Motion till riksdagen
1989/90: B o208

av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s)

Översyn av de statliga
bostadsfinansieringsvillkoren

Gemensamma lokaler finansieras med bostadslån, i vissa fall med räntebidrag.
Enligt låneförfattningarna utgår bostadslån för utrymmen för samvaro,
hobby och lek som är avsedda för ett begränsat antal hushåll och som
omfattas av upplåtelseavtalen för bostäderna. Enligt anvisningarna avses
med ett begränsat antal hushåll ca 100.

Denna begränsning beror på att det ska vara ett nära samband mellan bostad
och lokal. Men även andra typer av lokaler för större grupper borde
kunna få räntebidrag. Lokala förutsättningar såsom exempelvis bebyggelsens
karaktär och de boendes organisationsformer måste vara det som bildar
underlag för huruvida bidrag ska utgå.

En viktig målsättning är att gränserna mellan verksamhet bedriven i samhällets
regi, t.ex. inom barnomsorg och äldreomsorg, och den verksamhet
som bedrivs ideellt i bostadsområdena skall suddas ut och att ett samarbete
skall utvecklas. Bestämmelserna om räntebidrag försvårar en sådan utveckling.
Eftersom bidrag bara utgår till fritidsverksamhet bedriven av de boende
men inte till lokalt bedriven kommunal verksamhet uteblir ofta såväl en lokalmässig
som verksamhetsmässig samordning.

Samma typ av verksamhet men bedriven av olika huvudmän behandlas
olika. Således är det med nuvarande bestämmelser möjligt för ett föräldrakooperativ
inom ett bostadsområde att få räntebidrag till sina lokaler medan
en likadan verksamhet bedriven av kommunen inte har samma möjlighet.

I dag kan räntebidrag utgå till ålderdomshem däremot inte till sjukhem.
Lokala sjukhem bör likställas med ålderdomshem när det gäller möjligheten
att få statlig finansiering vid ny- och ombyggnation. I många fall är det väl så
lämpligt att bygga om ett lokalt sjukhem som ett ålderdomshem när man vill
skapa en gruppboendeverksamhet. Om ansvaret för sjukhemsverksamheten
förs över till kommunerna är det också angeläget att likställa sjukhemmen
med ålderdomshemmen i detta avseende.

Likaså borde det bli möjligt att ändra de statliga bostadsfinansieringsvillkoren
så att en boendegrupp på åtta personer tillåts och att det blir tillåtet
att samlokalisera två boendeenheter av detta slag. Ur verksamhetssynpunkt
skulle detta vara bra. De bestämmelser som gäller i dag är inte flexibla och
tar inte hänsyn till lokala förutsättningar. Därför händer det ibland att de
kringgås t.ex. genom att gruppboende av ovan angett slag benämns miniål

derdomshem och att räntebidrag därmed utgår. De statliga bostadsfinansieringsvillkoren
bör med andra ord anpassas till verkligheten och göras mer
flexibla.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av de statliga bostadsfinansieringsvillkoren.

Stockholm den 19 januari 1990

Jan Andersson (s) Bengt Silfverstrand (s)

Mot. 1989/90
Bo208

19