Motion till riksdagen

av Per Stenmarck (m)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

Mot.

1989/90

Bo22-29

Proposition 1988/89:154 om en ny regional statlig förvaltning framhåller att
om det i den framtida fiskeadministrationen finns en länsanknytning skall
den nya länsstyrelsen svara för denna verksamhet. För att säkra en god och
allsidig kompetens hos länsstyrelserna föreslås att regeringen i länsstyrelseinstruktionen
fastställer att vissa expertfunktioner - länsexperter - skall
finnas företrädda vid styrelserna inom ett antal viktiga sakområden, däribland
fiske.

Den kommitté som har utvärderat pågående försök med samordnad länsförvaltning
i Norrbottens län föreslår i sitt betänkande (SOU 1989:5) att fiskenämndernas
nuvarande verksamhet i framtiden skall inordnas i de nya
länsstyrelserna, bl.a. med hänsyn till att fiskefrågorna utgör en viktig faktor
för länens utveckling. Fisket har dessutom en rad olika kopplingar till verksamheter
som länsstyrelserna, och andra statliga länsmyndigheter, nu har
ansvar för, t.ex. samhällsplanering, naturvård, friluftsliv, mark- och vatten
användning, glesbygdsutveckling, sysselsättning och turism. Kommittén anser
att dessa anknytningar kan utvecklas ytterligare när fiskefrågorna hanteras
av de nya länsstyrelserna och att det då ges en bättre överblick av fisket
inom respektive region.

Jordbruksdepartementet har i december 1988 tillsatt en utredning med
uppgift att se över prisregleringen på fisk och vissa därmed sammanhängande
frågor. I utredningsuppdraget ingår att göra en förutsättningslös översyn
av den statliga fiskeadministrationen, inklusive fiskenämnderna. Nämndernas
nuvarande mera lokala uppgift för fritidsfisket m.m. bör i fortsättningen
kunna överlämnas till kommunerna. Av direktiven framgår att försöksverksamheten
med samordnad länsförvaltning i Norrbottens län utvärderas
av en särskild kommitté och att utredningen även bör beakta kommitténs
överväganden.

Fiskenämnderna verkställer i dag det allmännas politik för yrkesfisket,
vattenbruket, fritidsfisket och fiskevården. Nämnderna fullgör således fiskeriverkets
myndighetsfunktioner på länsplanet och svarar för att den statliga
fiskepolitiken anpassas till förhållandena inom verksamhetsområdet samt att
de resurser som satsas på en regional utveckling av fiske och fiskevård samordnas
och utnyttjas på bästa möjliga sätt. På länsnivån samordnar fiskenämnderna
de övergripande, centrala bedömningarna med de regionala och

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Bo30-31

lokala intressena, vilket är nödvändigt särskilt med tanke på fiskevården, Mot. 1989/90
som utgör själva grunden för fiskeutövandet. Bo22

Fiskenämndernas länsorganisation är sedan många år väl inarbetad. Här
finns också en god kunskap om länens fiske och fiskevatten samt ett väl fungerande
samarbete med andra länsmyndigheter, kommuner och fiskeorganisationer
av olika slag. Under senare år har fiskeristyrelsen aktivt strävat efter
att utveckla system för att verka genom fiskenämnderna, exempelvis genom
en ökad decentralisering av beslut och en breddad och fördjupad dialog mellan
styrelsen och nämnderna.

Fiskenämndernas kompetens och lokalkännedom behövs fortsättningsvis
på länsnivå för att kunna samverka med fiskeristyrelsen i frågor som bl.a.
rör statligt stöd till yrkesfisket.

Många kommuner utför i dag ett värdefullt arbete inom fiskesektorn. Särskilt
kan nämnas kalkning av sjöar och vattendrag och olika insatser för att
lokalt stödja en utveckling av fisketurismen. Ett ökat kommunalt ansvar för
fritidsfisket förutsätter att det i framtiden finns en väl fungerande länsanknuten
statlig fiskeorganisation med erforderlig komptetens för att i samverkan
med kommunerna utveckla fisket och bevara förutsättningarna för fiske.

En ändring av den nuvarande fiskenämndsorganisationen, så att t.ex. fiskeristyrelsens
centrala enheter skulle överta beslut och arbetsuppgifter av
utpräglad regional karaktär, skulle medföra en otidsenlig och onödig centralisering
av verksamheten.

I Skåne utgör Öresund från fiskesynpunkt ett särskilt känsligt område som
kräver speciell fiskevård och omsorg. Här är exploateringen större än någon
annanstans. Bl.a. har mer än 1 600 hektar av sundets grunda produktiva vikar
utfyllts eller på annat sätt tagits i anspråk. Detta har satt och sätter djupa
spår i fisket och produktionen av fisk. Här är fiskevårdsåtgärder av största
vikt. Felaktiga åtgärder kan allvarligt äventyra fiskebestånden och fisket i
hela Öresund. I Malmöhus län har genom fiskenämndens medverkan goda
havsöringsbestånd skapats i nästan alla åar.

Odiskutabelt finns det i dag en väl upparbetad kompetens på fiskenämnden.
Med stor sannolikhet blir det omöjligt att bevara denna om propositionens
förslag skall genomföras.

Risken är uppenbar att man raserar vad som under decennier byggts upp,
med krav på nya förändringar inom några få år. Detta skulle vara en synnerligen
allvarlig utveckling inom ett område som behöver allt framtida stöd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fiskefrågor
av regional karaktär även fortsättningsvis skall handläggas på

2

länsnivå och att fiskenämnderna skall inordnas i de nya länsstyrel- Mot. 1989/90
serna. Bo22

Stockholm den 4 oktober 1989

Per Stenmarck (m)

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Bo22-29