Motion till riksdagen
1989/90: B o29

av Margareta Winberg m.fl. (s)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

I propositionen framförs att i den mån det inom den framtida fiskeadministrationen
finns en länsan knytning skall den nya länsstyrelsen svara för fiskefrågorna.
Enligt förslaget skall regeringen i länsstyrelseinstruktionen fastställa
att vissa expertfunktioner - däribland fiske - skall finnas företrädda för
att säkra en god och allsidig kompetens vid länsstyrelsen.

Den kommitté som har utvärderat pågående försök med samordnad länsförvaltning
i Norrbottens län föreslog i sitt betänkande (SOU 1989:5) att fiskenämndernas
nuvarande verksamhet i framtiden skall inordnas i de nya
länsstyrelserna, bl.a. med hänsyn till att fiskefrågorna utgör en viktig faktor
för länens utveckling. Fisket har dessutom en rad olika kopplingar till verksamheter
som länsstyrelserna och andra statliga länsmyndigheter nu har ansvar
för, t.ex. samhällsplanering, naturvård, friluftsliv, mark- och vattenanvändning,
glesbygdsutveckling, sysselsättning och turism. Kommittén anser
att dessa anknytningar kan utvecklas ytterligare om fiskefrågorna hanteras
av de nya länsstyrelserna.

Jordbruksdepartementet tillsatte i december 1988 en utredning med uppgift
att se över prisregleringen på fisk och den statliga fiskadministrationen,
inkl. fiskenämnderna. I direktiven angavs bl.a. att utredningen skulle beakta
överväganden av den kommitté som haft uppdrag att utvärdera försöksverksamheten
med samordnad länsförvaltning i Norrbottens län. Utredningsmannen
föreslår i betänkande SOU 1989:56 en ny organisation av den
statliga fiskeförvaltningen som innebär en kommunalisering av vissa uppgifter
och en överföring av myndighetsutövning och stödfrågor till fiskeristyrelsen
centralt. Enligt förslaget skall fiskenämnderna avvecklas. Statskontoret
- som utfört organisationsöversynen för utredningsmannen - har däremot
föreslagit att fiskenämnderna skall inordnas i länsstyrelserna.

Enligt instruktionen verkställer fiskenämnderna i dag samhällets politik
för yrkesfisket, vattenbruket, fritidsfisket och fiskevården. Ansvarsområdet
omfattar 3 500 fiskeföretag, 2 000 vattenbruksföretag, 2 500 fiskevårdsorganisationer
och ca 2 miljoner fritidsfiskare.

Fiskenämnderna fullgör fiskeriverkets myndighetsfunktioner på länsnivå
och svarar för att de resurser som satsas på regional utveckling av fiske och
fiskevård nyttjas på bästa möjliga sätt. Nämnderna samordnar de övergripande,
centrala bedömningarna med regionala och lokala intressen. En så

dan samordning är nödvändig speciellt vad gäller fiskevårdsarbetet som ut- Mot. 1989/90
gör grunden för allt fiske. Bo29

Fisket i norrlandslänen har traditionellt varit viktigt, och dess betydelse
har kraftigt accentuerats under senare år främst för att skapa sysselsättning
i glesbygdsområden. Tillgången på vatten av god kvalitet är mycket stor.

Produktionen av fisk är unik - lax, öring, röding - i såväl ett nationellt som
internationellt perspektiv. Turismen har stor betydelse för regionens överlevnad.
Tillgången på attraktiva fiskarter utgör en motor i sommarturismen.

Bara i Jämtlands län omsätter fisketurismen ca 150 milj. kr. I dag drivs i fiskenämndernas
regi ett stort antal projekt som syftar till att utveckla turistfisket
i norrlandsregionen.

Yrkesfisket i kust- och inlandsområden liksom en växande vattenbruksnäring
utgör viktiga områden där fiskenämnderna i samverkan med andra
myndigheter skapar sysselsättning i glesbygd. Under senare år finns en råd
exempel där fiske och vattenbruk kunnat kombineras med småskalig turistverksamhet.
Fisket är således en viktig ingrediens i en meny som ger hela
Norrland förutsättningar att leva.

Fiskenämndernas länsorganisation är sedan många år väl inarbetad och
har god kunskap om länens fiske och fiskevatten samt en etablerad samverkan
med andra länsmyndigheter, kommuner och fiskeorganisationer. Nämnderna
är enligt vår uppfattning effektiva och billiga för samhället med tanke
på det värdefulla arbete som uträttas. I dag finns ett utvecklat system där
fiskeristyrelsen verkar genom fiskenämnderna inom fastställda målområden
och en välutbyggd decentralisering av beslutsfattandet. Vi anser att fiskenämndernas
kompetens och lokalkunskap behövs fortsättningsvis på länsnivå.

Många kommuner samverkar i dag med fiskenämnderna i ärenden som
rör t.ex. kalkning av sjöar, turistfrågor osv. Kommunerna saknar egen kompetens
på fiskets område. Ett ökat kommunalt engagemang för fisket är
angeläget. En sådan utveckling förutsätter att det i framtiden finns en länsanknuten
fiskeadministration med erforderlig kompetens för samordningsoch
planeringsuppgifter samt med uppgift att i samverkan med kommunerna
utveckla fisket.

Vi vill betona vikten av att den nya fiskeriadministrationen organiseras så
att verksamheten decentraliseras och effektiviseras.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den regionala organisationen av fiskefrågorna.

Stockholm den 4 oktober 1989

Margareta Winberg (s)

Bo Holmberg (s) Eivor Husing (s)

Åke Selberg (s)

gotab 99021. Stockholm 1989