Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: B o3

av Birgitta Johansson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

I propositionen framförs att om det i den framtida fiskeadministrationen
finns en länsanknytning skall den nya länsstyrelsen svara för denna verksamhet.
För att säkra en god och allsidig kompetens hos länsstyrelserna föreslås
att regeringen i länsstyrelseinstruktionen fastställer att vissa expertfunktioner
— länsexperter - skall finnas företrädda vid styrelserna inom ett antal
viktiga sakområden, däribland fiske.

Den kommitté som har utvärderat pågående försök med samordnad länsförvaltning
i Norrbottens län förslår nu i sitt betänkande (SOU 1985:5) att
fiskenämndernas nuvarande verksamhet i framtiden skall inordnas i de nya
länsstyrelserna, bl.a. med hänsyn till att fiskefrågorna utgör en viktig faktor
för länens utveckling. Fisket har dessutom en rad olika kopplingar till verksamheter
som länsstyrelserna och andra statliga länsmyndigheter nu har ansvar
för t.ex. samhällsplanering, naturvård, friluftsliv, mark- och vattenanvändning,
glesbygdsutveckling, sysselsättning och turism. Kommittén anser
att dessa anknytningar kan utvecklas ytterligare när fiskefrågorna hanteras
av de nya länsstyrelserna och att det då ges en bättre överblick av fisket inom
resp. region.

1989 års fiskeriutredning — som nu remissbehandlas - anser bl.a. att verksamheten
inom fiskeriverket skall renodlas så att verksamheten i första hand
inriktas på yrkesfisket medan fritidsfisket blir en kommunal angelägenhet.
Därför föreslås bl.a. att fiskenämnderna avvecklas och att den mer lokala
verksamheten rörande fritidsfiske, fiskevård, kalkningsverksamhet samt informations-
och rådgivningsverksamheter ses som kommunala angelägenheter.

Fiskeriutredningen lägger sina förslag utan att egentligen ha presenterat
vare sig motiv eller siffror som belyser fritidsfiskets omfattning, intresseinriktning
och betydelse för samhället som rekreationskälla. Vi kan konstatera
att benämningen fritidsfiske är olycklig. Gruppen innehåller i första hand
både husbehovsfiskare och sportfiskare oftast med skilda syften för sitt fiske.
1973 års fiskevattensutredning redovisade att det i vårt land fanns runt 1,4
miljoner människor av totalt 2 miljoner som fiskade med enbart handredskap
och därför kunde betraktas som sportfiskare. Det totala värdet för
svenskt rekreationsliv har inte beräknats. Den allt viktigare fisketurismen
beräknas enbart i Norrlandslänen omsätta 400-500 milj. kr. Sportfiskarna är
beroende av rena vatten, inte minst mot bakgrund av att fisket också tende

rar att bli en allt större familjeaktivitet. Betydelsen som rekreationskälla Mot. 1989/90

ökar. Allt fler människor, särskilt med slitsamma och monotona arbetsupp- Bo3

gifter, finner avkoppling och rekreation i sportfisket. Den allmänna miljömedvetenheten
bidrar också till en ökad efterfrågan på fiskemöjligheter
samtidigt som man därigenom ökar förståelsen för vår natur.

En fortsatt positiv utveckling av sportfisket i vårt land kräver enligt vår
uppfattning en ökad samverkan mellan regionala och lokala intressen. Vården
och skyddet av våra fiskevatten kräver en regional samverkan. Fisket
har således en rad kopplingar till verksamheter som länsstyrelsen nu ansvarar
för t.ex. samhällsplanering, naturvård, friluftsliv, mark- och vattenanvändning,
glesbygdsutveckling, sysselsättning och turism.

Fiskeriutredningens förslag bör övervägas ytterligare eftersom det enligt
vår mening starkt förenklar den rådande situationen. Självklart har kommunerna
ett mycket stort ansvar för utvecklingen av rekreationslivet inom varje
kommun, men denna utveckling är också beroende av att miljövården och
tillgången till naturresurser ses ur ett regionalt perspektiv. Detta med tanke
på att sportfisket är en av vårt lands största fritidsaktiviteter.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om handläggningen och organisationen av fiskefrågorna.

Stockholm den 4 oktober 1989

Birgitta Johansson (s)

Bo Finnkvist (s) Sven-Ake Nygårds (s)

6