Motion till riksdagen
1989/90: B o203

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Utveckling av ekologiskt byggande

Mångå människor är oroliga över bristerna i boendemiljön. Vetskapen om
att vi har ett ökat antal allergidrabbade människor i s.k. sjuka hus blandas
med insikten om att energi- och resursutnyttjandet i byggnader och bostäder
måste minska av såväl ekonomiska som ekologiska skäl. Samtidigt söker
många människor en ny helhet i sin bomiljö. Tillsammans med arkitekter,
ingenjörer och andra kunskapare söker man alternativa och sunda boendemiljöer.
Bland dessa kan nämnas ekobyar, kärngårdar och ekohus i stadsmiljö.
I dag finns erfarenheter, kunnande och utprövad teknik för ekologiskt
byggande och boende.

Nationell och regional bebyggelseutveckling

I den svenska debatten tycks en allmän uppfattning vara att vi ska hushålla
med resurser och energi samt sörja för god miljö, åtminstone så länge denna
uppfattning inte kolliderar med den traditionella synen på ekonomisk tillväxt
och full sysselsättning. Hushållningen har underordnats de traditionella
ekonomiska målen trots att nationalekonomi beskrivs som läran om hushållning
med knappa resurser. Tillväxtens ekonomer har därmed, åtminstone
kortsiktigt, lyckats skilja på hushållning och tillväxt. I biologiska kretslopp
är hushållning och tillväxt i balans och strävar efter bästa möjliga utnyttjande
av givna resurser. Ett fortsatt särskiljande av hushållning och tillväxt kan få
ödesdigra följder om vi betänker de miljöhot som detta ger upphov till. Vid
gestaltning av ett uthålligt, människoskapat samhälle måste tillväxt och hushållning
åter kopplas samman i mönster som liknar naturens balans.

Det ursprungliga svenska bosättningsmönstret formades av den knappa
tillgången på resurser för framställning av föda. Senare komplicerades bilden
av den tekniska utvecklingen och tillgången på råvaror för industrin. Numera
talar man om ett kunskapssamhälle vilket skulle kräva en koncentration
av avancerade universitet, forskningsinstitutioner och flygplatser(l) för
att utvecklas. Genom datoriseringen finns dock en motverkande tendens,
nämligen möjligheten att i viss mån sprida kunskapsarbetet genom att sända
och ta emot information via tråd eller radio.

Antalet självbärande jordbruk i drift har, vid sidan om denna utveckling,
minskat till enbart några tiotusental i hela landet! Försöken med så kallade
kärngårdar i avfolkningsbygderna är mot den bakgrunden värda all uppmuntran.

Den fortsatta utbyggnaden och inte minst vården om redan byggd miljö
måste ske utifrån en ekologisk grundsyn. Bebyggelsens utveckling, bl.a. med
tre dominerande storstadsområden, Stockholm-Uppsala, Malmö-Lund
och Göteborg, är olycklig och kanske ödesdiger av såväl ekologiska som sociala
och ekonomiska orsaker.

Troligen erbjuder det gamla svenska ortssystemet goda möjligheter för ett
riktigt ekologiskt byggande. Hitintills har vi positiva erfarenheter från en del
experimentbyggande. För att gå vidare krävs nationella, regionala och kommunala
insatser. Boverket torde vara rätt myndighet för att samordna sådana
insatser. Utbildning och forskning bör kunna etableras vid våra arkitektskolor.
Under 1970-talet utvecklades ett kunnigt intresse för ekologiskt
byggande vid arkitektskolorna i Lund, Stockholm och Göteborg. Senare har
intresset knutits till faktiska projekt, exempelvis Solbyn utanför Lund och
Tuggelite utanför Karlstad men även enskilt byggda ekohus. Intresset för
denna boendeform sprider sig nu snabbt i hela landet.

Det är angeläget att riksdagen inte bara följer denna utveckling utan även
genom regering och planmyndigheter länkar in den i banor som gör att stora
delar av nybyggnadsbehovet skall kunna täckas av s.k. ekobyar.

Vi vill även vidga synsättet och införa ekologisk ombyggnad. Därigenom
ökar ytterligare möjligheterna att minska miljöförstöringen, energiförbrukningen
och avfallsberget. Genom att en stor del av det s.k. miljonprogrammets
bebyggelse nu kräver upprustning har vi ett lägligt tillfälle att införa
miljövänlig och energisnål teknik även i dessa områden.

Samspelet mellan trafik och bebyggelse

Sedan 1950-talet har inte minst utvecklingen av en dominerande massbilism
omformat samhället, på gott och ont. Under 1960-talet infördes tvingande
anvisningar för bilparkering i bostadsområdena så att bilens ställning ytterligare
befästes. Arbetspendling över stora dagliga avstånd har blivit möjliga.
Företagen har kunnat etablera arbetsplatser alltmer oberoende av bosättningsmönstret.
Nya kulturmönster hårväxt fram i bilsamhället. Framförallt
har arbete och boende blivit åtskilda på ett sätt som framkallar slitningar i
människornas vardagsliv. Bebyggelsen är på ett genomgripande sätt anpassad
till bilismen och bilvägssystemet, ett system som är mycket kostsamt, för
den enskilde, för samhället och för miljön.

