelregler
som kan fungera under lång tid, och som gör det möjligt att finansiera
såväl det kortsiktiga som det långsiktiga fastighetsunderhållet ur hyresinkomsterna
från fastigheten. Detta kräver dels ett system för hyressättningen
som ger utrymme även för de långsiktiga underhållskostnaderna, dels en
möjlighet att fondera de medel som flyter in.

Vi förordar att nuvarande låne- och bidragssystem ersätts med en rätt för
fastighetsägare att göra skattefria avsättningar till reparationsfonder. Fonderna
skall vara fastighetsanknutna och medel skall endast kunna lyftas för
renovering och modernisering av fastigheten. Vårt förslag leder till att hyreshöjningarna
kan hållas tillbaka i renoverade fastigheter.

Systemet med fastighetsanknutna reparationsfonder leder dessutom till
att nuvarande detaljreglering och lånebyråkrati kan avskaffas.

Med vårt förslag ökar dessutom möjligheterna att ta vara på den fina bostadsmiljö
som våra äldre bostadsområden oftast utgör. Vi anser att det är

Mot. 1989/90

Bo403

12

angeläget att slå vakt om den äldre bebyggelsen. De äldre byggnaderna, oftast
uppförda utifrån kvartersstadsplaner, utgör en kulturellt värdefull miljö
som bör bevaras. Alltför många sådana historiskt intressanta och traditionsrika
miljöer har sanerats bort. Många äldre tätorter har härigenom förlorat
karaktär och identitet.

Moderata samlingspartiet har under en lång följd av år föreslagit att en
avdragsrätt för reparationer i småhus införs. Redan i en promemoria från
bostadsdepartementet 1980 (DSB 1980:10) skisserades en avdragsrätt för reparationskostnader.
Denna fråga har också behandlats i bostadskommitténs
slutbetänkande (SOU:1986:6). Enligt utredningens mening skulle en årlig
avdragsrätt för reparationer verksamt bidraga till att stävja det s.k. svartjobberiet.
En tänkbar metod var, enligt utredningen, att tillåta avdrag för
styrkta lönekostnader upp till ett belopp av 10 000 kronor per år. Särskilt
stora kostnader skulle kunna fördelas framåt i tiden.

Bostadskommittén konstaterade att en avdragsrätt, av det utseende utredningen
diskuterade, sannolikt inte skulle leda till något skattebortfall till
följd av de positiva effekterna när det gäller redovisning av uppburna inkomster.
Enligt vår mening bör en avdragsrätt för reparationer införas enligt
de principer som angetts.

Normer och byggreglering

En avreglering av svensk bostadspolitik är nödvändig. Regeringens tidigare
beslut att förlänga det år 1986 införda stoppet för annat byggande än bostäder
i storstadsområdena måste hävas. Redan när byggstoppet infördes hävdade
vi att det inte skulle lösa några problem men skapa desto fler.

Utvecklingen har visat att dessa farhågor var välgrundade. Angelägen
kommersiell och samhällelig service kommer inte att kunna erbjudas medborgarna
under lång tid till följd av byggstoppet. Vad föredraganden konstaterar
i budgetpropositionens bil. 9 (finansdepartementet), sid. 36, exemplifierar
detta på ett - tyvärr - mycket tydligt sätt:

Överefterfrågan och knapphet på resurser råder fortfarande i byggandets
alla led. Detta påverkar möjligheterna att genomföra treårsplanen, framför
allt vad gäller aktuella projekt i Stockholmsområdet. För närvarande råder
i praktiken byggstopp för statliga byggnadsprojekt i Stockholmsregionen.
Länsarbetsnämnden har ännu inte beviljat byggnadstillstånd för följande
byggnadsobjekt i gällande treårsplan, nämligen ombyggnader för regeringskansliet
i kv. Johannes Större och kv. Brunkhalsen, nybyggnad för mikrobiologi
vid Karolinska institutet, nybyggnad för geologi vid universitetet, omoch
tillbyggnad av kungl, biblioteket, tillbyggnaden för riksmuseet, ombyggnad
för polisen i Solna eller för nybyggnad för polis m.m. i Huddinge.Regeringen
har ett stort åtagande i Stockholmsområdet inom ramen för gällande
treårsplan, sammanlagt ca. 1 miljard kronor. Med hänsyn till de rådande begränsningarna
av byggnadsverksamheten även inom Stockholmsområdetsamt
den ogynnsamma kostnadsutvecklingen på byggmarknaden är jag för
närvarande inte beredd att föreslå regeringen att föra upp några nya byggnadsprojekt
inom Stockholmsområdet i den nya treårsplanen för 1990-1993.

Företag med god lönsamhet kan inte bygga ut sin kapacitet. Förhoppningen
att regleringen skulle resultera i ett avsevärt ökat bostadsbyggande har inte

Mot. 1989/90

Bo403

13

heller infriats. Enligt vår uppfattning bör riksdagen avskaffa möjligheten för
regeringen att med användande av lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
tillgripa regleringar som byggstoppet.

