Motion till riksdagen
1989/90:A83

av Carl Bildt m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:76 1989/90

Regionalpolitik för 90-talet A83

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning 3

2. Inledning 3

3. Regionalpolitik i olika perspektiv 5

3.1 Den centraliserade statsmakten 5

3.2 Storstäder och regionala tillväxtcentra 6

4. Viktiga faktorer för regional utveckling 7

4.1 Klimat och miljö 7

4.2 Det goda entreprenörklimatets betydelse 7

4.3 Nätverkssamverkan 7

4.4 Näringslivstradition 8

5. Betydelsen av statens och kommunernas agerande 8

5.1 Utlokalisering 8

5.2 Decentralisering av besluten 9

5.3 Skatteutjämning 9

5.4 Kultur och fritid 9

6. Betydelsen av god energitillgång 10

7. Betydelsen av kommunikationer 10

7.1 Allmänna förutsättningar 10

7.2 Regeringens politik 12

7.3 Moderata förslag 13

8. Betydelsen av kunskap och utbildning 13

8.1 Undervisning vid de mindre högskolorna 14

8.2 Forskning vid de mindre högskolorna 15

8.3 Yrkesutbildning 16

8.4 Övriga skolor 16

8.5 Teknikcentra 16

8.6 Utvecklingsfonderna 17

9. Betydelsen av stärkt konkurrenskraft 18

9.1 Sänkta arbetsgivaravgifter 18

9.2 Transportkostnader 19

10. Förutsättningar att starta och driva företag 20

10.1 Etableringshinder 20

10.2 Skatteregler 20

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr A83

10.3 Bankernas roll 20 Mot. 1989/90

10.4 Utvecklingsbolag 21 A83

11. Lokaliseringsstöd 21

11.1 Regeringens politik 22

11.2 Moderata förslag 22

12. Ge landsbygden en chans att leva bättre 24

12.1 Skatterna 25

12.2 Jord-och skogsbruk 25

12.3 Kombinationssysselsättning 26

12.4 Skärgårdsproblemen 26

12.5 Kommunikationerna på landsbygden 26

12.6 Glesbygdsstöd 27

12.7 Glesbygdsdelegationen 27

13. Anslagsfrågor 28

13.1 Dl Lokaliseringsbidrag 28

13.2 D4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter 28

13.3 D5 Sysselsättningsbidrag 28

13.4 D6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder 28

13.5 D7 Glesbygdsdelegationen 29

13.6 D10 Särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtland 29

13.7 Dl 1 Riskgarantilån 29

14. Hemställan 29

2

1. Sammanfattning

Mot. 1989/90

A83

Skall Sverige på ett stort antal områden kunna möta morgondagens utmaningar
måste hela vårt land bidra till den ekonomiska tillväxten. För att detta
skall kunna ske krävs att tillväxtprocessen fungerar i hela landet.

Regeringens förslag till en ny regionalpolitik innehåller egentligen inga
nyheter. I stället innebär förslagen att ytterligare statliga medel anvisas. Orsaken
till socialdemokraternas problem med regionalpolitiken är att de inte
vill inse att ett allmänt gott näringslivsklimat är den främsta förutsättningen
för tillväxt och välstånd i alla landets regioner.

De viktigaste politiska insatserna för att förbättra förutsättningarna för invånarna
i de svagt utvecklade delarna av vårt land återfinns inte inom ramen
för den normala regionalpolitiken. Det framtida skattesystemet, Sveriges
framtida roll i Europa, förutsättningarna för energiförsörjningen och regler
och lagar kring företagande är ingen av de faktorer som kommer att betyda
mer för den regionala utvecklingen.

Om politiken förändras bl.a. på de ovan uppräknade områdena kommer
tillväxten i den svenska ekonomin att öka. Då kommer också alla delar av
landet att kunna utvecklas. Regionalpolitiska insatser behövs då för att underlätta
utvecklingsprocessen - inte för att starta den.

Målsättningen för regionalpolitiken bör vara att alla landets regioner skall
fungera på ett tillfredsställande sätt.

De särskilda regionalpolitiska insatserna skall koncentreras till de regioner
som har den svagaste utvecklingen. Men samtliga län har landsbygdseller
glesbygdsområden med speciella problem. Även för länen utanför de
regionalpolitiska stödområdena måste det finnas resurser att göra insatser
för att främja utvecklingen på landsbygden.

Beslutsrätten över regionalpolitiska stödmedel bör decentraliseras till
länsnivå i så stor utsträckning som möjligt.

Vi avvisar regeringens förslag om särskilda statliga riskkapitalbolag. I
grunden är inte problemet att det finns för litet riskvilligt kapital - problemet
är att småföretag är en alltför riskabel investering på grund av det kärva klimatet
för just småföretag. Moderata Samlingspartiet föreslår en rad åtgärder
för att förbättra småföretagsklimatet. Vi föreslår bland annat att det öppnas
möjligheter för privata företag att lämna vinstandelslån.

Utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet bör upphöra. Fonderna bör i
stället koncentrera sin verksamhet på information och rådgivning i samband
med nyföretagande.

Regeringens förslag till ändrade regler för lokaliseringsbidrag är visserligen
ett steg i rätt riktning eftersom subventionsgraden minskar, men många
av de problem som i dag är förknippade med lokaliseringsbidragen kvarstår.
Vi anser därför att ett system med s.k. riskgarantilån bör prövas.

Inledning

Den enskilde individen känner ofta en stark känslomässig bindning till sin
hemtrakt. Den representerar en trygghetskänsla. Samtidigt väljer allt fler att

3

flytta till andra delar av landet. Det framställs ibland som ett nederlag för Mot. 1989/90

regionalpolitiken. Så är inte fallet. Varje individ måste själv - utifrån hans A83

eller hennes förutsättningar och intresse - avgöra bostadsort och yrke.

Under de senaste decennierna har det skett en omfattande inflyttning till
städerna. För hundra år sedan bröt många upp och utvandrade till Amerika.

1 framtiden kommer många att flytta, inte bara inom Sverige utan inom
Europa.

Under historiens gång har ekonomiska, politiska och värderingsmässiga
förändringar medfört näringsstrukturella och befolkningsmässiga konsekvenser.
Efterhand som de mer långsiktiga positiva effekterna blivit uppenbara
har de accepterats av allmänhet och beslutsfattare. Alltför ofta har dock
politiska beslutsfattare försökt motverka förändringarna. Den ovisshet och
otrygghet inför framtiden som stora samhällsomdaningar alltid föder bland
enskilda människor har använts som argument för politikernas handlande.

Detta har alltför ofta fördröjt en utveckling som visat sig vara positiv för
samhället och den enskilde.

En framgångsrik strategi som syftar till att minska de negativa och stärka
de positiva regionala effekterna av näringslivets förändringar fordrar att orsakerna
till förändringarna först klarläggs. Tekniska förändringar och ändrad
efterfrågan på olika produkter har stor betydelse. I debatten glömmer
man dessutom ofta att politiken inom ett område kan medföra konsekvenser
för den regionala balansen.

Ett perspektiv som försummats är marknadsekonomins grundläggande
betydelse för regional utveckling och tillväxt. Skall näringslivet i Sverige
kunna utvecklas positivt krävs ett gott näringslivsklimat, som stärker marknadsekonomin
och främjar kreativiteten hos enskilda individer.

Regeringens politik är märklig. Samtidigt som regeringen, genom skatter
och avgifter, tar in pengar från företagen skall i ännu högre utsträckning
företag kunna erhålla rena subventioner.

Regionalpolitiken måste utformas med hänsyn till förhållanden på andra
politiska områden. Vi föreslår i partimotionen "Sveriges väg till Europa”

(1989/90:U503) åtgärder för att Sverige inte skall bli en mindre utvecklad
region i Europas utkant. Den Europeiska Gemenskapen bygger nu upp en
gemensam inre marknad. Sverige bör tillämpa en strategi av stegvis anslutning
som syftar till att svenska medborgare och företag erhåller samma rättigheter,
möjligheter och skyldigheter som medborgare och företag i andra
västeuropeiska länder. Sverige måste parallellt med den nu pågående s.k.

EES-processen analysera förutsättningarna för svenskt medlemskap.

En nödvändig faktor för att uppnå tillväxt i den svenska ekonomin är ett
sänkt skattetryck. Skattetrycket i Sverige är högre än i något annat land-ca
57 procent. Vi föreslår i vår skattepolitiska partimotion "Sänkt skatt - större
frihet - ökad välfärd" (1989/90:Sk403) riktlinjer för ett framtida reformerat
skattesystem som medger en väsentlig sänkning av det totala skattetrycket.

Regeringens kärnkraftsavvecklingsprogram kommer att hota sysselsättning
och välstånd. De mest elintensiva industrierna ligger i regioner som redan
har en svag arbetsmarknad. 1 vår energipolitiska partimotion
(1989/90: N404) framhåller vi att grunden för en energipolitik som inte allvar

4

ligt skadar den svenska ekonomin är att de nuvarande kärnkraftsreaktorerna
nyttjas så länge de uppfyller säkerhetskraven.

Arbetsmarknadens funktion är av vital betydelse för möjligheterna att nya
arbetsplatser kan tillkomma i utvecklingsmässigt svaga delar av landet. Vi
framlägger dels i en motion om arbetsmarknadspolitiken (1989/90:A252),
dels i flera arbetsrättsliga motioner (1989/90: A749, A751, A760 och A761)
förslag som syftar till en bättre fungerande arbetsmarknad.

I en situation där den politiska inriktningen förändrats i enlighet med våra
förslag kommer det likväl att behövas åtgärder av regionalpolitisk karaktär
i vissa delar av vårt land. Det är viktigt att regionalpolitiken utformas efter
verklighetens krav och realiteter. Regionalpolitiska medel måste vara effektiva
och bli föremål för kontinuerlig uppföljning och omvärdering.

Den regionalpolitiska kommittén, REK-87, har nu redovisat sina förslag.

Dessvärre gick det inte att nå någon bred politisk enighet om en ny regionalpolitik.
Regionalpolitiska kommittén förmådde inte presentera något egentligt
alternativ till den nuvarande regionalpolitiken. Det bör noteras att flera
av de förslag som utredningsmajoriteten förespråkade har avvisats av regeringen.
Därvidlag har regeringen på några punkter anslutit sig till de synpunkter
som redovisas av den moderate ledamoten.

Regeringens regionalpolitik präglas av en brist på nytänkande. Förslaget
karakteriseras också av en stark tilltro till statliga myndigheter och diverse
offentliga inslag i näringslivet.

