Motion till riksdagen
1989/90:Bol7

av Erling Bager m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

I denna motion, med anledning av regeringens proposition 1988/89:154 om
en ny regional statlig förvaltning, avser folkpartiet att klargöra sina synpunkter
under sex rubriker. Nämligen, (1) relationerna mellan stat och kommun,
(2) relationerna mellan länsstyrelserna och de centrala ämbetsverken, (3) de
nya länsstyrelsernas uppgifter, (4) de obligatoriska nämnderna, (5) hur styrorganen
skall utses och slutligen (6) juridisk kompetens.

Relationerna mellan stat och kommun

Regeringens proposition om en ny regional statlig förvaltning grundar sig
huvudsakligen på försöksverksamheten med en samordnad länsförvaltning
som pågår i Norrbottens län. Regeringen har inte närmare analyserat ansvarsfördelningen
mellan statlig respektive kommunal verksamhet i samband
med detta reformarbete. Utgångspunkten har helt enkelt varit att det
som i dag utförs av staten även i framtiden skall ges ett statligt huvudmannaskap.
Det hade varit naturligt att i detta sammanhang få en entydig målbeskrivning
angående ansvarsfördelningen mellan statliga respektive kommunala
uppgifter.

Relationerna mellan länsstyrelserna och de centrala
ämbetsverken

Länsstyrelserna och de centrala ämbetsverken lyder direkt under regeringen.
Länsnämderna, som nu föreslås bli inkorporerade i länsstyrelserna,
har tidigare haft de centrala verken som överordnat organ. De olka sakområdena
inom de nya länsstyrelserna förefaller därmed få en oklar organisatorisk
hemvist och bli föremål för dubbelkommando. Denna oklarhet kan leda
till ineffektivitet, vilket strider emot reformens grundläggande syfte om en
effektivisering via förbättrad samordning. Även för kommunerna inom länet
kan denna förmodade oklarhet skapa osäkerhet och förvirring.

De centrala myndigheterna har under senare tid fått allt större betydelse
beträffande uppföljning och utvärdering av de nationella målens genomslag
och effekter. Det oklara förhållandet mellan de nya länsstyrelserna och de
centrala verken kan försvåra möjligheten att nå de nationella målen inom
sakområdena. Denna oklarhet måste ges en speciell uppmärksamhet i det
fortsatta reformarbetet, eventuellt bör frågan lösas med klara instruktioner.

De nya länsstyrelserna

Ett av målen för förändringen av länsstyrelserna är att skapa ett slagkraftigt
instrument för regional samordning. Det måste därför förhindras att sektorsintressen
utvecklas i motstridiga riktningar och därmed omöjliggör en samlad
planering.

I propositionen föreslås att ett antal länsnämnder inordnas i länsstyrelsen,
nämligen länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbruksnämnden, den nuvarande
länsstyrelsen samt i förekommande fall fiskefrågor.

I propositionen föreslås att fiskenämnden bör ingå i den nya länsstyrelsen.
Sedan propositionen avlämnats har emellertid utredningsmannen om översyn
av fiskeprisregleringen avlämnat sitt förslag, som även berör fiskenämnderna.
Förslaget innebär att fiskenämnderna i sin helhet upphör redan nästa
år. Fiskenämnderna bör avvecklas först den 1 juli 1991 i samband med införandet
av den nya regionala statliga förvaltningen. Fiskenämndernas regionala
resurser, främst fiskerikonsulenterna, bör då samtidigt överföras till den
nya regionala statliga förvaltningen för att därigenom tillföra den nya länsstyrelsen
en kompetens på det - inte minst från miljösynpunkt - viktiga fiskevårdsområdet.

Arbetsmarknadsfrågorna lämnas dock utanför den föreslagna samordningen.
Arbetsmarknadsfrågorna har en mycket central betydelse för den
regionala planeringen och samordningen. Det är därför inkonsekvent att
länsarbetsnämnden i sin helhet lämnats utanför. Målsättningen bör vara att
inlemma de planeringsfrågor som rör sysselsättningsutvecklingen i de nya
länsstyrelsernas verksamhet. Arbetsförmedlingsverksamheten kan därefter
ges en mer lokal förankring i arbetsförmedlingsnämnderna.