1987 genomdrev riksdagens socialistiska majoritet lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt. Lagen präglas av sedvanlig socialistisk övertro på politikers
och byråkraters förmåga att häva en bristsituation, som de själva skapat
genom olika regleringar. Bostadsanvisningslagen skapar inte några bostäder.
Lägenhetsbyten och andrahandsuthyrningar försvåras. Den svarta eller
grå bostadsmarknaden växer än mer. Enligt vår uppfattning bör riksdagen
upphäva lagen om anvisning av bostäder.

Moderata samlingspartiet har under många år riktat kritik mot komplexet
av byggnormer på grund av dess omfång och därför att råd och krav blandats.
Dessutom innebär många av kraven onödig, kostnadsdrivande och utvecklingshämmande
detaljreglering. Normerna har nu ersatts med nybyggnadsföreskrifter.
Enligt vår uppfattning är denna omarbetning otillräcklig.
Antalet bestämmelser måste reduceras kraftigt och helt utformas som funktionskrav.
Bestämmelserna bör samordnas med de regler som gäller inom
EG. En sådan förändring skulle främja nytänkande och ett bättre byggande
i vårt land.

Boendebeskattning

En rad, av varandra oberoende, undersökningar visar att omkring tre fjärdedelar
av befolkningen i vårt land vill äga sin bostad. Enligt Moderata samlingspartiets
uppfattning bör bostadspolitiken, och där ingår självfallet boendebeskattningen,
utformas så att människorna i större utsträckning än i dag
kan tillgodose sina bostadsönskemål. En ökad andel enskilt ägda bostäder
är dessutom också till fördel för hela samhället. Det leder nämligen till en
ökning av det totala sparandet. I ett läge när det totala hushållssparande är
negativt är det inte rimligt att straffbeskatta ett av de få kvarvarande sparmålen
- en egen bostad.

Socialdemokraterna genomdrev med stöd av bland andra folkpartiet och
centerpartiet i höstas en orimlig skatteskärpning för boende i småhus med
äganderätt. Denna straffbeskattning understryker socialdemokraternas målmedvetenhet
att avskaffa enskilt ägande av småhus genom att göra denna
boendeform ekonomiskt ouppnåelig för allt fler medborgare i vårt land.
Samtidigt höjdes också fastighetsskatten för flerfamiljshus.

Enligt riksdagsmajoritetens beslut slopas progressiviteten vid beräkning
av schablonintäkt. Intäkten beräknas till 1,5 procent av det nya taxeringsvärdet
för 1990. Den statliga fastighetsskatten skall tas ut på samma sätt som
tidigare, dvs med 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet.

Eftersom förändringen av schablonintäkten bara innebär en begränsad
lindring och den statliga fastighetsskatten tas ut med oförändrad skattesats
leder de nya taxeringsvärdena 1990 till höjd skatt. När den skatteomläggning
som skall beslutas för 1991 är fullt genomförd kommer fastighetsskatten att
skärpas ytterligare samtidigt som schablonbeskattningen slopas. I tabellen
nedan redovisas vilka skattehöjningar som blir följden av taxeringsvärdesökningar
detta år på 50, 75 respektive 100 procent 1990 och vid fullt genomförd

Mot. 1989/90

Bo403

14

skatteomläggning. Kommunalskatten har antagits vara 30 kronor och nuvarande
taxeringsvärde lägre än 450 000 kronor. Eventuella effekter på förmögenhetsskatten
är inte inkluderade.

Höjning av Skattehöjning Skattehöjning vid

taxeringsvärde 1990 fullt genomförd

1990 skatteomläggning

50 % 26 % 47%

75 % 47 % 88 %

100 % 68 % 129 %

I vissa skärgårdsområden kommer taxeringsvärdena att öka med i många
fall 150 procent eller mer.

Den skärpta boendebeskattningen leder dessutom, tillsammans med höjd
mervärdeskatt och höjda energiskatter, till att ett stort antal hushåll kommer
att få höjd skatt till följd av skatteomläggningen.

Vårt krav om en frysning av den löpande beskattningen av småhus 1990
ligger fast. Detta år skall således de taxeringsvärden som gällt under 1989
vara underlag för beräkning av schablonintäkt (1,5 %) och uttag av statlig
fastighetsskatt. Den beslutade höjningen av fastighetsskatten för flerfamiljshus
bör rivas upp.

För perioden från och med 1991 bör enligt vår mening åtgärder vidtas som
leder till att bostadsskatteuttaget inte ökar. Mot den bakgrunden förordar vi
följande förändringar vad avser den löpande beskattningen:

- Vid beräkning av schablonintäkt och statlig fastighetsskatt skall hänsyn
inte tas till större taxeringsvärdehöjning 1990 än 50 procent.