Regionalpolitik i olika perspektiv

Det är viktigt att betrakta förhållandena i Sverige ur olika geografiska perspektiv.

- Det globala perspektivet handlar om Europas roll i världen och hur
Europa i framtiden skall kunna stärka och hävda sin ekonomiska och kulturella
position visavi omvärlden.

- Det europeiska perspektivet som rör Sveriges roll i Europas ekonomiska
och kulturella gemenskap och som bl.a. innefattar hur vårt land skall
kunna samverka och konkurrera med andra länder inom ramen för ett
växande europeiskt samarbete.

- Det nationella perspektivet rör regional utveckling och måste innefatta
hur vi skall skapa långsiktiga förutsättningar för regioner att utvecklas på
ett positivt sätt.

- Det inomregionala perspektivet rör balansen inom en region.

3.1 Den centraliserade statsmakten

Sverige är i dag mera centraliserat än någonsin. Trots att decentralisering
sedan 1970-talet har varit ett vanligt förekommande uttryck i politiken har
utvecklingen drivits i motsatt riktning.

Den socialistiska ideologin med dess krav på likformighet kräver standardiserade
lösningar. Därigenom kan makt och inflytande i samhället centraliseras.
Ett av resultaten är en kraftig tillväxt av den offentliga sektorn. De
offentliga utgifternas andel av BNP uppgick för 30 år sedan till ca 29 procent
- nu är de ca 65 procent. Det har inneburit att allt fler viktiga ekono- 5

miska beslut fattas av ett relativt fåtal personer i departement och riksdag.

Mot. 1989/90

A83

Successivt har det offentliga inflytandet över individer och företag ökat. Mot. 1989/90

Företag och kommuner styrs av lagar och bestämmelser som oftast förskju- A83

ter makten till Stockholm. Enskilda lagar har ofta förefallit motiverade och
relativt harmlösa. Det sammanlagda resultatet har emellertid blivit svåröverskådliga
lagkomplex, vilkas konsekvenser endast ett fåtal centralt placerade
experter kan överblicka.

För att styra eller "stimulera" kommuner och landsting har det skapats ett
stort antal s.k. specialdestinerade statsbidrag. Staten delar ut stora bidrag till
kommunerna om dessa utformar service m.m. på det sätt som staten vill. 1
realiteten har kommunernas självstyre därmed kraftigt reducerats. Socialdemokraternas
ambition har varit att Sveriges kommuner skall se likartade utoavsett
om det är Göteborg eller Åsele, om det är Pajala eller Ystad.

En annan centraliserande effekt av statens bidragsgivning är att befolkningen
i små kommuner många gånger betalar in mer i skatter och avgifter
till staten än vad som återgår i form av statsbidrag. Invånarna i de små glesbygdskommunerna
kan sägas betala för den offentliga sektorns tillväxt i storstäderna.
Ett exempel är barnomsorgsavgifterna. I små glesbygdskommuner
är inbetalningen i form av barnomsorgsavgifter oftast större än det statsbidrag
för barnomsorgen som går tillbaka till kommunerna.

Reglerna för verksamheten inom den offentliga sektorn -1.ex. sjukvården
och barnomsorgen - är utformade så att verksamheten måste utföras i offentlig
regi. Därför ser vi sällan några privata alternativ utanför storstäderna.
I stället är det storskaliga lösningar som tillämpas. Även små offentliga
sjukvårdsenheter blir dyra, eftersom de förväntas se ut och arbeta som
stora sjukvårdsenheter.

När socialdemokraterna genomdrev Dagmar-reformen hävdade de att
den skulle gynna glesbygdslän - så blev det inte. Däremot utsträcktes politikernas
makt över sjukvårdssektorn.

3.2 Storstäder och regionala tillväxtcentra

Tillväxten i storstadsregionerna är inte ett hot mot utvecklingen i andra regioner,
utan snarare en motor för tillväxt i hela landet. Tillväxten i områden
som Stockholm, Göteborg och västra Skåne innebär inte att all befolkning
och alla företag kommer att koncentreras dit i framtiden. Den mycket avancerade
teknikutveckling som i dag sker i storstadsområdena utgör i själva
verket förutsättningen för att vi i Sverige skall kunna utveckla framtidens
arbetsinstrument. Dessa ger radikalt ändrade förutsättningar för decentralisering
av produktion och service. Detta gagnar långsiktigt våra möjligheter
att skapa en balanserad regional utveckling.

Flera av de mellanstora städerna uppvisar i dag en dynamisk tillväxt. Genom
att näringslivet i mellanstora städer utvecklas växer en servicestruktur
upp som även hjälper företagen i städernas omland.

Denna tillväxt av mellanstora städer är således en faktor som är positiv för
den regionala balansen. Däremot finns det ingen anledning att, som REK87,
förespråka speciella stödåtgärder för de mellanstora städerna. Vi anser att
dessa städer har tillräcklig livskraft och tillräckligt goda allmänna förutsättningar
att kunna utvecklas av egen kraft.

4. Viktiga faktorer för regional utveckling

Utvecklingskraften i olika regioner påverkas i hög grad av faktorer som inte
direkt kan styras genom politiska beslut.

4.1 Klimat och miljö

Klimatet i det norrländska inlandet är hårdare än i resten av landet. Detta
leder till högre kostnader, främst för uppvärmning och för byggnadsinvesteringar.
Klimatfaktorn kan också bidra till att skapa en mindre positiv bild
av det norrländska inlandet hos personer från andra delar av landet, vilket
försvårar och fördyrar rekrytering av nyckelpersoner. Dessa nackdelar kompenseras
bäst genom en generell kostnadssänkande regionalpolitik.

Samtidigt har den goda miljön i bl.a. Norrland en betydelsefull attraktionskraft.
Efter hand som medvetenheten om miljöproblemen ökar kommer
säkerligen de delar av vårt land som kan erbjuda en fin naturmiljö att
framstå som attraktiva för allt fler människor.

4.2 Det goda entreprenörklimatets betydelse

En framgångsrik regionalpolitik måste utgå från de enskilda människornas
idérikedom, entreprenöranda och vilja att bidra till utvecklingen. Det är
nödvändigt att utnyttja de teknologiska landvinningar som gör det möjligt
att i en del sammanhang bortse från geografiska avstånd, liksom möjligheten
att skapa nya arbets- och företagsformer. Kunskap och kompetensutveckling
kommer att bli allt viktigare. Den centrala styrningen av lokala utvecklingsprojekt
är hindrande och bör upphöra.

Den praktiska politiken måste utformas så att den främjar förståelse för
och satsningar på individuellt entreprenörskap och företagande. Alternativet
till socialdemokraternas tilltro till politikersamhället och den sociala ingenjörskonsten
är en politik som mobiliserar utvecklingskraften hos enskilda
människor. Politiken i en dynamisk ekonomi måste vara inriktad på
avreglering, skattesänkning och decentralisering.

4.3 Nätverkssamverkan

En mycket viktig faktor i strävan att stärka utvecklingskrafterna i en region
är därför att främja samarbete mellan företagare. Det kan röra sig om allt
från rådgivning och samverkan vid företagsstarter till gemensamma kundkontakter
eller samarbete med lokala och regionala myndigheter.

Insikten om det lokala näringslivssamarbetets stora betydelse ökar. Det
finns numera flera praktiska exempel: Moragruppen, Söderhamnsmodellen,
Laxåföretagens etableringscenter etc., som visar på nya medel att främja företagsutveckling
och tillväxt.

Nätverk kan inte skapas genom politiska beslut. Däremot bör SIND,
STU, utvecklingsfonderna och eventuella kommunala näringslivssekreterare
ha som en viktig uppgift att skapa nätverk och samarbete inom lokalt
näringsliv. Näringslivets egna initiativ måste ges stort utrymme, eftersom
dessa många gånger kan visa på nya och framgångsrika metoder som medverkar
till växande företagsamhet.

4.4 Näringslivstradition Mot. 1989/90

AÖ7

Svenskt näringsliv förknippas vanligen med ett tjugotal stora, internationellt
inriktade företagsgrupper. Småföretagen, som ofta ”setts över axeln” av socialdemokratiska
politiker, är emellertid och kommer i framtiden än mer att
vara en omistlig tillgång för den svenska ekonomin. Utan småföretagen
skulle inte heller de stora företagen kunna fungera. Småföretagen svarar för
det mest dynamiska inslaget i näringslivet. Sysselsättningen i småföretag
skulle kunna öka ytterligare.

Förekomsten av småföretag varierar kraftigt mellan olika delar av vårt
land. I vissa områden finns det en stark småföretagartradition. I andra delar
av landet - främst i anslutning till de gamla bruksorterna - finns det få småföretag.
Arbetsmarknaden har under lång tid dominerats av en, eller några
få, arbetsgivare.

Den differentierade och dynamiska småföretagstraditionen i Gnosjö är eftersträvansvärd.
Där finns det naturliga relationer och nätverk som främjar
företagens tillväxt och uppkomsten av nya företag. Praktiskt taget alla har
genom släktingar och vänner en förståelse för vad det innebär att driva ett
företag. Det gör steget att starta ett företag lättare. Det innebär även att
företagaren lätt kan få kontakt med andra företagare. I sådana områden ser
man, generellt sett, inte andra företag främst som konkurrenter, utan som
ett slags partner. De förutsättningar som möjliggjort denna utveckling måste
vara utgångspunkten för en viktig del av den framtida regionalpolitiken.

5. Betydelsen av statens och kommunernas agerande

Statens agerande, både som övergripande beslutsfattare och som aktör på
olika områden, påverkar den regionala utvecklingen.

5.1 Utlokalisering

Under 1970-talet genomfördes en utlokaliseringsomgång, när ett stort antal
myndigheter flyttades från Stockholm till andra orter i landet. Därefter upphörde
utlokaliseringarna nästan helt. Ett antal nyinrättade verk placerades
dock utanför Stockholm. Under 1988 inledde regeringen en ny utlokalisering.
Boverket, en sammanslagning av Planverket och Bostadsstyrelsen, placerades
i Karlskrona. Delar av Riksskatteverket flyttades till Ludvika. Vattenfall
tvingades förlägga del av sin verksamhet till Ludvika och Luleå. Det
nyinrättade Banverket, som bröts ut ur delar av SJ, placerades trots protester
från anställda och verksledning i Borlänge.

