Motion till riksdagen
1989/90: B o241

av Ylva Annerstedt m.fl. (fp)
Bostadsbyggandet i Stockholms län

Inledning

En liberal bostadspolitik ger valfrihet och inflytande för bostadskonsumenterna.
Den skapar rättvisa mellan boende i olika upplåtelseformer. Bra bostadsmiljöer
ska formas och bevaras. Gjorda investeringar i bostäder, miljö
och service ska hanteras med varsamhet.

Från 1930-talet till i dag har Stor-Stockholm fördubblat sin befolkning. De
senaste åren har både födelse- och flyttningsöverskotten ökat men nu har
befolkningsökningen stagnerat. 1989 ökade befolkningen i Stockholms län
med ca. 12 500 personer. Av dessa var ca 8 200 födelseöverskott, vilket är
högre än genomsnittet i landet. Nettoinflyttningen från utlandet uppgick till
8 100 personer medan de inrikes flyttningsrörelserna helt ändrat karaktär.
Nu flyttar invånarna från Stockholm. Förra året flyttade netto 3 800 personer.

Bostadsbristen

Befolkningsökningen ökar kraven på fler och mera ändamålsenliga bostäder.
Dagens bostadssökande är framför allt ungdomar, äldre, frånskilda samt
inflyttade från utlandet. Störst är behovet av smålägenheter och servicehus.
Inom vissa kommuner föreligger även behov av kollektivhus.

Behovet av bostäder är olika inom länets kommuner. Stockholms innerstad
har idag en mycket stor dragningskraft. Även med en påtagligt högre
bebyggelse på lediga markbitar, blir det svårt att där tillgodose efterfrågan.

De södra delarna av regionen har också ett stort behov av små bostäder,
dels på grund av många ungdomar och dels på grund av den ensidiga lägenhetssammansättningen
som skapades i dessa kommuner under 60- och 70talen.

Renoveringar och upprustningar av äldre hus måste få fortsätta, men ske
med varsamhet. Bostadskonsumenternas intressen och efterfrågan ska styra
både lägenhetsstorlekar och besittningsformer i nyproduktionen. Av det
skälet måste byggandet av smålägenheter och servicehus ökas. Servicebostäder
är en bra form av boende som ofta efterfrågas av äldre och handikappade.
Också efterfrågan på bostadsrätter är stor och måste resultera i fler
bostadsrätter både i nyproduktionen och i befintliga hus. Bostadsrätten ger
människor ett bättre inflytande över sitt boende.

Bostadsbristen kan angripas dels genom nyproduktion, dels genom ett effektivare
utnyttjande av de befintliga bostäderna. Även om en stor del av
intresset just nu måste riktas mot nyproduktionen bör man ändå minnas att
den bara motsvarar ungefär en procent av det befintliga bostadsbeståndet.
Ett bättre utnyttjande av det äldre beståndet genom ökad rörlighet är en viktig
och alltför ofta bortglömd metod att tillgodose människors bostadsönskemål.
Genom skattereformen kommer relativpriserna för bostäder att öka vilket
kommer att stimulera rörlighet på bostadsmarknaden.

Trögheter på marknaden som skapats av politiska beslut leder till ett ineffektivt
utnyttjande av bostäderna. Bostadsrättslägenheter står tomma i avvaktan
på lägre reavinstskatt. Hyror som avviker kraftigt från marknadsnivåerna
skapar främst i storstäderna en trögrörlighet på marknaden.

Reavinstreglerna för bostadsrätter innebär att det ofta är lönsamt att
vänta med försäljningen. Samtidigt vill många bostadsrättsföreningar
minska andrahandsuthyrningen, vilket innebär att det i allmänhet är lönsamt
att låta bostadsrättslägenheten stå tom i avvaktan på en lägre beskattning.

Bruksvärdessystemets tillämpning innebär att hyrorna särskilt i Stockholms
centrala delar ligger långt under vad som ursprungligen avsågs med
bruksvärde. Detta gör det lönsamt att använda lägenheter som övernattningslägenheter
därför att hyran kanske endast motsvarar kostnaden för en
eller ett par nätter på hotell.

Följden av detta reglerade system blir bl.a. överskottsefterfrågan. Bristande
överensstämmelse mellan det pris som människor är beredda att betala
och det pris som medför ett ineffektivt utnyttjande av bostadsbeståndet.
Det blir t.ex. svårt att flytta från en äldre, stor och billig lägenhet till en ny
och mindre om hyran för den nybyggda lägenheten inte är väsentligt lägre.

Den rådande hyressättningen har också skapat en omfattande svart marknad.
Även om denna marknad tenderar att fungera alltmer ”friktionsfritt”
så finns det givetvis betydande svårigheter med en marknad där många omvägar
måste gås för att marknadsvärden ska kunna realiseras och vissa vägar
är kriminaliserade. De moraliska problem som en starkt reglerad bostadsmarknad
medför skall inte underskattas.

Under 1987 färdigställdes 7 000 lägenheter i Stockholms län och slutresultatet
av 1988 års bostadsbyggande blev 7 300. Detta resultat skall ses mot
bakgrunden att vi har en bostadskö med 140 000 bostadssökande. Därefter
kommer antalet troligtvis att sjunka ganska kraftigt igen, bl.a. beroende på
överhettningen på byggmarknaden i Stockholmsregionen, men också beroende
på att nya plan- och bygglagen gör att processen från idé till byggstart
blir omständligare och mer tidskrävande och i vissa fall också att byggkostnaderna
blir högre.

