Motion till riksdagen
1989/90:Bol9

av Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

Bakgrund

Den nuvarande statliga länsförvaltningen formades på 40- och 50-talen, då
vi efter kriget skulle bygga upp den svenska välfärdsstaten. En organisation
sorn säkert var anpassad för den tidens uppgifter.

Relativt snart upptäckte man problemen med många små och sektoriserade
myndigheter. Den önskvärda samordningen gick förlorad. Redan 1950
uppmärksammades problemet i en statlig utredning.

1960- och 1970-talen innebar att den regionala nivåns betydelse i samhällsbyggandet
ökade. 1970 genomfördes en partiell reform av den regionala förvaltningen,
då länsstyrelsen bl.a. fick en lekmannastyrelse. Härigenom fick
länet ett demokratiskt inflytande över arbetet i länsstyrelsen. Genom reformen
inordnades bygg- och planfrågor, miljöfrågor och lantmäterifrågor i
länsstyrelsen. Erfarenheterna av denna reform är goda.

Nästa stora steg var att skattemyndigheten bröts ut ur länsstyrelsen 1987.
Genom detta blev länsstyrelsens samhällsplanerande och samhällsbyggande
roll allt tydligare.

Parallellt med detta påbörjades i Norrbotten försök med samordnad regional
förvaltning. Försöken skulle utgöra underlag för en bred reform.

Motiv för reformen

I propositionen anger departementschefen som motiv, att den nuvarande
sektoriseringen motverkat behovet av kraftsamling, överblick och slagkraft.
Sektoriseringen försvårar också avvägningen mellan olika intressen. Den
nuvarande ordningen är enligt vår mening också resursslösande, då det är
betydligt dyrare att driva samma verksamhet i många myndigheter jämfört
med att ha verksamheten samlad i en.

Sammanfattningsvis anser vi att det är ytterligt angeläget att snarast reformera
den regionala förvaltningen. I huvudsak ansluter vi oss till de motiv
som departementschefen anger.

Reformens omfattning

Syftet med reformen är att samla all statlig samhällsplanering på den regionala
nivån i en organisation.

Mot den bakgrunden är departementschefens förslag enligt vår mening

inte tillräckligt. Till den nya länsstyrelsen ska enligt förslaget föras jord- Mot. 1989/90

bruksfrågor (lantbruksnämnden) och skolfrågor (länsskolnämnden) samt Bol9

vissa smärre andra frågor. Från länsstyrelsen försvinner lantmäterifrågorna.

Viktiga frågor som sysselsättningsfrågor (länsarbetsnämnden), vägfrågor
(vägförvaltningen), arbetsmiljö (yrkesinspektionen), vuxenstudiestöd
(vuxenutbildningsnämnden), bostadsfrågor (länsbostadsnämnden) och
skogsfrågor (skogsvårdsstyrelsen) lämnas utanför.

Enligt vår mening bör samtliga dessa regionala myndigheter ingå i den nya
länsstyrelsen. Alla har viktiga arbetsuppgifter i samhällsbyggandet. För att
kunna arbeta över hela samhällsplaneringsregistret måste dessa sammanföras
i den nya myndigheten.

Nu angivna myndigheter har arbetsfält som ligger nära länsstyrelsens nuvarande
verksamheter. De regionalpolitiska frågorna och sysselsättningsfrågorna
går hand i hand med arbetsmarknadspolitiken. Inom regeringens
kansli tillhör de arbetsmarknadsdepartementet. Länsstyrelsens arbete med
den yttre miljön har samma utgångspunkter, samma problemområden som
det inre miljöarbete som bedrivs av yrkesinspektionen. Vuxenstudiestöd
hänger intimt samman med övrig utbildningsplanering. Skogsfrågorna och
jordbruksfrågorna är invävda i varandra osv. Vår uppfattning är att starka
skäl talar mot att dessa myndigheter ska stå utanför den nya länsstyrelsen.

Den nya länsstyrelsens inre organisation

Skälet till reformen har varit behovet av samordning av den regionala statliga
förvaltningen.