Moderata samlingspartiet var kritiskt när den socialdemokratiska regeringen
genomförde den första utlokaliseringsomgången. Vi har även ifrågasatt
de senaste besluten. Utvärderingarna av de tidigare utlokaliseringarna
visar att resultatet i form av minskad effektivitet och ökade kostnader varierat
mellan olika verk. I viss mån har utlokaliseringar bidragit till att ge de
orter som fick del av utlokaliseringarna en mera mångfasetterad arbetsmarknad.
Samtidigt innebar utlokaliseringarna påfrestningar för enskilda människor.
För ämbetsverkens del har utlokalisering i flera fall inneburit svårigheter
att rekrytera kvalificerad personal. I fallet med banverket kan detta menligt
påverka järnvägstrafikens utvecklingsmöjligheter.

Starka skäl talar för att centrala ämbetsverk med stora kontaktytor bör Mot. 1989/90

ligga i landets huvudstadsregion. Det hindrar inte att det kan finnas myndig- A83

heter eller delar av myndigheter som utan förfång kan flyttas till andra orter.

Ett sådant beslut måste dock vara noggrant förberett.

5.2 Decentralisering av besluten

I stället för utlokalisering av centrala verk och myndigheter finns det anledning
att decentralisera genom att sprida beslutsfattandet i olika frågor. Den
viktigaste decentraliseringen är givetvis att i högre utsträckning ge de enskilda
människorna ökat inflytande över sina egna aktiviteter. En decentralisering
inom den offentliga förvaltningen, som innebär att fler beslut kan fattas
på lägre nivå, bidrar till att minska avståndet mellan beslutsfattande myndighetspersoner
och de enskilda individerna. De centrala verken blir
mindre, och förhoppningsvis effektivare, samtidigt som den regionala nivåns
beslutskraft stärks, vilket gynnar den regionala kompetensen. Arbetsmarknadsstyrelsen
och riksskatteverket är exempel på att statliga myndigheter
delvis har kunnat decentralisera beslutsfattandet.

5.3 Skatteutjämning

Höga kommunalskatter försämrar utvecklingsmöjligheterna i en kommun
genom att ge ökade incitament att flytta från orten och genom att minska
investeringsvilligheten. Därför är det särskilt viktigt att kommunerna i de
regioner som har en svag utveckling håller nere den kommunala utdebiteringen.

För att möjliggöra detta måste det finnas ett väl avvägt skatteutjämningssystem
som inte systematiskt gynnar högskattekommunerna.

Vi vill ta bort merparten av de specialdestinerade statsbidragen och införa
ett skatteutjämningssystem som tar hänsyn i första hand till skillnader i den
kommunala skattekraften och åldersstrukturen. Ett sådant förslag skulle
gynna många kommuner med en i dag förhållandevis svag utveckling.

5.4 Kultur och fritid

Tillsammans med staten har kommunerna ett ansvar för att stödja olika kulturella
aktiviteter. I första hand bör de intresserade själva svara för finansieringen,
men det ringa publikunderlaget utanför storstadsregionerna gör det
ibland nödvändigt att stat och kommuner bidrar till verksamheten.

Det statliga kulturstödet bör delvis förändras för att bättre överensstämma
med målsättningen bakom regionalpolitiken. Därvid bör övervägas om inte
det statliga stödet till kommunal kulturverksamhet kan göras mera generellt.

Vidare måste de nationella kulturinstitutionerna genom bl.a. turnéer visa
sitt ansvar för regional spridning av kultur.

Kulturutbudet är bara ett, om än viktigt inslag i det totala serviceutbudet.

För många människor är tillgången på kommersiell service väl så betydelsefull,
liksom det allmänna nöjesutbudet. En stor del av det kommersiella utbudet
har kommunen svårt att påverka, men den kan bl.a. genom generös
tillståndsgivning underlätta för vissa verksamheter.

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A83

6. Betydelsen av god energitillgång

Sveriges miljö och ekonomi hotas av den nuvarande socialdemokratiska
energipolitiken. Regeringens politik att mellan 1995 och 2010 lägga ner alla
de svenska kärnkraftreaktorerna kommer att leda till drastiskt ökade elpriser.
Det medför att den elintensiva industrin slås ut.

Mycket av den elintensiva industrin finns i områden som har förhållandevis
svag utvecklingskraft. 1 Norrland och Bergslagen finns en stor del av den
elintensiva industrin.

Den svenska ekonomin saknar livskraft för att kunna suga upp 10 000-tals
personer som skulle bli arbetslösa vid en nedläggning av den elintensiva industrin.

Även många hushåll kommer att drabbas svårt ekonomiskt. Energiverket
och naturvårdsverket har i sitt scenario för ett miljövänligt framtida energisystem,
som inte utnyttjar kärnkraft, räknat med ett elpris för hushållen som
är fyra gånger högre än dagens.

Moderata samlingspartiet anser att kärnkraften skall nyttjas så länge den
är säker.

Om kärnkraften avvecklas under de närmaste decennierna finns det inga
miljövänliga alternativ. Därför kommer de orörda älvarna i Norrland att offras.

Moderata samlingspartiet anser att de orörda älvarna bör bevaras. Dessa
utgör omistliga naturvärden. Ur regionalpolitisk synvinkel är det dessutom
uppenbart att dessa älvar är mycket mera värdefulla orörda än om det anläggs
ett antal vattenkraftverk. Anläggningsarbeten ger arbete endast under
begränsad tid - orörda älvar kan generera turism och därmed varaktiga sysselsättningstillfällen.

7. Betydelsen av kommunikationer

Goda kommunikationer har alltid påverkat olika regioners utvecklingsmöjligheter
och näringslivsstruktur. I dag skärps kraven på ytterligare kommunikationer,
såväl inom landet som till utlandet. I Sverige fördyras och försvåras
kommunikationerna av att vi har en liten befolkning utspridd över en stor
yta.

7.1 Allmänna förutsättningar

Ett modernt samhälle är beroende av goda kommunikationer. Andelen av
BNP som används för investeringar inom kommunikationssektorn har minskat
under ett antal år. Detta ger anledning till oro. Utvecklingen måste därför
vändas.

7.1.1 Vägnät

Både för företagens transporter och för privatbilismen är ett vägnät av hög
och god standard av avgörande betydelse. Underhållet på stora delar av det
svenska vägnätet är eftersatt. Stora resurser kommer att krävas enbart för
att vidmakthålla existerande vägstandard.

Det är väsentligt att väganslagen därutöver inriktas på att undanröja 10

Mot. 1989/90

A83

”flaskhalsar” på de mest trafikerade vägarna. Goda vägar mellan de tre stor- Mot. 1989/90

stadsregionerna är nödvändiga. Standarden på de övriga stora Europavä- A83

garna måste höjas.

Det är nödvändigt med goda förbindelser i Norrland och Bergslagen. En
stor del av vägtrafiken mellan Mellansverige och Norrland koncentreras till
E4:an och därmed kanaliseras tung trafik genom Stockholmsregionen. Vi
har tidigare föreslagit en ”Bergslagsdiagonal” mellan Örebro- och Gävleområdena.
Denna väg skulle också stimulera tillväxt i delar av Bergslagen.

7.1.2 Järnvägsförbindelser

Järnvägen är och kommer under överskådlig framtid att vara det mest fördelaktiga
transportsättet för en rad olika slags transporter. Järnvägens styrka
ligger i dess förutsättningar att vara ett masstransportmedel för såväl gods
som passagerare.

SJ är i dag ett företag med betydande problem. Den förändring av SJ som
nu pågår är positiv och kan, om den utförs på rätt sätt, leda till att SJ stärker
sin konkurrensförmåga och attraherar ytterligare passagerare och godstransportkunder.

För att möjliggöra goda kommunikationer i glest befolkade delar av
landet kan det av regionalpolitiska skäl finnas anledning att bedriva passagerartrafik
även på en del sträckor där passagerarunderlaget är så dåligt att det
inte är möjligt att få full kostnadstäckning. Systemet med ett separat banverk
ger möjligheter för andra än SJ att bedriva trafik på vissa sträckor. Denna
konkurrens kan medverka till att kostnaderna för att upprätthålla trafiken
på olönsamma sträckor kan minska.

7.1.3 Flygförbindelser

Det svenska inrikesflyget befinner sig i en kraftig expansionsfas. Från att tidigare
varit en transportform som huvudsakligen utnyttjats av affärsresenärer
ökar antalet privatresenärer. Det är dock väsentligt att konkurrensen
ökar. Det kan bl.a. ske genom att koncessionstvånget slopas för linjer som
trafikeras med mindre flygplan. Fler bolag bör få lov att flyga på de sträckor
som i dag enbart trafikeras av SAS/LIN. En avreglering kan medverka till
att priserna på flygresor sjunker i förhållande till andra transportsätt.

En väl fungerande flygplats i en region är en viktig tillväxtskapande faktor.

De flesta större och många medelstora städer har redan i dag flygplatser
inom rimligt avstånd, men inom vissa regioner kan det vara motiverat att
anlägga nya flygplatser eller utöka existerande flygfält. En mer avreglerad
lufttrafik ger möjlighet till ett mer finmaskigt nät av flygförbindelser. Härigenom
skapas också möjligheten att i större utsträckning nyttja flyget för transport
av högvärdigt gods, vilket kan bidra till ett mer differentierat näringsliv
också i geografiskt avlägsna regioner.

Nya flygplansgenerationer kräver kortare startbanor. Det innebär att
kostnaderna för nya flygplatser i t.ex. det norrländska inlandet kan bli
mindre än vad som gäller de flygplatser som SAS/LIN i dag trafikerar med
sina större flygplan. Regeringen bör pröva möjligheter att stödja nyanläggning
av en eller flera flygplatser i områden med dåliga kommunikationer.

7.1.4 Sjöfart och hamnar

Goda sjöförbindelser och effektiva hamnar har varit av avgörande betydelse
för svensk industris konkurrenskraft och en förutsättning för stora delar av
våra basindustriers utveckling. Ur regionalpolitisk synvinkel är sjöfarten betydelsefull,
inte minst för basindustrierna längs Norrlandskusten och kring
Vänern och Mälaren. För näringslivet är det av stor betydelse att året-runttrafik
kan upprätthållas till rimliga kostnader.

I takt med industrins ökande krav på snabba och tillförlitliga transporter
har emellertid godsströmmarna under det senaste decenniet i stigande utsträckning
sökt sig till ett fåtal hamnar i södra och västra Sverige, där främst
tillgången till goda färjeförbindelser drar till sig landburet gods.

Sjöfarten och järnvägen konkurrerar i stor utsträckning om samma godsmängder.
Medan järnvägstransporterna har vissa kostnadsfördelar till följd
av den statliga trafikpolitiken, måste sjöfarten och hamnarna bära sina egna
kostnader.

