Motion till riksdagen
1989/90:A82

av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Stödområdesindelning i Värmland

Vi vill med denna motion föreslå arbetsmarknadsutskottet och riksdagen att
skapa regionalpolitisk rättvisa åt fyra kommuner i Värmland som behöver
ett stöd som regeringen förmenar dem i propositionen.

Det är kommunerna Sunne, Säffle, Årjäng och Kristinehamn. Vi motionärer
anser att så länge regionalpolitik skall utövas med hjälp av bidrag från
staten så bör dessa kommuner finnas med i stödområden.

Torsby får sämre

Eftersom regeringen föreslår att kommunerna Arvika, Eda, Filipstad, Hagfors,
Munkfors och Torsby skall ingå i nya stödområde 2 och vidare att Storfors
kommun får bilda tillfälligt stödområde, skall vi här inte beröra nämnda
kommuner annat än i ett fall.

Det gäller Torsby som placerats i nyskapade stödområde 2 och därmed får
sämre lokaliseringsstöd eftersom Torsby tillhör nuvarande stödområde B. Vi
noterar detta som en missräkning för den problemfyllda kommunen. Dess
situation är inte så olik de norrländska inlandskommunernas.

Kristinehamn

När det gäller Kristinehamn ligger det närmast till hands att föreslå en tillfällig
inplacering i stödområde. Detta är kommunledningens eget förslag och
bygger på betraktelsen att Kristinehamn har en gemensam arbetsmarknad
med grannkommunerna Storfors, Karlskoga och Degerfors.

Regeringen har tagit hänsyn till de problem som dess värre finns i de tre
sistnämnda kommunerna. Läget är emellertid likartat i Kristinehamn. Enbart
under det senaste året har ca 480 arbetstillfällen försvunnit i Kristinehamn.

Detta är väldigt mycket för en kommun av Kristinehamns begränsade
storlek. Lägg därtill hotbilden för Björneborgs järnverk och Saab-Scanias
fabrik. En industri vid namn Finess har aviserat en minskning med 40 anställda.
Allt detta kan inte uppvägas av den glädjande utbyggnaden av A 9
till ett artillericentrum, som ger ett 70-tal nya befattningar.

Inom det militära försvaret är dock bosättningen ett problem. Tillskottet
till Kristinehamn blir sannolikt begränsad.

Förslag Kristinehamn

Det är vår uppfattning att det för Kristinehamns utveckling är av avgörande
betydelse

Mot. 1989/90
A82

1. att den sammanhängande ekonomisk-geografiska regionen Kristinehamn,
Karlskoga, Degerfors och Storfors behandlas som en enhet vad gäller
inplacering i tillfälligt stödområde,

2. att Kristinehamn får utvecklas som stödjepunkt i östra Värmland och
att medvetna satsningar då görs för utveckling av tjänstesektorn och för tillskapandet
av fler och mer kvalificerade arbeten för kvinnor.

Detta bör ges regeringen till känna.

Årjäng, Sunne och Säffle

När det gäller Sunne, Årjäng och Säffle är det minst sagt märkligt att just
dessa kommuner inte föreslås ingå i nya stödområde 2 där Arvika och Ed
glädjande nog blir inplacerade i regeringsförslaget.

Även de tre ”utsparkade” kommunerna ingår i nuvarande stödområde C
och kännetecknas av ungefär samma problem som dessa - möjligen betydligt
svårare i ett par fall. Dessutom saknar exempelvis Årjäng de goda utbildningsbetingelser
som finns i Arvika kommun.

Vi vill inte tro antydningarna på ledarplats i en stor länstidning om skälet
till regeringens uteslutning av Sunne, Säffle och Årjäng. Där pekas det nämligen
på förhållandet att Arvika och Ed har socialdemokratiska majoriteter
medan de tre ”utsparkade” kommunerna är borgerligt styrda.

