Motion till riksdagen
1989/90: B o4

av Anita Persson och Olle Svensson (båda s)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

Föredragande statsrådet anför i propositionen att fiskefrågorna har många
kopplingar till de verksamheter som länsstyrelserna ansvarar för och det kan
te sig naturligt att fiskenämnderna ingår i den nya länsstyrelsen. Fiskeristyrelsen
delar också denna uppfattning om man bortser från de rent fiskeripolitiska
skälen.

Utvärderingen av pågående försök med samordnad länsförvaltning i Norrbotten
visar att fisket bör inordnas i länsstyrelsen. Fiskefrågorna har en naturlig
koppling till länsstyrelsen, bl.a. när det gäller samhällsplanering, friluftsliv,
mark- och vattenanvändning, sysselsättning och turism.

I propositionen hänvisas också till 1989 års fiskeriutredning. Utredningen
har nu presenterat sitt betänkande (SOU 1989:56) i vilken ny organisation
av den statliga fiskeriadministrationen föreslås. Förslaget innebär att de nuvarande
fiskenämnderna avvecklas den 1 juli 1990. Fiskenämndernas lokala
verksamheter rörande fritidsfiske, fiskevård, kalkningsverksamhet samt informations-
och rådgivande verksamhet föreslås övertagas av kommunerna.
Övriga myndighetsuppgifter som i dag utförs av fiskenämnderna skall enligt
förslaget överföras till fiskeristyrelsen centralt eller till dess utredningskontort.

I dag verkställer fiskenämnderna riksdagens beslut avseende yrkesfisket,
vattenbruket, fritidsfisket och fiskevården. Ansvarsområdet omfattar 3 500
fiskeföretag, 2 000 vattenbruksföretag, 2 500 fiskevårdsorganisationer och ca
2 miljoner fritidsfiskare. Nämnderna fullgör således fiskeriverkets myndighetsfunktioner
på länsplanet och svarar för att den statliga fiskepolitiken anpassas
till förhållandena inom verksamhetsområdet. Vården och nyttjandet
av landets fiskevatten förutsätter en planering som ingår i övrig samhällsplanering
av naturresurserna. Fiskenämnderna samordnar på länsnivå de övergripande,
centrala bedömningarna med de regionala och lokala intressena,
vilket är nödvändigt särskilt med tanke på fiskevården, som utgör själva
grunden för fiskeutövandet.

Fiskenämndernas länsorganisation är väl inarbetad och har god kunskap
om länens fiske och fiskevatten samt har ett mycket gott fungerande samarbete
med andra länsmyndigheter, kommuner och fiskeorganisationer av
olika slag. Enligt vår uppfattning är nämnderna mycket effektiva och billiga
för samhället med tanke på det värdefulla arbete de uträttar. Under senare
år har fiskeristyrelsen aktivt strävat efter att utveckla system för att verka

genom fiskenämnderna, exempelvis genom en ökad decentralisering av be- Mot. 1989/90

slut och en breddad och fördjupad dialog mellan styrelsen och nämnderna Bo4

(målsamverkan). Fiskenämndernas kompetens och lokalkännedom behövs
fortsättningsvis på länsnivå för att kunna samverka med fiskeristyrelsen i frågor
som bl.a. rör statligt stöd till yrkesfisket.

Många kommuner samverkar i dag med fiskenämnderna i ärenden som
rör t.ex. kalkning av sjöar, turistfrågor osv. Kommunerna saknar i regel egen
kompetens på fiskets område. Ett ökat kommunalt engagemang för fisket är
angeläget. En sådan utveckling förutsätter att det i framtiden finns en länsanknuten
fiskeadministration med erforderlig kompetens för samordningsoch
planeringsuppgifter samt med uppgift att i samverkan med kommunerna
utveckla fisket.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den regionala organisationen av fiskefrågorna.

Stockholm den 3 oktober 1989

Anita Persson (s) Olle Svensson (s)

8