Motion till riksdagen
1989/90: B o250
av Olof Johansson m.fl. (c)
Mot.
En levande och fungerande storstadsmiliö 1989/90
Bo250
Sammanfattning
Våra tre storstäder, Stockholm, Göteborg och Malmö, har vid en internationell
jämförelse unika möjligheter till en god miljö. På ett naturligt sätt omges
bebyggelsen av grönska och vatten.
En bra, levande och fungerande storstad är en drivkraft för och en nödvändig
del i en ekonomisk utveckling, anpassad efter de gränser miljön ställer.
De många positiva funktioner och värden som finns i storstaden måste
tas till vara till gagn för såväl samhälle som individ. Med centerns politik skapas
förutsättningar för att kunna ta till vara de fördelar storstaden kan ge
och forma en bra livsmiljö.
Centerns politiska arbete är därför bl.a. inriktat på att åstadkomma en
bättre miljö, regional balans, decentralisering av beslut och inflytande och
en ökad gemenskap i den lokala miljön oavsett bostadsort. Det bygger på
insikten om att välfärd inte bara kan mätas i pengar. Det innefattar en medvetenhet
om miljöproblemen och att de materiella resurserna är ändliga.
Målsättningen är att forma ett samhälle i harmoni med sin omgivning - ett
samhälle i ekologisk balans.
Sambanden mellan ohämmad miljöförstöring och en allt mer försämrad
samhällsekonomi är uppenbara. Hanteringen av vår miljö kommer att bestämma
gränser och möjligheter för den ekonomiska utvecklingen i framtiden.
Försurningen av mark och vatten, luftföroreningar och andra direkta miljöeffekter
innebär att naturmiljön är hotad. Naturmiljön hotas också om
trycket på exploatering av kvarvarande grönområden blir alltför starkt genom
den pågående koncentrationen av näringsliv och befolkning. Den medför
bl.a. krav på ökat bostadsbyggande, nya trafikleder och utbyggnad av
olika servicefunktioner.
För att bibehålla och utveckla storstädernas miljö krävs ett långsiktigt arbete
som både måste få ta tid och kosta pengar:
- En offensiv närings- och regionalpolitik för att skapa regional balans.
Koncentrationspolitiken måste brytas och storstädernas andel av befolkningen
långsiktigt vara oförändrad. Det innebär bl.a. bättre möjligheter
för företag att förlägga verksamheten ute i landet med replipunkter i storstäderna.
Nya statliga verk och myndigheter måste lokaliseras utanför
1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Bo250
storstäderna och centrala statliga funktioner decentraliseras till läns- och
kommunnivå.
- Ett breddat kulturliv där målsättningen är att ge såväl nationella kulturella
institutioner med betydelse för hela landet som ett bra kulturutbud
i storstädernas alla delar. En procent av statsbudgeten bör därför avdelas
för kulturella satsningar.
- Åtgärder för att lösa bostadssituationen i storstäderna för framför allt
ungdomar och unga familjer, bl.a. genom att prioritera byggande av bostäder
framför lokaler.
- Åtgärder för att rädda naturmiljön genom restriktioner och ekonomiska
styrmedel för bl.a. bilismen, en förnyelse av energisystemet och en
minskning av förorenande utsläpp från industrier. Storstadsområdena
förklaras som särskilt föroreningskänsliga områden.
- Åtgärder för att skapa en trygg och säker social miljö genom förstärkta
insatser för att skapa valfrihet i barn- och äldreomsorg, en bättre skola
och ökade möjligheter för att bekämpa våld och missbruk.
De generella åtgärderna för att bryta den pågående koncentrationsutvecklingen
och skapa en bra storstadsmiljö måste kombineras med omedelbara,
konkreta, insatser för att förbättra boendemiljön, trafikmiljön och den sociala
miljön i storstäderna.
Utveckla storstadens kvalitéer
Våra tre storstäder, Stockholm, Göteborg och Malmö, har vid en internationell
jämförelse unika möjligheter till en god miljö. På ett naturligt sätt omges
bebyggelsen av grönska och vatten. Försurningen av mark och vatten, luftföroreningar
och andra direkta miljöeffekter innebär emellertid att naturmiljön
är hotad. Naturmiljön hotas också om trycket på exploatering av
kvarvarande grönområden blir alltför starkt genom den pågående koncentrationen
av näringsliv och befolkning. Den medför bl.a. krav på ökat bostadsbyggande,
nya trafikleder och utbyggnad av olika servicefunktioner.
Storstaden utövar en stark lockelse på både företag och människor på
grund av sina speciella kvalitéer. I storstäderna finns en mycket varierad arbetsmarknad
med många kvalificerade och spännande arbeten. Arbetstagaren
har en stor fördel av den differentierade arbetsmarknaden. Den ger goda
möjligheter för personer inom samma familj med vitt skilda yrken att få arbete
inom rimligt avstånd från hemmet. Företagen har här goda möjligheter
att få tillgång till de specialister man behöver etc.
Storstaden är centralpunkten för verksamheter inom många områden. Beslutsfunktioner
inom både den offentliga och privata sektorn finns där. Genom
det stora befolkningsunderlaget och de goda kommunikationerna har
affärsliv, företagsamhet, kultur- och nöjesverksamhet etc. mycket goda förutsättningar.
Satsa på storstaden sorn hembygd
Attraktionskraften för många människor i storstadslivet är ”storstadens
puls” - dvs. den miljö som citykärnorna representerar. I mångas föreställningsvärld
är det också detta som är storstadsmiljön. En levande och funge
Mot. 1989/90
Bo250
2
rande storstadsmiljö är emellertid något mycket mer. Den kräver att storstaden
utgörs av många bra och fungerande lokalsamhällen.
I storstaden finns stora behov av decentralisering och närhet till olika
verksamheter. Det måste finnas varierande boendeformer med möjligheter
till ett boende som passar såväl barnfamiljer som äldre. En god tillgång på
kommersiell, kulturell och social service, arbetsplatser, skolor etc i närområdet
skapar förutsättningar för ett socialt fungerande livsmönster, minskar
trafiken och förbättrar därigenom bl.a. miljön. Ett sådant samhälle erbjuder
en större gemenskap för de boende och den anonymitet som ofta finns i tätorterna
skulle därigenom kunna motverkas.