7.1.5 Tele-, data- och postförbindelser

Tele- och datatrafiken har under senare år fått ökad betydelse. För några år
sedan var telekommunikationen i stort sett begränsad till telefonsamtal. Nu
utväxlas telefax, telex och framför allt datatrafik över telenätet. Telenätet är
den fysiska länken mellan tiotusentals datorer - och därmed mellan människor
- enbart i Sverige och ett ännu mycket större antal i den övriga världen.

Datatrafik kräver god ledningskvalitet. Snabba och säkra optiska förbindelser
måste installeras i snabb takt, vilket ökar utvecklingsförutsättningarna
för en del företag i olika delar av landet.

Även om datatrafik och telefax får allt större betydelse för företagen understryker
detta snarast kraven på snabb och tillförlitlig postbefordran. En
ritning som ankommer sent, eller en offert som inte ligger i den potentielle
kundens brevlåda påföljande morgon är exempel på dålig postgång som är
speciellt besvärande för företag i regioner där man på grund av de geografiska
avstånden har svårare att hålla personliga kontakter. Även för privatpersoner
är det viktigt med en god postservice.

Som ett statligt monopolföretag, som på stora delar av sitt arbetsområde
helt saknar konkurrens, har postverket ett särskilt ansvar att tillse att den
grundläggande servicenivån kan upprätthållas i hela landet.

7.2 Regeringens politik

Regeringen har i den näringspolitiska propositionen lagt ett förslag om att
inrätta en infrastrukturfond för att åstadkomma infrastrukturinvesteringar
inom järnvägs- och kollektivtrafikområdena. Förslaget är mycket ofullständigt
beskrivet. Tanken tycks vara att 5 miljarder kronor som en engångsåtgärd
överförs från sjukförsäkringen till denna fond. Den skall tydligen sedan
ge förutsättningar för lånefinansierade infrastrukturinvesteringar som annars
inte skulle komma till stånd, eftersom projektens drift- och kapitalkostnader
inte kan täckas av intäkterna.

Möjligen avser regeringen att fonden skall ge garantier för lån eller att den
skall subventionera räntekostnader. 12

Mot. 1989/90

A83

Det bör noteras att medan regeringens politik till ändrad sjukförsäkring Mot. 1989/90

innebär ett överuttag av skattemedel från företagen med nära 10 miljarder A83

kronor per år - eller 17 miljarder kronor även om arbetsgivaravgifter skall
belasta sjuklönen - är avsättningen till denna fond en engångsåtgärd.

Den beskrivning av fondens verksamhet som regeringen lämnar i propositionen,
ger vid handen att fonden inte kommer att nyttjas för att förbättra
vägnätet - trots att det finns ett stort behov av väginvesteringar.

7.3 Moderata förslag

Vi anser att det är självklart att samtidigt som en arbetsgivarperiod införs i
sjukförsäkringen arbetsgivaravgiftsuttaget minskas med ett belopp motsvarande
de minskade utgifterna för försäkringssystemet. Regeringens politik
att använda ett överuttag av arbetsgivaravgifter till att bygga upp en särskild
fond måste avvisas.

1 vår motion med anledning av regeringens näringspolitiska proposition
upprepar vi ett gemensamt borgerligt förslag om att en försäljning av statliga
företagstillgångar till privata intressenter snarast bör inledas. Värdet på statens
aktieinnehav är betydande. Enbart det av regeringen föreslagna förvaltningsbolaget
för industridepartementets aktieinnehav uppges ha ett värde på
omkring 27 miljarder kronor.

Det innebär att en utförsäljning av statliga företag kommer att ta flera år.

Enligt vår mening kan en del av de medel som inflyter till staten i samband
med en försäljning av företagen nyttjas för att bygga upp statliga tillgångar
på de områden där staten måste spela en vital roll. Det gäller bl.a. infrastrukturinvesteringar
inom transportområdet.

Ytterligare medel bör således anvisas för t.ex. upprustning av vägar och
järnvägar, liksom investeringar i kollektivtrafik. Detta förslag återfinns i den
moderata partimotionen med anledning av proposition 1989/90:88 om vissa
näringspolitiska frågor. I motionen föreslås bl.a. att ytterligare drygt 1,5 miljarder
kronor anvisas för väginvesteringar och vägunderhåll samt att banverket
anvisas ytterligare ca 0,5 miljarder kronor för järnvägsinvesteringar.

8. Betydelsen av kunskap och utbildning

Den geografiska förläggningen av utbildningsinstitutioner har stor betydelse
för olika orters och regioners utvecklingsmöjligheter. Såväl nationella som
internationella studier visar detta. Det innebär emellertid inte att man i
första hand skall ta regionalpolitiska hänsyn inom det utbildningspolitiska
området. Sverige måste ha forsknings- och utbildningsinstitutioner som kan
konkurrera med de främsta i världen. Man kan inte utan allvarliga följder
för kvaliteten vid de svenska universiteten förändra förutsättningarna för
forskning och undervisning i syfte att uppnå en eller annan regionalpolitisk
fördel.

Vi har i vår partimotion rörande forskningspolitiken framhållit att forskning
kräver en viss omfattning för att kunna äga rum i ett klimat som stimulerar
till goda resultat.

Vad som är god forskning kan heller inte avgöras lokalt. Det sker i ett
inomvetenskapligt samspel, som sträcker sig ut över nationella gränser. 13

God forskning kan inte kommenderas fram. Däremot kan betingelser ska- Mot. 1989/90

pas som kan främja goda resultat. En given förutsättning är då att forsk- A83

ningen bedrivs i samspel med universitetens fakulteter.

8.1 Undervisning vid de mindre högskolorna

De mindre högskolornas roll i utbildningssystemet måste klargöras på ett
bättre sätt.

Vid tillkomsten av de nya högskolorna i samband med högskolereformen
1977 tillmättes dessa stor betydelse av de berörda kommunerna. Dessa förhoppningar
har i varierande utsträckning infriats. Krav har rests på inrättande
av fler utbildningslinjer och fasta forskningsresurser vid de mindre
högskolorna. Riksdagen måste emellertid ta sitt ansvar och tydligt fastställa
vilken roll högskolorna skall spela. Ett litet land som Sverige har inte materiella
och personella resurser som möjliggör en större spridning av högre utbildning
och forskning utan men för kvaliteten.

I dag ställs allt högre krav på utbildning inom de flesta yrkesområden.

Både näringslivet och den offentliga sektorn behöver rekrytera personer
med goda underliggande kunskaper och med förmåga att praktiskt applicera
dessa. De mindre högskolorna har i detta sammanhang stor betydelse.

8.1.1 Moderata förslag

Utbildningen vid de mindre högskolorna bör inriktas på att fylla det (till stor
del eftersatta) behovet av väl kvalificerade personer med särskild förmåga
att praktiskt applicera sina kunskaper. Det betyder att de mindre högskolorna
bör ges frihet att utveckla utbildningar som kan tillfredsställa den lokala
och regionala arbetsmarknadens behov utan att bindas av traditionell
akademisk inriktning. Detta bör kunna ske främst inom områden som teknik
och ekonomi/administration. Humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen
är viktiga stödjande inslag i dessa utbildningar. Den inom alla utbildningsområden
väsentliga undervisningen inom språk bör således läggas upp
för att främja aktiv språkanvändning, inte för att utgöra grunden för längre
akademiska språkstudier.

Med denna inriktning av verksamheten vid de mindre högskolorna bör
dessa bli mer attraktiva för studenterna. De mindre högskolorna kan verksamt
bidra till att lösa en del av regionens behov av kvalificerad arbetskraft.

För den medelålders arbetskraftens växande behov av fort- och vidareutbildning
kan dessa högskolor också spela en viktig roll.

Regeringen har inte insett den potential som ligger i en väl utvecklad distansundervisning.
För närvarande bedrivs sådan utbildning av flera högskolor
och universitet. Riksdagen har dessutom anvisat särskilda medel till
Umeå universitet för en utveckling av distansundervisning.

Utbildning på distans måste, som all annan högskoleutbildning, bedrivas
på vetenskaplig grund. Detta ställer krav såväl på vetenskaplig kompetens
hos de lärare som engageras i utbildningen som på ett nära samband med
institutioner som har en väl utbyggd forskning. Distansundervisningen
måste repliera på en stark och kompetent basorganisation.

Distansundervisning får inte begränsas till att bli en nyttoinriktad utbild

ning för det lokala näringslivets behov.I praktiken innebär detta att en eller Mot. 1989/90

flera stora högskolor eller universitet måste engageras i verksamheten. En- A83

ligt vår mening bör en bättre samordning ske av befintlig distansundervisning
samt ansvaret för denna tydligare klargöras.

Bland dem som i dag deltar i högskoleutbildning i form av distansundervisning
finns ett icke ringa antal personer som bor på universitets- eller
högskoleorter. För dessa personer är distansundervisning ofta ett försök att
kombinera studier med heltidsarbete. Många avbryter utbildningen då studierna
kräver ett större engagemang än de föreställt sig.

Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att redovisa kvalitetsfrågor, omfattning
och deltagande i distansundervisning innan ytterligare beslut tas i
dessa frågor.

8.2 Forskning vid de mindre högskolorna

Kvalitetsbegreppet får aldrig urholkas. Sverige måste kunna utbilda högt
kvalificerade akademiker, som kan mäta sig med dem som utbildats vid välrenommerade
utländska universitet. Den typen av utbildning måste ske i direkt
kontakt med traditionell forskning.

8.2.1 Regeringens politik

Regeringen har i proposition 1989/90:90 om forskning föreslagit att 30 miljoner
kronor anvisas för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom det tekniska
området vid de mindre högskolorna. Vidare har regeringen föreslagit
att 35 miljoner kronor under en treårsperiod anvisas för forskning vid högskolor
i norra, mellersta och sydöstra Sverige. Dessa medel skall STU ha ett
övergripande ansvar för.

8.2.2 Moderat politik

Forskningsverksamhet kräver vitala forskningsinstitutioner. Dessa kan inte
vara för små. Med dagens starka specialisering krävs fler forskare inom varje
delområde för att det skall uppstå en intellektuell ”kritisk massa” som främjar
nya idéer. Därför är det viktigt att de tjänsteinnehavare vid de mindre
högskolorna som bedriver forskning har nära kontakter med forskarna vid
institutionerna med forskning vid universiteten. Forskningen vid de mindre
högskolorna måste hälla samma kvalitet som övrig forskning.

Forskningen vid de mindre högskolorna bör bedrivas på individuell basis.

