Motion till riksdagen
1989/90: B o25

av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

De förslag som finns i propositionen om en ny regional statlig förvaltning ger
inte några egentliga förbättringar av demokratin på länsnivå. I stället innebär
förändringarna, i varje fall på vissa områden, att regeringens direkta
styrning blir starkare. Centerpartiet har i en särskild partimotion framfört
vår syn på och även lagt förslag om hur man skapar en bra demokrati på
länsplanet, där folkviljan får en större betydelse. Mot denna bakgrund yrkas
avslag på propositionens förslag.

Skulle regeringens förslag vinna riksdagens gillande vill vi i denna motion
peka på några områden där de föreslagna ändringarna, enligt vår mening,
får klart negativa effekter för den verksamhet som berörs. Så anser vi att det
är för lantbruket och lantbruksnämnderna, när de försvinner in i länsstyrelsen.
Trädgårdsnäringens rådgivning kommer att bli ännu mer drabbad och
där är ovissheten för framtiden mycket stor. Fiskenämndernas framtid kommer
att behandlas senare i samband med utredningen om fiskets organisation,
men vi anser att man inte kan lämna denna fråga utanför diskussionen
när den nya länsförvaltningen planeras.

Lantbruket

Landsbygden rymmer stora natur- och kulturvärden som är av stor vikt för
hela landet. Landsbygdskampanjen ”Hela Sverige skall leva”, som nyligen
avslutats, har betonat vikten av att bl.a. markpolitiken bedrivs så att en levande
landsbygd kan bibehållas. Lantbruksnämnderna har en nyckelposition
för att jordförvärvslagen tillämpas så att sambandet mellan ägande,
boende och brukande stärks.

Riksdagen kommer våren 1990 att besluta om en ny inriktning av jordbrukspolitiken.
Det är viktigt att omläggningen till den nya jordbrukspolitiken
går effektivt och att omställningen fungerar över hela landet. Lantbruksnämndernas
rådgivning kommer att vara viktig i denna omställning. Den regionala
nivån kommer att spela en stor roll för att förverkliga den nya politiken.
Det är naturligt att lantbruksnämnderna har ett huvudansvar för detta
arbete. Förslaget i propositionen om att ge lantbruksnämnderna en särställning
under en övergångsperiod är ingen bra lösning. Det ger dessutom lantbruksnämnderna
problem med dubbelkommandon, dvs. styrning från såväl
länsstyrelse som lantbruksstyrelse.

Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna arbetar nu för att stödja nya Mot. 1989/90

företag och människors initiativ på landsbygden. Centern anser att lant- Bo25

bruksnämnderna skall ges möjlighet att fortsätta detta arbete.

Trädgårdsnäringen

Trädgårdsnäringen berörs inte i propositionen. På detta sätt utelämnas en
viktig del av länsförvaltningens arbete för en levande landsbygd. På grund av
klimat- och befolkningsmässiga förhållanden har trädgårdsnäringen mycket
skiftande förutsättningar i olika delar av landet. Vissa regioner har försörjningsansvar
för övriga delar av landet. Denna obalans är ett mycket betydelsefullt
element i förverkligandet av trädgårdspolitiken. Lantbruksstyrelsen
har genom lantbruksnämnderna varit den sammanhållande myndigheten.

Detta har borgat för att politiken genomförts på ett likartat sätt över hela
landet. Lantbruksstyrelsens huvudmannaskap för trädgårdsrådgivningen är
även fortsättningsvis nödvändigt för att samhällets stöd och politik på trädgårdsområdet
skall kunna föras ut rättvist till den enskilde odlaren oavsett
var den bor i landet.

Jordbrukets rådgivning skall utredas i den jordbrukspolitiska arbetsgruppen.
Trädgårdsnäringen och dess rådgivning ingår inte i det arbete som den
jordbrukspolitiska arbetsgruppen bedriver. Den framtida rådgivningen
inom trädgårdsnäringen hänger därför i luften.

Förutsättningarna för rådgivningen till den yrkesmässiga trädgårdsodlingen
och till jordbruket är väsentligt skilda och kräver skilda beslut om hur
dessa skall ordnas i framtiden. Centern anser att riksdagen av regeringen
skall begära ett närmare klargörande av trädgårdsnäringens inriktning och
genomförande. En utredning bör studera olika alternativa möjligheter till
rådgivning.

Trädgårdsnäringens totala situation är oroande. Näringens villkor har
kraftigt förändrats sedan 1982 då den senaste trädgårdsutredningen presenterades.
Centern har tidigare i kommittémotion krävt en utvärdering av hur
trädgårdsnäringens situation förändrats sedan 1982. Vi avser att återkomma
till detta krav i annat sammanhang.

Förutsättningarna för trädgårdsnäringen är också annorlunda i och med
att man arbetar på en i stort sett avreglerad marknad.

Fisket

Propositionen föreslår att i den mån det inom den framtida fiskeadministrationen
skall finnas en länsanknytning skall länsstyrelsen svara för den.

Fiskenämndernas länsorganisation är sedan många år väl inarbetad och de
har en unik kunskap om länens fiske och fiskevatten. Fiskeristyrelsen har
under senare år strävat efter att decentralisera verksamheten, och nämnderna
har därmed fått ett ökat ansvar. Fiskenämndernas kompetens och lokalkännedom
behövs för att fiskeristyrelsens arbete med statligt stöd till yrkesfisket
skall kunna bedrivas effektivt.

Följande exempel på fiskenämndernas arbetsuppgifter kan illustrera nödvändigheten
av en länsanknuten fiskekompetens:

13

Mot. 1989/90
Bo25

Utredningen om fiskprisregleringen och fiskeadministrationen (SOU
1989:56) föreslår att fiskeristyrelsens sex utredningskontor skall utgöra fiskeristyrelsens
decentraliserade organisation. Ytterligare decentralisering
skall kunna ske genom att vissa uppgifter överförs till kommunerna. Centern
anser att ett ökat kommunalt ansvar för fritidsfisket förutsätter att det finns
en väl fungerande länsanknuten statlig fiskeorganisation.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen om en ny regional statlig förvaltning,

2. att riksdagen - därest yrkande 1 ej vinner riksdagens bifall - som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lantbruksnämnderna,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den framtida
trädgårdsrådgivningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fiskefrågor
av regional karaktär även fortsättningsvis skall handläggas på
länsnivå.

Stockholm den 4 oktober 1989

Karl Erik Olsson (c)

Lennart Brunander (c)

Stina Gustavsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Karin Starrin (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Göran Engström (c)

- planärenden enligt NRL och PBL

- utveckling av vattenbruk (t.ex. fiskodling)

- styrning av utplantering av fisk och kräftor ur biologisk synpunkt

- planering och prioritering av kalkningsinsatser i länet.

14