I arbetet för en levande storstadsmiljö måste utgångspunkten vara att
skapa många sådana lokalsamhällen.
Aktiv regionalpolitik
Förnyelse av regionalpolitiken är en av förutsättningarna för att bevara och
utveckla miljön i storstäderna. Storstadsborna har rätt till en bra livsmiljö.
En kraftig inflyttning försvårar dessa möjligheter. Föreställningen att en
snabb tillväxt skulle vara något positivt för storstäderna är naturligtvis falsk.
För storstadsborna måste kravet på en god livsmiljö komma i första rummet,
och det förutsätter en lugn utvecklingstakt.
Trycket på storstäderna måste begränsas och storstädernas andel av befolkningen
långsiktigt vara oförändrad. Centerpartiet har i regionalpolitiska
motioner och i den regionalpolitiska utredningen presenterat ett offensivt
program för regional utveckling. Huvudpunkterna i ett sådant program är
, åtgärder för att bygga upp en infrastruktur med varaktiga möjligheter till arbete,
boende, utbildning, service, kommunikationer, god miljö m.m. över
hela landet. Vidare krävs åtgärder för att stimulera nyetablering och företagsamhet
i utsatta regioner samt åtgärder för att stimulera en inflyttning till de
kommuner som är hårdast drabbade av befolkningsomflyttningen.
Den offentliga sektorns utseende har en betydelsefull roll för en mer balanserad
utveckling av storstäderna. Det gäller i första hand Stockholm. En
väsentlig del i arbetet att skapa ett samhälle i balans är därför en lokalisering
av nytillkommande myndigheter utanför Stockholm och en decentralisering
av funktioner till länsnivå av central statlig verksamhet.
Breddat kulturliv
Storstäderna har ett rikt utbud på kultur. Skillnaderna mellan det kulturella
utbudet inom storstäderna är dock stora. Det finns stadsdelar som har ett
rikt och varierat utbud, medan andra i stor utsträckning saknar kulturell
verksamhet. Det är oftast stadsdelar som byggts alltför snabbt och där man
i planeringen inte tagit hänsyn till människors behov av kulturell verksamhet
och kulturella aktiviteter.
Det är därför väsentligt att samhället genom direkt stöd till den kulturella
verksamheten och genom kommunerna medverkar till att de kulturella insatserna
kommer alla stadsdelar och förortskommuner till godo. Det är särskilt
viktigt att samhällets insatser på kulturområdet prioriterar barn och
ungdom. Lokaler för ungdomar måste finnas vid sidan av de kommersiella.
Mot. 1989/90
Bo250
3
1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Bo250
Stadsdelsbibliotek måste vara en social mötesplats i storstadsmiljön. Föreningsliv
och studieförbund har en central roll i arbetet för att bredda kulturlivet
och goda förutsättningar för att nå ut till alla stadsdelar. Folkrörelser och
folkbildning är både en väsentlig del av vår demokrati och av vårt kulturliv.
Det är viktigt att den statliga kulturpolitiken i högre grad än hittills inriktar
sig på ”förortskulturen”.
En grönare och skönare naturmiljö
Storstädernas naturmiljö är alltid hotad. Hotet består framför allt i föroreningar
till luft mark och vatten, och i exploateringskrav. Centern anser att
våra tre storstadsområden skall förklaras som särskilt föroreningskänsliga
områden, med hänsyn till den stora befolkningskoncentrationen och de betydande
miljöbelastningarna.
Städer förändras och utvecklas ständigt. Detta är en del av stadsmiljöns
charm. Förändringarna måste emellertid ske successivt och med stor varsamhet.
Det är viktigt att människor känner igen sin stad både vad gäller stadsbild
och sociala miljöer. Invanda och unika stadsmiljöer måste så långt möjligt
bevaras.
Parker och grönområden har stor betydelse för en positiv stadsupplevelse.
Inga träd skall tas bort utan att det sker en nyplantering i minst lika stor omfattning.
Grönområdena ska värnas. Växtligheten ger, förutom en vackrare
stad, också en bättre miljö. En betydande del av utsläppen från trafiken kan
filtreras bort med hjälp av planteringar utmed trafiklederna. Stadsmiljön behöver
träd för att få bra luft och goda rekreationsmöjligheter.
Sterila bomiljöer kan också undvikas genom att bra gårdsmiljöer skapas,
där träd och gräsmattor ger liv åt miljön. Bostäder, omgivna av grönska och
lummighet, ger en bomiljö med bättre möjligheter till trivsel och harmoni.
Av väsentlig betydelse för många är att ha tillgång till en egen odlingslott
i koloni- eller bostadsområdet. Detta ger storstadsbon möjlighet till rekreation.
Det innebär emellertid även en miljöförbättring i många sterila bostadsmiljöer.
Det är också viktigt för att bibehålla en bra miljö att värdefulla naturområden
bevaras och en exploatering undviks i naturkänsliga områden. Stränderna
måste vara tillgängliga.
Närmiljöns planering är ett kommunalt ansvar, som dock inte alltid uppfylls
på ett tillfredsställande sätt. Det finns därför anledning för regeringen
att utreda förutsättningarna att stärka kraven på grönområdesstandard och
skyddet för befintliga grönytor i bebyggelsen inom plan- och bygglagen.
Miljövänliga energisystem
Enligt centerns uppfattning är det självklart att hela landet måste få ett miljövänligt
energisystem. Särskilt brådskande är det dock i våra folkrika och
hårt belastade storstäder.
Enligt vår uppfattning bör inte några investeringar göras i storskaliga
energianläggningar som avser att utnyttja kol. Förnyelsen av energisystemet
bör i storstadsregionerna istället ta sikte på att utnyttja modern förgasningsteknik
och naturgas. Förgasningstekniken ger stora möjligheter att minska
Mot. 1989/90
Bo250
4
de miljöstörande utsläppen och bygga upp ett system för energiförsörjningen
baserat på förnybara bränslen i mindre enheter lokaliserade utanför de centrala
delarna.