Några forskningsinriktade institutioner bör inte byggas upp.

Enligt vår mening är det viktigt att samtliga högskoleadjunkter får möjlighet
att deltaga i forskarutbildning. Samtliga forskarbehöriga lärare inom
högskoleväsendet skall ha möjlighet att bedriva viss forskning. Detta måste
gälla även de anställda vid de mindre högskolorna som inte har egna forskningsresurser.
Av detta skäl är förslaget om ett anslag på 30 miljoner kronor
motiverat. Vi har emellertid i vår partimotion med anledning av proposition
1989/90:90 om forskning framhållit att medelstilldelningen för forskare vid
de mindre högskolorna bör följa samma kriteria som gäller övrig forskning
och utveckling.

Regeringens förslag om ett anslag på 35 miljoner kronor till forskning vid 15

små högskolor i vissa landsdelar borde också redovisats i den forskningspoli- Mot. 1989/90

tiska propositionen. Som vi ovan framhållit är det viktigt att personer med A83

forskarkompetens vid högskolorna får möjlighet att bedriva forskning. Andelen
disputerade lärare vid de mindre högskolorna uppgår till ca 30 procent.
Vissa av de mindre högskolorna saknar helt disputerade lärare.

I detta perspektiv anser vi att det är viktigt att inse att forskningsverksamhet
vid en lokal högskola inte automatiskt leder till märkbara resultat för
befolkningen. Indirekt är dock satsningar på forskning till nytta för hela befolkningen.
De 35 miljoner kronorna som regeringen förslår skall utgå under
en treårsperiod, skall nyttjas till forskning vid ett antal uppräknade högskolor.
Enligt vår mening bör STU ha frihet att inom ramen för detta anslag
lägga ut forskningsverksamhet inte bara vid de små högskolorna utan även
vid högskolor med etablerad forskningsverksamhet.

8.3 Yrkesutbildning

Den praktiska yrkesutbildningen i Sverige befinner sig i dag i en allvarlig
kris. I alltför stor utsträckning saknar eleverna kontakt med och kunskap om
den miljö i vilken de sedan skall arbeta. Vidare har skolväsendet inte kunnat
hänga med i den snabba och kostnadskrävande tekniska utvecklingen på maskinområdet.
Den pågående försöksverksamheten med yrkesutbildning enligt
den s.k. ÖGY-modellen kommer inte att lösa dessa problem.

Den praktiska yrkesutbildningen måste ske i samarbete mellan arbetsplats
och skola, där eleverna genom ett särskilt anställningsförhållande får en fastare
anknytning till arbetsplatsen, på vilken de också får sin praktiska handledning,
medan skolan svarar för den teoretiska undervisningen.

En sådan uppläggning vore viktig inte minst med hänsyn till de många
mindre orterna, där det i dag sällan finns ordentliga möjligheter till praktisk
yrkesutbildning förlagd till en skola på orten. Med vårt förslag finns det förutsättningar
för många fler ungdomar att kunna lära sig ett yrke i anslutning
till bostadsorten. I detta sammanhang bör även den medelålders arbetskraftens
vidare- och fortbildningsbehov uppmärksammas.

8.4 Övriga skolor

I många mindre byar har den lokala låg- eller mellanstadieskolan stor betydelse
- inte minst psykologiskt. Att det finns en skola innebär att orten blir
mer attraktiv. Den utgör ofta en förenande faktor för befolkningen. Allt fler
skolor på små orter har stängts. Vi har föreslagit ändrade statsbidragsregler,
som bl.a. skulle innebära att vissa skolor som nu läggs ner skulle kunna drivas
vidare.

8.5 Teknikcentra

Ett inslag i regionalpolitiken under de senaste åren är uppbyggnaden av s.k.
teknikcentra. Tanken är att dessa skall sprida nyttjandet av modern teknik
till mindre företag.

SIND, STU och SÖ har haft i uppdrag att följa verksamheten vid landets
teknikcentra och försöka utvärdera verksamheten. Verkens slutsatser är att

16

verksamhetsidéerna ofta har varit föränderliga och instabila. Kvaliteten skif- Mot. 1989/90

tar mellan olika teknikcentra. Verken föreslår därför att nya investeringsbi- A83

drag till teknikcentra inte bör utgå - i stället bör verksamheten vid nuvarande
anläggningar få utvecklas.

8.5.1 Regeringens politik

Regeringen föreslår att investeringsbidrag även i fortsättningen skall kunna
utgå till teknikcentra av olika slag.

8.5.2 Moderat politik

För att teknikcentra skall kunna fylla sin uppgift är det väsentligt att de kan
hålla hög kvalitet. Detta uppnås bl.a. genom nära samverkan med kompetenta
högskolor och genom att det regionala näringslivet tar ett aktivt ansvar
för verksamheten. Regering och riksdag bör ställa krav på sådan samverkan
som villkor för statligt stöd för verksamheten vid teknikcentra. Investeringsbidrag
till nya teknikcentra bör inte utgå.

8.6 Utvecklingsfonderna

Utvecklingsfonderna, som är organiserade länsvis, styrs för närvarande av
landstingskommunerna, som tillsätter hela styrelsen. Fondernas kapital har
emellertid huvudsakligen tillskjutits av staten. Staten ger också i huvuddelen
av anslagen till fondernas löpande verksamhet.

Verksamheten har två huvudkomponenter - finansiering och rådgivning.

8.6.1 Regeringens politik

Regeringen föreslår att nuvarande avtal mellan staten och landstingen sägs
upp. Inom ramen för ett nytt avtal vill regeringen att staten skall ha rätt att
utse hälften av ledamöterna i utvecklingsfondernas styrelser.

Regeringens förslag att staten skall utse hälften av styrelseledamöterna i
utvecklingsfonderna motiveras med att det bör finnas personer som är aktiva
i näringslivet och personer som har god överblick över näringslivet i och
utanför regionen och som har kännedom om samhällets näringspolitik.

Fondernas verksamhetsområde skall breddas till att omfatta alla små och
medelstora företag - inte som tidigare begränsas till enbart tillverkningsföretag.

Regeringen vill också dra in sammanlagt 1,6 miljarder kronor från fonderna.
En miljard skall dras in till statskassan, medan utvecklingsfonderna
skall satsa 600 miljoner kronor som ägarkapital i de nya utvecklingsbolag
som regeringen vill inrätta. Våra närmare motiv för att avvisa förslaget om
utvecklingsbolag återfinns i partimotion med anledning av proposition
1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor.

Efter de av regeringen föreslagna indragningarna kommer utvecklingsfonderna
fortfarande att disponera ca 1 miljard kronor för finansieringsändamål.

I samband med att länsförvaltningarna tar ett större ansvar för den regio

17

nala utvecklingen kommer utvecklingsfonderna att förlora en del av de upp- Mot. 1989/90

gifter fonderna åtagit sig vid beredning av ansökningar om regionalpolitisk! A83

stöd.

8.6.4 Moderata förslag

Det omfattande lag- och regelkomplex som småföretagare tvingas arbeta
inom medför svårigheter. Ofta har de inte heller tillräckliga förutsättningar
att tillgodogöra sig fördelarna av den tekniska utvecklingen inom såväl det
tillverkningsmässiga området som inom marknadsföring och ekonomiadministration.
Utvecklingsfonderna har därför en viktig kunskapsspridande
uppgift.

Utvecklingsfonderna bör i framtiden struktureras så att de kan koncentrera
sig dels på allmänt kompetenshöjande åtgärder, dels på att i samarbete
med lokalt näringsliv skapa rådgivningsverksamhet som stöd för nystartande
företagare. Förslaget att fonderna skall få stödja alla slags små och medelstora
företag överensstämmer med ett tidigare moderat krav.

Fondernas kreditgivning bör upphöra. Fondernas nuvarande likvida medel
bör indragas till statskassan. Efterhand som utlånade medel blir tillgängliga
bör dessa också återbetalas till staten. Regeringens förslag att fonderna
skall fortsätta med kreditgivning i mindre skala är en olycklig halvmesyr.

Utvecklingsfonderna skall vara ett komplement till - inte en konkurrent
till - de kommersiellt arbetande konsultföretagen samt till den verksamhet
företagarnas egna organisationer bedriver. För en del av verksamheten bör
de ta ut avgifter.

9. Betydelsen av stärkt konkurrenskraft

Offentliga stödåtgärder kan, oavsett hur generöst reglerna utformas, bara
vara en tillfällig hjälp till företag. Det går inte i längden att genom subventioner
hålla igång företag. All erfarenhet visar att denna verksamhet då blir
ännu mer ineffektiv och förlustbringande. Företagets egna intäkter måste
vara tillräckligt stora för att säkra en långsiktig verksamhet.

Många företag i områden med dålig utvecklingskraft har lönsamhetsproblem.
För att komma till rätta med dessa problem är det nödvändigt att stärka
dessa företags konkurrenskraft. Vi har därför under lång tid framhållit vikten
av att använda generella kostnadssänkande åtgärder i regionalpolitiken.

9.1 Sänkta arbetsgivaravgifter

Kostnaderna för att driva ett företag i Norrlands inland är högre än i de södra
delarna av Sverige. Det beror på hårdare klimat, sämre infrastruktur och
dåligt utvecklad servicesektor i dessa regioner i kombination med bristen på
kvalificerad arbetskraft. Det är rimligt att företagen kompenseras för kostnadsnackdelarna.

Moderata Samlingspartiet har under flera år föreslagit att en sådan kompensation
bör utformas så att lönekostnaderna sänks för näringslivet. Genom
att sänka socialavgifterna, dvs. arbetsgivar- och egenavgifter, kan alla
företag i regionen få lägre kostnader och därmed stärkt konkurrensförmåga.

18

En sådan generell metod har fler fördelar jämfört med selektiva åtgärder. Mot. 1989/90

Det kräver ingen särskild byråkrati och innefattar inte politiska beslut be- A83

träffande varje företag. Även existerande företag får bättre tillväxtmöjligheter
och potentiell utvecklingskraft i dessa tas bättre till vara.

Våren 1982 fattade riksdagen beslut om den första generella sänkningen
av socialavgifterna i Norrbotten. Denna gällde fyra särskilt utsatta kommuner.
Senare har riksdagen utökat området med nedsatta avgifter till hela
Norrbottens län och t.o.m. helt avskaffat socialavgifterna i gruvbyn Svappavaara.
Nedsättningen omfattar dock inte hela näringslivet utan huvudsakligen
industriverksamhet.