Nog är det märkligt. Men arbetsmarknadsutskottet kan rätta till förhållandet
och eliminera alla fula misstankar genom att utvidga gränsdragningen i
Värmland så att inte bara socialdemokratiskt styrda kommuner (dit även hör
Filipstad, Hagfors, Munkfors och Torsby) får del av regionalpolitiska stödåtgärder.

Årjäng, Sunne och Säffle till stödområde 2

Vi vill i det följande peka på några väsentliga fakta som talar för att de tre
nämnda Värmlandskommunerna placeras in i stödområde 2.

Den föreslagna stödområdesindelningen i Värmland överensstämmer inte
med länsstyrelsens geografiska riktlinjer för glesbygdsstödet. Årjäng och
Sunne ingår till stora delar i det prioriterade och i övrigt till det allmänna
stödområdet för glesbygdsstöd. I Säffle ingår ungefär halva kommunen i allmänt
stödområde.

De tre kommunerna genomgår en omvandlingsfas från jordbrukssamhälle
till industri- och tjänstesamhälle. I Årjäng där denna omvandling blivit
mycket påtaglig har lokaliseringsstödet under de år som gått mycket påtagligt
bidragit till att etablera en industriell verksamhet. Framför allt behöver
sysselsättningar nu skapas för kvinnor.

I Sunne kommun är ungefär en femtedel av de förvärvsarbetande sysselsatta
inom jordbruket. Industrisektorn är för närvarande ungefär lika stor
som jordbrukssektorn men måste öka sin andel av sysselsättningen. Jordbruksnäringen
kommer att få minskad betydelse. Turistnäringen är osäker.

Sunne kommun har en relativt stor nettoutpendling främst till kommuner 7

som ingår (kommer att ingå) i stödområdet, och där kommer förmodligen
utvecklingen inte att vara så mycket bättre.

Säffle kommun har minskat sin befolkning under 20 års tid med 2 300 personer.
Beroendet av ett fåtal stora konjunkturkänsliga industrier medför att
det finns ett stort behov av nyetablering som ger en diversifierad näringsstruktur.

Vad är rättvisa enligt regeringen?

Regeringen använder åtskilliga honnörsord i propositionen. Det berättas
vackert om regionalpolitikens mål och att den ”bör främja en rättvis fördelning
av välståndet mellan olika delar av landet...” osv.

När man läser detta och liknande på den ena sidan efter den andra och
samtidigt har de ”utsparkade” Värmlandskommunernas situation framför
sig, undrar man vad regeringen menar med rättvisa? I denna jämförelse
framstår ordsvallet närmast som floskler.

Låt oss nämna ytterligare några fakta om Sunne, Säffle och Årjäng:
Befolkningsutvecklingen i de tre Värmlandskommunerna har minskat under
flera år i följd. Senaste åren har trenden vänt som en följd av (den tillfälliga?)
inflyttningsvågen. Födelseöverskottet som kan vara en mätare på
kommunens utveckling har under 80-talet varit negativt. Befolkningssammansättningen
i de tre kommunerna kännetecknas av en hög andel äldre och
en låg andel i förvärvsarbetande ålder. De förvärvsarbetande har således en
större försörjningsbörda i dessa kommuner än i t.ex. Bergslagskommunerna.

Försörjningsbördan ökar som följd av låg sysselsättningsgrad för den arbetsföra
befolkningen. Sysselsättningsgraden är särskilt låg för kvinnor, vilket
avspeglar en segregerad arbetsmarknad med få alternativ för kvinnor.

Arbetslösheten är relativt hög i de tre kommunerna. Även om arbetslösheten
är låg i landet totalt sett kommer situationen att märkbart försämras i
en lågkonjunktur på grund av kommunernas relativa läge samt sysselsättningsstrukturens
sammansättning med hög sysselsättning i konjunkturkänsliga
industriföretag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att göra Kristinehamns kommun till tillfälligt
stödområde i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att placera in de tre kommunerna Sunne,
Säffle och Årjäng i stödområde 2.

Stockholm den 26 mars 1990

Göthe Knutson (m) Gullan Lindblad (m)

Mot. 1989/90
A82

gotab 96369, Slockholm 1990

8