Beträffande länsbostadsnämnderna föreslås att det som rör de kommunala
bostadsförsörjningsprogrammen och annan samhällsplanering i framtiden
skall utföras inom de nya länsstyrelserna. Var länsbostadsnämndens
kvarvarande uppgifter skall hanteras bör studeras i det fortsatta förändringsarbetet.

Länsskolnämndernas uppgifter skall enligt förslaget över till de nya länsstyrelserna.
Länsstyrelsen skall i samband med reformen även ges en roll
inom högskoleutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen. Det är viktigt
att länsstyrelsens resurser och intresse inte styrs från den obligatoriska utbildningen
mot den frivilliga.

De obligatoriska nämnderna

Vid sidan av länsstyrelsens styrelse föreslås att det inrättas fem obligatoriska
nämnder: utbildningsnämnd, nämnd för fysisk planering, lantbruksnämnd,
kommunikationsnämnd och miljöskyddsnämnd. I de tre nordligaste länen
föreslås också en rennäringsnämnd.

I flera av länen är förhållanderna av den art att det är motiverat att skapa
andra lösningar än de fem föreslagna nämnderna. Det talas i propositionen
vidare om att tillåta inrättandet av beredningsgrupper och rådgivande organ.

Mot bakgrund av de stora variationerna mellan länen är det opraktiskt att
först besluta om ett antal obligatoriska nämnder och därefter bli tvungen att
tillåta en del undantag. Förutsättningarna och traditionerna varierar starkt

mellan länen, vilket även påverkar effektiviteten i den av regeringen före- Mot. 1989/90

slagna nämndorganisationen. I några län fungerar den säkert bra, i andra Bo 17

mindre bra.

För att beslutsorganisationen skall bli så effektiv och ändamålsenlig som
möjligt bör länsstyrelserna ges frihet att själva besluta om den. Några länsstyrelser
finner det kanske riktigt att inrätta en nämndorganisation enligt
propositionens modell. Andra väljer att istället för den ytterligare beslutsnivån
inrätta ett antal råd och beredningsgrupper.

Hur styrorganen skall utses

Regeringen föreslår att de fem obligatoriska nämnderna till hälften skall utses
av regeringen och till hälften av landstinget. Detta förslag går emot utredningens
förslag som förordade att samtliga ledamöter skulle utses av landstinget.
Ordförandeskapet föreslås i båda fallen innehas av landshövdingen.

Eftersom folkpartiet yrkar avslag på en obligatorisk nämndorganisation
bör länsstyrelserna själva ges förtroendet att avgöra hur besluts- och beredningsorganisationen
skall utformas. Därför bör även länsstyrelserna själva
välja ledamöter till de organ som de väljer att inrätta.

Juridisk kompetens

Inom länsstyrelserna handläggs många frågor som kräver kvalificerad juridisk
kompetens, tillståndsprövning och besvärsärenden är de främsta exemplen.
Inom varje länsstyrelse bör det därför finnas en enhet som samlar
på sig betydande erfarenhet och kompetens inom det juridiska området,
vanligen benämnd förvaltningsenhet. Varje länsstyrelse bör även tillförsäkras
kompetens genom att även det juridiska området ges en länsexpert.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en tydligare ansvarsfördelning mellan
de statliga och kommunala huvudmännen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den oklara ansvarsfördelningen mellan de nya länsstyrelserna
och de centrala ämbetsverken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsarbetsnämnderna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att ytterligare se över länsbostadsnämndernas
kvarvarande uppgifter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fiskefrågorna i samband med reformgenomförandet
bör ingå i de nya länsstyrelserna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsfrågorna,

7. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del som sin 6

Mot. 1989/90
Bol7

Stockholm den 4 oktober 1989
Erling Bager (fp)

Siw Persson (fp) Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Leif Olsson (fp)

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibilitet
i länsstyrelsernas beslutsorgan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länsstyrelsen
själv bör ges rätt att besluta om den interna beslutsorganisationen
och att tillsätta ledamöterna i de nämnder eller beredningsorgan
som den beslutat att inrätta,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av juridisk kompetens vid länsstyrelserna.

7