Erfarenheterna från den generella nedsättningen av socialavgifterna i
Norrbottens län är övervägande positiva. Företagens marginaler och soliditet
har ökat. Därigenom har deras förmåga att konkurrera med företag i
andra delar av landet också förbättrats. Därmed har möjligheterna att erbjuda
varaktig sysselsättning ökat.

9.1.1 Regeringens politik

Regeringen föreslår att arbetsgivaravgifterna reduceras med tio procentenheter
i stödområde 1, dvs. Norrlands inland. Nedsättningen skall gälla i
minst tio år. I förhållande till nuvarande nedsättningsregler för Norrbottens
län omfattar regeringens förslag fler verksamheter. Men ännu är ett antal
stora basindustrier såsom malmgruvor och massa- och pappersindustri undantagna.
Dessutom är handelsverksamhet, med undantag för s.k. produktionsvaruinriktad
partihandel, undantagen.

Nedsättningen gäller enbart restauranger och kaféer som drivs i kombination
med hotell eller campingplatser.

9.1.2 Moderata förslag

Nedsättning av de sociala avgifterna i stödområde 1 bör gälla samtliga näringsgrenar
inklusive de affärsdrivande statliga verken. Däremot bör nedsättningen
inte gälla andra delar av den offentliga sektorn.

Regeringens förslag innebär besvärliga gränsdragningsproblem. Dessutom
är förslagets regler delvis ologiska. En restaurangverksamhet blir inte
mer värdefull för bygden för att den drivs i kombination med t.ex. en campingplats.

För den nedsättning av de sociala avgifterna med fem procentenheter under
fem år som regeringen föreslår för fyra kustnära kommuner i Norrbotten
bör dock samma avgränsningsregler tillämpas som nu gäller.

9.2 Transportkostnader

Kostnaderna för de långa transporterna från stödområdet medför naturligtvis
en konkurrensnackdel för regionens företag. Företagen i norra Sverige
måste få sådana konkurrensvillkor att transportkostnaderna inte blir ett handikapp.
Det är viktigt att det råder konkurrensneutralitet mellan olika trafikslag.

I dag finns ett godstransportstöd som möjliggör en reduktion av fraktkostnaderna.
Stödet utgår med mellan 10 procent och 50 procent av transport- 19

kostnaden vid järnvägs- eller landsvägstransporter som överstiger 250 km, Mot. 1989/90

samt vid transporter till vissa hamnar. Det finns också persontransportstöd A83

för att sänka reskostnaderna för företagares kontakter med södra Sverige.

En särskild utredning granskar för närvarande transportstödets utformning.

10. Förutsättningar att starta och driva företag

Företagens kapitalförsörjning är en central fråga för att utveckla näringslivet
- självfallet gäller detta också företagen i regioner med sämre tillväxt.

Minst lika viktigt är självfallet att regler som i sig onödigtvis förhindrar eller
försvårar företagsetableringar undanröjs.

10.1 Etableringshinder

Inom en del områden finns det hinder för företag att etablera sig. För stora
delar av den verksamhet som bekostas med skattemedel råder offentliga monopol.
Privata företag tillåts inte utföra dessa tjänster. Detta gäller särskilt
inom vård- och omsorgssektorerna. Detta hindrar nya företag att växa upp.

Eftersom vård- och omsorgsyrkena till övervägande del är kvinnoyrken blir
det i första hand kvinnorna som drabbas.

Kommuner och landsting bör utnyttja entreprenörer i betydligt större utsträckning
än vad som i dag sker. Offentliga ersättningssystem, t.ex. för sjukvård,
bör utformas så att olika vårdgivare kan uppbära ersättning.

10.2 Skatteregler

Grunden för varje företags kapitalbas är det egna kapitalet.Det nuvarande
skattesystemet med de höga marginalskatterna försvårar emellertid betydligt
möjligheterna att bygga upp tillräckligt mycket kapital för att kunna
starta ett företag. Särskilt problematiska är begränsningarna av möjligheterna
att vid beskattningen göra avdrag för förluster i en annan förvärvskälla.
De nya skatteregler som socialdemokraterna och folkpartiet har slutit
en överenskommelse om kommer att försämra möjligheterna att starta nya
företag. Förbudet att kvitta en förlust i en förvärvskälla mot överskott i en
annan kommer att drabba den som parallellt med ett avlönat arbete vill
starta ett eget företag.

Som understryks i den moderata partimotionen ”Sänkt skatt - större frihet
- ökad välfärd” (1989/90:Sk403) är det nödvändigt att generellt sänka
skattetrycket. I flera andra motioner framläggs ett stort antal förslag som
skulle förbättra de mindre företagens möjligheter till långsiktig kapitaluppbyggnad.

10.3 Bankernas roll

Bankerna spelar en mycket viktig roll för företagens kapitalförsörjning. Från
att tidigare ha varit mycket obenägna att låna ut medel utan fullgod säkerhet
har bankerna nu större möjlighet att ge krediter utan formell säkerhet, även
till småföretag. Många banker har fått erfara att småföretag kan vara riskfyllda
utlåningsobjekt. Detta kommer att innebära att bankerna i framtiden 20

försöker stärka sin kompetens för att kunna bedöma hur ett företag arbetar. Mot. 1989/90

Bankerna måste i ökad utsträckning fungera som rådgivare och kunskaps- A83

källa vid företagsstarter.

10.4 Utvecklingsbolag

I proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor föreslår regeringen
att statliga s.k. riskkapitalbolag skall skapas.

Genom skatteomläggningen införs kanske västvärldens hårdaste beskattning
av småföretag. Samtidigt konstateras att småföretagen lider brist på
riskkapital. Därför vill regeringen införa statliga riskkapitalföretag finansierade
via löntagarfonderna, utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden.

Detta är ett utslag av en klart socialistisk strategi utan förankring i företagens
verkliga behov.

Vi avvisar förslaget till statliga riskkapitalföretag främst av följande skäl:

- Det innebär en ökad statsinblandning i företagandet.

- Förslaget tillgodoser inte företagens behov av vare sig enskilt riskkapital
eller företagsledningskompetens på marknadsekonomiska villkor. Politikerinflytandet
ökar.

- Småföretagandets hörnsten - oberoendet, självständigheten, egenförverkligandet
- sätts på undantag.

- Detta är ett statskapitalistiskt förslag utan marknadsekonomisk grund.

Regleringar och statsinblandning införs.

11. Lokaliseringsstöd

Det viktigaste instrumentet för regionalpolitiker har under lång tid varit lokaliseringsstödet.
Under årens lopp har detta kommit att utvecklas till en
yvig flora med bl.a. lokaliseringsbidrag, lokaliseringsstöd, offertstöd, sysselsättningsstöd,
glesbygdsstöd, kreditgivning från utvecklingsfonder och Norrlandsfonden,
krediter eller ägarandelar från regionala investmentbolag, utvecklingsbidrag
från STU, projektbidrag från SIND etc. Varken myndigheter
eller företag kan få någon klar överblick över stödstrukturen. Riskerna
för missbruk och felsatsningar är stora.

Stöd- och bidragsformer är nu förhållandevis ensidigt inriktade på investeringar
i hårdvaror. Den senaste tidens allt större behov av s.k. mjukvaruinvesteringar
har blivit svårare att finansiera med hjälp av de "gamla” stödformerna.

Moderata Samlingspartiet har sedan flera år riktat kritik mot det nuvarande
systemet för regionalpolitiskt stöd. Vi har pekat på ett par av de stora
svagheterna i systemet - främst svåröverskådligheten och politiseringen,
som ofta medfört bristande realism i bedömningen av olika projekt.

Studier av ett antal projekt som erhållit lokaliseringsstöd stöder vår kritik.

Andelen företag som några år efter starten gått i konkurs eller på annat sätt
drabbats av betalningssvårigheter har varit oacceptabelt hög. Trots att uppsåtet
varit gott - att "skapa ny sysselsättning" - har alltför många orealistiska
projekt finansierats genom lokaliseringsstöd.

Uppföljningsverksamheten har inte fungerat. Ansvarsfördelningen mellan
projektens finansiärer har varit oklar. Företaget, företagaren och de an- 21

ställda har drabbats av dessa brister.

11.1 Regeringens politik

Regeringen föreslår en del mindre förändringar i nuvarande stödflora. Bl.a.
vill regeringen avskaffa lokaliseringslånen och investeringsbidragen.

11.1.1 Lokaliseringsbidrag

Lokaliseringsbidragen bibehålls med i stort sett nuvarande regler. Stödandelen
i projekten sänks dock. I stödområde 1 får stödet högst uppgå till 35 procent
av investeringskostnaden. I stödområde 2 skall det maximala bidraget
vara 20 procent. Bidragens nedskrivningsperiod begränsas till fem år. I princip
skall investeringar som får stöd med lokaliseringsbidrag medföra ökad
sysselsättning - men det finns möjligheter för regeringen att medge avsteg
från detta.

11.1.2 Utvecklingsbidrag

Utvecklingsbidrag är en ny stödform som regeringen vill skall utgå till immateriella
investeringar inom stödområdet med maximalt 500 000 kronor eller
50 procent av en investeringskostnad.

1 vissa fall skall bidrag kunna lämnas med högre belopp även utanför stödområdet.
Regeringen vill också att dessa större utvecklingsbidrag lämnas
mot att länsstyrelserna får rätt till en del av avkastningen från projekten.
Med andra ord blir utvecklingsbidraget då ett sätt för staten att gå in som
delägare i olika projekt.

11.1.3 Sysselsättningsbidrag

Sysselsättningsbidrag skall enligt regeringens förslag kunna utgå med 200
000 kronor i stödområde 1 och 120 000 kronor i stödområde 2. Stödet är avsett
att täcka inkörningskostnader i samband med att företag utökar sin personal.
Stödet skall successivt utbetalas under fem år.

11.2 Moderata förslag

Regeringens politik innebär att systemet med ett flertal olika stödformer
finns kvar. De grundläggande problemen kring det regionalpolitiska stödet
angrips ej.

Vi anser att regeringens förslag inte kan ligga till grund för framtida regionalpolitik.

11.2.1 Riskgarantilån

Under de närmast föregående åren har vi redovisat vårt alternativ till ett antal
av de regionalpolitiska stödformerna - riskgarantilån.

Som vi tidigare framhållit är problemen för företagen normalt inte tillgången
på riskvilligt kapital utan de alltför dåliga allmänna förutsättningarna
för företagande.