En trygg och säker energiförsörjning för storstäderna bör enligt vår mening
inriktas mot effektivare energianvändning, utnyttjande av spill- och naturvärme
genom bl.a. värmepumpstekniken, förgasning av inhemska bränslen
och en begränsad användning av naturgas. Regeringen bör medverka till
att energiplaner för storstadsområdena med denna inriktning kommer till
stånd i samverkan med berörda landsting och kommuner.
Värna vattendragen
Vattendragen ger miljön i de svenska storstäderna en speciell prägel. Det är
viktigt att vattnen inte får förstöras genom nedskräpning och nedsmutsning.
Rena vattendrag är av omistligt värde. Man får inte ge avkall på kravet
att man skall kunna fiska och bada också i de vatten som finns i storstadens
närmiljö. Vid sidan av en långtgående rening av avloppsvatten och minskade
avgasutsläpp krävs ofta en regelrätt städning av kanaler, övriga vattendrag
och kustvattnen för att komma till rätta med nedskräpningen. Det finns enligt
centerns uppfattning anledning överväga skärpta utsläppskrav för vattendrag
i storstadsområden. Staten bör också ta upp förhandlingar med storstadskommunerna
om införande av kväverening i avloppssystemen.
Miljöfarliga transporter
Kontrollen av transporter av miljöfarligt gods är i dag dålig och måste förbättras.
Säkerhetskraven vid miljöfarliga transporter måste också skärpas.
En olycka vid en transport av miljöfarligt avfall på t.ex. Mälaren skulle
kunna få mycket svåra konsekvenser för Stockholms dricksvattenförsörjning.
Det är även viktigt att transporter av miljöfarligt gods genom stadsområden
sker på ett sådant sätt och på vägar där riskerna för människor och
miljö minimeras. Även här är en skärpning av regelsystemet nödvändig.
Bättre trafikmiljö
Ju större städer blir desto mer ökar trafikarbetet. Trafikarbetet ökar betydligt
snabbare än befolkningen. Storstadsbefolkningen är jämte Norrlands
befolkning de grupper i landet som tvingas ägna mest tid åt dagliga pendlingsresor.
Städerna är byggda långt innan bilismen växte fram. Bilen tar oerhört
mycket plats vilket skapar svåra trängselproblem i stadstrafik. I Los Angeles,
en storstad där trafiksystemet nästan helt bygger på biltrafik, tar trafiksystemet
hälften av markytan.
- Bättre planering
Med närhet mellan bostäder, arbetsplatser, fritid och service kan gång- och
cykeltrafik få en central roll. Bekväma och säkra gång- och cykelvägar måste
byggas upp. Gator och helt bilfria miljöer bör byggas upp för att skapa en
attraktiv stadsmiljö.
Centern arbetar för att skapa fungerande lokalsamhällen. Samhällsplane
Mot. 1989/90
Bo250
5
ringen måste inriktas på att skapa mer kompletta stadsdelar med närhet mellan
bostäder, arbetsplatser och service. På detta sätt kan behovet av långa
arbetsresor minskas.
- Mindre avgaser och buller
Trafiken är den största källan till miljöstörningar i våra storstäder. Idag bor
100 000 människor i Stockholm, Göteborg och Malmö utefter gator och vägar
som har avgasnivåer över Världshälsoorganisationens (WHO) riktvärden.
Ungefär lika många människor arbetar utefter sådana gator och vägar.
I våra största tätorter är utsläppen av partiklar och kolväten från trafiken så
höga att de orsakar en förhöjd frekvens av cancer, astma, allergier och andra
hälsoproblem.
Det finns en ökad sjuklighet i astma, allergi och cancer i bl.a. Stockholm.
Kulturföremål som bevarats genom århundraden håller på att frätas sönder.
Stadens granar tappar sina barr. Allt detta är en följd av bilavgaserna och
andra miljöfarliga utsläpp.
Av miljöskäl måste kvävedioxidutsläppen och koldioxidutsläppen från biltrafiken
reduceras mycket kraftigt. Det är rimligt att biltrafiken reduceras
kraftigast i städerna där det finns underlag för att bygga upp en fungerande
kollektivtrafik.
I Sverige beräknas över 3 miljoner invånare utsättas för bullernivåer över
55 dBA vid bostäder vilket är riktvärdet för god miljö. I storstadsområdena
bor 150 000 människor vid gator med bullernivåer över 65 dBA. Åtgärder
måste sättas in för tystare fordon samtidigt som statliga väganslag ska kunna
utnyttjas också för utbyggnad av bullervallar och bullerisolering.
De samhällsekonomiska kostnaderna för storstadsbilismen är mycket
höga. Den samhällsekonomiska kostnaden per fordonskilometer har beräknats
vara fem gånger så hög i tätorter jämfört med landsbygd på grund av
trängsel, olyckor samt hälso- och miljöeffekter. I cityområden beräknas
kostnaden vara tio gånger så hög som på landsbygden. Tätortstrafikens obetalda
samhällsekonomiska kostnader i Stockholms län har beräknats till 5
miljarder kronor per år av Storstadstrafikkommittén (STORK).
Biltrafiken har vuxit mycket kraftigt under 80-talet. Detta beror på att bilen
är bekväm och spar tid. Allt fler har genom stigande reallöner och lågt
bensinpris fått råd att köra bil. Om inga styrmedel sätts in kommer biltrafiken
att fortsätta att växa i snabb takt och kväva våra storstäder.
- Bygg miljöväntig kollektivtrafik
En förutsättning för att kraftigt kunna reducera biltrafiken i våra storstäder
är att attraktiva resealternativ byggs upp. Kollektivtrafikens terminaler
måste utvecklas med service och ombonade miljöer. Kollektivtrafiken måste
genomgå en omfattande upprustning och utbyggnad.