Bostadsbyggandet måste utformas så, att hyrorna i nybyggda hus inte blir
orimliga. Det kräver bra planering och stor sparsamhet. Flexibla stadsplaner
och omprövning av kostnadskrävande normer inom s.k. fribyggen är nödvändiga.
I nya bostäder bör bostadsytorna kunna minskas och flexibiliteten
i planlösningen öka.

Komplettering och förbättring av befintliga bostadsområden kräver ofta
lägre samhällsinvesteringar. Utbyggnaden bör ske i samråd med dem som

Mot. 1989/90

Bo241

6

redan bor i området. Hus i närbelägna fritidsområden bör kunna förvandlas
till permanentbostäder.

Ombyggnation av äldre lägenheter får inte bedrivas så att de boende drabbas
av onödigt höga hyreshöjningar. De enklare och billigare lägenheterna
måste behållas för människor som önskar sådana. Lägenhetssammanslagningar
måste upphöra.

Bostadsbyggandet behöver öka särskilt i storstadsområdena. Trots en
snabbare folkökning i dessa svarar de inte för en högre andel av bostadsbyggandet
än vad deras andel av befolkningen motsvarar.

Det låga bostadsbyggandet beror bl.a. på att länsbostadsnämnderna inte
beviljar bidrag till bostäder om byggkostnaderna anses för höga. Motivet för
detta är att denna priskontroll anses medverka till att kostnaderna hålls nere.

Vi tror inte att det med administrativa regleringar är möjligt, annat än
möjligen på mycket kort sikt, att hålla byggkostnaderna nere. Den främsta
effekten av kostnadskontrollen är sannolikt att bostadsbyggandet blir lägre
än vad det annars skulle ha blivit.

Kostnadskontrollen tvingar också fram ändrade planer vilket är fördyrade.
Kostnadskontrollen är stelbent och förhindrar lösningar som kan vara
billigare på sikt. Sannolikt hindras också kreativa och spännande lösningar
samt kvaliteten.

Delegationen för ökat bostadsbyggande inrättades av regeringen 1987. Sedan
dess har bostadsbyggandet halverats i Stockholms län. De märkliga specialreglerna
för länet har fått de mest orimliga konsekvenser. Krav som t.ex.
att byggherrekostnader inte får överskrida ett visst procenttal eller att endast
ett begränsat antal stockholmska byggnadsarbetare får användas har inneburit
att stora byggherrar kan flytta kostnader mellan projekt i landet och byggarbetare
över länsgränserna. Små byggare har inga sådana möjligheter.

Länsstyrelsen i Stockholm har just presenterat en utvärdering av bostadsdelegationens
arbete. Där visas t.ex. att restriktioner mot byggande av lokaler
alls inte medför en automatisk ökning av bostadsbyggandet. Däremot
medverkar regleringen till ökade kostnader för lokaler och kan bli ett hinder
för näringslivets utveckling i länet. Delegationen för ökat bostadsbyggande
bör snarast avskaffas liksom specialreglerna för byggande i Stockholms län.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stimulera byggandet av små lägenheter

Mångå smålägenheter har försvunnit genom lägenhetssammanslagningar i
samband med ombyggnader. Det är nödvändigt att vid saneringar noga överväga
hur många smålägenheter som bör sparas. En försiktig upprustning kan
i många fall vara ett bra alternativ till en genomgripande ombyggnad.

Vi anser att ombyggnadslån inte bör utgå vid ombyggnader som innebär
sammanslagningar av lägenheter såvida inte fastighetsägaren kan påvisa att
det råder ett överskott på små lägenheter. Vid ombyggnad av hus bör det
vara möjligt att erhålla ombyggnadslån även om alla lägenheter inte fullt
uppfyller de krav som ställs på en ny lägenhet.

På orter med omfattande högskoleutbildning är det lämpligt att bygga studentbostäder.
Det är ofta mycket svårt för dem som ska påbörja sina studier

Mot. 1989/90

Bo241

7

att få en bostad som är möjlig att bekosta endast med inkomster från studiemedel.
Fler bostäder för studerande gynnar alla ungdomar eftersom konkurrensen
om små bostäder minskar.

På allt fler orter i regionen råder det brist på små bostäder för ungdomar.
De flesta ungdomar som önskar bo i en en egenlägenhet har i allmänhet begränsade
möjligheter att klara av en hög hyra. De efterfrågar därför ofta små
lägenheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bestämmelserna för erhållande av ombyggnadslån
till lägenhetssammanslagningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om s.k. fribyggen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa de regleringar som införts speciellt
för byggandet i Stockholms län,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt
anförts om bostadsbyggandet i Stockholms län.

Stockholm den 25 januari 1990

Ylva Annerstedt (fp)

Anne Wibble (fp) Lars Leijonborg (fp)

Jan-Erik Wikström (fp) Hadar Cars (fp)

Daniel Tarschys (fp) Barbro Westerholm (fp)

Mot. 1989/90

Bo241

8