Motion till riksdagen

av Ulf Melin och Anders G Högmark (m)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

Mot.

1989/90

Bol6-21

Fiskenämnderna och fiskerikonsulenterna har med nuvarande bestämmelser
ansvaret för statens politik på regional nivå när det gäller vården av fiskevatten,
yrkesfiske, fritidsfiske (sportfiske) och vattenbruk. Detta ansvar omfattar
3 500 yrkesfiskare och fiskeföretag, 2500 fiskevårdsorganisationer,

2000 vattenbruksföretag samt drygt 2 miljoner sportfiskare, varav ca 1 miljon
är mycket aktiva. En liten del av nämndernas verksamhet berör yrkesfiskefrågor.
Antalet sådana är bara drygt 5 procent. I propositionen framförs
att om det i den framtida fiskeadministrationen finns en länsanknytning skall
den nya länsstyrelsen svara för denna verksamhet.

Jordbruksdepartementet tillsatte i december 1988 en utredning med uppgift
att se över prisregleringen på fisk och den statliga fiskeadministrationen
inklusive fiskenämnderna. I direktiven angavs bl.a. att utredningen skulle
beakta de överväganden, som gjordes av kommittén, ”en samordnad länsförvaltning”
(SOU 1988:5 och 6). Kommittén föreslog att fiskenämndernas
nuvarande verksamhet i framtiden skall inordnas i de nya länsstyrelserna.

Det anser vi vara ett bra förslag eftersom fiskefrågorna utgör en viktig faktor
för de flesta läns utveckling. Fisket har dessutom en rad olika kopplingar
till verksamheter, som länsstyrelserna, andra statliga länsmyndigheter och
kommuner nu har ansvar för. 1989 års fiskeriutredning föreslår däremot i sitt
betänkande ”Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen” (SOU
1989:56) bl.a. att samtliga länsfiskenämnder skall avvecklas från den 1 juli
1990, ett år innan de nya länsstyrelserna beräknas starta sin verksamhet. Staten
bör, anses det, inte ha något ansvar för utveckling av sportfiske, fiskevård,
information och rådgivning utan detta är enligt utredningen en kommunal
angelägenhet. Förslaget är dåligt på grund av att det föreligger en stor
risk, att ett mödosamt uppbyggt fiskevårdande arbete i länen slås sönder.

Vården och nyttjandet av fiskevatten förutsätter en planering, som ingår i
övrig samhällsplanering av naturresurserna. På länsnivå samordnas de övergripande
centrala bedömningarna med de regionala och lokala intressena,
vilket är nödvändigt, särskilt med tanke på fiskevården, som utgör själva
grunden för att kunna bevara fiskbestånden och utveckla fiske både som näring
och fritidssysselsättning. Det behövs en regional instans för samråd, när
man bildar fiskevårdsområden. Dessa är en förutsättning för att fiskevårdsåtgärderna
typ kalkning, stödutsättningar och introduktion av nya fisksorter
etc. skall kunna ske. 1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr BoI6-2I

Fiskerinämnden har hand om tillståndsgivning och samråd vid iordning- Mot. 1989/90

ställande av s.k. ”put and take”-sjöar. Det är viktigt att kompetensen bibe- Bolö

hålls därför att på den regionala nivån finns den biologiska helhetsbild, som
är nödvändig. Man biträder också med råd och anvisningar vid ekologiska
undersökningar både i sjöar och strömmande vatten.

När ideellt arbetande sportfiskeklubbar vill göra restaureringar av strömvatten
för inplantering av lämpliga fisksorter krävs det expertis, som har en
god kännedom om länets vattenmiljöer. Fiskerikonsulenten har genom sina
många kontakter i länet möjlighet att ge tips om vem eller vilka, som arbetar
med liknande projekt. Via denna typ av kontakter fås många värdefulla råd,
som för verksamheten framåt.

Sportfisket är en ständigt ökande verksamhet. Många familjer ser möjligheten
att tillsammans vistas i naturen och bedriva fiske. Trycket på våra fiskevatten
ökar år från år. Ett aktivt fiskevårdsarbete från fiskevårdsområden
och ideella sportfiskeföreningar bidrar till att fler människor får del av attraktiva
och välskötta vatten. En förutsättning för att detta arbete skall kunna
fortsätta och vidareutvecklas är att tillgång på expertis finns. Denna kunskap
finns i dag hos länens fiskerikonsulenter. En överföring av beslut och arbetsuppgifter
av regional karaktär från den länsanknutna organisationen till fiskeristyrelsen
skulle enligt vår mening medföra en onödig centralisering av
verksamheten och att staten avhänder sig den regionala kompetensen i fiskefrågor.
Denna avveckling kan bli ett dråpslag mot de många människor,
som i dag arbetar med fiskevård.

Vid handläggningen av fiskefrågor i de stora sjöarna, däribland Vättern,
måste de nya länsstyrelserna fatta de formella besluten inom sina respektive
gränser. En länsstyrelse vid varje sjö av detta slag bör emellertid få ansvaret
för samordnande av gemensamma insatser. Fiskenämnden i Jönköpings län
har sedan 20 år tillbaka ansvarat för samtliga fiskefrågor i Vättern och det är
därför naturligt att länsstyrelsen i Jönköpings län får den samordnande rollen
i denna sjö. På samma sätt vore det rimligt och ändamålsenligt om motsvarande
samlade ansvar för sjön Bolmen, en av Sveriges till ytan tio största
sjöar, tillkom länsstyrelsen i Kronobergs län. Ett växande yrkesfiske och omfattande
fritidsfiske i denna sjö är ett starkt motiv för detta samlade regionala
ansvar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regionala
fiskefrågor även fortsättningsvis bör handläggas på länsnivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fiskenämnderna
bör inordnas i de nya länsstyrelserna från den 1 juli 1991,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länssty

2

relserna i Jönköpings och Kronobergs län bör få ansvaret för samord- Mot. 1989/90

nande uppgifter vad gäller fiske i Vättern respektive Bolmen. Bolö

Stockholm den 4 oktober 1989

Ulf Melin (m) Anders G Högmark (m)

3