Enligt vår uppfattning skall den inre organisationen spegla detta genom
en stark styrelse som håller samman och drar upp riktlinjer för verksamheten,
en verksledning vars uppgift är övergripande och samordnande, samt i
övrigt moderna organisationsprinciper som målstyrning, uppföljning av resultat
och utvecklad personalpolitik. När det gäller formen för det inre arbetet
i övrigt blir det då naturligt att varje myndighet grupperar sig på det sätt
som är effektivast för att lösa just det länets viktiga framtidsfrågor.

I propositionen föreslås dock att länsstyrelsen skall bilda nämnder för de
skilda sektorerna. Denna ordning förstärker enligt vår mening sektoriseringen
jämfört med vad som gäller i dag. Styrelsens samordnande möjligheter
minskas.

Om det nu lämnade förslaget genomförs blir också ansvarsfördelningen än
otydligare. Liksom hittills kommer landstingen att utse samtliga ledamöter i
styrelsen medan regeringen kommer att utse majoriteten i nämnderna. Härigenom
har skapats två skilda politiska nivåer med olika valsätt för att bedriva
en gemensam och samordnad verksamhet. Enligt vår mening är detta
inkonsekvent. I stället anser vi att det samlade politiska ansvaret ska ligga
hos styrelsen. Om sedan styrelsen vid sidan av sitt arbete vill inrätta särskilda
råd, där viss sakkunskap kan knytas till verksamheten eller om styrelsen önskar
delegera vissa frågor till delegationer ur styrelsen bör detta vara en sak
som styrelsen själv beslutar om.

Den i propositionen föreslagna ordningen med en styrelse på 14 personer,
med minst fem obligatoriska nämnder med 11 ledamöter i vardera samt sup

pleanter, medför att ca 120 förtroendevalda kommer att vara involverade i Mot. 1989/90

nämnd- och styrelsearbetet. Antalet tjänstemän i en normal länsstyrelse Bol9

kommer att vara drygt 200. Även detta speglar obalansen i det framlagda
förslaget. Eftersom landshövdingen föreslås bli ordförande i samtliga nämnder
kommer dennes tid att bindas i återkommande interna sammanträden,
dels i form av nämndsammanträden, dels i form av förberedelser för dessa.

Enligt vår uppfattning bör länsledningens tid användas för kontaktskapande
och initiativtagande verksamhet i utvecklingsfrågor.

Om vi ser till dagens styrelsearbete inom länsstyrelserna hinner styrelsen
nu diskutera och ta ställning till viktiga principiella,och övergripande frågor
samt större enskilda ärenden.

Det presenterade förslaget innebär att dessa ärenden flyttas till nämnderna
samt att de ställningstaganden och beslut som f.n. fattas av tjänstemännen
lyfts till nämnderna. Det första alternativet försämrar länsstyrelsens
möjligheter till samordning och det senare innebär att målstyrningen upphävs
och ersätts med detaljstyrning.

Mot denna bakgrund är vår bestämda uppfattning att förslaget inte ska
genomföras i den del det avser inrättande av nämnder inom den nya länsstyrelsen.

Ekonomi

För att verksamheten ska kunna bedrivas samordnat fordras att den nya
länsstyrelsen fritt kan använda sina ekonomiska resurser för att uppnå satta
mål. Den nuvarande ordningen med att anslag fördelas via skilda centrala
ämbetsverk till den regionala nivån måste upphöra. Samtliga medel bör tilldelas
den nya regionala organisationen via ett samlat anslag av regeringen.

Således bör i anslaget också ingå kostnader för lokaler. Hur sedan den nya
länsstyrelsen löser lokalfrågan bör vara myndighetens ansvar.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om organisationen av den nya regionala statliga förvaltningen.

Stockholm den 4 oktober 1989
Rosa-Lill Wåhlstedt (s)

Sture Ericsson (s) Maud Björnemalm (s)

Håkan Strömberg (s)

12