Motion till riksdagen
1989/90: Bo 12

av Roland Brännström (s)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

Lantmäteriets organisation i länen består av ett länskontor (överlantmätarmyndigheten)
och ett varierande antal lokala kontor (lantmäteridistrikt med
ev. lokalkontor). Överlantmätaren, som för närvarande är anställd hos länsstyrelsen,
har ansvar också för distrikten.

Verksamheten lokalt omfattar både myndighetsuppgifter och uppdrag
inom lantmäteriets kunskapsområden. Båda slagen av uppgifter är avgiftsfinansierade.
Kombinationen av myndighetsuppgifter och uppdrag är viktig
för att kunna utnyttja både personalen och den lokala förankringen effektivt
och att därigenom dels behålla ett tillräckligt arbetsunderlag för hela den
spridda distriktsorganisationen, dels hålla kostnaderna för myndighetsuppgifterna
nere. Samtidigt ställs dock särskilda krav på chefernas förmåga som
företagsledare.

Det relativt stora inslaget av uppdrag (cirka 50 %) ger lantmäteriet en särställning
bland de myndigheter som är aktuella i anslutning till frågan om
samordnad länsförvaltning. Ytterligare markeras en sådan särställning av att
lantmäteriets myndighetsuppgifter för fastighetsbildning numera är avsevärt
mera knutna till den kommunala planläggningen och till kommunala myndigheter
än till länsplaneringen och länsmyndigheterna.

Lantmäteriet har i många år brottats med ekonomiska svårigheter. Till en
inte oväsentlig del har dessa berott på styrningsformerna för den lokala verksamheten.
Det var t.ex. stora skillnader i resultatet i olika län utan att detta
kunde förklaras av yttre förhållanden. Lednings- och styrfrågorna kom därför
att uppmärksammas särskilt. Genom interna försök började lantmäteriet
för drygt tre år sedan att söka mer rationella former för en stark decentralisering
med samtidig ökning av effektiviteten. Utrednings- och försöksverksamheten
har successivt behandlats i verkets politiska sammansatta styrelse
under full enighet om vilka slutsatser och ståndpunkter den borde leda till.
Lantmäteriverket har framfört sina förslag i en rapport ”Lantmäteriet satsar
för 90-talet” som i juni 1988 överlämnades till regeringen.

Det kan nämnas att lantmäteriet under försöksperioden uppnått goda
ekonomiska resultat.

Enligt lantmäteriverkets förslag skall det i varje län finnas ett särskild kontor
för arbetsuppgifter med anknytning till andra statliga länsmyndigheter.
Detta kontor, som skall ledas av överlantmätaren, kan tillgodose alla de

praktiska behov som en samordnad länsförvaltning rimligen kan ställa på Mot. 1989/90
lantmäteriet. Enligt förslaget skall däremot den lokala verksamheten ledas Bol2
av de lokala enhetscheferna med ansvar direkt till en avdelningschef inom
lantmäterieverket. Denna avdelningschef ansvarar i sin tur för en viss grupp
län.

I regeringens proposition 1988/89:154 föreslås att fastighetsregistreringen
bryts ut ur länsstyrelserna och organiseras inom lantmäteriets länskontor.

Detta överensstämmer med lantmäteriverkets förslag. Emellertid görs i propositionen
också ett uttalande om lantmäteriets lokala organisation.

Föredragande anför:

Jag vill betona att förslaget bygger på att det i varje län skall finnas en
under lantmäteriverket direkt ansvarig chef med uppgift att ansvara för den
lokala lantmäteriverksamheten i länet och att verka för samordning mellan
lantmäteriets verksamhet och andra verksamheter i länet.

Enligt vår mening bör inte lantmäteriets interna och lokala organisation
behandlas i samband med beslutet om en samordnad länsförvaltning. Riksdagen
bör därför inte ta ställning i denna fråga. Frågan om lantmäteriets interna
styrning bör till de delar den regleras genom författning behandlas
inom bostadsdepartementet. Med hänsyn till lantmäteriverkets ekonomiska
ansvar bör verkets förslag i ämnet ges stor tyngd.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande lantmäteriverkets organisation och ledning.

Stockholm den 4 oktober 1989

Roland Brännström (s)

9