En fungerande kollektivtrafik är ett jämlikhetskrav och målet måste vara
att göra den resandes bekvämlighet och restid så långt möjligt jämförbar
med bilistens. Kollektivtrafiken måste byggas ut så att den blir ett konkurrenskraftigt
alternativ till privatbilismen.
Det är nödvändigt att det kollektiva trafikutbudet präglas av komfort, tur
Mot. 1989/90
Bo250
6
täthet, enkelhet och snabbhet om det skall bli ett realistiskt alternativ till
bilen. Det kräver bl.a. lämpliga lägen för terminaler, byteshållplatser och
infartsparkeringar, vilket på sikt ökar det kollektiva resandet.
Det finns ett stort behov av tvärförbindelser. Det är viktigt att de kollektiva
trafiklinjerna inte ensidigt inriktas mot centrum utan att det även finns
goda tvärförbindelser och ringlinjer.
Utbyggnaden av kollektivtrafiken kan bara till en mindre del finansieras
genom avgifter. Förutsättningarna att finansiera utbyggnaden med kommunala
skattemedel är också begränsade. Nya finansieringsformer måste tas
fram. Det är rimligt att de som åker bil, utöver att betala för väghållningen,
även betalar kostnaderna för effekterna av bilåkningen i form av samhällsekonomiska
kostnader för avgaser, buller, trängsel och olyckor. Detta kan
bl.a. ske genom områdesavgifter för biltrafiken i citykärnor och innerstadsområden
samt genom regional bensinskatt. Intäkterna bör kanaliseras till
resp. kollektivtrafikhuvudman för utbyggnad av modern kollektivtrafik.
Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag till lagstiftning med anledning
av Storstadstrafikkommitténs förslag.
Det går inte att lösa våra storstadsregioners trafikproblem genom satsningar
på nya motorleder. Miljön tål inte dagens trafik. Utsläppen måste
minska kraftigt för att vi skall kunna förhindra fortsatta skador på människor
och miljö. Staten har ansvaret för infrastrukturen även i dessa regioner. Det
är av största vikt att stora satsningar görs i våra tre storstadsområden på en
utbyggnad av de kollektiva transporterna, såväl när det gäller person- som
godstransporter. I första hand bör en sådan utbyggnad ske av järnväg och
övrig spårbunden trafik. Fortsatta investeringar i Stockholm såväl vad gäller
järnvägen som Arlandabanan, Mälarbanan etc. liksom en utbyggd spårvagnstrafik,
kan minska bilpendlandet betydligt. I Göteborgsregionen finns
fem järnvägslinjer som alla går till själva city i Göteborg. En utbyggnad av
dessa till dubbelspår skulle starkt minska bilpendlandet samtidigt som även
de långväga transporterna vad gäller såväl personer som gods i ökad omfattning
skulle ske på järnväg istället för på landsväg, vilket har stor betydelse
för den västsvenska miljön.
Det är i det sammanhanget viktigt att statens stöd till storstadsregionerna
fördelas rättvist mellan dem.
Efter de överläggningar mellan de tre storstadskommunerna och regeringen
som nyligen hölls, blev resultaten att regeringen lovade att tillsätta en
förhandlingsman för att i respektive storstadsområde ta sig an trafikfrågorna.
Enligt vår mening måste detta arbete ha högsta prioritet och ske
skyndsamt. Det är också nödvändigt att staten här är beredd att satsa investeringsmedel
i en fortsatt spårutbyggnad. Centerns förslag till investeringsmedel
för banverket under 90-talet (totalt 40 miljarder kronor) visar sig ånyo
vara mycket välmotiverat.
- Miljövänliga fordon och drivmedel
Åtgärder för att begränsa biltrafiken i de centrala delarna måste samtidigt
kombineras med satsningar för att utveckla och introducera miljövänliga fordon
och drivmedel. En väg att minska de förorenande utsläppen är en över
Mot. 1989/90
Bo250
7
gång från användning av fossila bränslen till miljövänligare drivmedel som
t.ex. etanol. Det är lättast att börja inom kollektivtrafiken. Vi anser därför
att en plan för kollektivtrafiken i Stockholm, Göteborg och Malmö skall
upprättas, som syftar till en övergång från användning av fossila bränslen
till etanol eller andra likvärdiga biobränslen. Staten bör medverka till detta
genom att sätta igång ett stimulans- och utvecklingsprogram i avsikt att bl.a.
förbättra tekniken och ge ekonomiska incitament till berörda kommuner.
Målsättningen bör vara att bussparken i storstäderna inom en femårsperiod
skall använda miljövänliga drivmedel.
Utbyggnaden av kollektivtrafiken bör där trafikunderlag finns bygga på
helt avgasfri, energieffektiv elektrisk spårtrafik. Den lätta spårtrafiken som
är väsentligt billigare att bygga än tunnelbana, gör det möjligt att bygga ut
också tvärförbindelser med spårtrafik. Trådbussar och etanoldrivna bussar
kan vara alternativ till spårväg. För att trafiken skall få tillräcklig framkomlighet
och snabbhet är det nödvändigt med kollektivkörfält med signalprioritering.
Pendeltågtrafiken är i dag en självklarhet. Ökade satsningar på spårbunden
trafik mellan städer och inom städer är en framtidssatsning.
- Utveckla spårtaxi
Staten måste satsa kraftfullt på att stödja forskning och utveckling av modern
miljövänlig teknik för storstädernas trafikförsörjning.
Staten bör stödja utveckling av system med spårtaxi för storstädernas trafikförsörjning
på 2000-talet. Utvecklingen inom informationsteknologin har
gjort det möjligt och ekonomiskt att använda helautomatiska förarlösa fordon
i spårbunden trafik. Tekniken behöver dock utvecklas. Spårtaxi kan väl
utbyggd ge en snabb, bekväm, energisnål och säker transport av personer
och lättgods. Medlet är att utnyttja små och därmed lätta fordon. De ger låg
belastning på bansystem, som kan göras smäckra och prefabricerade. Dessa
egenskaper gör att kostnaderna kan bli låga och att systemet är lätt att få in
i befintliga samhällen. Ett fordon kan röra sig i hela bansystemet. De små
fordonen kan med hög beläggning utgöra transporter i stort sett ”dörr till
dörr” dygnet runt och med hög medelhastighet.
