Motion till riksdagen
1989/90: A803

av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard
(båda m)

Ökad möjlighet för kvinnor till
egenföretagande, m.m.

Den viktigaste arbetsmarknadsfrågan för kvinnor är att de offentliga monopolen
bryts så att kvinnors valfrihet och möjligheter ökar och så att kvinnors
och mäns villkor på arbetsmarknaden blir likvärdiga.

Av de förvärvsarbetande kvinnorna arbetar 56 procent inom offentlig sektor,
främst vård och omsorg. Mer än 80 procent av de landstingsanställda är
kvinnor. För dessa kvinnor är det så gott som omöjligt att välja arbetsgivare,
arbetsmiljö eller inriktning. Att starta eget medför nästan oöverkomliga svårigheter.
Orsaken är att det i praktiken råder offentligt monopol på vård och
omsorg - områden där kvinnorna har den största kompetensen.

I årets budgetproposition föreslås ingenting som bryter de offentliga monopolen
och ökar kvinnors möjligheter. Aven fortsättningsvis förutsätter regeringen
att barnomsorg, vård och sjukvård - områden där de flesta anställda
är kvinnor - skall ske i allmän regi. I praktiken råder inte näringsfrihet
inom dessa områden i dag. Av politiska skäl är rätten att bedriva egen
verksamhet inskränkt.

Genom att verksamheten är monopoliserad tas för litet vara på all den
kunskap och erfarenhet som personalen har. Man lyssnar för litet till personalen
och ger den för litet inflytande över arbetet och dess organisation.
Kvinnokraften i vård- och omsorgsyrkena kan inte tränga igenom storskaligheten,
byråkratin, styrningen och enhetligheten i de storkoncerner som
landsting och kommuner utgör. Kvinnors arbete åsätts därför inte sitt rätta
värde! Barnomsorgen, vården och sjukvården i vårt land skulle kunna vara
mycket bättre om kvinnors kunskap och initiativ fick fritt utlopp!

Mäns och kvinnors villkor på arbetsmarknaden uppvisar stora skillnader.
Detta framgår klart av all statistik över sysselsättning, arbetsuppgifter, löner
och pensioner. Kvinnor och män finns i skilda branscher och i olika yrken.
De har olika lång arbetstid, olika lön och som en följd av detta olika pension.

Visserligen finns inte direkta förbud mot att öppna och driva enskild verksamhet,
men regler, byråkrati, ”Dagmar”, styrande bidrag och skattesystemet
gör det så gott som omöjligt. Allt styr mot offentlig verksamhet. Enskild
verksamhet kan inte konkurrera på likvärdiga villkor när den offentliga
verksamheten gynnas. Utan exempelvis anslutning till försäkringskassa eller
likvärdiga bidrag går det inte.

Kvinnorna är ”fastlåsta" i monopolyrkena där det ofta är låga löner, besvärliga
arbetstider, låg status och svårt att göra karriär. I praktiken råder

näringsförbud där kvinnor arbetar och är särskilt duktiga, har särskilt kun- Mot. 1989/90
nande och kanske lång, gedigen erfarenhet. A803

Nyföretagande måste stimuleras inom de områden där de flesta kvinnor
är verksamma - sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg - områden där det
finns så oändligt mycket kvinnokraft!

En sjuksköterska, ett sjukvårdsbiträde, en förskollärare - alla kvinnor
som i dag arbetar i offentlig verksamhet och som har idéer och kreativitet
måste kunna starta och driva egen verksamhet eller välja att arbeta i enskild
regi. De måste få forma efter egen erfarenhet och vilja!

Att släppa loss alternativen innebär att vi stimulerar nya lösningar och
idéer och detta är bra för Sverige!

Med ett vårdnadsbidrag, avdragsrätt för barntillsynskostnader och ett likvärdigt
stöd till alla former av barnomsorg, skulle många former av barnomsorg
kunna utvecklas. Med en allmän, obligatorisk sjukvårdsförsäkring,
som - precis som tandvårdsförsäkringen - kunde följa patienten till valfri
vård, skulle många kunna forma vårdalternativ.

Med ett uppmuntrande av alternativen skulle människors frihet att välja
vård och omsorg öka. Samtidigt ges alternativ för den personal som vill byta
arbetsgivare. Vårdpersonalen blir inte enbart hänvisad till landstinget som
arbetsgivare. Förskolläraren blir inte hänvisad till endast kommunen.

Vård och omsorg kommer alltid att behövas. Ges den i olika former, kan
personalen välja var och hos vem den vill arbeta. Självfallet vill många arbeta
i den offentliga sektorn. Lika självklart vill andra ha en annan arbetsgivare
och en annan inriktning på sitt arbete. Att skapa en fri arbetsmarknad
även inom vård, omsorg och service är den viktigaste kvinnofrågan!

Med en större enskild sektor kan arbetssökande finna just de arbetsförhållanden
och tider de önskar. Små enskilda enheter kan tillgodose personalens
önskemål betydligt lättare än de jättestora enheter som kommuner och
landsting är. När olika arbetsgivare tävlar om de anställda, ökar lönerna och
förbättras arbetsvillkoren.

Konkurrensen gör att kvaliteten blir bättre. Den enskilda sektorn måste
vara så bra att människor - personal och patienter - väljer den. Detsamma
gäller för den offentliga sektorn. Innehållet förbättras och personalen stärks.

Man måste lyssna till personalen och tillgodose dess önskemål. Kvinnorna
skulle äntligen få verkligt inflytande över arbetet!

Konkurrensen med en växande enskild sektor skulle ge personalen i offentlig
vård och omsorg en starkare ställning. Kommuner och landsting
skulle tvingas föra en bättre personalpolitik. Detta skulle säkerligen också
minska personalbristen i vården.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att bryta de offentliga monopolen för att
ge kvinnorna möjligheter till egenföretagande, entreprenadverksamhet
och en vidgad arbetsmarknad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

tionen anförts om vikten av att bryta de offentliga monopolen för att Mot. 1989/90

ge kvinnor möjlighet att välja arbetsgivare, arbetsmiljö och inriktning A803

och att få verkligt inflytande och utveckling i sitt arbete.

Stockholm den 11 januari 1990

Ann-Cathrine Haglund (m) Margareta Gard (m)

19