- Fastighetsskatten 1991 skall vara oförändrad jämfört med 1990. I takt
med att det ekonomiska läget så medger slopas fastighetsskatten successivt.

De nu förordade åtgärderna skall gälla i avvaktan på en större förändring
av småhusbeskattningen. Det bör därvid övervägas om boende över huvud
taget skall beskattas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till kännna vad i motionen
anförts om ägande och ansvar,

2. att riksdagen beslutar avskaffa förköpslagen (1967:868),

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i expropriationslagstiftningen
i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar avskaffa det s.k. markvillkoret,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad realisationsvinstbeskattning
av fastigheter i enligthet med vad i motionen
anförts,1]

[att riksdagen beslutar ändra strandskyddsreglerna i enlighet med
vad i motionen föreslagits,2]

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ägarlägenheter
i enlighet med ägarlägenhetsutredningens betänkande
Ägarlägenheter (SOU 1982:40),

Mot. 1989/90

Bo403

15

6. att riksdagen beslutar ändra lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m. så att förvärvstillstånd utöver nu gällande undantag
inte heller skall gälla en riksorganisation eller regional organisation
för bostadsrättsföreningar,

7. att riksdagen beslutar ändra bostadsrättslagen (1971:479) så att
nuvarande regler om möjlighet för HSB och Riksbyggen att tillämpa
hembudsskyldighet avskaffas,

8. att riksdagen beslutar ändra lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt

a) så att lagen inte skall gälla om fastigheten innehåller färre än tre
lägenheter,

b) så att s k intresseanmälan skall kunna göras även av hyresgäster
boende i allmännyttiga bostadsföretag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fortsatta
räntebidrag skall kunna utgå när allmännyttiga bostadsföretag
eller sådana företags bostadsbestånd överlåts,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i hyreslagstiftningen
så att lägesfaktorn ges ökad vikt,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i hyresförhandlingslagen
så att den enskilde hyresgästen kan ges förhandlingsrätt,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att hyresnämnd
och bostadsdomstol avskaffas och ärendena överförs till allmän
domstol,3]

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låne- och finansieringsreglerna skall vara lika för
alla fastigheter oavsett vem som äger dem,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att de kommunala bostadsföretagen skall beskattas
enligt konventionell metod,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att system
för bosparande bör införas i enlighet med vad i motionen
förordats,4]

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett ”hyr-köp”-system för lägenheter,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett bostadsfinansieringssystem
lika för alla upplåtelseformer byggt på s.k. enhetslån,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statens bostadsfinansieringsaktiebolag skall avskaffas,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande
ROT-finansieringsregler bör ersättas med en rätt för fastighetsägare
att göra skattefria avsättningar till reparationsfonder,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avdragsrätt för reparationer i småhus,1]

[att riksdagen beslutar avskaffa lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
m.m.,5]

Mot. 1989/90

Bo403

16

17. att riksdagen upphäver lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
förordats om utformningen av boverkets nybyggnadsföreskrifter,

[att riksdagen beslutar att 1989 års taxeringsvärden för småhus
skall gälla vid beräkningen av schablonintäkt och fastställandet av
statlig fastighetsskatt under beskattningsåret 1990,']

[att riksdagen beslutar att beslutet om höjning av fastighetsskatten
för flerfamiljshus fr.o.m. 1990 rivs upp,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler
för beräkning av schablonintäkt fr.o.m beskattningsåret 1991 i enlighet
med vad i motionen anförts,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler
för uttag av statlig fastighetsskatt fr.o.m. 1991 i enlighet med vad i motionen
anförts, ]]

[att riksdagen hos regeringen begär utredning om den framtida
småhusbeskattningen i enlighet med vad i motionen anförts. ']

Stockholm den 17 januari 1990

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m) Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m) Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m) Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m) Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m) Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m) Sonja Rembo (m)

i Ljung

1 1989/90: Sk327

2 1989/90: Jo713

5 1989/90:Ju705

4 1989/90:Fi601

5 1989/90:A206

Mot. 1989/90

Bo403

17

Innehållsförteckning Mot. 1989/90

Sammanfattning 3 Bo403

Socialistisk bostadspolitik 4

Det moderata alternativet

Ägande och ansvar 4

Förköp, expropriation och markvillkor 5

Valfrihet i boendet 6

Direkt och indirekt ägande 6

Spritt bostadsägande 6

Ägda småhus 7

Fritidshus 7

Ägarlägenheter 8

Bostadsrätt 8

Hyresrätt 9

Bosparande 10

Låneregler och bostadsfinansiering 11

Låneregler 11

Räntebidrag 11

Reparation, om- och tillbyggnad 12

Normer och byggreglering 13

Boendebeskattning 14

Hemställan 15

18