Den stora kostnaden och bristfaktorn för konventionell kollektivtrafik är
personalen. Ett spårtaxisystem kan kraftigt reducera driftskostnaderna genom
helautomatiken. Ett spårtaxisystem bör bli ett attraktivt projekt för
svensk industri.
- Hamnsamordning
Storstadsregionernas hamnar medför omfattande tung trafik genom känslig
stadsmiljö och känsliga skärgårdsområden. Staten bör därför stimulera en
utflyttning av trafik till regionernas ytterhamnar. I Stockholms län bör tung
trafik kunna föras över från Stockholms hamn till Kappelskär och Nynäshamn.
- Öresundsförbindelserna
Mot. 1989/90
Bo250
I Europa öppnas nu gränser som länge varit stängda. För Sverige öppnas nya
marknader i Östeuropa. Gamla transportvägar som under en längre tid varit
svårframkomliga eller helt stängda kommer återigen att öppnas. Detta gör
att transporter till Europa i större utsträckning kommer att ske genom andra
länder än Danmark i framtiden. Färjetrafiken till Polen, Östtyskland och de
baltiska republikerna kommer att öka betydligt. Detta i kombination med
nya miljövänliga färjor gör sjötransporter ännu mer attraktiva.
En investering på trafikområdet med betydande miljöpåverkan för Malmöregionen
är förslaget om Öresundsbron. Kostnaden för byggande av en
kombinerad bil- och järnvägsbro beräknas till inemot 10 miljarder. Det är
en självklarhet att, vad som än påstås om motsatsen, en bilbro skulle kraftigt
öka trafiken och därmed också luftföroreningarna i Malmöregionen. Någon
relevant jämförelse med vad effekterna vid investeringar i en förbättrad och
mer miljövänlig färjetrafik skulle innebära föreligger inte. Förslaget om en
bilbro måste avvisas.
Vi anser vidare att en fast förbindelse måste bygga på ett miljövänligare
alternativ än en bilbro. En järnvägstunnel kombinerad med väl fungerande
och miljövänliga färjeförbindelser är ett mer framtidsinriktat alternativ än
en bilbro över Öresund.
- Bygg ut västkustbanan
Västkustbanan är en av vårt lands mest strategiska järnvägslinjer med stor
betydelse både i det nationella och internationella transportnätet. Banan är
den mest trafikerade enkelspåriga banan i Sverige.
Miljöproblemen på västkusten har blivit allt större. Miljövänliga transportsystem
måste därför främjas. En utbyggd järnvägstrafik mellan MalmöGöteborg-Oslo
skulle på ett markant sätt kunna bidra till att förbättra miljön
i och kring dess städer och avlasta väg E 6 som till betydande delar löper
parallellt med järnvägen. Detta kräver att tillräckliga medel avsätts för att
förse hela banan med dubbelspår.
Balanserad bostadsmarknad
De negativa effekterna av den förda koncentrationspolitiken är uppenbara i
fråga om bostadssituationen i storstäderna. Utvecklingen på bostadsmarknaden
har genom den socialdemokratiska koncentrationspolitiken medfört
att bristsituationen förvärrats under senare år med kraftigt stigande priser
som följd.
- Inventera mark
Staten bör inventera sitt markinnehav i syfte att kartlägga vilka områden
som bör kunna utnyttjas som tomtmark för bostadsbygganc', i storstadskommunerna.
Staten är en stor arbetsgivare i storstadsområdena och särskilt i huvudstaden
Stockholm och i Roslagen. Staten måste aktivt bidra till att motverka de
allvarliga inomregionala balansproblemen i Storstockholm genom att föra
över verksamhet från regionens centrala delar till Södertörn och Roslagen.
Lokalisering i anslutning till de nya fjärrtågstationerna i Flemingsberg och
Södertälje medger mycket goda kommunikationer. Den investeringsavgift
Mot. 1989/90
Bo250
9
som infördes i Storstockholm genom riksdagsbeslut våren 1989, är ett medel
att främja den regionala balansen. Intäkterna bör återföras till regionen för
bostadsbyggande, kollektivtrafik, skolor, miljöinsatser etc.
- Bostäder för ungdomar
Bättre ekonomiska möjligheter har inneburit att det blivit allt vanligare att
ungdomar efterfrågar en egen bostad. Ungdomar värderar dock ofta inte yta
och standard på samma sätt som t.ex. barnfamiljer. Detta skapar ett behov
av mindre, inte alltför påkostade lägenheter. Det är bl.a. detta förhållande
tillsammans med den accellererande befolkningskoncentrationen, som lett
till en akut brist på bostäder för ungdomar i framför allt storstäder och universitetsorter.
Centerpartiet har i annat sammanhang föreslagit inrättande av personliga
investeringskonton för att bl.a. stimulera till bosparande. Förslaget innebär
att insättningar på kontot är avdragsberättigade vid taxeringen.
Många yrkesarbetande ungdomar betalar 40-50 000 kr i skatt årligen och
har därmed stora möjligheter att utnyttja ett avdragsgillt skattesparande för
t.ex. boende. Ett skattefritt belopp på maximum ett halvt basbelopp sätts in
på ett konto i bank. 1 dagsläget ger detta möjlighet till ett skattefritt sparande
på fem år på upp till 70 000 kr. - medel som kan utnyttjas för att skaffa bostad.
Det är enligt vår mening väsentligt att ungdomar genom egna initiativ och
insatser ges en ekonomisk möjlighet att skaffa sig en bostad. Reella möjligheter
kan skapas genom införande av ett långsiktigt sparande i kombination
med bra lånemöjligheter som syftar till att ge unga bostadssökande möjlighet
att förvärva bostadsrätter eller egna hem.
Den nuvarande bostadssituationen och nödvändigheten av att öka tillgången
på mindre lägenheter motiverar enligt vår mening särskilda ekonomiska
stimulanser för att initiera byggande av mindre lägenheter.
