Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: B o2

av Stina Gustavsson och Jan Hyttring (båda c)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

I propositionen lämnas förslag om en ny regional statlig förvaltning. Den
”nya” länsstyrelsen föreslås omfatta de verksamheter som i dag bedrivs av
länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbruksnämnden samt den nuvarande
länsstyrelsen. Vidare föreslås att vissa delar av länsbostadsnämndens
verksamhet skall ingå och antydningar görs om att fiskefrågorna kan komma
att gå samma väg.

Det ”nya” innebär att det vid sidan om länsstyrelsens styrelse inrättas fem
obligatoriska nämnder, utbildningsnämnd, nämnd för fysisk planering, lantbruksnämnd,
kommunikationsnämnd och miljönämnd. Nämnderna föreslås
få elva ledamöter och landshövdingen föreslås vara ordförande i dessa
nämnder. Av övriga ledamöter skall fem utses av regeringen och fem av
landstinget.

Förslaget bygger på det s.k. Norrbottenförsöket som tog sin början 1 juli
1988 och som skulle pågå i tre år för att därefter utvärderas. Försöket skulle
bedrivas på ett sådant sätt att verksamheten efter försöksperiodens slut, därest
resultaten blev negativa, skulle återgå till tidigare förhållanden.

Den allmänna utvecklingen i samhället i dag arbetar med att vidga, förstärka
och fördjupa demokratin. Propositionens förslag till ny regional statlig
förvaltning går enligt vår uppfattning i motsatt riktning. Regeringen vill
behålla sitt grepp om verksamheten och länsstyrelserna/landshövdningen får
administrativ ersättning för den personal som gick förlorad när skatteförvaltningen
blev självständig.

Enligt vår mening har utvärderingen av Norrbottenförsöket skett på ett
för svenska förhållanden mycket märkligt sätt. Någon vetenskaplig objektiv
utvärdering har ej gjorts. Istället har regeringens egna organ utvärderat, som
Statskontoret, länsstyrelsernas organisationsnämnd, riksrevisionsverket och
två landshövdningar. Detta föranledde därför de fackliga huvudorganisationerna
att själva via en löntagarkonsult utvärdera försöket. Utvärderingen
ledde till att såväl TCO som SACO/SR avstyrkt reformens genomförande.

Vi ser valet av län som försökslän som mindre lämpligt. Norrbotten är
inget medellän i landet. Norrbotten har stora avstånd och rikt statligt stöd
med utvecklingsmedel, förvaltat av länsstyrelsen, något län att utvärdera
mot finns ej. När länsstyrelsen i Kronobergs län erbjöd sig att vara ett jämförelselän,
eftersom man i detta län aktivt arbetat med att förbättra samordningen
mellan olika intressenter i länet, den s.k. Kronobergsmodellen, blev

svaret negativt. Man var från regeringens sida inte intresserad trots att utvär- Mot. 1989/90

deringen av Kronobergsmodellen gjorts av statsvetenskapliga institutionen i Bo2

Lund och inte kunde ses som en partsinlaga.

Flera remissinstanser är starkt kritiska mot propositionens förslag. Bland
annat påtalas att försöksverksamheten inneburit längre beslutsvägar, mer
byråkrati och tungrodd administration och att beslut enligt förslaget riskerar
att leda till en överorganisation som kan bli ett hinder för en sund utveckling.

Några ekonomiska vinster har ej heller kunnat påvisas vilket var ett av
kraven när beslutet om försöksverksamhet togs av riksdagen. I stället har
länsstyrelsen i Norrbotten varje år begärt betydligt större anslag än övriga
länsstyrelser i landet och med motivering att pengarna behövts för den nya
länsförvaltningen!

Enligt vår uppfattning kan en samordning av den statliga förvaltningen
inte enbart ses utifrån organisatoriska utgångspunkter på länsplanet. Samtidigt
som den regionala nivån ses över (centern har i partimotion aktualiserat
en parlamentarisk utredning om ett länsparlament) borde de centrala sektorsmyndigheternas
uppgifter och befogenheter bli föremål för samma översyn.
Det torde finnas en mängd uppgifter som kunde decentraliseras till länsnivå
och kommunnivå så att besluten kommer närmare de berörda.

I likhet med flera remissinstanser anser vi att den i propositionen föreslagna
reformen inte utgör något led i en länsdemokratisk utveckling. Propositionen
bör därför avslås. Skulle detta inte bli fallet yrkar vi att de nya länsnämnderna
i sin helhet utses av landstingen, således även nämndsordförandena.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen avslår prop. 1988/89:154 om ny regional statlig förvaltning,

2. att riksdagen, därest yrkandet ej vinner bifall, beslutar att samtliga
ledamöter, inklusive ordföranden, i de nya nämnderna utses av
landstingen.

Stockholm den 3 oktober 1989

Stina Gustavsson (c)

Jan Hyttring (c)