Motion till riksdagen
1989/90: A86

av Bo Holmberg m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens engagemang i
de föreslagna riskkapitalbolagen

Både i den näringspolitiska och i den regionalpolitiska propositionen betonas
de särskilda hänsyn som måste tas till skilda regionala förutsättningar.
Vi delar denna uppfattning och menar att utvecklingsfondernas verksamhet
också bör bedömas i ett regionalpolitisk! perspektiv.

Det finns ett större behov i skogslänen av s.k. riskvilligt kapital. Det kan
vi också se genom det större utlåningsbehovet som riktats mot utvecklingsfonderna
i det området. Erfarenheten är också den att bankerna sällan tar
det fulla riskansvaret. Utvecklingsfondernas medverkan har i många fall varit
en förutsättning för bankernas insatser.

Utvecklingsfondernas pengar har därför ”formerat” samhällets resurser
två-tre gånger. Investeringarna har blivit större än krediten från fonderna.
Förklaringen är att bankerna trätt in när det blivit klart med utvecklingsfondernas
medverkan.

Vi befarar att bankerna kan bli ännu striktare i sina bedömningar - om
konjunkturen viker och sysselsättningsläget eventuellt försämras vid strukturomställningar
i industrin. Då brukar skogslänen drabbas särskilt hårt.

Regeringen föreslår att 1 miljard kronor dräs in från utvecklingsfondernas
likvida medel och att fonderna åläggs att vara med i riskkapitalbolag till en
kostnad av 600 milj. kr. Vi hade gärna sett en bättre analys av de här förändringarna
- utifrån det regionala perspektivet. Blir det en omfördelning av
kapital ifrån skogslänen till andra delar av landet?

Förslaget innebär att nästan alla likvida medel försvinner från fonderna.
Det skapar problem. Dels är de likvida medlen en kassabuffert om utlåningen
snabbt ökar och dels ger de ränteavkastning som kan ”betala” de förluster
man gör på grund av högt och nödvändigt risktagande.

I propositionen föreslås att lokaliseringslånen helt försvinner. Vidare föreslås
att utvecklingsfondernas målgrupp utvidgas till samtliga företag. 11.ex.
Västernorrland betyder det att målgruppen vidgas från omkring 1 000 till
8 000-10 000 företag.

De ökande anspråken kan inte klaras om utlåningsmöjligheterna minskar Mot. 1989/90

alltför mycket. Tvärtom kommer nyutlåningen att sjunka. Vi vill heller inte A86

att utvecklingsfonderna i ett läge med mindre kapital lägger om kursen och
kanske tvingas minska sitt risktagande. Det skulle slå regionalpolitiskt snett
för skogslänen.

Vår bedömning är också att riskkapitalbolagens målgrupp blir betydligt
mindre än utvecklingsfondernas. Effekterna för skogslänen riskerar därför
att bli begränsade. Vi har också i dag ett antal institut och bolag som verkar
regionalpolitiskt. Resultatet är varierande.

Kunnandet utvecklas nu lokalt och regionalt, likaså företagskontakterna
och engagemanget i utvecklingsfrågorna. Strukturer ovanför lokal- och regionalnivåerna
blir i det perspektivet mindre effektiva.

I propositionen sägs om utvecklingsfonderna att överläggningar skall tas
upp med landstingen om nya avtal senast fr.o.m. 1992. Det blir en uppgift
för regeringen att ta ställning till takten och hur inbetalningen av fondernas
medel skall utformas.

Enligt vår mening bör i detta uppdrag kunna ingå att avtalen för utvecklingsfonderna
i skogslänen får träffas utifrån regionalpolitiska bedömningar.

För Norrlandsfonden gäller motsvarande situation och behov. Det viktiga är
inte den enhetliga organisationen, utan att lokala lösningar får sökas för lokala
uppgifter och problem. Utrymme för flexibla och regionala lösningar

bör finnas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av särskilda avtal för utvecklingsfonderna
(skogslänen) och Norrlandsfondens engagemang i föreslagna riskkapitalbolag.

Stockholm den 26 mars 1990

Bo Holmberg (s)

Sten-Ove Sundström (s) Roland Brännström (s)

Nils-Olof Gustafsson (s) Ove Karlsson (s)

Axel Andersson (s) Magnus Persson (s)

6