Centern föreslår införande av ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna
om 30 000 kr för varje påbörjad lägenhet med en boendeyta på upp till 70
m2. Detta förslag har särskilt stor betydelse för storstadsungdomar. För detta
ändamål avsätts 150 milj. kr., vilket motsvarar en produktion av 5 000 nya
lägenheter.
Regeringen bör lägga fram ett samlat förslag till åtgärder mot ungdomens
bostadskris i storstäderna, där ovanstående förslag ingår.
- Stoppa kontoriseringen
Kontorisering av lägenheter är olagligt om inte byggnadsnämnden givit
bygglov. Det är nödvändigt att fullfölja en hård kommunal linje i detta avseende.
Det inbegriper ålägganden om att återställa smygkontoriserade lägenheter
till bostäder. En sådan linje förutsätter att kommunen planerar och
använder en annan lokalisering även om detta skulle medföra att arbetsplatserna
hamnar i en annan kommun.
Expansionen av den privata tjänstesektorn har lett till att behovet av kontorsyta
kraftigt ökat. Det finns dock ingen anledning att tillkommande kontorsyta
lokaliseras till de allra mest centrala delarna av storstäderna. Till
Mot. 1989/90
Bo250
10
kommande kontorsytor bör förläggas till de delar där det är ont om arbetstillfällen.
Regeringen bör ta initiativ till en analys av smygkontoriseringens omfattning
och effekter. Den bör kunna leda fram till skärpt lagstiftning för att öka
kommunernas möjligheter till effektiva motåtgärder.
Social miljö med trygghet och trivsel
Storstadens puls och intensitet upplevs av många som en stimulerande och
kreativ social miljö. En förutsättning för en bra social miljö är att storstaden,
samtidigt som den upplevs som spännande och kreativ av de boende, också
ger hemkänsla, trygghet och den service storstadens människor har rätt att
kräva.
Människovårdande yrken bör uppvärderas. Det är inte försvarligt att dåligt
löna vård av människor.
Avgörande för möjligheterna att uppfylla målen att skapa en bra och värdig
omsorg, trygg tillvaro och social gemenskap är emellertid bra arbetsvillkor
för olika personalkategorier inom vård- och serviceyrken. Läget är dock
mycket ansträngt och den sociala servicen i storstäderna riskerar att bryta
samman. Kvalitén kan svårligen upprätthållas i en situation där personalomsättningen
inom t.ex. polisen, barnomsorgen, sjukvården och hemtjänsten
är hög och där det är svårt att över huvud taget rekrytera kompetent personal.
Bakgrunden till denna situation är att vård- och serviceyrken inte förmått
att konkurrera vad gäller löner, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter
med andra yrken på storstädernas överhettade arbetsmarknader. Arbetsmiljön
inom dessa områden har blivit så ansträngande att vård och omsorg ofta
blir ett genomgångsjobb i väntan på andra möjligheter till försörjning.
En väsentlig del i arbetet för en bra social miljö är åtgärder för att motverka
isolering och ensamhet. Detta är särskilt viktigt för många äldre som
oförskyllt tvingas leva ensamma. Stöd till pensionärsorganisationer och pensionärsaktiviteter
är därför nödvändigt. Särskilt i storstadsmiljön har insatser
från organisationernas sida stor betydelse för att bryta ensamhet och isolering.
Det kan idag ifrågasättas om lagstiftningens krav i alla delar uppfylls när
det gäller den vård och omsorg som idag erbjuds i storstadsområdena. Särskilt
de gamla drabbas ofta hårt av bristande vårdresurser. Det finns därför
anledning för regeringen att ta initiativ till överläggningar med vårdhuvudmännen
i storstäderna om hur lagstiftningens intentioner skall kunna tillgodoses.
- Trygghet i storstaden
Varje människa har rätt att känna sig trygg i sitt bostadsområde, sin stadsdel.
Det är därför mycket oroande att våld, vandalisering, misshandel och annan
brottslighet blivit allt vanligare i storstäderna.
Enligt bl.a. rapporter från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) finns den
största brottsligheten i storstäderna. Områden med hög individtäthet har
också en hög brottsnivå. Det har också konstaterats att t.ex. gatuvåld är be
Mot. 1989/90
Bo250
11
tydligt vanligare i storstäderna än annorstädes. Många gånger är gärningsmannen
okänd för offret. Brotten sker ofta under alkoholpåverkan.
Under senare år har polisutbildningen underdimensionerats. Antalet
extra polisassistenter har kraftigt minskat i storstadslänen.
Vi anser att med en ökad närvaro från polisens sida skulle tryggheten i
miljön öka. Ett led i detta arbete är kvarterspoliser och ökad fotpatrullering
i stadsdelar. En fotpatrullerande uniformerad polis i stadsbilden verkar dämpande
på störande element och ökar därmed både tryggheten och trivseln i
miljön. En ökad fotpatrullering kan också skapa ökad kontakt med de
boende i området och därmed bättre möjligheter att få kännedom om problem
i ett bostadsområde.
Polisen i storstäderna måste därför få bättre personella resurser. Detta är
nödvändigt för att minska känslor av rädsla och oro. Ett samhälle där medborgarna
inte vågar vistas utomhus - oavsett tidpunkt på dygnet och oavsett
plats - är ett dåligt samhälle.
Möjligheterna att förändra formerna för hur polisen arbetar måste också
prövas för att den vägen kunna förhindra gatuvåld och annan brottslighet.
En omistlig del i en fungerande trygg och säker social miljö är också frivilliga
insatser från föreningar och ungdomsorganisationer. Dessa måste få möjligheter
och stöd för att kunna erbjuda bra och attraktiva alternativ för bl.a.
ungdomar. Utnyttjande av prostitution bör bli straffbart.
Centern har i en särskild motion under rubriken ”Respekt för livet” föreslagit
åtgärder för att förebygga och bekämpa våld och kriminalitet. I denna
motion föreslås bl.a. följande åtgärder:
- Engagera enskilda och folkrörelser, uppmuntra frivilliginsatser i arbetet
för ett samhälle som sätter gränser mot våld och visar respekt för livet.
