Motion till riksdagen
1989/90: Bo247

av Inger Schörling m.fl. (mp)
Bostadsdepartementets budget, m.m.

Allmänna synpunkter

Förutom vissa förbud mot direktverkande el och aviseringar om kommande
ändringar av bostadsfinansiering, byggnadsforskning och bostads- och hyresrätt
innehåller inte budgetpropositionen för bostadssektorn mycket nytt.

Den etablerade bostadspolitiken har fina rötter i ett socialt och funktionellt
engagerat byggande från trettiotalet och framåt. Man levde ofta trångt,
osunt och osäkert både på landsbygden och i städerna. Funktionalismens genombrott
innebar, förutom ett bejakande av en fortsatt industrialisering,
även ett politiskt erkännande av alla människors rätt till goda bostäder. Efter
andra världskriget och bilismens genombrott har emellertid byggnadsverksamheten
antagit groteska former. Totalentreprenader och enorma nybyggnadsplaner
skulle möta de bostadsbehov som skapades av den pågående och
bejakade urbaniseringen. Landsbygdens samtidiga utarmning bekymrade
man sig inte så mycket om. För svenska men även internationella förhållanden
har vi i den anonymiserade och storskaliga byggprocessen fått ett fåtal
stora byggentreprenörer med en i huvudsak företagsekonomisk betoning av
sina roller. De skapade bristerna i bostadsmiljön måste undanröjas genom
helt nya bostadspolitiska riktlinjer, något som bostadsdepartementet ännu
inte uttalar med tillräcklig politisk skärpa.

Miljöpartiet de gröna tar upp de stora framtidsfrågorna i boende och byggande
mot bakgrund av de miljömässiga, sociala, rättsliga och ekonomiska
bristerna.

Boendet i ett framtidsperspektiv

Allt nybyggande ska ske utifrån strikt ekologiska krav. Befintlig bebyggelse
ska successivt anpassas till alla rimliga ekologiska krav utan att arkitektoniska
värden fördärvas. Dessa utgångspunkter innebär framförallt att bostäderna
integreras med natur, odling, historisk bebyggelse, bostadsnära arbetsplatser,
transporter och avfallshantering.

Bostadsdepartementet tycks ännu inte ha förstått behovet av dessa nödvändiga
förutsättningar för ett uthålligt bebyggelsemönster i Sverige.

Ekobyrörelsen

Vid sidan om de stora aktörerna i den svenska byggprocessen har under senare
år spridda grupper engagerat sig för att bo och leva på ett miljöriktigt
sätt. Engagemanget är i sig en protest mot det urbaniserade byggandets anonyma,
storskaliga och torftiga karaktär. Grupper i bland annat Lund och
Karlstad har, mot alla odds, lyckats bygga så kallade ekobyar. Exemplen har
spritt sig i hela landet. Nu kan man räkna till ett femtiotal ekobyprojekt. En
mångfaldig ekobyrörelse håller på att skapas av människor i alla åldrar och
livssituationer. Bostadsdepartementet har ännu inte uppmärksammat kraften
i denna nya rörelse för människans egen närmiljö.

Vi kräver medvetna satsningar på stöd till ekologiskt byggande. För budgetåret
1990/91 föreslår vi 20 miljoner kronor som nytt anslag till stöd för
ekologiskt byggande.

Vi kräver även att de institutionella förutsättningarna för utveckling av
ekologiskt byggande etableras i form av professurer i ämnet. Budgetåret
1990/91 föreslår vi 3 miljoner kronor som nytt anslag för tjänster och institutioner.

Storstadsboendet

Trots goda ambitioner att dämpa storstadstillväxten i Sverige, bland annat
med utlokalisering av statliga verk, fortsätter tillväxten i ett fåtal storstadsregioner
på bekostnad av växtkraften i övriga delar av landet. Detta får till
följd att människor helt naturligt efterfrågar alltfler bostäder i storstadsområdena.
Till detta bidrar även tidigare hushållsbildning bland ungdomarna,
eget boende för f.d. institutionsboende äldre m.fl., skilsmässorna och invandringen.
Samtidigt har vi omkring 45 m2 lägenhetsyta per person i Sverige,
en boendestandard som borde vara tillräcklig om den kunde fördelas
bättre än vad som är fallet. Behovet av fler bostäder för dem som redan bor
i storstäderna måste dock tillgodoses genom en rad samverkande åtgärder.

