Motion till riksdagen
1989/90:A758

av Börje Hörnlund m.fl. (c)
Den sjätte semesterveckan

Det främsta argumentet för en kortare sammanlagd lönearbetstid är att
detta kan ge förutsättningar för en bättre livskvalitet. Det är därför väsentligt
att alla människor får utrymme för arbete, familj, sociala aktiviteter, vila
och umgänge. Stor vikt måste därför läggas vid personliga valmöjligheter så
att arbetstiderna kan anpassas till olika familjers och individers behov och
önskemål. Om denna målsättning skall kunna uppnås krävs förändringar i
både semester- och arbetstidslagstiftningen samt att avtalen på arbetsmarknaden
anpassas till en friare arbetstidsförläggning.

I prop. 1989/90:59 föreslås att den lagstadgade rätten till semester stegvis
förlängs från fem till sex veckor. Motivet för en sjätte semestervecka anges
av föredraganden vara att stora grupper på arbetsmarknaden redan i dagsläget
har längre semester än den lagstadgade. Detta är en effekt av att löntagargrupper
vid löneförhandlingar valt att ta ut en del av avtalat löneutrymme
i form av ökad ledighet.

Vi biträder förslaget om att en förlängning av semesterledigheten med två
dagar genomförs i en första etapp. Vi vill dock understryka att vår tillstyrkan
bygger på att parterna på arbetsmarknaden på ett ansvarsfullt sätt kalkylerar
in kostnaderna för en förlängd semester i det totala löneutrymme som står
till buds. Enligt vår mening bör beslutet om tidpunkten för genomförandet
av de övriga två etapperna anstå tills en säkrare bedömning av den ekonomiska
utvecklingen kan göras än för närvarande.

De som enbart har rätt till den lagstadgade semestern är till största delen
anställda inom områden med de tyngsta, mest slitsamma och mest påfrestande
arbetsmiljöerna. Många av dessa arbetstagare har också de lägsta avtalade
lönerna. De har inte haft ekonomiska möjligheter att ta ut tillgängligt
ekonomiskt utrymme i form av ledighet. Det är framför allt arbetstagare
inom SAF/LO- resp. SAF/PTK-områdena som enbart har den lagstadgade
semestern. Däremot har de flesta av de offentligt anställda sex veckors semester
eller mer.

Enligt vår mening kan frågan om en förlängd semester ses som en parallell
till centerns krav under 60-talet på att pensionsåldern skulle sänkas från 67
till 65 år. Flertalet som då pensionerades vid 67 år var kroppsarbetare och

småföretagare.

Införandet av en sjätte semestervecka innebär kostnadsbelastningar för
samhällsekonomin. I propositionen redovisas att reformen medför ett ar

betsbortfall med 1,5—2% av den totala arbetsvolymen. Kostnaden för se- Mot. 1989/90

mesterersättningar ökar med 1,4%. Det är kostnader som främst drabbar A758

den privata sektorn. Detta påverkar självfallet det ekonomiska utrymmet för
att genomföra andra angelägna reformer såsom t.ex. en förkortning av arbetstidens
längd för småbarnsföräldrar.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att arbetstidskommittén beräknat att
en övergång till sex timmars arbetsdag beräknas minska arbetskraftsutbudet
med 18 % i förhållande till att inga andra arbetstidsreformer genomförs. Ett
sådant bortfall betyder enligt kommittén att produktionen år 2010 kan bli
400 miljarder kronor lägre. Motsvarande beräkning för sju timmars arbetsdag
innebär ett minskat arbetskraftsutbud på knappt nio procent och ett produktionsbortfall
på närmare 200 miljarder kronor.

Från centerpartiets sida ser vi det emellertid som en rättvisefråga att skillnaden
mellan den lagstadgade semestertidens längd och de längre semesterledigheter
som slutits avtal om, inom främst den offentliga sektorn, minskas.

Det är inte acceptabelt av sociala skäl eller rättviseskäl att de kroppsarbetande
, ofta med tunga och fysiskt slitsamma arbeten, har den kortaste semestern.
Enligt vår mening är det också nödvändigt att näringslivet för att kunna
konkurrera om arbetskraften kan erbjuda bra ledighetsvillkor, framför allt i
en arbetsmarknad när svårigheterna att rekrytera arbetskraft är betydande.