Ett samhälle med god etik! Centern föreslår 10 miljoner som startbidrag
till en folkkampanj mot våldet!
- Brottsoffer- och kvinnojourerna är exempel på frivilliginsatser som måste
få förstärkt stöd. De påverkar attityder och stödjer människor som
kränkts av våld och brott. 1 miljon föreslås i motionen.
- Barnen måste få goda förebilder och lära sig respekt för livet. Då krävs
tydliga normer och regler, att föräldrar och vuxenvärlden visar barnen
respekt och är beredda att sätta gränser. Familjepolitiken måste stärka
föräldrarnas roll, förskolan och skolan måste fostra till respekt för livet.
- Videofilmer måste förhandsgranskas för att förhindra spridningen av extrema
pornografi- och våldsfilmer. Barnen behöver stimulerande kvalitetsfilm,
inte destruktivt videovåld!
- Barn som utsatts för sexuella brott måste få tidig hjälp. Den personal som
möter barnen i förskola och skola måste få utbildning och information i
dessa frågor.
- För att minska alkoholskadorna måste fler drogfria ungdomsmiljöer eftersträvas.
- Mobbning är en form av psykiskt våld som måste motverkas. Arbetsmiljökommissionen
bör ges i uppgift att kartlägga och föreslå åtgärder mot
mobbning.
- Trygghetslarm, identitetsbyte och bättre vårdmöjligheter måste till för att
öka stödet och skyddet för misshandlade och förföljda kvinnor.
Mot. 1989/90
Bo250
12
- Invandrarkvinnor som hotas av utvisning om de skiljer sig från sin man
inom två år efter giftermålet har en särskilt utsatt situation. De ”tvingas”
leva kvar i svåra förhållanden. Denna s.k. tvåårsregel måste ändras.
- Kvarterspoliserna måste bli fler för att stärka förebyggande insatser och
snabbt reagera mot våld och brott.
- För att underlätta rekryteringen och minska avgångarna från polisyrket
föreslås 5 milj. kr. till personalfrämjande åtgärder. Samtidigt föreslås en
utökning av polisutbildningen med 200 aspiranter. Detta innebär fler poliser
till Stockholm där situationen är mycket pressad.
- Narkotikabekämpningen måste ha hög prioritet i alla led. Tullen måste
få långsiktiga resurser för att stoppa narkotikan vid gränsen. Narkotikalagstiftningen
måste tillämpas striktare. Bruk av narkotika måste kunna
leda till fängelsedom. De fackliga organisationerna och arbetsgivarna bör
engageras för att stoppa narkotikan på arbetsplatserna. Narkomanvården
behöver byggas ut.
- Reglerna för köp i god tro måste ses över så att riskerna ökar för den
som köper stöldgods. Detta för att stävja stölder som i dag finansierar
narkotikamissbruk.
- Jourdomstolar för unga bör inrättas för att unga lagöverträdare snabbt
skall märka samhällets reaktion.
- De särskilda vård- och rehabiliteringsresurserna för unga lagöverträdare
måste utnyttjas effektivare och kapaciteten öka genom bättre samordning
över landstingsgränserna.
- Konfrontation, på offrets villkor, bör tillämpas i syfte att stärka brottsinsikten
hos gärningsmannen. Konfrontationen bör leda till någon form av
gottgörelse via medling.
- Slopa halvtidsfrigivningen, återinför frigivning först efter 2/3 av strafftiden.
Sänk inte straffvärdena för egendomsbrott. Skärp minimistraffet för
grov misshandel från ett till två års fängelse.
- En liten grupp kriminella står för en stor del av alla brott. Denna grupp
måste punktbevakas av polisen för att förhindra fortsatt brottslighet.
- En parlamentarisk utredning måste se över kriminalvården. Den höga
återfallsfrekvensen och narkotikamissbruket på anstalterna är två exempel
på misslyckanden som måste åtgärdas.
- Kamp mot missbruk
En viktig del i kampen för att komma till rätta med bristerna i storstadsmiljön
är kampen mot missbruk av alkohol och narkotika. Någon form av missbruk
är ofta orsaken till våldshandlingar. Detta gäller såväl gatuvåld som
våld i hemmiljö. Den restriktiva synen på nyttjande av alkohol måste därför
bestå. Det krävs även förstärkta insatser för att bekämpa narkotikamissbruk
och narkotikahantering. All hantering och bruk av narkotika måste vara kriminaliserat.
Intensifierade insatser mot den kräftsvulst narkotikan utgör i
samhället skulle också vara ett verksamt medel i ansträngningarna att försvåra
spridningen av Aids. Det krävs både en skärpt lagstiftning, ökade ekonomiska
resurser och en medvetenhet om vilka risker en bristande sexualmoral
har, om insatserna för att hejda spridningen av Aids skall få någon
effekt.
Mot. 1989/90
Bo250
13
- Valfrihet i barnomsorgen
För att skapa en god social miljö krävs en förbättrad barnomsorg. En trygg
och stabil uppväxtmiljö är den bästa garanten för att man som vuxen skall
kunna fungera socialt tillsammans med andra människor. Familjen har huvudansvaret
för barnens uppväxt och uppfostran. Samhällets ansvar är att ge
familjerna hjälp och stöd att klara denna uppgift.
Familjernas förutsättningar och behov varierar starkt, särskilt i storstadsområdena.
Många växer upp med endast en vuxen. Småbarnsföräldrar, särskilt
pappor, är ofta borta från hemmet när barnen är små. Tiden för kontakt
och samvaro mellan barn och föräldrar är alltför begränsad.
Varje barnfamilj måste få verkliga möjligheter att lösa sin barnomsorg på
det sätt den själv önskar. Därmed skapas större trygghet för barn och föräldrar.
Centern har föreslagit att en större del av resurserna till barnomsorgen
skall få disponeras av föräldrarna själva. Föräldrarna får då själva välja om
resurserna skall användas för kommunalt daghem, dagbarnvårdare, föräldrakooperativt
daghem, privat daghem eller att själva vara hemma med barnen.