För att minska företagsetablering i innerstäderna bör en form av lägesavgift
för kontorslokaler prövas. Det är orimligt att fastighetsägarna ska tjäna
grova pengar på samhällets investeringar och underhåll av trafikanläggningar
m.m.. Lägesavgifterna på kontorslokaler skulle kunna få effekten att
en viss ”bostadisering” av kontor åstadkommes. Ensamboendet överväger i
storstäderna. Det finns både sociala och ekonomiska anledningar att lösa
upp det ”encelliga” boendet. Olika former av lägenhetshotell och mycket
små basbostäder med gemensamt kök, tvätt och dagrum bör prövas i de
största städerna. Även i storstaden kan ekologiskt byggande och ombyggnad
prövas och utvecklas. Grönsaksodlingar kan arrangeras även på små ytor
och bidrar till en bättre miljö, både genom skörd och ögonfröjd.

Vi saknar förslag till konkreta åtgärder från bostadsdepartementet för att
komma tillrätta med obalansen i bostadsbeståndet. En utredning om införande
av lägesavgifter bör genomföras.

Sjuka hus

Problemen med så kallade sjuka hus och en i många fall försämrad inomhusmiljö
är ingen ny företeelse. Även om problemen har förstärkts undersenare

Mot. 1989/90

Bo247

15

år har de varit kända under en lång tid. Det är mot denna bakgrund otillfredsställande
att bostadsdepartementet ännu inte kan föreslå riksdagen ett
sammanhållet handlingsprogram för att dels undanröja de redan inbyggda
bristerna, dels stoppa fortsatt fusk med material och byggmetoder. Vi avvaktar
en proposition om sjuka hus som tar upp kända problem och anger hur
de ska lösas i alla dess aspekter.

Problemen med radonstrålning måste dock undanröjas med det snaraste.
Vi anser att kommunerna måste engagera sig i mätningar för att upptäcka
radonstrålning i bostäder; det är inte godtagbart att vänta till dess radonstrålning
upptäcks av en eller annan slump. En hög radonhalt är omöjlig att upptäcka
vid en aldrig så noggrann besiktning från en presumtiv köpares sida.
Däremot kan den medföra mycket allvarliga konsekvenser för köparen. Vi
anser att riksdagen bör besluta om skyldighet för säljaren att redovisa radonhalt
vid försäljning av bostadshus.

Byggmarknaden

Vi har inledningsvis berört koncentrationen till ett fåtal entreprenörer inom
den svenska byggsektorn. En spridning av byggandet till fler och mindre
objekt och därmed fler entreprenörer är nödvändigt om en ekologisk balans
och närhet till brukarna i beslutsprocessen ska kunna tillgodoses.

Bostadsdepartementet bör utreda möjligheterna att sätta ut begränsningar
på varje enskild entreprenad så att kommunerna i sin planering styr
mot mindre och småskalig exploatering och så att även små byggföretag kan
lämna anbud och ha en chans att få uppdraget.

Arkitektur

En bostad blir inte bra enbart av funktionella och praktiska skäl. Det krävs
en sammanhållen och medveten gestaltning av lägenhet, hus och grannskap.
Under trycket av det storskaliga byggandet har de individuella insatserna av
skapande arkitekter alltmer anonymiserats. Vid en nedbrytning av byggandet
till mera mänsklig omfattning, som exempelvis i ekobyar, kommer arkitekten
åter som samordnare och gestaltare.

Tillsammans med arkitekternas egna organisationer bör bostads- och
planmyndigheter utreda hur arkitekten åter ska kunna inta den helhetsroll
han en gång hade.

Självbyggeri

Egnahemsrörelsen, särskilt under trettiotalet, uppvisar likheter med nittiotalets
ekobyrörelse. Den egna och handfasta insatsen i bygget var avgörande
för att skapa ett eget hem under dåtidens enkla byggekonomi. Både organiserat
och spontant självbyggeri pågår vid sidan om de stora projekten. Självbyggeriet
kan ge extremt låga byggkostnader samtidigt som man i självtilliten
skapar ett självförverkligande. Såväl det organiserade som det spontana
och individuella självbyggeriet bör uppmuntras på olika sätt.