I Norrlands inland råder dock speciella förhållanden som gör att riskerna
med företagsengagemang är högre än i andra delar av landet. En orsak till
den högre risknivån är bristen på alternativ användning av lokaler; ett annat
problem är att arbetsmarknaden för nyckelarbetskraft är mycket tunn. Ett

företag kan skadas avsevärt av att ett fåtal anställda med viktiga kunskaper Mot. 1989/90

eller färdigheter lämnar företaget. Ytterligare en faktor som ökar risken A83

med att driva företag i stödområdet är de höga servicekostnaderna vid t.ex.
driftsavbrott.

Denna höga risknivå bör kompenseras. Annars försämras möjligheterna
att nya idéer omsätts till produktion vid anläggningar inom stödområdet.

Vårt förslag till riskgarantilån är därför avsett att skapa bättre villkor för
företag i stödområdena. Riskgarantilånen bör utformas så att kapitalkostnaderna
för de medel som ställs till företagens förfogande reduceras. För varje
stödprojekt bör faställas en plan. Under ett antal år-som utifrån projektplanen
bör faställas för varje projekt - bör riskgarantilånen vara ränte- och
amorteringsfria. Projektplanen bör också ligga till grund för bedömningen
av hur stor andel av kapitalkostnaderna som bör täckas med riskgarantilån.

Denna andels storlek bör också fastställas med hänsyn till stödområdesplaceringen.

Riskgarantilånen bör hanteras på länsnivå i nära samverkan med berörda
banker, vilka vi förutsätter därmed också tar en än mer aktiv del i den totala
finansieringen av affärsmässigt sunda projekt inom stödområdet. Bankerna
bör svara för det utlånade kapitalet - staten svarar för kostnader för räntor
och amorteringar på riskgarantilånen.

Vi föreslår därför att lokaliseringsbidragen avskaffas.

11.2.2 Utvecklingbidrag

Vi anser att utvecklingbidrag med upp till 500 000 kronor bör kunna ges
inom ramen för länsanslaget. Däremot bör utvecklingsbidrag på högre belopp
inte accepteras. Därmed finns ingen anledning för den märkliga konstruktion
med ägarkapital som regeringen föreslagit.

11.2.3 Sysselsättningsbidrag

För vissa typer av företag passar inte riskgarantilån. Det kan beror på att
dessa företag inte är kapitalkrävande. Vi föreslår därför att sysselsättningsbidrag
skall kunna utgå i särskilda fall. Till skillnad från regeringens förslag
till sysselsättningsstöd anser vi att sysselsättningsstödet skall vara ett alternativ
till riskgarantilån - inte ett komplement till riskgarantilån eller andra
stödformer.

Anslaget bör utnyttjas mycket restriktivt och utgå endast inom stödområde
1. Maximalt bör bidraget utgå med 100 000 kronor. Medlen bör utbetalas
under en treårsperiod.

11.2.4 Stödområdesindelningen

Regeringen har föreslagit en revidering av stödområdesgränserna. Den förändring
som regeringen föreslår är huvudsakligen bra. Gränserna för stödområdena
kan i vissa fall orsaka problem. Speciellt i Jämtland och i Bergslagen
finns det anledning för utskottet att noga pröva vilka gränser som bör
gälla. Målsättningen bör dock vara att stödområdets omfattning inte ökar.

Regeringen föreslår att den skall kunna besluta om tillfällig placering i
stödområde. Beslutanderätten i den typen av frågor bör emellertid, enligt
vår mening, ligga kvar hos riksdagen.

11.2.5 Länsansvar

Länsmyndigheterna har goda förutsättningar att förstå de speciella regionala
problemen inom varje län. Det samlade länsanslaget ger länsmyndigheterna
resurser till olika utvecklingsinsatser.

Moderata Samlingspartiet har under en längre tid konsekvent förordat att
fler beslut om, och en större andel av, det regionalpolitiska stödet bör hanteras
av länsstyrelsen.

Länsstyrelserna har den bästa överblicken över utvecklingen i respektive
län och kan i aktivt samspel med olika organ spela en pådrivande roll för den
regionala utvecklingen.

Det är lämpligt att en större andel av det regionalpolitiska stödet kanaliseras
via anslaget för regionala utvecklingsinsatser. Vi delar de i propositionen
anförda motiven för en friare användning av medlen inom de ramar som tilldelas
varje länsstyrelse.

Det i propositionen särskilt redovisade anslaget till Jämtland bör kunna
rymmas inom anslagsramen.

Länsstyrelserna skall vid sitt stöd till företag - förutom det stöd som lämnas
till glesbygden - lämna riskgarantilån och nyanställningshjälp på samma
villkor som gäller för de medel som anvisas centralt.

Inom ramen för det ökade länsanslaget vill vi inrymma merparten av de
infrastrukturella investeringar som länsstyrelserna kan finna angelägna att
göra och som inte av skilda skäl direkt kan rymmas inom olika sektorsanslag.

Länsanslagen har under senare år kraftigt ökat och uppgår nu till relativt
betydande belopp. Det är av värde om de senaste årens insatser via detta
anslag kan utvärderas av ERU i syfte at få ett bättre beslutsunderlag inför
framtiden. I detta sammanhang bör också effekterna av länsanslagets nuvarande
fördelning mellan olika landsdelar studeras. Det kan vidare finnas skäl
att överväga riksdagens och regeringens roll vid fördelningen av dessa anslag.

Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med de överväganden
och förslag som den av oss förordade utvärderingen kan föranleda.

12. Ge landsbygden en chans att leva bättre

Stora delar av de utvecklingsmässigt svaga regionerna består av landsbygd.
Genom jord- och skogsbrukets strukturrationalisering har det skett en betydande
avfolkning. Även i framtiden kan man förvänta sig att sysselsättningen
inom jord- och skogsbruket kommer att minska. Det betyder emellertid
inte att landsbygden måste ytterligare avfolkas.

Många människor vill bo på landsbygden. De anser att man där kan skapa
en tryggare miljö för sig själv och sin familj. En politik som underlättar bosättning
på landsbygden är väsentlig inte bara för dem som bor där utan även
för resten av befolkningen. En avfolkad landsbygd innebär inte bara att
landskapsbilden radikalt förändras utan även att vår bild av Sverige ändras.

Den socialdemokratiska politiken har medverkat till att avfolka landsbygden.
Inom den sociala sektorn har de kommunala monopolen medfört att
servicefunktioner koncentrerats till centralorterna.

En stor andel av befolkningen på landsbygden är pensionärer. För dem är

det väsentligt att det finns en väl fungerande social service även på landsbyg- Mot. 1989/90

den. Men minst lika väsentligt är att den informella hjälp och det stöd som A83

landsbygdsbefolkningen ofta lämnar varandra kan vidmakthållas. Aven av
den anledningen är det väsentligt att yngre människor ges möjlighet att bo
på landsbygden.

En levande landsbygd måste baseras på samspel mellan åretruntboende
och dem som söker rekreation på landsbygden. Fritidshus och turism bidrar
till en levande landsbygd. Därför bör byggnation underlättas, bl.a. genom
generösare byggnadslovsregler.

12.1 Skatterna

Sverige har världens högsta skattetryck. Det utgör ett hot mot en gynnsam
utveckling på landsbygden. Den föreslagna skatteomläggningen kommer att
drabba landsbygden extra hårt. En stor del av landsbygdsbefolkningen har
förhållandevis låga inkomster och får därmed ett sämre utbyte av marginalskattesänkningarna.
De får emellertid genom höjda skatter vara med att finansiera
marginalskattesänkningen. Momsbreddningen, höjda energi- och
boendeskatter liksom stigande bensinpriser och försämrade bilavdrag kommer
att drabba landsbygden hårt.

Den höjda momsen på bl.a. restaurangbesök kan komma att minska det
utländska intresset att besöka Sverige.

1990 års fastighetstaxering kan också få allvarliga konsekvenser för landsbygden.
Det bidrar till att skatten på boendet ökar, vilket kommer att bli
extra bekymmersamt för dem som bor i attraktiva skärgårds- och fjällområden.
Enligt vår uppfattning får höjda taxeringsvärden inte innebära höjd
boendebeskattning. De människor som har valt att bo på landsbygden skall
inte straffbeskattas.

Förmögenhetsskatten på det s.k. arbetande kapitalet i små och medelstora
företag - exempelvis jordbruksföretag - måste slopas. Skatten på det arbetande
kapitalet innebär att landsbygden går miste om medel som skulle
kunna nyttjas i utvecklande syfte.

Inkomstskatteutredningens majoritet har föreslagit att underskott i en förvärvskälla
i fortsättningen inte får kvittas mot överskott i andra förvärvskällor
eller i annat inkomstslag. Detta skulle försämra förutsättningarna för nyföretagande
och entreprenörskap. Detsamma gäller det för landsbygden så
viktiga deltidsjordbruket. Enligt vår mening bör underskott även i framtiden
vara avdragsgillt mot överskott i andra förvärvskällor och andra inkomstslag.

12.2 Jord- och skogsbruk

Jordbruksproduktionen på marginella jordar i glesbygder är viktig främst
från sysselsättningssynpunkt. Även från beredskaps- och försvarssynpunkt
har jordbruksproduktionen emellertid viss betydelse.

Det är väsentligt att lantbrukarna i Norrland kompenseras för de, i förhållande
till andra delar av Sverige, sämre förutsättningarna för att bedriva
jordbruk. Detta sker genom det s.k. Norrlandsstödet. Stödet är av regionalpolitisk
karaktär. 25

De enskilda skogsägarnas ställning bör stärkas. För närvarande missgyn- Mot. 1989/90

nas de bl.a. av skattesystemets utformning. Resultatet har blivit att många A83

av de enskilda skogsägarna avverkar mindre virke än vad skogens tillväxt
möjliggör. Vi föreslår förbättrade villkor för skogsbrukare i den skogs- politiska
motion som avlämnats under allmänna motionstiden. Domänverket
bör sälja skog och annan mark till i första hand sina arrendatorer.

12.3 Kombinationssysselsättning

Jordbrukspolitiken har under lång tid varit inriktad på att stödja enbart heltidsarbetande
jordbrukare. En sådan inställning missgynnar landsbygden. I
dag är kombinationssysselsättning det normala för huvuddelen av lantbrukarna.
I norra Sverige har ca 78 procent av lantbrukarna arbete utanför den
egna gården och arbetar mindre än 1 600 timmar per år med sitt jordbruk.

Att kombinera jordbruk med annan sysselsättning är oftast förutsättningen
för att en familj skall kunna bo kvar på landsbygden och bruka jorden.
Det är därför viktigt att de regler som diskriminerar kombinationssysselsatta
lantbrukare snarast undanröjs.