I den här situationen försöker många storkommuner hitta nya lösningar
på trafikproblemen, spårvagnar, trådbussar, miljövänligare bussar osv. Man
tror även, dessvärre, att fortsatt byggande av biltrafikleder på något sätt ska
minska biltrafiken. Sammanlagt har investeringar i storleksordningen 100
miljarder föreslagits bara i storstadsområdena.

Det skapade transportbehovet kan bara delvis lösas med traditionell kollektivtrafik.
Kollektiv trafik innebär att många människor helst bör resa från
en punkt till en annan samtidigt. För att sådan trafik skall fungera effektivt
krävs således en viss trängsel av människor vid vissa punkter. Samhället blir
sårbart med sådana beroenden och ur ekologisk synpunkt är det olyckligt.

I en parallell riksdagsmotion föreslås att riksdagen uttalar sig för en svensk

Mot. 1989/90

Bo203

5

utveckling av helt nya spårsystem, system som förenar bilismens och kollektivtrafikens
fördelar men undviker dess nackdelar.

Ett ekologiskt samhällsbyggnadsmönster bör beakta möjligheterna av sådana
helt nya transportinnovationer.

Ekologiskt byggande

Att återskapa naturens kretslopp i boendet, det är ekologiskt byggande. Definitionen
kan inte göras precis eftersom det finns lika många vägar och medel
i sådana människoskapade system som i naturen. Resultatet blir dock att
belastningen på naturen minskar.

Det ekologiska byggandet innehåller en social dimension som det storskaliga
och enbart industriella och behovstäckande byggandet saknar. Det är
en social dimension som svårligen låter sig beskrivas men den innehåller så
mycket av självkänsla och gemenskap för de boende som i dag oftast saknas.
Man kan tala om en ny folkrörelse - en ekobyrörelse, som hämtar sin inspiration
i de först byggda ekobyarna.

De viktigaste målen för ekobyar som Solbyn och Tuggelite är ett boende i
gemenskap och med naturen, resurshushållning, ekologiskt genomtänkt
drift, kooperativt boende, självförvaltning och självtillit. Nya inslag, i jämförelse
med vanlig bebyggelse, är växthus, jordkällare, mulltoa, kakelugn och
pump på gården. När nya ekobyar planeras kommer troligen nya inslag, exempelvis
samlokaliserade arbetsplatser, s.k. grannskapscentraler, kooperativa
daghem och småbutiker, energiproduktion (vindkraftverk), större odlingar,
djurhållning och bilsambrukande i s.k. bilpooler.

Vi har i huvudsak berört s.k. ekobyar i ny bebyggelse. Självklart innebär
ekologiskt byggande även anpassningar av det äldre byggnadsbeståndet till
ekologiskt sunda brukningsformer. Exempel från bl.a. Berlin och Göteborg
visar klart på möjligheterna att "ekosanera" halvgammal bebyggelse.

Ämnet ekologiskt byggande innefattar även ombyggnad av sjuka hus till
friska, verkningsfulla åtgärder mot radon och annan ohälsosam strålning liksom
planering av bebyggelse och vegetation så att vind och buller inte förstör
bostadsmiljön.

Riksdagens möjligheter

Riksdagen bör uttala sig för att kunskaperna om det ekologiska byggandet
samlas och utvecklas. Detta kan ske dels vid Boverket, dels vid Naturvårdsverket,
dels genom inrättande av särskilda ekoby-institut eller dels genom
inrättande av professurer i ekologiskt byggande vid arkitektskolorna och
med egna institutioner.

Boverket bör få i uppdrag att snabbutreda, dels hur de institutionella förutsättningarna
för ett allmänt ekologiskt byggande bör etableras, dels i vilka
former ett ekologiskt experimentbyggande på bostadsområdesnivå kan stödjas
av staten. En erfarenhetsbank för teknisk, juridisk m.m. kunskap om
ekologiskt byggande bör inrättas.

Mot. 1989/90

Bo203

6

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i uppdrag att
snabbt redovisa förslag till lämpliga nyinrättade befattningar och institutioner
till stöd för en långsiktig utveckling av det ekologiska byggandet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i uppdrag att
initiera ett ekologiskt experimentbyggande på bostadsområdesnivå
med statligt ekonomiskt stöd,

3. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i uppdrag att
föreslå ekonomiska stödåtgärder för ekologiskt byggande,

4. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i
uppdrag att utreda vilka förändringar som krävs i plan- och miljölagstiftningen
samt i annan reglering för att ett ekologiskt byggande ska
kunna utvecklas,

5. att riksdagen i övrigt ger regeringen till känna vad i denna motion
anförts om behovet av ekologisk ombyggnad i det befintliga husbeståndet,
om en erfarenhetsbank för teknik och juridik vid ekologiskt
byggande, om kraven på ett ekologiskt riktigt samspel mellan
trafik och bebyggelse och om kraftigt ökade insatser för energihushållning
i bebyggelsen.

Stockholm den 15 januari 1990

Claes Roxbergh (mp)

Inger Schörling (mp) Kjell Dahlström (mp)

Eva Goés (mp)

Anna Horn af Rantzien (mp)
Anita Stenberg (mp)

Kaj Nilsson (mp)

Krister Skånberg (mp)
Gösta Lynga (mp)

Carl Frick (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Mot. 1989/90

Bo203

7