Bostadsdepartementet bör genom boverket utreda möjligheterna att öka
och stödja självbyggeriet.

Mot. 1989/90

Bo247

16

Handikappanpassning, allmänna samlingslokaler m.m.

I flera avseenden är Sverige ett föregångsland vad gäller anpassning av byggnader
för handikappade. Fortfarande finns dock ett motstånd även bland
centrala aktörer i byggprocessen. I nybyggande finns ingen ursäkt för slarv
med handikappanpassningen. I känsliga äldre miljöer måste vi dock vara
varsamma så att inte bevarandevärda miljöer förstörs i stället för att vissa
undantag accepteras. Insikten om att handikappanpassning ofta ger bättre
funktion för alla bör spridas, bland annat genom bättre utbildning för arkitekter
och ingenjörer m.fl. i hithörande frågor, så som föreslås i en annan
motion av Eva Goés m.fl. (mp).

Stöd för handikappanpassning av befintliga samlingslokaler bör behållas
och utvidgas så att bidrag till skäliga kostnader höjs med 50.000 kr. till
150.000 kr. per projekt.

Bostadsfinansiering

Bostadsfinansieringsutredningen har till regeringen överlämnat förslag om
stora inbesparingar av bostadssubventionerna, främst genom införande av
ett räntelån med skuldutvecklingsgaranti. Förslaget har bemötts positivt
men kritiseras av bankerna för att innebära en oetisk inteckning av framtiden,
oaktat den föreslagna skuldutvecklingsgarantin.

Vi delar utredningens grundhållning att skapa likställdhet mellan olika
upplåtelseformer men återkommer med egna förslag i samband med aviserad
proposition i ärendet.

Borätt

Trots goda intentioner i bostads- och hyresrättslagstiftningen har bostaden
blivit en handelsvara. Tanken har varit att reglera tillgången på bostäder så
att alla i en bostadskö ska kunna få en bostad enligt rimliga önskemål och
sociala behov. Bostäderna har dock ofelbart fått ett marknadspris vilket
många, tvärtemot de bostadssociala intentionerna, försöker tjäna pengar på
att realisera.Om upplåtelseformerna likställs förändras eventuellt efterfrågan
på ägande, hyresrätt, kooperativ hyresrätt och bostadsrätt. Dessutom
underlättas kanske övergång mellan olika upplåtelseformer genom reglering
av priser med lägesavgifter, lagstadgad hembudsskyldighet etc.

En bostadspolitisk debatt behöver föras under det kommande året för att
skapa förutsättningar för åtgärder mot avarterna i systemet, bostadssegregationen
och de oskäliga vinsterna för banker och spekulanter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att under en ny anslagspost anslå
20 000 000 kr. till stöd för ekologiskt byggande,

[att riksdagen beslutar att under en ny anslagspost anslå 3 000 000
kr. till en professur med institution i ämnet ekologiskt byggande,1]

2. att riksdagen beslutar att till anslaget B 2 Länsbostadsnämnderna

Mot. 1989/90

Bo247

17

anslå 5 milj. kr. mindre än vad regeringen har föreslagit eller totalt
60 292 000 kr.,

3. att riksdagen beslutar att till anslaget B 8 Viss bostadsförbättringsverksamhet
m.m. anslå 50 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit
för kommunernas uppsökande verksamhet och sanering av radonhus
eller totalt 313 000 000 kr.,

4. att riksdagen beslutar att ramen för handikappanpassning av allmänna
samlingslokaler skall vara 150 000 kr. per projekt i stället för
den av regeringen föreslagna ramen på 100 000 kr.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utredningar om ekologiskt byggande,
lägesavgifter, arkitektens roll i plan- och byggprocessen och om stöd
till självbyggeri,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en bred
bostadspolitisk debatt behöver föras under budgetåret 1990/91 under
medverkan av samtliga riksdagspartier och aktörer i byggprocessen.

Stockholm den 25 januari 1990

Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Kjell Dahlström (mp)

Krister Skånberg (mp) Eva Goés (mp)

Roy Ottosson (mp)

Mot. 1989/90

Bo247

>1989/90:UbU760

18