Motion till riksdagen
1989/90: B o225

av Nils T Svensson (s)
Markvillkoret och bostadslån

Bortåt 60 % av alla nybyggda flerbostadshus eller gruppbyggda småhus uppförs
som förhandlingsentreprenader eller i egen regi, men erhåller trots bestämmelserna
om markvillkor statlig bostadsbelåning.

Anledningen härtill är att markvillkoret från 1974 mer eller mindre satts
ur spel. Kommunerna saknar oftast möjligheter att föra en aktiv markpolitik.
Några kommuner saknar dessutom intresse för detta, vilket ger stora
entreprenadföretag fritt fram att förvärva mark. När markvillkoret infördes
var det endast regeringen som kunde medge undantag från konkurrens i entreprenadledet
som villkor för statliga bostadslån. I dag är denna rätt överförd
till kommunen.

Lagstiftningen ger kommunerna huvudansvaret för bostadsbyggandet.
Skall de kunna leva upp till detta måste de disponera över den mark som
byggande av bostäder och tillhörande anläggningar kräver. Markvillkoret innebär
att byggande på egen mark med statliga lån i princip är omöjligt. Numera
kringgås detta på olika sätt. Detta leder till att byggentreprenörerna i
konkurrens med kommunerna förvärvar mark för bostadsändamål. Konkurrensen
i detta sammanhang innebär ofta att priserna stiger. Om markvillkoret
hävdades och om entreprenörerna inte erhåller statliga lån för eget regibyggande
eller inte får fullfölja entreprenadarbeten för projekt som under
byggnadstiden överlåtits till exempelvis kooperativ eller allmännyttig byggherre,
saknas motiv att konkurera med kommunen om mark avsedd för bostadsbebyggelse.
Kommunerna får då lättare att förvärva denna mark till
rimliga kostnader och kan sedan tillämpa konkurrensvillkoret konsekvent.
Dispensrätten bör samtidigt återföras till den myndighet som beviljar statliga
lån. Entreprenörerna får då i konkurrens tävla om de bostadsprojekt som
utbjuds. Kommunerna bestämmer vilka företag som skall erhålla byggherreuppgiften.
Byggherrens roll visavi entreprenören förstärks.

Markägandet i sig själv är inget självändamål. Däremot kan en konsekvent
tillämpning av markvillkoret som en förutsättning för statlig belåning
medföra att konkurrensen i entreprenadledet ökar, vilket bör leda till lägre
byggkostnader.

Den typ av egen regibyggande och förhandlingsentreprenader som i ökad
omfattning kommit till användning har många gånger gett resultat som ur
kvalitets- och hushållssynpunkt varit tveksamma.

Den kommunala fysiska planeringen hotas av att inte bli ett tillräckligt

styrinstrument mot de segregationseffekter som kan uppstå om kommunen
inte formulerar och hävdar de bostadspolitiska målen. Vill det sig riktigt illa
kan markägaren få ett sådant inflytande över planeringsprocessen att de reella
besluten över bostadsbyggandet tas över av entreprenadföretagen trots
att den formella beslutsrätten ligger i kommunen.

Utvecklingen under senare tid har visat att det finns starka skäl att göra
en studie av resultaten och tillämpningen av lagstiftningen om markvillkoret
och pröva vilka åtgärder som kan behövas för att säkerställa konkurrensen
inom byggandendet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en studie av markvillkoret och dess tillämpning i enlighet
med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1990

Nils T Svensson (s)

Mot. 1989/90
Bo225

gotab 99922, Stockholm 1990