Bra arbetsmiljöer och ledighetsvillkor är i sådana lägen en avgörande faktor
för den enskildes val av anställning.

Enligt vår mening innebär också mer likartade förhållanden i rätten till
semesterledighet större reella möjligheter att i framtiden genomföra förändringar
i den sammantagna vecko- och årsarbetstiden. En sådan reformering
av arbetstiderna underlättas om villkoren för semester på arbetsmarknaden
är mer jämställda än dagens.

Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av ökad flexibilitet för enskilda
individer, både vad avser arbetstidens längd och förläggning. Det är
därför väsentligt att behovet av en ökad flexibilitet när det gäller såväl tidpunkt
som former för uttaget av de femte och sjätte semesterveckorna tillgodoses.
Vi anser att arbetsgivare och arbetstagare lokalt skall kunna överenskomma
om ett flexiblare uttag. Möjligheter till en ökad anpassning efter de
individuella behoven skulle bl.a. innebära att kvinnor får bättre möjligheter
att såväl förlägga som anpassa längden på sin arbetstid efter egna önskemål
så att de inte av arbetsorganisatoriska skäl behöver avstå från betalt arbete.

Vi vill vidare påtala att det idag finns grupper som har små eller inga möjligheter
att ta ut semester överhuvudtaget. Det gäller bl.a. jordbrukare och
andra egen- och småföretagare, där möjligheterna att tillgodogöra sig en lagstadgad
sänkning av såväl arbetstid som semester är små. Även dessa grupper
måste kunna få möjligheter till ledighet som är mer jämförbara med
andra gruppers. I synnerhet gäller detta jordbrukare med animalieproduktion.
Undersökningar visar att denna grupp både har en lång årsarbetstid och
låga inkomster. De har i dagsläget mycket små möjligheter till såväl ledighet
vid helger som semesterledighet. De möjligheter som står denna grupp till
buds är ledighet några få dagar genom det s.k. avbytarsystemet. Det är väsentligt
att särskilda åtgärder vidtas som underlättar för denna grupp att få
del av lagstadgad semesterledighet. Detta bör ges regeringen till känna. 24

För små- och egenföretagare är möjligheterna att ta ledigt beroende av Mot. 1989/90

vilka ekonomiska förutsättningar som finns för småföretagen. Det är själv- A758

fallet så att en förbättrad lönsamhet för småföretagen ger dessa företagargrupper
bättre möjligheter att ta ut en längre sammanhängande ledighet.

Egenföretagare med låga inkomster har idag efter skatt en ohållbar ekonomisk
situation och knappast några reella ekonomiska möjligheter att ta ut en
semesterledighet motsvarande andra grupper på arbetsmarknaden. Enligt
vår mening är en åtgärd, som kan medverka till ett förbättrat ekonomiskt
utrymme, att egenföretagare befrias från alla egenavgifter på inkomster
motsvarande ett basbelopp. Riksdagen bör därför hos regeringen begära ett
förslag med denna innebörd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar med avslag på prop 1989/90:59 om en sjätte
semestervecka att i denna del som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjerna för genomförandet av etapp 2
och etapp 3 av den sjätte semesterveckan,

2. att riksdagen i anledning av prop 1989/90:59 om en sjätte semestervecka
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av särskilda åtgärder för att ge lantbrukare med animalieproduktion
möjligheter till en längre sammanhängande ledighet,

|att riksdagen hos regeringen begär förslag om en omfördelning
av uttaget av arbetsgivaravgifter innebärande att egenföretagare befrias
från alla egenavgifter för en inkomst motsvarande ett basbelopp
i enlighet med vad som anförs i motionen.1]

Stockholm den 25 januari 1990

Börje Hörnlund (c)

Kersti Johansson (c) Per-Ola Eriksson (c)

Roland Larsson (c) Göran Engström (c)

Marianne Andersson (c) Kjell Ericsson (c)

Ivar Franzén (c) Jan Hyttring (c)

Sven-Olof Petersson (c)

11989/90:Sf376

25