12.4 Skärgårdsproblemen

Bara några kilometer från några av våra största städer börjar en speciell sorts
landsbygd. På skärgårdsöarna är förhållandena speciella, bl.a. vad gäller
kommunikationer och skolor. De saknar motsvarighet i de flesta delar av
den svenska landsbygden.

Det är väsentligt att de svenska skärgårdarna inte avfolkas när sommarstugeägarna
aker hem. Det ar viktigt bl.a. för sjöräddningen, försvaret och naturvården
att det finns människor i alla delar av skärgårdarna under hela
året.

Dessvärre blir det allt besvärligare att bo i skärgården. Socialdemokraternas
och kommunisternas konfiskation av delar av kustbefolkningens fiskerätt
i Östersjön berövade skärgårdsbefolkningen tillgångar som den hade
kunnat utveckla, bl.a. genom att hyra ut fiskeplatser. Bestämmelserna om
båtregister bidrar till att öka byråkratin och besväret för en skärgårdsbefolkning
som ofta är tvungen att hålla sig med flera båtar.

Den mycket restriktiva inställningen till nybyggnad av fritidshus i skärgårdsområden
gör att den fasta befolkningen undandras såväl en del arbetstillfällen
som välbehövliga inkomster från tomtförsäljning.

Den förändring av skattesystemet som socialdemokraterna förbereder
kommer ytterligare att öka bördan för skärgårdens fasta befolkning. Höga
taxeringsvärden i kombination med hög beskattning leder till att skärgårdsbefolkningen
kan komma att få ännu sämre skattevillkor.

12.5 Kommunikationerna på landsbygden

Väl fungerande, individuella transportsystem är en förutsättning för att människor
skall kunna bo och verka i alla delar av Sverige. Bilen ger en rörelsefrihet
som inget annat kommunikationsmedel kan ge en så stor grupp invånare.
De som har särskilt stor nytta av bilen är människor som bor på lands

Mot. 1989/90

A83

12.6 Glesbygdsstöd

Det finns tillväxtkraft på den svenska landsbygden. I vissa fall har dock utflyttningen
gått så långt att det är nödvändigt att med skattemedel subventionera
viss verksamhet. För detta ändamål har det s.k. glesbygdsstödet inrättats.
Denna stödform är flexibel och syftar till att främja sysselsättning och
upprätthålla en god servicenivå. Stödformen har trots förhållandevis låga
kostnader varit framgångsrik. Genom glesbygdsstödet kan t.ex. ett antal
lanthandlare fortsätta sin verksamhet, samtidigt som pensionärer kan få varor
hemsända och affären vara ett serviceorgan för t.ex. systembolag och
apotek.

Glesbygdsstödet har emellertid framför allt betydelse för tillkomsten av
sysselsättningsmöjligheter som ett komplement till skogs- och jordbruk.

12.7 Glesbygdsdelegationen

Regeringen föreslår att glesbygdsdelegationen skall bli ett statligt verk under
ledning av en generaldirektör. Verkets uppgifter blir dock mycket begränsade
- i stort sett samma typ av verksamhet som glesbygdsdelegationen hittills
svarat för.

En särskild utredare föreslog att glesbygdsdelegationen skulle ombildas
till en myndighet. Denna myndighet skulle försvara glesbygdens intressen
mot andra statliga verk.

Utredarens förslag till uppgifter var delvis orealistiska - om inte ens regeringen
själv förmår tillse att olika myndigheter inte vidtar åtgärder som skadar
glesbygdens intressen skulle knappast en liten myndighet i Östersund
klara detta. Därtill skulle en särskild glesbygdsmyndighet riskera att medföra
att andra myndigheter tar mindre hänsyn till glesbygdens aspekter inom
sina ansvarsområden.

De uppgifter som regeringen föreslår att den nya myndigheten skall ha är
knappast av den karaktären att det krävs ett särskilt statligt verk. Enligt vår
mening finns det ingen anledning att inrätta en ny myndighet.

bygden. Att underlätta bilinnehav är därför viktigt ur regionalpolitiskt synvinkel.

Bilen är viktig för det stora flertalet svenskar som bor i glesbygd. Barnfamiljerna
är mest beroende av att ha bil. 88 procent av barnfamiljerna äger
eller har tillgång till bil. I glesbygden är andelen barnfamiljer utan bil endast
5 procent. Det är landsbygdsbefolkningen som har svårast att klara av kostnaden
för att ha bil och som drabbas hårdast av höjda bilkostnader, t.ex.
höjd bensinskatt.

Sedan 1982 har skatteuttaget från bilismen ökat betydligt. Bensin- och
vägskatterna har höjts vid flera tillfällen. Accisen, dvs. försäljningsskatten
på bilar, har höjts med över 200 procent. Avdragsbegränsningarna för bilresor
mellan bostad och arbetsplatser har skärpts. Detta har medfört att det
har blivit kostsammare för landsbygdsbefolkningen att åka in till tätorterna
för att arbeta. Höjda avgifter och skatter på bilismen i glesbygden måste därför
avvisas.

27

Mot. 1989/90

A83

Stödformen lokaliseringsbidrag bör utgå. De av oss föreslagna Riskgarantilånen
bör på ett bättre sätt kunna bidra till utvecklingen inom stödområdena.

Regeringen föreslår emellertid även att 150 miljoner kronor anvisas till
lokaliseringsbidrag på tilläggsbudget för innevarande år. Regeringen hänvisar
till att många företag nu investerar. Det vore olyckligt om företag startar
investeringar i tron att de kommer att erhålla ett stort statsbidrag utan att
staten sedan är beredd att infria sina löften. Vi delar därför regeringens mening
att anslaget under innevarande budgetår bör utökas. Den av regeringen
föreslagna anslagsökningen är dock större än vad som är motiverat.

Anslaget bör faställas till 75 miljoner kronor.

13.2 D 4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter

Vi beräknar att den av oss ovan föreslagna utökningen av den näringsgrensmässiga
omfattningen av nedsättningen leder till ökade kostnader för staten
på cirka 65 miljoner kronor.

13.3 D 5 Sysselsättningsbidrag

Den av oss föreslagna restriktiva användningen av sysselsättningsbidrag bör
sänka kostnaderna betydligt. Vi beräknar medelsbehovet till 75 miljoner
kronor.

13.4 D 6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder

Regeringens beskrivning av dessa anslag är mycket knapphändig. Det framgår
emellertid att beteckningen infrastrukturåtgärder delvis är missvisande.

Regeringen anser inte att medlen skall nyttjas för förbättrade vägar, järnvägar
eller flygplatser. Den typ av åtgärder som regeringen anser att anslaget
bör utnyttjas till bör enligt vår mening huvudsakligen kunna tillfredsställas
inom ramen för länsanslagen. Regeringens förslag innebär att 200 miljoner
kronor skall anvisas till fyra län. Denna del av anslaget anser vi bör utgå.

I vår partimotion med anledning av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska
frågor föreslår vi betydande anslag för infrastrukturinvesteringar
inom transportsektorn: ca 0,5 miljarder kronor som en särskild förstärkning
till Banverket för järnvägsinvesteringar och ett ökat anslag till väginvesteringar
och vägunderhåll med drygt 1,5 miljarder kronor.

Resterande 130 miljoner kronor av anslaget skall enligt regeringens förslag
stå till regeringens förfogande. Av dessa medel har regeringen redan utlovat
bl.a. anslag till Blekinge Kustbana. Även de ovan nämnda särskilda
anslagen till forskning vid mindre högskolor skall enligt förslaget belasta
detta anslag.

Vi beräknar att 100 miljoner kronor bör vara tillräckligt för denna typ av
insatser.

13. Anslagsfrågor

13.1 D 1 Lokaliseringsbidrag

28

13.5 D 7 Glesbygdsdelegationen

Vi motsätter oss att delegationen omvandlas till en myndighet med säte i Ös
tersund. Därmed minskar också statens utgifter för delegationen. Vi beräk
nar utgiftsbehovet till 7 miljoner kronor.

13.6 D 10 Särskilda regionalpolitiska insatser i Jämtland

Regeringen har ett flertal gånger lagt fram olika slags regionalpolitiska "paket”.
Detta är ännu ett i raden av "paket" från regeringen.

Det finns visserligen anledning att beakta de särskilda regionalpolitiska
förhållandena i Jämtland. Det finns emellertid inte anledning att lägga fram
förslag om särskilda medel till just Jämtland. De verksamheter i Jämtland
som regeringen anser skall erhålla stöd kan stödjas inom ramen för länsanslaget.

13.7 D 11 Riskgarantilån

Vi beräknar kostnaderna för det av oss föreslagna systemet med riskgarantilån
till 250 miljoner kronor under kommande budgetår.

14. Hemställan

Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att nedsättningen av socialavgifter i stödområde
1 skall gälla alla verksamheter förutom offentlig sektor, i enlighet
med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målen och medlen för regionalpolitiken,

3. att riksdagen avslår vad regeringen föreslagit beträffande regionalpolitisk
företagsstöd i samband med investeringar i byggnader och
maskiner,

4. att riksdagen beslutar att införa ett system med riskgarantilån i
enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen beslutar att godkänna riktlinjer för utvecklingsbidrag
i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen beslutar att godkänna riktlinjer för sysselsättningsstöd
i enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den högre utbildningens kvalitet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de krav som måste gälla även för utbildning i form
av distansundervisning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning av och tydligare klargörande av ansvaret
för distansundervisningen,

10. att riksdagen beslutar att godkänna riktlinjer för forskning vid
mindre högskolor i enlighet med vad i motionen anförts,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag om särskilda regionalpolitiska
insatser i Jämtland i enlighet med vad i motionen anförts.

Mot. 1989/90

A83

12. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av en Mot. 1989/90

myndighet för glesbygdsfrågor i enlighet med vad i motionen anförts, A83

13. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Lokaliseringsbidrag
för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag av
350 000 000 kr.,

14. att riksdagen till Lokaliseringsbidrag på tilläggsbudget på statsbudgeten
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationanslag av
75 000 000 kr.,

15. att riksdagen till Nedsättning av socialavgifter för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag av 415 000 000 kr.,

16. att riksdagen till Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1990/91
anvisar ett förslagsanslag av 75 000 000 kr.,

17. att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag av
100 000 000 kr.,

18. att riksdagen till Glesbygdsdelegationen för budgetåret 1990/91
anvisar ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

19. att riksdagen till Riskgarantilån för budgetåret 1990/91 anvisar
ett reservationsanslag av 250 000 000 kr.

Stockholm den 26 mars 1990

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m) Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Sonja Rembo (m)

30