Motion till riksdagen
1989/90: A88
av Bo Holmberg m.fl. (s)
med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet
Åtgärder för att förbättra den regionala utvecklingen i
Västernorrlands län
Regeringen har i tilläggsbudgeten 1989 uttalat behovet av att särskilda regionalpolitiska
satsningar görs i Västernorrland. Samtidigt gjorde regeringen
flera viktiga satsningar i länet.
Den regionalpolitiska propositionen innehåller flera förslag som vi drivit i
länet. Det gäller sektorssamordningen, decentralisering av befogenheter till
länsstyrelserna, friare länsanslag, bättre samordnad offentlig service samt
nya utvecklingspengar. Det är viktigt att länsstyrelsen tar sitt vidgade ansvar
för den regionala utvecklingen. En angelägen åtgärd är att sammanställa de
möjligheter för länet som nu kommer tillsammantaget i propositionerna om
regional-, närings- och forskningspolitiken. En framgång är att både forsknings-
och regionalpolitiska propositionerna innehåller ett genombrott för
forskning vid de mindre och medelstora högskolorna, typ Sundsvall/Härnösand.
Vår bedömning är ändå att förslagen i propositionen inte är tillräckliga för
att lösa dagens problem och att garantera en långsiktig positiv utveckling i
Västernorrland. Det behövs ytterligare insatser för att klara akuta problem
och för att bygga en stabil struktur för arbete och utveckling framåt. Vi stödjer
detta både på egna erfarenheter, på fakta i länsplaneringen och på ERU:s
arbete.
En hörnsten i regionalpolitiken har varit att förstärka industrisysselsättningen
i utsatta regioner. Regioner har varit liktydigt med län. Det företagsstöd
som utgått har givit bra effekt på sysselsättningen. Med relativt liten
penninginsats från samhället har de totala investeringarna blivit flera gånger
större. När det nu sker en koncentration av stödet till inlandet bryts en del
av den stödpolitik som baserats på helhetssyn för region/län.
Detta kan exemplifieras genom situationen i Örnsköldsvik. Kommunen
har på tio år förlorat omkring 2 500 jobb, men tillskapat 600 nya genom företagsstödet,
till följd av att kommunen tillhört område C. Detta har varit positivt
för hela kommunen. Nu kommer enbart inlandsdelarna att placeras i
stödområde.
Det är därför viktigt att olika möjligheter tillvaratas så att hörnpelaren i
regionalpolitiken - industriutveckling baserad på regional nivå och politik - Mot. 1989/90
kan fortsätta att utvecklas. De nytillkommande stödformerna måste här bära A88
upp "förlusterna” med minskningen av storleken på företagsstödet och den
"snävare” områdesindelningen.
Vår bedömning är att de nytillkommande stödformerna inte räcker för att
helt täcka behoven. Vårt förslag är bl.a. att Västernorrland prioriteras i fördelningen
av de ökade länsanslagen. Dessa pengar kan då delvis kompensera
t.ex. Örnsköldsvik.
Ett annat förslag är att länets kustkommuner - Sundsvall, Timrå, Härnösand
och Örnsköldsvik - blir de nya stödpunkter som föreslås i propositionen.
Det skulle också bidra till den helhet i industripåverkan som regionalpolitiken
måste innehålla också framåt.
För industrins utveckling blir också elpriserna avgörande. Den elintensiva
industrin är mycket dominerande i vårt län och finns lokaliserad i nästan alla
länets kommuner - både i kust- och inland. Därför är det nödvändigt med
framtida elpriser som möjliggör att den tunga elintensiva industrin kan konkurrera
och utvecklas i vårt län.
I en särskild länsmotion har vi betonat behovet av att högskolan Sundsvall/Härnösand
prioriteras i nivå med högskolorna i Växjö och Karlstad. Länet
behöver utveckla en stark och stor högskola, med fasta forskningsresurser
som kan spela en regionalpolitisk roll för hela länet. Det är en strategisk
framtidsfråga för Västernorrland.
Insatserna för bättre järnvägar, flyg, vägar och andra infrastrukturåtgärder
behöver förbättras i Västernorrland. Länet har här inte likvärdiga förutsättningar
med landet i övrigt. Ett viktigt mål för regionalpolitiken är att sådan
basal service skall tillkomma människor och företag på lika villkor i hela
landet.
Till de här generella och långsiktigt verkande åtgärderna för regional utveckling
i länet behövs akuta insatser på grund främst av industrinedläggningar.
Situationen i Ånge är nu oroande. Till en inlandskommuns långsiktiga negativa
befolkningsutveckling har nu tillkommit nedläggningssituationen i
Ljungaverk. En så stor industrinedläggning förutsätter extra insatser från
samhällets sida. En sådan extra insats kan vara att tillfälligt lyfta stödnivån
till vad som gäller i stödområde 1.
För Ånge måste bl.a. regeringen pröva alla möjligheter som står till förfogande.
Länsstyrelsen kommer att utarbeta förslag och i samverkan med
kommunen gå igenom situationen med industridepartement och minister.
Situationen i Härnösand är också klart besvärande. Omkring 500 statliga
arbeten har bortfallit, främst på grund av decentraliseringar. Därtill kommer
nu nedläggningen av Hagraf. Här berörs 250 anställda i en redan industrifattig
kommun.
För Härnösand behöver regeringen vidta följande åtgärder: Påverka
ägarna till Hagraf att ta sitt sociala ansvar för sysselsättningen, tillfälligt inplacera
Härnösand i stödområde 2 samt tillföra Härnösandsgruppen, som
leds av landshövdningen, statliga medel.
För Kramfors behöver regeringen agera för att SAAB behåller tillverkningen
i Kramfors och att stöd kan utgå till utvecklingsarbete för en framtida 12
kabiageindustri i kommunen. Det är också viktigt att stödnivån blir tillräck- Mot. 1989/90
ligt hög när Kramfors inplaceras tillfälligt i stödområdet. A88
Situationen i Sollefteå är liklydig med inlandskommunernas långsiktiga
svårigheter. Därtill kommer minskade jobb på grund av förändringarna
inom försvaret. Här har staten ett särskilt sysselsättningsansvar.
Regeringen behöver för Sollefteå tillföra kommundelarna Ramsele och
Junsele till stödområde 1. Skälet är att de delarna helt kan jämföras med de
inlandskommuner som tillförs stödområde.
Vi har inledningsvis beskrivit de nackdelar som drabbar Örnsköldsvik på
grund av den ändrade stödområdesindelningen. Kommunen är beroende av
fortsatta regionalpolitiska satsningar.
Regeringen har tidigare lovat att medverka i lokalisering av tjänsteföretag
till det kommande "tjänstecentrat” i kommunen. Det är viktigt att den medverkan
kan aktiveras och fullföljas. Vi föreslår också att delar av det ökade
länsanslaget (som vi inledningvis föreslog) kan tillkomma Örnsköldsvik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om att Ramsele och Junsele församlingar
i Sollefteå kommun inplaceras i stödområde 1,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiska åtgärder för Västernorrland.
Stockholm den 26 mars 1990
Bo Holmberg (s)
Rune Jonsson (s) Bo Forslund (s)
Martin Segerstedt (s) Britta Sundin (s)
13