Den kommunala barnomsorgen måste vara av hög kvalitet och få tillräckliga
resurser. Många föräldrar i storstäderna är ensamstående. För dem är
en trygg och fungerande barnomsorg ytterst viktig. Allt fler kvinnor förvärvsarbetar,
speciellt i storstäderna. Brist på barnomsorg får inte tvinga yrkesarbetande
kvinnor att stanna hemma om de själva inte vill. Dessutom är
storstädernas kommunala service mycket beroende av kvinnors arbetsinsatser.
Regeringen måste därför infria sitt löfte om barnomsorgens utbyggnad.
Därvid måste olika praktiska lösningar unyttjas.
Typiskt för storstäderna är att de har fler invandrar- och flyktingbarn än
riket i genomsnitt. Dessa barn är därtill ofta i behov av speciell omsorg på
grund av stor otrygghet i tidiga år. Insatser måste göras för att skapa respekt
för varandras kulturer och därmed förebygga konflikter. För invandrarbarn
behövs också särskilda resurser i form av flerspråkig personal och hemspråksundervisning.
- Satsa pä skolan
Skolan måste vara en centralpunkt i storstadens närmiljö. Bra och fungerande
låg- och mellanstadieskolor har avgörande betydelse för möjligheterna
att skapa och upprätthålla levande och trygga sociala miljöer. En skola
som ger elever och lärare en trygg och harmonisk arbetsmiljö är en viktig del
i ett fungerande samhälle.
Mindre skolor med bra resurser är nödvändiga för storstaden. Ett program
för upprustning av såväl skolbyggnader som skolmiljön måste därför
tas fram. Särskilt betydelsefullt är detta i områden där det finns många nedslitna
skolor.
Skolmåltidernas viktiga roll ur såväl näringssynpunkt som social synpunkt
måste tas tillvara. Ökade ekonomiska resurser behövs för att öka kvaliteten
på undervisning och läromedel. Målet måste vara att alla elever på nytt skall
få egna läroböcker och ett eget klassrum.
Decentralisering av ansvaret till de verksamma på skolorna behövs för att
Mot. 1989/90
Bo250
14
öka undervisningens kvalitet och ta tillvara olika pedagogiska idéer. Utformningen
av arbetsmetoder och pedagogisk inriktning m.m. bör överlåtas till
varje skola. Detta ger stora möjligheter att ta tillvara varje lärares professionalism
och vilja till pedagogisk utveckling.
Storstädernas skolor har en stor andel invandrarelever. Satsning på deras
utbildning och på olika pedagogiska metoder och språk är av största vikt.
Föräldrarnas inflytande över skolan måste öka. Det är också angeläget att
motverka den segregation som i alltför hög utsträckning präglar skolan, särskilt
i storstadsområdena.
En förutsättning för att dessa åtgärder skall bli möjliga är att den fortgående
urholkningen av statens stöd till skolväsendet upphör. Statsbidragssystemet
bör ses över så att det underlättar driften av mindre skolor, och
skapar en frihet till lokala lösningar på de problem skolan möter.
Avslutning
Sverige saknar idag en genomtänkt storstadspolitik. Livet i storstad har
många positiva kvalitéer men innebär också särskilda påfrestningar. Erfarenheterna
visar att storstädernas såväl sociala som fysiska miljöer är särskilt
känsliga. Sverige har hittills varit förskonat från storstadsproblem av det slag
som förekommer i andra länder. Därför är det viktigt att vi på ett medvetet
sätt utvecklar de kvalitéer våra storstadsmiljöer erbjuder och att vi tar oss
an de speciella miljömässiga och sociala problem som finns och förebygger
framtida svårigheter.
Vi har i den här motionen givit en översikt över de arbetsområden vi finner
särskilt viktiga för en storstadspolitik. Den är ett uttryck för att vi anser
att storstädernas utveckling inte bara är en angelägenhet för regionernas
egna kommunala- och länsorgan, utan för hela riket. Det betyder ett ökat
ansvar för statsmakterna, dvs. riksdag och regering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om betydelsen av en lugn utvecklingstakt för storstäderna
och behovet av en aktiv regionalpolitik,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om satsning på förortskultur,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att förklara storstäderna som särskilt föroreningskänsliga
områden,3]
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett stärkt lagskydd för grönytor i storstadsmiljön,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarande av unika stadsmiljöer,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bevara bra miljöer och värdefulla naturområden
samt förhindra exploatering i naturkänsliga områden,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förnyelse av storstädernas energisystem,4]
Mot. 1989/90
Bo250
15
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kväverening vid reningsverken,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpta säkerhetskrav i samband med transporter av
miljöfarligt gods i anslutning till storstädernas vattentäkter,5]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av kollektivtrafiken i storstäderna,6]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsning av biltrafiken i city,6]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergång från fossila bränslen till miljövänligare drivmedel
som t.ex. etanol,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljövänliga Öresundsförbindelser i form av färjetrafik
och tågtunnel,6]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnad av dubbelspårig järnväg Oslo-GöteborgMalmö-Köpenhamn,6]
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inventering av statlig mark som kan användas för
bostadsproduktion,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återförande av investeringsavgiften till bostadsbyggande,
kollektivtrafik, skolor och miljöinsatser i den region den tagits
ut,7]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansbidrag till kommunerna för produktion av
lägenheter upp till 70 m2,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot kontoriseringen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om valfrihet och alternativ i barnomsorgen,8]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vårdkrisen i storstäderna,8]
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa bättre förutsättningar för invånarnas
trygghet,9]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på skolan.10]
Mot. 1989/90
Bo250
16
Stockholm den 25 januari 1990
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Per-O la Eriksson (c)
Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)
1 1989/90:A463
2 1989/90:Kr374
3 1989/90:Jo881
4 1989/90:N484
5 1989/90:Fö722
6 1989/90:T257
7 1989/90:Sk451
8 1989/90: So326
9 1989/90:Ju240
10 1989/90:Ub339
Mot. 1989/90
Bo250
17