Motion till riksdagen
1989/90: B o302

av Birger Andersson (c)

Tjänster som biträdande länsantikvarie

År 1976 fick länsstyrelserna möjlighet att inrätta tjänster som länsantikvarie;
ett viktigt steg för länsstyrelserna att få kompetens inom kulturminnesområdet.
Länsantikvarien var från början en enmansenhet. Bemanningen kvarstår
oförändrad i de flesta län.

Redan vid inrättandet av tjänsterna fick länsantikvarierna en stor arbetsvolym.
Arbetsvolymen har ständigt ökat. Arbetsbördan har blivit orimlig.
Situationen är mycket ansträngd.

Länsstyrelsernas anslagsframställningar för budgetåret 1989/90 innehöll
högt prioriterade yrkanden på 14 tjänster, som biträdande länsantikvarie.
Regeringen förslog tre, vilket också blev riksdagens beslut.

I länsstyrelsernas anslagsframställningar för budgetåret 1990/91 återkommer
äskandena om biträdande länsantikvarie. Ytterligare ett antal länsstyrelser,
som högt prioriterat tjänster som biträdande länsantikvarie, har tillkommit.
Dessutom finns äskanden om ytterligare handläggare i Stockholms,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus län samt Uppsala län.

Regeringen föreslår att medel anvisas för ytterligare tre biträdande länsantikvarier
och att medlen tillföres länsstyrelserna i Skaraborgs, Jämtlands
och Norrbottens län.

Regeringens förslag innebär en alldeles för långsam utbyggnadstakt.

Våren 1988 antog riksdagen under stor enighet regeringens proposition
1987/88:104 om kulturmiljövård.

Riksdagsbeslutet innebär bl a riktlinjer för ökade insatser för vård av kulturlandskap,
fornminnen, byggnader m m samt ytterligare informationsinsatser
och kunskapsuppbyggnad inom kulturmiljövården.

I Riksantikvarieämbetets yttrande över länsstyrelsernas anslagsframställningar
för budgetåret 1990/91 hemställs ”om en kraftfull insats för kulturmiljöenheterna
under de närmaste två åren”.

Som exempel på ett län, där arbetssituationen för länsantikvarien är ytterst
ansträngd, väljer jag mitt eget hemlän, Västmanlands län.

Västmanland är ett skiftande och variationsrikt län. Längst i söder finns
det ljuvliga Mälarlandskapet med dess lummiga hagar, lövskogar och slättområden.
Sedan kommer mellanbygden med omväxlande jord och skog och
med insprängda bruksorter. Länets norra del tillhör Bergslagsområdet, där
skogen dominerar. I Bergslagen och i mellanbygdens bruksorter har tidigare
järnhanteringen varit mycket betydelsefull.

Mälardalens slättland har en hög fornlämningstäthet. Närmare 20 000
fornlämningar finns registrerade i Västmanland. Fornlämningstätheten liknar
den i Uppland och Södermanland, och dessa län har biträdande länsantikvarier.
Säteribildningen i Mälardalen har gett upphov till många högklassiga
byggnader och byggnadsmiljöer. Norr om Mälardalens slättområden
finner man en lång rad bruks- och gruvmiljöer av högsta värde ur kultur- och
industrihistorisk synpunkt. Ofta unika internationellt sett. I Bergslagen finns
vårt lands äldsta järnframställningsplatser med Europas första masugn.

Det är ytterst viktigt att vårt kulturarv tas till vara och görs levande. Som
ett led i strävan att föra ut kunskapen om Bergslagens kulturminnen till en
större allmänhet har Ekomuseum Bergslagen utvecklats. Projektet, som har
blivit omfattande, har utvecklats under medverkan av länsantikvarien.

Som tidigare framhållits är det nödvändigt med en snabbare utbyggnadstakt
av tjänster som biträdande länsantikvarie vid länsstyrelserna än vad regeringen
föreslagit. Utbyggnadstakten bör ske i enlighet med Riksantikvarieämbetets
yttrande.

Västmanlands län bör ges högsta prioritet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av tjänster som biträdande länsantikvarie vid
länsstyrelserna, varav fem tjänster utöver regeringens förslag inrättas
budgetåret 1990/91.

Stockholm den 18 januari 1990

Birger Andersson (c)

Mot. 1989/90
Bo302

3